Ringlekar!




Tydligen tar vinter-OS slut idag, kan det stämma måntro? Det är nämligen svårt att veta här borta, helt enkelt för att ingen bryr sig. Det pågår ju trots allt en internationell rugbyturnering med matcher cirka varannan helg och så spelas har ju cricket-världsmästerskapen (med världen menas England, Indien, Pakistan och Bangladesh) eller något sånt pågått i några månader. Jag tror de kommit upp i två matcher i den turneringen såhär långt.

Jag har hittat en sida där man kan kika på OS på internet, så just nu sitter jag och följer världens onödigaste tävling - längdskidåkning, 5-milen. Varför åka fem mil för att veta vem som vinner när hela startfältet ändå åker i klunga från start till mål? Ställ up 70 åkare på rad och låt dem åka 100 meter för att se vem som är snabbast istället så är det ju klart sen.

Saker och ting måste inte alltid vara så komplicerade. Dem åker ju till och med så långt att de måste byta skidor två-tre gånger. Sliter snön så mycket på skidorna att de åker på sina söta små pjäxor tillslut? Fast det är ju inte pjäxor. Pjäxor ska vara tunga, obekväma, svårpromenerade och svårknäppta - med andra ord allt som gör en så svettig och arg att man hellre går och dricker kall öl istället för åker skidor. Kan man gå på after ski med längskidåkningspjäxor utan att bli utskrattad? Svar: nej. Och då spelar det ingen roll hur många Jäger-shots man sveper, hur mycket jordnötter man har råd med eller hur högt man skriker med i det bröliga cover-bandet, för pjäxor är det fan inte.

Nu påstod kommentatorn för övrigt att man pratar svenska i Schweiz.
Dags att stänga av.




Så jävla kallt!




Du vet hur en del människor bara föds till att bli något?
Till exempel så är ju Cristiano Ronaldo hyfsat född till att sparka boll, Donald Trump har konsten att tjäna pengar i blodet och Carola är ett kort och gott ett jävla snedsteg ända sedan födseln.

Men det finns andra exempel. Kolla här till exempel:


Ser du? Jag gjorde lite research om en Scunthorpe-match och vem spelade på topp i Swansea om inte Cedric van der Gun. Känn på namnet, smaka gärna på det och omfamna stavelserna ordentligt. Kan man ha ett bättre målgörarnamn i fotboll? Van der Gun! Det är ju för fan som om en svensk skulle heta Pistolsson i efternamn. Hur coolt som helst!

Och apropå coolt:


Jobbar på ett projekt i skolan där jag gör en undersökning om ett övergivet hus. Och inte vilket hus som helst, utan ett som ska renoveras av arkitekten Rem Koolhaus! Kan man bli mer född till ett yrke? Jag vill ha ett hus designat av Mr Koolhaus. Hur kan det misslyckas? Jag ser det framför mig: ett helt galet hus byggt i etage med tillhörande jetpacks istället för trappor och en eldsprutande drake som ingång och en inglasad nattklubb på taket och en egen öl-farbrik i källaren. Och såklart en fet skylt på väggen också där det står att mitt hus är ett äkta Koolhaus och ingen jävla kopia.




Snabbt och lätt, färdigbrett!




Vi tar en kortis för att jobba oss igång sakta med säkert igen tycker jag.

Håller på och söker praktikplats för några veckor under våren, så jag mailade Hötorget och frågade efter lite kontaktuppgifter till de högsta hönsen och så vidare. För vem vill inte jobba på Hötorget liksom? Dem har sjukt bra anseende i branschen och många attraktiva tjänster. Och jag fick svar på min fråga, kolla:


Av någon anledning fick jag känslan att svaret skulle innehålla rim, slang, bitches, hoes, dope och weed. Nu var det tyvärr inte riktigt så, men jag tror inte att Lil Boyce behöver jobba särskilt länge för att slumpa fram sitt rap-namn på Facebooks "Gangsta-name"-applikation.


(För er som tror att jag tänker sälja färgade liljor, "färska" kantareller och piratkopierade cashewnötter på hötorget i sommar kan jag avslöja att Haymarket(Hötorget om man vill) är ett magasinförläggare)




Väderleken är den värsta leken som finns!




Det har kommit till mitt vetande att ni lider där hemma. Ryktet säger att det snöar. Mycket. Det gör det inte här. Vi jobbar solsken idag kan jag meddela. Tur då att Aftonbladet bjuder på liverapport så man kan följa dramat på första parkett.


Jag vet inte riktigt hur man liverapporterar väder, men jag kan tänka mig att det är en övertänd expertkommentator som sitter och följer vädret ute på gatan genom fönstret och bjuder på härliga lines som: "..och där fick han en ORDENTLIG snöflinga i solarplexus!! ska bli intressant och se om han reser sig efter den", och "ojojoj! Det var sånär att den istappen gick in, det handlar om millimetrar från ögat, stolpe ut helt enkelt!!", eller "här kommer en tant, inga broddar på inte, ska hon upptäcka isfläcken?!? det här kan sluta riktigt illa! OOOOH!! HON HALKAR, LANDAR PÅ HUVUDET! jaha, där antecknar vi dagens första dödsfall. Jag har ju tippat 34 dödsolyckor idag, får se hur nära den siffran vi kommer!". Men jag kan ha fel också.




Sådärja!




Jomenvisst vart det en fredagsfylla trots allt! Kvart över elva ramlade det in folk i lägenheten, ganska otippat, och jag är ju inte den som är han som är den som säger nej.

£40 och x antal drinkar senare säger jag godnatt.
Vad säger vi om det om inte:

Legen - wait for it, and I hope you're not lactose intolerant 'cuase the next word is gonna be - dary!





Ho-ho!




Jag har gått ner i vikt. Säkert 17-18 kilo. Minst. Det känns så i alla fall, vi har ingen våg i huset. Nej, nu är det är inte så att jag spenderat hela dagen sittandes på toan, utan jag har nämligen gått igenom hela min inbox på mailen och raderat och sorterat. Ett par tusen mail, varav 462 olästa, ända tillbaka till 2006. Jag har hittat massa gamla godbitar. Som de gamla "Kjellbärs"-mailen till exempel, som låter nåt i stil med: "Tja, tänkte höra om du hade några sådana där schysta små blå piller att sälja", och "...fri sprit & öl hos Kjellbärs och bra röj & lösaktiga damer på 'Berget'".

Jag gjorde samma sak på Facebook där jag hade en fin siffra olästa meddelanden, och mängder av eventinbjudningar, grupper och Farmville-skräp. Tydligen hade jag kontakt med nån gammal klasskompis för nåt år sedan. Det var spännande. Och inte att förglömma när Dr Drake tog över min facebook och addade ett stort antal helt främmande damer, som alla sedan kände ett behov av att skriva och fråga vem fan jag är.

Så det är lite av en 'weight of my shoulders' skulle man kunna säga. Men det känns lite tomt också. Det ekar i inboxarna. Jag känner mig ouppskattad. Och lite ångest har jag nog. 




Fadrian!




Kolla på honom! The man, the myth, the motherfucking legend! Invandraren som lyckats bli kändis genom att neka andra invandrare att umgås med den svettigaste av svettiga eliten på Spy Bar en gång i tiden. Och självklart också som den mer "normala" i förhållandet med Linda Rosing.

 

Dörrvakts-Fadde - vilken jävla stekare han har blivit. Glider runt med dubbel uppsättning damer hängandes på sig med en blick som skriker: 'kolla de här småkexen, de ska få sig en riktig jävla omgång i garderobskön ikväll, kanske åker dörrvaktsbatongen fram till och med'.

Men det jag undrar mest över är hur han får till den där smäckra nästan-inget-hår-alls-sidbenan.
Det är ju som att han har en uppsättning hår, kryddat till max med olivolja, och sedan har någon helt sonika tagit fram ett radergummi och suddat ett streck rakt över huvudet på honom. Fast det måste ju ändå vara hyfsat effektivt när man fixar frillar.




Introducing: Based on a true story...!




Kan inte det här vara det absolut coolaste som någonsin har gjorts?



Det är ett jävla stohej här borta för att 11 (!) lönnmördare har "fixat" nåt slags överhuvud för Hamas på ett lyxhotell i Dubai, genom att använda fejkade identiteter och pass från engelsmän och irländare. En av de "utsatta" har gnällt om att hans pass minsann ligger i byrålådan med frugans och ungarnas och bla, bla, bla.

Vad är det för sätt egentligen? Ditt namn har precis varit med i en riktig kioskvältar-film-materials-kupp, och du gnäller? För mig hade det varit en ära att få min identitet använd i något som kan sluta med att mitt namn tackas av i eftertexterna på varenda biograf där man upptäckt färg-tv. Jag kan till och med visa vart mitt pass finns. Det ligger i tredje byrålådan uppifrån i mitt rum på 29 Cato Road i södra London. Jag har visserligen en fräsig hockeyfrilla och är 20 cm för kort i passet, men jag kan ändå se antingen Matt Damon eller Colin Farrell som värdiga att spela rollen som mig.




Akta!




Ibland när man blivit tillsagd att göra något så gör man det i alla fall. Man vill ju testa och veta vad som händer om man nu trotsar förbudet. Den känslan fick jag idag. När jag, efter en 20 minuters skattjakt i sökande efter en schyst porslinsstol att slå en drill i, hittade en herrtoalett i skolan så satt det en skylt på ett av båsen: "Danger! Broken, do not use toilett".

Det var ju som ett jävla inbjudningskort.
Hur kan man inte vilja veta vad som vore så "dangerous" med att kasta kroppsvätskor i en vit kopp? Man måste ju få veta. Kan det till exempel vara en jätteorm som flyger upp ur toan och kastrerar en? Eller blåser det upp till orkan i stolen och man blir neddragen i hålet och försvinner? Eller får toan helt plötsligt liv och anropar sina tjottahejti-kompisar och tar över hela planeten?

Först följde jag lydigt skyltens anvisningar och använda en av de andra toaletterna, och gick sedan tillbaka till arbetet. Men jag kunde inte hålla mig. Jag kallsvettades och skakade av viljan att få veta vad som fanns på andra sidan toalettbåsdörren. Så jag reste mig upp och löpte tillbaka till herrarnas.

När jag skulle öppna dörren till toabåset så var det låst. Det litade alltså inte på att folk skulle ta skylten på allvar, sportligt.. Men det skulle fan inte stoppa mig. Jag ville verkligen... nej jag behöver verkligen vet vad som var så farligt med toan. Så jag klättrade över båsväggen. Och sen stod jag där, öga mot öga med toaletten, 30 cm från svaret.

Eftersom jag precis hade uträttat mina behov var det tomt i tanken, så jag simulerade lite kiss med en vattenflaska jag hade med mig. Den gula färgen saknades dock så det var inte helt verklighetstroget. Kanske var det därför inget hände heller. Jag testade att sitta på toan istället. Fortfarande ingen farlig reaktion. Ingen katapult som slungade mig genom 4 våningsplan och ett tak och sedan ut i rymden, ingen varulv som föddes ur toapappershållaren och bet av knäna på mig. Totalt misslyckat. Total besvikelse.

Så jag reste mig för att ta mig tillbaka till klassen, och råkade spola av gammal vana
. Och då. DÅ hände det grejer vill jag lova. Vatten sprutade upp ur kisskoppen som från en nyfunnen oljekälla och jag tvingades slänga mig upp och hänga på båsväggen ungefär som en hockeydomare som klättrar på plexiglaset för att inte bli överkörd av två tandlösa, småfeta hockeyspelare.

Och där hängde jag ett litet tag medan jag funderade på vad jag skulle ta mig till.
Jag kom fram till att den bästa idéen helt enkelt vore att ta mig därifrån och låtsas som ingenting. Så det gjorde jag. Lite senare gick jag förbi igen, och ut genom herrtoans dörr kommer en gubbe barfota med skor och strumpor i handen. Men det här håller vi tyst om hörrni ni. Inte ord ord om jag får be, för annars blir det farligt vill jag lova!




Var god dröj!




Jag vill ha min hotmail-adress kopplad till mitt mailprogram på datorn, så jag skrev ett litet brev till supporten för att få lite snabb och effektiv hjälp. Resultatet?


Hotmail-folket måste ha jäääävligt mycket att göra just nu. Men man får se det positiva i det hela; det hade nog vart lagom tungt att sitta i den telefonkön...




Spring för fan!




Det märks lite smått att det börjar bli vår.
Jag vaknar på morgonen (runt kl 11.30) av soluppgången och ljuset som börjar ståla in genom fönstret. Samtidigt börjar det föra massa oväsen utanför också. Det är något näbbdjur i fjäderkostym som håller på och skriker och har sig. Ett hemskt ljud är det som skär genom trumhinnan som en rostig morakniv genom pråmen på en barkbåt, och inget jag känner större behov av att höra när jag skapar egna superhjältesagor i mina drömmar, alltid med mig själv som huvudpersonen. Men tydligen tar inte världen hänsyn till mina behov utan gör lite som den känner för. Det känns ju demokratiskt, jämnställt och bra.




Jag. Vill. Ha!




Har du någon gång känt dig lite frusen och inte vetat vad du ska ta dig till?
Det är ju trots allt ett problem ganska många lever med i vårt samhälle. 'Ska jag ta på mig en tröja?' kanske många tänker i en sådan situation. 'Nej jag känner mig som en bit röd paprika inklämd i en burrito när jag har en tröja på mig, men en filt däremot skulle sitta som en smäck', kanske några andra klurar. Ett sånt problem kan faktiskt leda till både skilsmässa och självmord, så därför ska vi vara jävligt glada att det nu finns en lösning på problemet - nämligen tröja och filt i ett!

 

Nu saknas ju bara jeans med gylf för effektiv charlie-åtkomst och glasögon som skyddar mot solen så är livet komplett! Och kanske en kudde med inbyggt kylskåp.

 

 



Chex?!




Idag är det svensk afton här i hushållet! Det har ju visat sig under min vistelse att det inte bara är ABBA, Wallander, H&M, IKEA och Björn Borg-kalsonger de älskar med vårt falukorvsland. Det finns mycket, mycket mer. Mig till exempel. Och Ballerina-kex och köttbullar såklart!

 



Jag tänkte att jag skulle försöka få ihop Ballerina-kexen och köttbullarna till en härligt lyxig måltid.
Än så länge brainstormar jag idéer och har väl kommit på hyfsade förslag ända; det ena innebär kort och gott att försiktigt placera en av de svenska, ekologiska köttbullarna ovanpå en Ballerina, som en kanapé skulle man kunna säga; det andra förslaget är att krossa båda råvarorna, blanda ihop dem och göra Ballerinaköttbullar, möjligtvis med lite brunsås till; och den tredje idéen är mest back-up för tillfället om jag känner att jag inte orkar anstränga mig så mycket, då blir det helt enkelt en Ballerina-Köttbulls-och-kaviar-macka.

Hörde jag succé?




Frisyrgelé!




Såhär ser min kalufs ut när jag är nyduschad och nytorkad:




En enda stor röra alltså. Jag vet inte vad jag ska göra av det riktigt. Så jag tänkte försöka mig på att använda en livlina. Jag har redan använt 50/50 i söndags när jag klippte av hälften på egen hand. Men jag funderar fortfarande på mitt slutgiltiga svar så att säga. Så det känns som om det kan vara dags att fråga publiken, vad tycker ni? Om inte det fungerar får jag helt enkelt ringa en vän.

Problemet med det hela är att jag, för att fatta mig kort, har en inte sju-, inte åtta-, inte nio-, utan tiohelvetes schabrak till virveljävel ungefär precis här:


Den medför att en sidbena är obligtorisk när det gäller mitt hår. Den går helt enkelt inte att bli av med. Min frisyr är delad, ungefär som en riksdag, en del går åt vänster och en liten majoritet går för tillfället åt höger. Sen finns det några uppstickare som väljer att tycka och tänka lite motströms och ska ställa sig på tvären, men alla är övertalbara, så enkelt är det ju ändå.

Här är ett litet kollage på vad vi har att jobba med:




Sådär, klockan är igång och ni i publiken får fatta era mentometerknappar, snart måste vi ha ett svar på frågan för att nå nästa säkerhetsnivå; en trygg, stadig, bekväm frisyr.
I värsta fall kan jag vara beredd att ta fram rakapparaten och ta till en klassisk tennisbollsfrilla.




Hotel Cato Road!




Såhär såg min säng ut när jag kom hem idag:




Bäddat!! Vikta kläder på sängen! Till och med min mössa som låg och skräpade är vikt och fint placerad på huvudkudden, som om det vore någon slags nattmössa. Kan man blir annat än glad då?

Man skulle kunna tro att jag bor med Paradise Hotel-Pontus, men det gör jag faktiskt inte. Det är nämligen Krystyna, Agnieszka, Ewunia eller något annat polskt namn till städerska som har varit här och gjort sin grej (för alla polacker är väl städerskor?). That's right, det här huset är som ett jävla hotell. Tydligen så kan jag till och med lägga fram nya sängkläder på sängen och så byter polskan omslagspappret på mitt täcke, min kudde och min madrass till det fräscha setet jag lagt fram.

Det här, mina damer och herrar, ska utnyttjas till max.
Från och med nu så ska jag bara släppa smutsiga handdukar på golvet och låta dem ligga där, de byts ju ut av städerskan ändå. Jag ska prickskjuta snorpapper mot papperskorgen och inte bry mig när jag missar. Jag ska låta utgångna matvaror stå kvar i kylen tills städerskan slänger det, och om hon inte gör det så blir det minsann inge dricks inte. Ibland, kanske efter lite flyt på en utekväll, så kan det bli så att hon hittar en "Do not disturb"-skylt hängande på dörrhandtaget till mitt rum - och om hon då för så mycket som ett litet jävla pip ifrån sig, eller får för sig att dammsuga i hallen, då jävlar ringer jag receptionen.

Fast om hon nu skulle sköta sig alldeles, alldeles ypperligt, då kan det mycket väl ligga ett par 1- eller 2-pencare i en liten skål på köksbänken när min vistelse på anläggningen är över.


Men det ska nog mycket till för att det ska bli så, jag hittar nämligen inte mina shorts...





Bävernylon!




Efter några veckors hårt skolarbete har jag nu semester i en vecka. Det firas genom att spendera pengar. Idag åkte jag in till stan för att köpa massa kläder. När jag gick runt där och vandrade hittade jag det här lilla spektaklet:


Självklart slog jag till direkt. Fatta hur mycket damer som kommer flockas runt mig när jag glider runt i en flådig overall i äkta denim. Tänkte nog slänga på mig ett guld, eller glittrigt, skärp också med ett fett jävla spänne där det står typ "Player" eller nåt annat schyst. Eller möjligvis bara "Kräm". Det kan ju bara bli succé.

Problemet är ju hur man ska bära sig åt för att vispa fram charlie om (eller rättare sagt när) succén väl är framme. Eller förstås om man bara behöver gå på pottan...




RSS 2.0