I to the K to the E to the A!




Förra veckan var jag på Ikea.
Det var kul, som att komma hem ungefär. Eftersom att jag är lite VIP så kom de och hämtade mig vid tunnelbanan i en speciell Ikea-limousin. Smidigt och smärt gled jag ner i sätet där jag plötsligt, men ändå inte helt otippat, blev bjuden på ett glas Absolut Vodka att smutta på. Övrigt fotfolk, som fick promenera till det blågula underlandet, tittade avundsjukt. Så jag viftade helt enkelt till en av mina tjänare för dagen att dra gardinen för fönstret.

När vi landat gled jag utan bekymmer förbi kön och dörrvakterna. Jag nickade till mina arbetande medmänniskor på insidan som alla skrek mitt namn. En gång råkade jag köra the double nod, och då kom helt plötsligt en Carlsberg framflygande. Typiskt danskar att försöka nästla sig in hos oss lite mer framgångsrika.

Väl inne i i hjärtat av den svenska oasen blev jag erbjuden att bäras fram i en elfenbensprydd kungatron. Jag tackade vänligt men bestämt ja, och propsade på att framföras på höger sida av gångarna då jag tog för givet att svensk lag gäller på Ikea och i Sverige dumpade vi vänstertrafiken redan på 60-talet.

Sittandes i tronen tog vi oss fram i landskapet där jag kunde hälsa på gamla kompisar som Billy, göra high five med Gustav, ge Torbjörn en örfil (gammalt tjafs, tråkig historia) och nypa Gunnel i rumpan. En paus mitt i allt brobyggande var tvungen att göras och en redig portion köttbullar serverades på ett flygande tefat. En dammsugare och en ne...chokladboll fick bli efterätt innan det var dags att ta sig vidare.

Väl på väg mot utgången sa åt nån slags liten klen tjänstekvinna att lyfta med sig en sängram, ett skrivbord och en byrå från neandertalarfästningen Ta-själv-lagret, eftersom jag fått smärre huvudvärk av alla britter som åt sina köttbullar med pommes frites...

I kassan var svenskrabbatten lika given som en rejäl fylla på julafton och jag behövde inte ens visa upp ett leende för att priset skulle skavas till något. En påse Swedish Fish, två dagar och en hemkörning senare tog det bara sju timmar att bygga ihop skiten...




Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0