Lugn!




Har spenderat årets uslaste dag framför ett ofungerande internet och en TV med något frasig mottagning. Vad fanns det att titta på då? Jo ett härligt urval av Oddasat och Friidrotts-EM. Pick your poison med andra ord. Pest eller kolera? Analklåda eller syfilistest? Ärtsoppa eller champinjonpuré?

När det (äntligen...) var dags för 5000m löpning hajade jag till lite. Kolla in den här snubben:


Det står España på magskylten. Inte för att han kommer därifrån, vilket han gör, utan för att han heter så i efternamn. Juan (antar jag att han heter i förnamn) España alltså. Hej storhetsvarsinne!

Det är som om Adam Tensta skulle byta namn till Adam Sverige. En helt ny nivå med andra ord. Jag vet inte om jag ska hylla Señor España (vilket för övrigt lär vara namnet på den spanska och manliga versionen av fröken Sverige enligt ihärdiga rykten) för hans kaxiga framfusighet, eller be honom sitta ner i båten och avvakta en officiell kejsartron innan han betitlar sig själv som envåldshärskare över en hyfsat stor nation.

Vad kommer härnäst liksom? En halvdassig diskuskastare från Estland som kallar sig Bästi Europa? Eller en Irländsk tiokampare som är duktig i att vara dålig på att och går under namnet Iownthe World?

Jag tror i alla fall att jag blygsamt väljer att byta namn till Christian Norden. Man vill ju inte ta i för mycket.






För jag är ett bokstavsbarn!




Det är dags för lite klassiskt skryt - det händer ju trots allt inte så ofta på det här stället. Sedan jag tog mitt pick och pack och svävade till London har jag nämligen samlat på mig både den ena och den andra bokstavskombinationen. Jag har visserligen överlåtit sådana kombinationer som är lite passé åt andra, till exempel ADHD: ingenting för mig. Jag satsar på kvalitet rakt igenom på mina bokstäver, och föredrar därför att kalla mig för A-barn. Eller A-man får det kanske bli såhär på ålderns höst.

Såhär ser nämligen mina betyg ut för den senaste terminen:



Jag lider av AAAA-syndromet. Allt jag rör vid blir till A:n. Och oj vad det svider. För alla andra alltså; för mig känns det okej. I'm on a roll liksom.

Dessutom lär jag casha in ytterliggare ett A vilken dag som helst i ett till Creative Writing-ämne. Jag undrar om det fungerar som i högstadiet (eller var det gymnasiet?) då man blev belönad med 500 kr för varje MVG. För i så fall har jag snart 4000 kr att hämta hem, och då har jag ändå ett års studier kvar... Jag måste fråga pappa!




RSS 2.0