T-Pain!




Jag är ju på semester hemma Stockholm för tillfället, och då har jag tagit lite semester här också. Ni får ursäkta.

Men idag har jag haft skoj, och det måste ju rapporteras.
Tog en fullpackad tunnelbana in till Hötorget för att gå till tandläkaren. Det var nämligen dags att dra ut en visdomstand.

Jag har inte direkt haft några problem med den eller så. Mr tandläkare Malm påstod att jag hade hål i den, men jag är nog mer inne på att gud ville jämna ut min intelligens lite med er övrigt småfolk. Vad han inte har koll på är att jag har tre smartiständer kvar och jag vore trots allt rätt överlägsen även utan dem allihopa.

Problemet är att det finns två saker jag är riktigt rädd för: fåglar och tandläkarbesök. Fåglarna har jag gått in på förut, så det lämnar vi idag, men tandläkarbesöken har en liten historia.

Jag var ju ett riktigt A-barn ett bra tag och hade inte ett hål förrän jag gick på gymnasiet. Första hålet gick också lekande lätt att laga, och jag skrattade åt tanläkarrädda människor. Men inte längre. Därför att för några år sen tappade jag allt förtroende för den enda yrkesgrupp som har fler bokmärken än en 7-årig flicka.

Det började när jag gick i femman. De sa att jag inte skulle behöva ha tandställning om jag bara drog ut en tand, för det var lite "överbefolkat" på övervåningen. Tanden drogs ut, jag var nöjd. När jag gick i åttan kom det härliga beskedet att jag behövde tandställning...

Men det var tydligen kö på tandställning, efterfrågan var extremt stor, så min käft blev rälsbeprydd lagom till gymnasiet.
Underbar tid.

Men innan jag fick tandställningen var en till tand tvungen att dras ut. Ut drogs också en tand. Sen när jag kom till Eastman för att trycka in ställningen säger läkaren: "Vad i helvete?! De har ju dragit ut fel tand!".

Nu var det inga jättebekymmer, det fungerade ändå. Men förtroende försvann ju ytterliggare.

Ett par år senare, när jag hade enorm tandvärk i en jävel som blivit schaskigt lagad så uppsökte jag vård.
Det blev hos en finsk tandmarrodör. Vi vet ju alla vad jag tycker om finnar, och detta är anledningen. Hon misshandlade och skändade min mun fullständigt. Det faktum att hon hade en skrikande patient på bordet var ointressant. Följden blev att jag inte har tuggat på vänster sida av munnen sedan jag var 19.

Och där kom den: tandläkarskräcken.

Så idag låg jag där igen, men havla fejset avdomnat, en slagborr inkörd i munnen och en rörmokartång följande tätt efter, och svettades.
Efter lite knakande och sprakande lyfter doktorn ut ett blodigt schabrak till tand och lämnar mig med ett mjukt hål på min favoritsida av munnen (höger).

Och på torsdag är det dags igen.
Då ska finntantens skada åtgärdas genom en härlig rotfyllning. Då ska jag få lugnande medel för att klara mig. De lär inte hjälpa.  





Kommentarer
Postat av: emelie

Jag som aldrig har haft hål skrattar fortfarande åt alla tandläkarskrajja typer...din beskrivning får mig dock att bli lite lite lite mer ödmjuk :)



När lämnar du Sverige igen?

2010-04-07 @ 16:15:51
URL: http://emeliesandstrom.blogg.se/
Postat av: emelie

synd om dig :)



Njae blir ingen utgång i helgen, säkert nån drinkkväll men inte all in. Ska jobba nere på KMK lör-sön så blir en lugn helg. Själv då?



2010-04-08 @ 10:14:56
URL: http://emeliesandstrom.blogg.se/
Postat av: emelie

Haha nej det är inte det som är anledningen, det är min kompis cafe och jag gör det mest för att det är kul, sen är det såklart nice med lite extra cash.



Okej, du får väl komma förbi på en kaffe om du är på Djurgårdspromenad i helgen...haha som om det var något som alla är :) Men ja, OM du skulle få för dig så vet du vart du ska dricka ditt kaffe ;)

2010-04-08 @ 13:28:31
URL: http://emeliesandstrom.blogg.se/

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0