Flussfirat!




Hörni, såhär är det: jag har åkt på den igen - flussen. Halsflussen. Och när man har halsfluss har man tid att göra precis allt det här:

- Jag har funderat över vem fan som äter Daim nuförtiden. Senast jag var ute och röjde såg jag äta en redig bit på nattbussen och började gnugga mina geniknölar i förundran över varför någon ger sig på ett sådant sattyg i ett modernt samhälle. När jag tänker på Daim är det enda som poppar upp i huvudet den där gamla Indiana Jones-reklamen; bottenskrapet av Twistpåsarna (tillsammans med de smuliga lakritsbitarna) som min pappa alltid köpte hem när vi skulle ha gäster för 10-15 år sedan; och så krysset såklart.
- Jag har haft morgonfrilla i fem dagar, non-stop.
- Jag har varit utanför huset fyra gånger de senaste sju dagarna - varav två av dessa var läkarbesök.
- Jag har spenderat många timmar åt att titta på Gränsbevakarna Australien och insett att det faktiskt finns folk som tycker att det är nödvändigt att ta med sig 7 kilo torkad lax, 4 giftiga ormar och en dunk T-Röd när de åker på semester. Det ska även nämnas att Fångarna på fortet var bättre när man var av en ålder då man kunde härma alla utmaningar med hjälp av ett äppelträd, syrrans hopprep och en gnutta fantasi.
- Jag har tyckt synd om en gammal hjälte.
- Jag har upptäckt att danskar äter korv med bröd helt skevt. De äter korven och brödet för sig. !! . Det har alltså brödet och korven separat på en liten papptallrik med en klick ketchup, tar korven - bara korven - och doppar den i ketchupen och stoppar i munnen. Sen gör de samma sak med brödet. Och det är inte det enda de inte förstår hur man äter; när vi var i Köpenhamn för några år sedan beställde jag en Calzone. När tallriken kom till bordet låg där en kul degboll med tomatsåsen på utsidan... Det är ungefär som att duka upp ett glas mjölk med en lina Oboy på bordet, dricka mjölken och snorta Oboyen för att "blanda i magen".

Det är nog allt tror jag hunnit med faktiskt.




Hemma!


    
  
Inatt kom jag hem från Spanien. Södra Spanien. Benalmadena Pueblo. Jag fjällar redan. Min vänstra axel är lika torr som en rutten dosa baksnus. Huden är som en Manchesterbyxa och det jag vill helst av allt i livet just nu är att riva bort all den kliande, frasigt döda hud som lossnar och skapar små öar av blekfishet på den tidigare så gyllene skuldran.

Men det har jag inte tid med, för jag måste arbeta. Ca sex timmar efter att jag kommit hem från Spanien var jag tillbaka på jobbet igen. Förra året när vi varit på Gotland infann jag mig på arbetsplatsen 30 minuter efter att vi lämnat färjan i Nynäshamn. Dem är inte så generösa med återhämtningstiderna här ibland.

Det är dags att börja blicka mot London igen nu också. Jag har dragit ett datum ur hatten och kommit fram till att det blir den 12:e september. Eller den 18:e. Då jävlar ska jag spöa skiten ur mtt sista år på universitetet.
   
 


Chop suey!




Idag har det varit måndag. Måndag är lika med Entourage. Entourage är lika med världens överlägset bästa TV-serie för killar. För den är skapad för killar, så är det bara. Den handlar ju trots allt om ett liv som alla killar vill leva.

Ibland händer det att även en del tjejer gillar Entourage.
Det tycker vi killar känns lite sådär. Inte för att vi ogillar att dela med oss, utan för att Entourage trots allt vår enda TV-serie. Varför ska ni kvinnor sno den också? Ni har ju redan Sex and the city, Greys Anatomy, Desperate Housewives och aaaalla andra TV-serier som finns. Vi har Entourage och det som visas på TV1000 efter midnatt. Känns inte så värst fair, eller hur? Inte jämnställt heller för den delen.

Det kanske rent utav är så att Sverige och världen behöver ett Manligt Initiativ-parti, ett M!, som kan motarbeta den feministiska hets från snickarbrallskvinnor med jämnställdhetsvågen i ryggsäcken.


Rätt ska fan vara rätt - ska ni ha "våra" jobb ska vi ha fler TV-program. Och låt Entourage vara i fred!






RSS 2.0