Stocktown, here I am!

Avnjöt en underbar vårmorgon på Londons tunnelbana på väg till flygplatsen. Avnjöt en mindre njutbar timme på vidriga Terminal 3 på Heatrow. Avnjöt nästan två timmars sovande i en stenhård SAS-stol i solskenet upp i himlen. Gick inför landning i Stockholm vid två-tiden, gled ner mellan målen och fick en smärre chock.

SNÖ I MÄNGDER! Tack för det välkomnandet. Sverige borde skämmas. Ni kunde väl ha bjudit på ett njurslag och en pungspark också när ni ändå håller på?

Folk säger ju att engelsmän är minst 16 år efter när det gäller mode, och det stämmer rakt av. Men Sverige är fan minst 3 månader efter övriga länder när det gäller väder. Jag har inte sett snö sedan jag lämnade stockholm den 9:e januari. Sverige är, för att citera Alan från the Hangover, reTARD.



Men ändå kul att vara här. Nu jävlar ska ni få!


P-våffla?!

Grattis på våffeldagen allihopa! För det är väl våffeldagen? Det snackas våfflor överallt tycker jag.

Är det inte lite kul att våffeldagen verkar firas över hela världen just idag, men den "internationella" kvinnodagen har bara fått fäste i Sverige? Jag tycker det är skoj. Och jag skrattar gärna tillsammans med någon.

Blogg punkt ess e är trasigt, igen. Jag kan inte skriva inlägg ordentligt, igen. Hade tänkt klämma in ett inlägg om Sharbel Touma som kunde blivit trevligt, men så blev det inte. Får spara det. Sharbel Touma är en fotbollsspelare som förut spelat i Djurgården och nu gör det igen. Emellan var han i AIK. Att han går tillbaka till Djurgården, som jag "hejjar" på, skiter jag fullständigt i. Det var mest en persons reaktion som var kul.

Imorgon ska jag till S-Town in the S-Country. Då blir det motorcykeldansen, bitches, hoes, Cristal och hela jävla paketet.

Hörs där!

Från mig till dig: Botemedlet mot aids!




Att jag har fått aids, scharlakansfeber, skörbjugg och gulsot, det berättade ju jag igår.
Praktisk som jag är så har jag såhär en dag senare, efter ett antal timmars reflekterande, kommit fram till att folk som säger att aids inte går att bota inte vet vad de pratar om. Egentligen går det att ju bota aids. Läkemedelsbranschen, ät shorts, jag har botat min egen aids idag! Särskilt svårt var det inte heller. Inte helt otippat började dagen visserligen med att jag helgroggy ramlade in på en husläkarmottagning där jag fick beskedet att de inte ville veta av mig förrän på torsdag. När jag försökte, men inte inte lyckades, svimma av egen vilja på receptionsgolvet var jag istället tvungen att åka till ett sjukhus fem t-banehållplatser bort, men även där blev jag ivägskickad. Så jag åkte hem och förberedde min egen huskur istället. Alla vanliga, löjliga, huskurer innhåller vitlök eller ingefära eller senap eller annat äckligt som är vidrigt på alla sätt och vis, men inte min inte. För min huskur är simpel, smakrik samt mycket, mycket njutbar och jag delar gärna med mig av receptet till er i form av en liten tävling. Ta den första bokstaven av varje mening (ej rubriken) av detta inlägg så får ni svaret, skriv det i kommentarsfältet och vinnaren får en flaska av aidsbotemedlet på posten - och kanske en grattiskram.




Whoop whoop!




Jag misstänkter att jag är kraftigt sjuk.
Nu snackar vi inte en redig förkylning eller en stukad tå eller en bad hair day. Nej nu pratar vi nog snarare aids, scharlakansfeber, skörbjugg och gulsot. Riktigt hårda grejer med andra ord. Jag har haft en massiv huvudvärk i tre dagar. Jag har så ont i solaplexus att jag knappt kan gå. Jag är så trött att jag slocknade på badrumsgolvet igår kväll.

Men idag var det ju skoldags igen och då var det ju bara att bita ihop. Sänkte två snabba citodon till frukost, och två till efter lunch, både på gott och ont. Gott för att smärtan byts ut mot en värmande, osynlig mantel, och ont för att koncentrationsnivån är halvlåg när hela kroppen är halvt morfinbedövad.

Är nu hemma och försöker trösta mig med en bit middagspaj och en klassisk måndagkväll med Eurotalk, Sveriges enda vettiga fotbollssnackprogram, men FAN-TV gör FAN inte att jag mår bättre idag. Det tar ju ca 1,5 timme att ladda första 20 minuterna av programmet (Kviborg, jag vet att du läser, TA TAG I DET HÄR NU!) och det är inte så skoj.

Så jag får väl helt enkelt brusa upp två nya citodon och slänga in handduken för kvällen. Skål!




Skakis!

Jag har nyligen kommit hem från en kväll på stan. Alldeles runt knuten det vill säga - Clapham är grymt på det sättet. Men problemet med det hela är att gårdagskvällen bjöd på en episk dyngrakhet. Jag var tvungen att tejpa ihop mina händer med fötterna för att låta bli att publicera massa skräp både här och på fejjan. Glada ska ni vara för det, och stolt över mig själv är jag. Men jag har sagt det förr och jag säger det igen: Sätt alkolås på datorer! Idag har jag mått mindre bra. Det var prima imorse när jag vaknade vid 8, förutom sandlådan i min mun och diverse ångest. Men sen. På eftermiddagen kom den; frossan. Jag låg i min säng, fullt påklädd med södra Londons tjockaste täcke och skakade. Det var så kallt så kallt. Ungefär två timmar senare somnade jag. När jag vaknade kunde jag inte sluta svettas, trots dusch, trots deo. Sen gick jag ut och drack lite mer. Gratis är gott liksom. Men nu är den tillbaka - frossan. Hela jag skakar, och mina tänder jobbar säkta men säkert ner varandra tills inget finns kvar. Gick precis på toa - satte mig ner för hade jag kört stående hade jag sprayat hela badrummet - och skakade tänder så mycket att jag inte kunde stänga munnen. Jag dreglade av skakishet. Ingen kontroll alls. Så nu ska jag sova på den. Hörs imorrn. (För övrigt är blogg.se trasigt, som ni kanske ser. Som vanligt. Avgå alla! Gör om gör rätt! Så kan det gå när inte haspen är på! Styr upp för fan!)

EXTRA: Megakändis gör välgörenhet för "dem där hemma"!




Ramlar in på en blogg på Finest.se, den där superdupersidan du vet, och hittar den här reklamen:



Och då blir man ju lite nyfiken. Vad kan det vara för världsstjärna som döljer sig bakom det suddiga schackbrädet och tagit klivet rakt ner i kloaken? Så jag klickar på knappen och där är...


...hon från Rednex..
. (Jag var tvungen att googla för att få reda på det)

Jag blev mycket, mycket besviken. Varför vet jag vet inte riktigt, men jag hade i alla fall väntat mig nån i Linda Rosing-klass. Och är det tanken att vi som svenskar ska vara stolta över att hon som sjöng, "He came to town like a midwinter storm, He rode through the fields so hansome and strong, His eyes was his tools and his smile was his gun, But all he had come for was having some fun", faktiskt är svensk?





Snigel?!




Varje dag har Expessen en liten avdelning på sin hemsida som heter "Dagens Singel" med en liten bild och ett ungt, hippt, spejsat och fräsigt namn på personen vars lilla profil man kan titta på om man klickar på bilden. Och varje dag, oavsett vem det är som får "äran" att kliva in i rampljuset, så är det fan öppet mål. Det är för enkelt att retas med dem helt enkelt.

Kolla på den här lilla kompotten bara:

Vi kan börja med Bengt.
Bengts underdel av huvudet är större än överdelen, och hans panna har klättrat så högt att den säger "Tjillevippen" till taklampan varje gång han går genom ett rum. Bengt trodde att han var finurlig som kallade sig själv för Bengt_31, men han insåg inte att profilen avslöjade att han faktiskt är 41.


Fred vill gärna vara med på ett hörn också. "Lite hanky panky har väl aldrid skadat och såhär får jag nog många honor", tänkte nog Fred när han fyllde i sin ansökan. Sen vad fan han tänkte när han kom på namnet "Sixshooterfred" vet jag inte riktigt. Kanske skjuter han efter 6 sek? Konstig egenskap att skryta om i så fall...


Sen har vi blyga lilla Johan. Johan har aldrig varit så förberedd och tillfixad som är han tog den här bilden. Tyvärr slog det slint, pressen blev för stor och Johan blev livrädd när han insåg att hans liv kanske skulle förändras av alla kvinnor som skulle hänga efter honom. Han började kallsvettas, tappade kameran i golvet och kunde inte ta en ny bild.


Uae09 är en snärtig liten dam. Men "gentlemän i sina bästa år" gör sig ingen möda, för här är det ungt kött som gäller! Hon har en lärares ansikte och vill gärna att hennes framtid är med en minior hon kan utbilda.


Dagens dagens är en självständig medelålders med guldattribut som kedjerökare, kronisk vinpimplare och mamma till 5 knoddar, alla mellan 13 och 15 år. Men skenet bedrar, lugna hemmakvällar med en påse ostbågar, en låda rödtjut och en limpa gula Blend är att föredra framför dansbanan. Yrvädret, det kommer bara fram i sängkammarn.


Här har vi en riktig liten rackare! Ja, hon heter minsann så. Lilla_Rackaren tycker om långa konversationer med tjejorna nere på salongen, tidningen Allers är hennes literella inspirationskälla och hon har precis gått med i ett "väldigt framgångsrikt pyramid-affärskoncept" för försäljning av stödstrumpor.

 

Det visar sig att jag glömde den bästa av alla. Ett riktigt kap. aCatch helt enkelt! Vilken pose, vilken blick. Det är inte första gången för den här herren. Missa inte denna, kvinnor!

 

 

 

Som sagt. Målvakten bortspelad, bara att placera in bollen i nätmaskorna.

 

 


 


Only in Gothemburg!




Från arkivet:


Bara i Göteborg kan man vara osäker på om en 11-åring har fått en spårvagn klistrad på kinden.




Spy!




Jag har praktik för tillfället. Eller kanske inte just detta tillfälle, för att för tillfället är jag hemma i sängen. Men dagtid, då har jag praktik. På Skink & Höjd Expressen, aka Ham & High Express. Det är skoj. Imorgon kommer veckans upplaga av tidningen ut och förhoppningsvis finns mitt arbete med nånstans.

När man praktiserar på tidning lär man sig många saker.
Till exempel så lär man sig att det inte pratas särskilt mycket med rookies som dyker upp från ingenstans. Jag kan fortfarande bara namnen på hälften av folket jag jobbar med. Men de erbjuder mycket te och det är ju trevligt.

Sen lär man sig också att som journalist har man en alldeles utmärkt ursäkt till att börja prata med helt snygga tjejer på stan. Man gör ju trots allt bara sitt jobb och letar exklusiva stories. Finns aldrig några baktankar där inte, först och främst är man ju ett proffs.

Men kanske häftigast av allt är att man lär sig att man inte är någonting i branschen utan journalisternas hemliga språk. För det finns ett hemligt språk. Man skulle kunna säga att journalister är lite som ett hemligt elitspionfolkslag. Det tycker jag vi säger. Med det här språket kan man skriva vad folk säger, utan att någon förstår vad man har skrivit. Och det går jätte-jätte-jättefort. Shorthand heter det. Det håller jag på att försöker lära mig.

Sen ska jag ta alla mina tekoppar, gå ut på gatan och bjuda snygga tjejer på en slurp, och anteckna massa hemlisar utan att de förstår.

Elit, elit, elit, elitspion!





Högtidligt!




Nu får vi det här överstökat: Honor, grattis på eran speciella lilla dag! Internationell är den tydligen också. Åh gud så speciellt det måste kännas för er!

Fast särskilt internationell är den ju inte med tanke på att det bara verkar vara i Sverige som ni behöver en egen dag. Nej för här borta står kvinnorna och gör sitt jobb vid spisen, vedhuggarkubben och tvättmaskinen (allt konstigt nog i köket)  precis som vanligt och precis som det ska vara.

Och lika vanlig är då att fråga: när är det den "internationella"(svenska) mansdagen då? Och då kommer det en drös fyndiga feminister med hår under armarna och en halv dosa Ettan lössnus under läppen och säger: "alla andra dagar är ju era dagar, höhöhö".

Men nää, dra åt fan, för så är det ju inte. När jag hade flickvän senast gjorde jag allt för att varenda jävla dag skulle vara hennes dag. Jag behöver ingen egen dag. Men om det nu ska vara så att ni ska ha en egen dag så ska ju rätt bara vara rätt och jämnställt ska vara jämnställt så en manlig dag bör instiftas ögonabums. BUMS!

Och då kommer ju nästa problem.

Vad skulle man som man göra på denna heliga dag? Enbart prata i rapar? Spänna sig framför spegeln hela dagen? Småskratta varje gång en tjej rör något avlångt och hårt? Låta bli att läsa kartor och fråga om hjälp? Det kan nog bli ett riktigt brak-kalas det här, så jag tycker att vi bokar datum. Vad sägs om den 5 Augusti? Krockar varken med midsommar eller kräfskivan. Spikat? Spikat!




En kortis!




På måndag ska jag börja på praktik. Två veckor på Hampstead & Highgate Express står på tapeten. Ham & High även kallad. Engelsmännen verkar skita fullständigt i att ham betyder skinka och kastar in grisrumpor lite överallt. West Ham, East Ham, Dagenham, Lewisham, Tottenham, Ham & Cheese sandwich - ervery-fucking-where helt enkelt.

Hur som helst, det har uppstått ett problem. Eller inte ett problem, utan snarare ett hinder. Fast inte ett hinder heller, utan kanske mer utav en vägbula. Fast man kan nog mest kalla det en regel. För i tidningsbranschen jobbar man tydligen med klädkod. Smart/Casual är det som gäller. Det betyder stiligt, men ledigt, för dig som vaktar båsdörren. Med andra ord är det skjorta, allt annat än jeans, och finskor som gäller. Och till sist, det som verkligen är ett farthinder i Sunes Sommar-klass: man måste vara renrakad (i ansiktet F.Y.I, övrig kroppsbehåring har jag inte fått några riktlinjer för. Än.)

För er som inte vet om det så fungerar inte jag när jag är renrakad. Jag ser ut som en 11-åring när jag är hårbefriad. Mer behöver inte sägas. Jag funderar på att byta karriär, men efter nästan två år och ca £6,500 i skolavgifter är det nääästan försent.

Men. Jag behövde köpa ju nya finskor också så jag drog in till OS idag (fackspråk för Oxford St) och gjorde min grej. Med min grej menar jag att jag kom hem med ett par skor för mycket. Ett par att vara stilig i, och ett par att inte bry sig i. Kolla här om du ser någon likhet mellan dem:


Javisst! Skosnörena!
Jag har testat cirka 10 par skor idag - det blir 20 skor totalt - och alla var snörade på detta omänskligt fula tidigt-2000-tal-dokusåpadeltagare-med-plösen-utanpå-jeansen-sätt. Som tidigare mästerskoförsäljare, skoexpert, snörningsmaharadja och självutnämnd fotdonsorakel, så kan jag härmed konstatera att detta sätt att snöra skor är fullkomligt vidrigt, och det kan innebära slutet för alla snygga skor för alltid. Snörningen är en ypperst viktig del utav en sko, och den måste behandlas med respekt, inte som något jävla Flashback-forum där man kan uttrycka sin pretentiöshet och sitt nytänk för att "vi minsann har yttrandefrihet". En skos snörning är helig och ska så vara. Därmed kan vi också fastställa att skor utan snörning egentligen INTE är skor, utan felkonstruerade mockasiner...

När jag hade köpt mina skor så åkte jag ner för varuhusets rulltrappa för att bege mig mot utgången.
För att hitta utgången måste man hugga sig igenom en skog av parfym- och smink-kiosker, och nedan för eskalatorn stod en kvinna och erbjöd smakprov till trappåkarna. Vilken lukt vet jag inte, men jag var inge sugen på att bli nedsprayad.

Därför gjorde jag mitt bästa för att titta bort medan jag åkte ner. Jag ville undvika att bli fångad i hennes blick som agerade sprayoffer-radar. Kvinnan erbjöd ett ekipage uppdelat på kvinna och man, som vänligt nekade. Det gjorde nästa herre också. Och nästa. Eftersom jag inte heller ville ha gjorde jag mig beredd på att säga nej på ett bra sätt. Jag övade på vilket ansiktsuttryck som skulle säga "Näää, det är bra tack" så avvisande men ändå så uppmuntrande som möjligt. Jag funderade på om jag skulle mima "No, thank you" samtidigt. Jag övervägde om jag skulle använda handen också för att påpeka att mina intentioner inte var att ta emot något rakvatten, men kom fram till att det vore lite väl mycket.

Så var det dags tillslut. Jag anlände till destinationen, ändhållplatsen, botten av rulltrappan. Jag skulle precis utöva hela min "Näää, det är bra tack"-repertoar när jag upptäcker att kvinnan inte tänker erbjuda mig något smakprov. Vad är det för stil egentligen? Här har jag precis hostat upp 65 pund på ett par skor - numera omsnörade och fina - och jag blir inte ens frågad om jag vill bli sprayad. Som jag ser det finns det bara två förklaringar till detta: antingen fäste hon ögonen på mig i beundran direkt när jag klev på rulltrappan - det händer mest hela tiden - och råkade se att jag inte var smakprovsintresserad när jag genrepade Nej Tack-miner; eller så kände hon att jag redan luktade så gott att det var omöjligt att förbättra aromen min.

Jag tycker det var dåligt i alla fall och känner mig rätt lurad.





RSS 2.0