Freddy got fingered!




Jag kände att det var länge sedan jag besökte en sjukstuga/en doktor/en vårdcentral/en medicinman så idag tänkte jag att det var lika bra att få arslet ur vagnen och återuppta en gammal relation.

Men först lite bakgrund: för ca 2-3 veckor sedan var jag och gjorde min grej på Soap, när jag plötsligt upptäckte en något mer irriterande partikel under min högersko. Efter tappra försök att skrapa bort den med min vänstra motpart kändes det som ett bra beslut att använda en utav de andra lemmar gud har begåvat mig med. Jag vet, jag vet, din första tanke kanske är att charlie fick göra sig förtjänt av lönen, men tro det eller ej, inte äns min charlie når så långt. Nej, det var faktiskt handen jag bestämde mig för att använda. Och det skulle jag inte gjort. För när jag tittade på den igen var fingret uppskuret. Skosulepartikeln var nämligen glas, och blodet forsade.

Efter snabbt och smidigt första hjälpen-arbete på bardisken var jag fit for fight igen, och nu någon vecka senare var det läkt och såg ut såhär (den uppmärksamme ser den lilla röda fläcken på andra fingret från höger):


Problemet var att under min underbart gyllene hud hade det infunnit sig små bitar av detta glas. Och det var det idag dags att åtgärda.

Så jag snörade på mig mina vita fotdon (för övrigt samma som vid själva incidenten - självklart för att återställa karman i skorna efter den olyckliga aftonen) och drog från jobbet för att Dr Mårtensson på Farstas vårdcentral. Mrs Mårten köttade upp en spruta bedövningsmedel i fingernerven på mig, och tjillevippen så hade jag bara fyra fingrar och en stel pinne på min vänsternäve.

25 min, några deciliter blod och två ascoola stygn senare var jag på väg därifrån.



Fan vad skönt det var att vara tillbaka!




Puts väck!




Hade skrivit ett alldeles lysande inlägg på jobbet idag som försvann. Det innehöll allt skoj du kan tänka dig mellan Iprenmannen, tjocka bollar, knäck och rakhyvlar. Men tyvärr kommer ingen att få läsa det. Tråkigt tycker jag, kul tycker blogg punkt ess e antar jag eftersom de fortsätter göra på detta viset. Men det är bara att bryta ihop och komma igen, bara att ta nya tag, bara att hitta nya krafter - eller annan valfri sportklyscha - och göra bättre ifrån sig nästa gång. Så det ska jag ta tag i.




Smaklig måltid!




När jag är hemma i Sverige bor jag hos min fadergestalt i livet - pappa. Många kan tro att det är lite av en lyx att bo hos päronet med måltider bestående av gåslever, rysk kaviar, tryffelgarnerade ostron och välgrillad kobebiff serverade på silverfat. Så är det inte riktigt i detta hus.

Det här är min pappas kylskåp:


Visst ser det välfyllt ut?
Det finns lite av varje, mjölk(viktigt), gurkmajonnäs, mjukost, hårdost, lite majs, och en Sofiero 7,5%. Men skenet bedrar:



(det står 31/12/2009)

Sådär ser halva kylen ut. Om jag ska koka ihop en redig måltid på innehållet i köldboxen så skulle det bli senapsmarinerad hushållsost med fläskfilé penslad med hamburgerdressing. Tilltugg? Tomatpuré- och smörkulor.

Mycket smakligt.

Ovanför kylen är min fars spritskåp:



Visst ser det välfyllt ut? Och det fortsätter ovanför frysen också:


Och inte en enda flaska där datumet har gått ut. Hmm...




He's back!




Sådär då gott folk! Då har jag haft min välbehövliga blogg-semester i två veckor, så nu är det dags att kicka igång saker och ting igen. Jag tänkte att vi mjukisstartar med en genomgång av vad jag haft för mig sedan vi hördes senast. Häng med!

Torsdagen den 3:e juni flög jag hem. Jag var aspackad och astaggad, så jag var på flygplatsen alldeles på tok för tidigt. Så jag köpte en macka och slog mig ner på en stol. Sedan klev jag på ett halvtomt plan. Jag hade kunnat ligga ner på min rad, men valde att låta bli. När det var dags att åka såg det ut såhär:


Kanske inte det man vill se från flygplansfönstret...


Men lite eld i baken har ingen dött av så hem kom jag! 20.30 landade jag. På Arlanda ville de att man skulle stå bakom en kissgul linje när man väntade på bagaget. Ungefär som om det vore ett tunnelbanetåg så skulle svischa förbi vilken otippad sekund som helst. Men som den rutinerade flygplatsrebell jag är sket jag fullständigt i Arlandas "säkerhetsåtgärder". Har ju hört att tjejer älskar bad boys.


Hemma i Sverige alltså, och snart även hemma i Sköndal. Där möttes jag av detta:


Det kändes lite sisodär...


Men sen sprang man ju på Tennisbollsfrillan och Idol-Danny, och kl 21.30 var vi påväg till Snaps. Tid är pengar och pengar är alkohol.


Dagen efter det lekte jag med min enda finska vän, Seppsson, och Big Mike och massa andra. Vi var på restaurangernas dag (som egentligen är restaurangernas helg) i Kungsträdgården. Där spottade mitt eagle eye en gammal klasskompis från högstadiet. Jag valde att inte gå och hälsa.


Sepp gick hem 21.30. Vi andra gick hem 03.30.


Någon dag senare möttes vi alla av det sorgliga beskedet att Rock-Olga gått och dött.
Enligt min kompis Text-TV var hon "verksam in i det sista" vilket jag tvivlar starkt på. Möjligtvis hade hon på sig en sjukhusrock när hon slocknade men jag är skeptisk till att hon låg och jammade luftgura nånstans i SÖS katakomber ett par sek innan det blev svart.


En annan dag klädde vi ut oss till Let's Dance-gänget och gick till Soap. Men där somnade Idol-Danny precis när han skulle kolla på klockan. Sånt är aldrig kul.


I fredags åkte vi till Söder och kollade på fotboll med Jimpadee och massa folk. Sagge tyckte det var lagom skoj.


Men Tennisbollsfrillan var nöjd!


Min lille gudson Arash visade också upp sig.


I måndags var det dags att börja jobba. Tillbaka på Telias kundtjänst med andra ord. Mitt jobb ligger i Farsta, inte i Kattrumpan.


Det behövdes inte mer än två timmar på Telia innan jag fick medfött hjärtfel
. Igen. Och den här gången är det ännu värre. Något fel måste det ju vara på mig. Kanske måste man göra tester igen? Eller så skiter jag i det. Men det känns ungefär som om nåon tar tag i ens revben och knöglar ihop dem. Hårt. Sen orkar man inte röra sig så mycket. Inte sitta heller. Men vem behöver sitta?

Imorgon ska jag äta Farstamacka. Det ser vi fram emot. Och imorgon skriver jag igen. För nu är jag tillbaka. Kom ihåg det.





Brevkompis!




Hej hoes!

Hur mår ni? Jag mår bra. Idag har varit den sista dagen jag spenderade i London detta läsår. Imorgon ska jag åka till Sverige. Det ska bli skoj. I september ska jag åka tillbaka till London. Det ska bli skoj. I Sverige ska jag sparka fotboll och dricka saft och leka med kompisar. Nu ska jag sova.

Hörs imorgon.

Hej då.

Christian




RSS 2.0