Packed With Action!




Sådär då gott folk.
Det har varit lite halvhektiskt den senaste tiden - jag hade sex olika arbeten att lämna in i fredags och det krävdes en del energi för att få ordning på det hela. Framförallt eftersom jag lidit av en retsam halssjukdom sedan förra fredagen som skulle ha kunnat vara halsfluss men efter ett besök på sjukan visade sig vara en oklar typ av fluss som inte behövde behandling. Bara vila. Och vila och sex arbeten att göra går inte riktigt ihop. Därför kämpar jag fortfarande med min oklara typ av fluss.

Hur som helst. Tystnader är till för att brytas, och denna ska brytas med buller och bång. Förutom studierna har jag även jobbat med min nya hemsida som jag berättade om senast det begav sig. Och nu är den klar. Det är dags för release-party - the major launch.

Härmed presenterar jag:



http://packedwithaction.com

Det går till som såhär: Under fina små kategorier i menyn uppe vid toppen hittas, förutom min eminenta blogg som nu kommer leva vidare i en mycket mer frekvent skepnad, mina skrivna texter inom sport, nyheter och reportage, kultur, och skönliteratur - det senast upplagda kommer finnas synligt från huvudsidan.

Det är enkelt, det är stilrent och det är enormt mycket finare än det här stolpskottet till design.
Så därför säger jag nu tack och hej till blogg.se, så fortsätter vi på den nya sidan. Häng med!

Och se nu för fan till att göra http://packedwithaction.com till din nya startsida!



(inläggen på denna sida kommer självklart finnas kvar som arkiv tills vidare)





Making changes!




Jag har en ny hobby!
Och jag tror att den kan gynna dig som sitter och läser också. Jag håller nämligen på att försöka skrapa ihop en egen liten hemsida där jag kan ha min blogg och även kasta upp andra texter, artiklar, reportage, noveller(så oerhört färskt ord men tydligen så heter kortare historier så på fackspråk och då måste man ju anpassa sig) och prylar jag pysslar med. Med lite olika kategorier på sakerna också - förutom den vanliga bloggen så blir det sport; "kultur" aka musik, litteratur osv; och fiction.

För det är faktiskt otroligt mycket ni går miste om och det känns tråkigt. Framförallt eftersom ni måste sitta och läsa det jag bjuder på på jordens fulaste sida.

Nytt namn blir det också på kalaset. Kräm! kommer utgå från sortimentet och ersättas av det jag använde på min musikblogg för nåt år sedan. Det är lite mer internationellt eftersom mycket som skrivs är på engelska.

Men än så länge får ni hålla tillgodo/hålla ut/hålla hårt/hålla andan med detta.
Det är lite knepigt att få ihop saker och ting på så kort tid nämligen. Men snart så, snart.




Inga autografer!




TV-debut var det ja!
Det är som så att det pluggas video-journalistik denna termin och i och med det släpade vår lärare med oss till inspelningen av ett program som heter the Wright Stuff - ett långt litet panelprogram där Matthew Wright sitter och snackar nyheter och grejer med tre halvkända människor, tar telefonsamtal med allmänhetens åsikter och även snackar lite med publiken. Och det var där vi kom in i bilden (bilden, fattar du? TV = bild...) för vi var med i publiken för att se hur allt går till på en TV-inspelning.

Det var inte direkt en cool, maffig inspelning som typ Gladiatorerna eller Lilla Sportspegeln, men det var intressant och lärorikt och ryggskottsframkallande på grund av de obekvämaste bänkarna jag suttit på sedan skolgymnastiken i lågstadiet. Men jag var med i bild rätt mycket - jag har bara inte bestämt om det är positivt eller negativt.

Och här är bilden när hela världen(!?) kunde skåda denna skapelse ni kallar Kräm för första gången: (klicka på bilden så växer den)


De tre till höger om mig är mina klasskamrater och han längst bort är en gammal gubbe. Ser du dem fem kilo muskler kameran lagt på? Det är bara ovanpå alla mina andra massiva muskler!

En sak som var skön var att jag aldrig behövde säga något. Dagens ämnen var nämligen Brittiska storhelger, ett småsnuskigt Wii-spel för 12-åringar och Brittisk politk. Inte mina starkaste ämnen med tanke på att jag knappt har koll på Sveriges storhelger, jag varken är 12 år gammal eller har en 12-åing i min ägo, eller förstår mig på politk.

Därför känns det lite extra intressant att de valde att zooma in på mig när en inringare medgav att han inte förstod sig på ett nytt röstsystem som ska införas. Alla skrattade, jag också, även fast jag inte fattade varför, och det ser ut som om jag sitter och hånflinar åt den otroligt korkade idiotherren mitt i direktsändning.


Och precis till vänster om mig satt den här saken:


Hon hade hand om alla som ringde in och ville prata av sig lite. Behöver jag säga att reklampauserna var det bästa med hela programmet?


Om man vill se min storstilade debut och mitt livs nya kärlek är det kanske möjligt att det fungerar även i Sverige på den här länken. Väldigt oklart dock, men testa gärna.




Rookie!




Nu ska jag iväg och göra tv-debut.





The human alarm clock!




Jag har skaffat mig en gräslig ovana att vakna exakt samma tidpunkt varje morgon.
Det är som så att denna sista termin av utbildningen har vi belönats med schemat från helvetet. Tidigare år har vi haft fyra föreläsningar i veckan, utspridda på två eller tre dagar. Nu är det sju föreläsningar som gäller, utspridda på alla fem dagar, och tre av dessa ringer det in på skolan vid kl 9 på morgonen. Och det är inte lätt att handskas med när kl 9 har varit tidpunkten för uppstigning under en fin period.

Nu måste jag upp runt kl 7. För en morgondöd människa som starkt ogillar att prata med någon - om det inte är av av speciellt tycke - inom den första vakna timmen av dygnet blir det lite trögt. Därför har jag sakta men säkert börjat flytta fram uppstigningstiden lite grann för varje dag. Men det är ett farligt spel för lika mycket som jag hatar att gå upp på morgonen, lika mycket hatar jag att komma för sent. Det går inte för sig för mig. Jag är hellre 45 minuter för tidig och väntar ute i regnet bakom ett hörn om jag så måste.

Så under någon vecka ringde klockan vid 6.30 - en halvtimmes snoozande är nämligen obligatoriskt. Men nu börjar den tiden alltså krypa framåt. 6.45 är det som har gällt de senaste dagarna, och jag river då av mig täcket vid 7.15 istället. Men det har inte mycket effekt. Detta på grund av att min kropp verkar vara permanent inställd på 6.30 och jag vaknar då oavsett om klockan ringer eller inte, oavsett om rävarna i området utför sin något högljudda variant av hanky panky, oavsett om en vidrig och oberäknelig fågel flygit rakt in i fönsterrutan eller inte.

Imorse smällde jag upp ögonlocken exakt kl 6.30 (jag vet detta för att jag har importerat min svenska klockradio) och det har varit likadant de senaste fyra dagarna, med högst fem minuters felmarginal åt båda håll. Och här kommer för oss tävlingsinriktade människor en utmaning in i ekvationen.

Som pensionerad idrottsman med inbäddad dålig förlorarmentalitet har läget nu uppenbarat sig där jag har möjligheten att testa min beräknelighet som mänsklig väckarklocka. Klarar jag att vakna kl 6.30 imorgon och snooza i en halvtimme utan att ställa klockan på riktigt? Själv är jag otroligt skeptisk till själva snooz-partiet. Den första delen är jag dock övertygad om att jag lyckas med, oddsen skulle jag vilja säga är på min sida. Och som nybliven "spel och dobbel"-torsk kittlar det lite extra i fingrarna av just detta. Jag vill bara drämma till med ett spel som gör de närmsta timmarna lite mer värda att leva.

Men å andra sidan, misslyckas jag och försover mig kommer jag aldrig att förlåta mig själv.
Och då kan det bli jobbigt nästa gång jag får en sådan här lysande idé... Knepigt, var ordet.




RSS 2.0