:ppPPpppPppPP




Jag tror jag har fattat nu: Zlatan gick från Inter till Barcelona för att vinna Champions League. Barca åker ut mot Inter = Epic Fail!!

Hoppas det blev rätt. Jättekul var det att skriva i alla fall.




Lugna nu, barn!




Nog för att Toblerone är gott och häftigt trekantigt och så, men tycker man inte att de borde kunna dela på snasket som vuxna människor?


Det skulle vara kul att se själva attacken i repris. Jag tänker mig en jätte-Toblerone i flygplatsstorlek - eller kanske Gröna Lund-size? - som Mona S tycker ska "räcka hela veckan", medan Matte O mer är inte på "nu käkar vi upp skiten med ett redigt glas mjölk"-spåret. Efter en kortare debatt blir stämningen något hetsk när Matte får ordet två gånger i rad av Herr Talman och plötsligt är den fullfjädrade beefen är ett faktum. Mona fattar tag i Tobleronen som ett basebollsträ, provsvingar mot Mr Speechman några gånger för att sedan gå lös på Matte O som knockas samtidigt som Mona ylar "Din jävla dyngspridare!!".

Men jag vet inte, jag kan ha fel.




Aa men duurråååå!




Jag vet inte om du har sett den någon gång, men det finns en rätt poppis sport som kallas för Rugby här borta. Rugby är en ofta en bökig tillställning med x antal buffliga cockneys på varje sida av planen, som knuffas, puttas och kramas på en stor fotbollsplan.

Ett mål i Rugby kallas för försök. Vad ett försök till att göra ett försök kallas är dock oklart. Men det verkar finnas en tradition att reta motståndarna när man försöker (gör mål). Inte genom sådana där balla danser som de gör i amerikansk fotboll, utan mer på ett 'pilutta dig-stadie'.

När man försöker måste man nämligen ta sig igenom en mur av övergödda Salt- och Vinägerchipsälskare, in i en målzon, och sedan placera bollen på marken. Så när de kommer in i målzonen helt själva så vägrar de ofta lägga ner bollen (som inte är rund och alltså ingen boll) förrän en motståndare försöker norpa den - vilket ingen orkar göra när någon väl lyckas ta sig in i målzonen. Så då springer dem där med bollen och retas, låtsas lägga ner den ibland, och kanske säger de också "Hihi, du kan inte ta mig, du kan inte ta mig!"

Moget och macho rakt igenom alltså.


Och sedan går de och kör upp huvudet i röven på varandra istället i "the scrum".





Nääe! Han misslyckades med att lipa!




Ska vi ta tag i det här en gång för alla nu då? Det tycks nämligen vara så att ni Sverige-boende infödingar har en gemensam tvångstanke. En tvångstanke som gör att ni måste spy ur er ett oförståeligt och fullkomligt oanvänt utryck på engelska med alldeles för jämna mellanrum. Det är en tvångstanke som innebär att så fort någon gör ett litet, litet, litet, misstag så får ni för er att säga, fast mest skriva på Facebook och diverse forum, "Epic fail"...

Varför? Vart kommer det här ifrån? Vad får man ut av att säga det? Det låter ju bara töntigt. Vad är ett episkt misslyckande? Kan man misslyckas bara lite grann?

Sen klurar jag vidare på en annan sak: Kalla mig old-school men vad betyder ":PpPpPPPpPPPPp"? Betyder det att man lipar flera gånger på rad? Liplipliplipliplip? Och ibland med stor tunga? Hur får man större tunga?

Hmm.




Kräm klurar!




Det här var länge sen, men nu kör vi:

- Vart kommer snor ifrån? Jag har under den senaste veckan snytit ut min egen kroppsvikt, men det tar inte slut.
- Vår polska badrumsbyggjobbare har på sig väldigt korta shorts när han jobbar. Är det normalt?
- De jag bor med tror att jag är svinrik som har kaviar på mackor.
- Vem kom på att man kunde göra fleecetröjor av PET-flaskor?
- Engelsmän HATAR dragspelsbussar. Jag tror att det är för att de inte förstår skojjet med att åka i dragspelet.
- Bacon är djävulens svar på kött. True story.
- Min huskompis och hans brud hade en tam igelkott som husdjur förut. Jag skulle vilja vet hur en vild igelkott beter sig.
- Ett tips är att inte sätta näsan nära händerna och ta ett väldigt djupt andetag efter att man dränkt dem i hansprit. Men testa gärna.
- Kan någon som genomfört ett lyckat Mentos + Cola = Raket-experiment förklara noggrant hur det går till?




Thanks, but no thanks!




Kan inte någon säga till Michaela på Collage att jag inte är intresserad av att festa med henne?

Hon mailar mig heeeela tiden... 





Den spanska reven rev en annan riv... osto!




Jag har ju vart lite krasslig de senaste dagarna. Har försökt kurera mig hemma i sängen så att jag kan bli fitt-får-fajt igen med hjälp utav raketformade isglassar med jordubb/apelsin/ananas-smak. Men idag har det vart knepigt. Dels på grund av nedan nämnda dunkadunka, och dels på grund av ett annat problem. Ett lite otippat sådant som inte så många andra har här i vardagen.

Bakom vår länga med hus härjar det nämligen (minst) en räv. En rävers. En rävare. En fox. En Foxy Brown. En Firefox. Och han för ett jävla liv där bak i rabatten. Främst handlar det om nattetid. Då skriker den som om den vore en albatross med en kaktus uppkörd i stjärten. Ibland ska det även röra sig om räv-sex (fox-fucks) enligt diverse lägenhetskamrater, men det saknas ännu bildbevis på detta. Och för någon dag sedan, ja då väcktes jag av ett klassiskt rävskrik följt av att något kraschade in i grannfönstret. Om det var Mr Rävers som röjt uppe på taket eller om han försökt slunga en akrobatråtta genom fönstret för att sedan kunna komma in och "plocka" oss vet jag inte.

Men nu håller han alltså på och retas på dagtid. Vet inte riktigt vad det kan bero på. Jag tittade på Micke & Molle en gång när jag var liten, och där var ju räven snäll. Jag vet inte om Hjalmar - jag kallar honom Hjalmar för alla gamla rävar heter väl Hjalmar? - har sett den filmen, men han borde nog ta sig en titt så han lär sig lite hyfs!




Fuck off!




Varenda dag när jag är hemma och ska plugga så matar grannen ovanför sliskig R 'n' B på pinsamt hög nivå - både ljudmässigt och allmänt. Och idag är ju inget undantag. Det kanske inte är jätteprofessionellt att ringa och göra en telefonintervju när man hör Usher sjunga den makalöst genomtänka textraden 'ooooOOOoooh, ooooOOaaahh, ooooaaaOOOAAAH!!' i bakgrunden, eller?

Skaffa ett jobb för fan!





Yes!




Det är något fel på internet. Det går ungefär lika snabbt för mig att kommunicera via datorn som om jag skulle skicka en kurir med mina meddelanden. Jag skrev egentligen det här meddelandet för fyra dagar sedan, så när du läser detta sitter jag och förutspår vad som händer i helgen.

Det börjar bli sommar och sol och korta kjol här borta, som Markoolio hade sagt. Jag kan traska omkring i shorts och T-shirt på dagarna, och det är ju myspys. Synd bara att det inte var samma temperatur kl. fem på natten i lördags när jag gick hem från krogen i T-shirt, för nu har jag extremt ont i halsen.

Men sommar och halsont innebär ju en gemensam sak och det är att frysen fylls med isglass. Ett av Englands största problem är dock att man inte upptäckt Päronsplit, och bara det gör det värt att flytta hem igen så småningom.

Nu har jag inget mer att säga för tillfället. Hej.





Kurwa!




Nu har han precis gått, Darius. Det är inte min nya chompis utan det är vår nya kakelfantast som ska styra upp badrummet här i huset. Vår hyresvärd har nämligen svårt att lära sig konsten att kakla. Efter första försöket han gjorde ramlade hälften av plattorna han satt upp ner när man duschade.

Det roliga med Darius är att han pratar lustigt. Han är nämligen inte från England. Gissa vart han är ifrån! Ledtråd: byggjobbare. Ledtråd 2: billig byggjobbare. Ledtråd 3: Darius land har ingen president längre.

Jadå! Darius är vår billiga byggjobbare ifrån Polen! Hur mycket mer klyscha kan det bli?

Alla billiga byggers är polacker. Vad har de för utbildningssystem i det landet egentligen? Högskoleprovet har väl bara en fråga, fixar du den hamnar du i riksdagen, bommar du blir du byggjobbare. Problemet har blivit att de har så många byggjobbare att hälften måste åka utomlands och jobba istället. Och Darius, han håller den polska fanan högt han. Går i sina förfäders fotspår skulle man kunna säga att han gör.

Det här gäller ju bara män förstås, när det kommer till kvinnor är höskoleprovet(frågan) samma, men klarar du den får du vara med i riksdagens egen variant av the Bachelor - med vinst varje gång-garanti - och får du nit på provet är det raka vägen till städ-college som gäller.

Och jag vet att det stämmer för vi har faktiskt en polsk städerska som kommer hit och gör sin grej varannan vecka!




Falcett[Fålsett]!




Lägenheten jag bor i just nu - det fjärde stället sen hösten -08, nionde/tionde om man räknar med alla vandrarhem och soffor från i höstas - ligger på bottenvåningen av ett trevåningshus. Ovanför oss har vi hyfsat högljudda människor.

Jag vet inte hur jag ska säga det här utan att låta rasistisk, men de verkar vara av Afrobrittiskt ursprung.
Detta baserar jag på att det har spelats all världens R'n'B-låter under hela dagen på sanslöst hög volym, och på att jag faktiskt har sett dem i trappuppgången flera gånger.

Det är mycket som ska göras just nu - till exempel jobbar jag på ett reportage om "vintage" posters som ska vara klart imorgon, samtidigt som jag vill skriva om Real Madrid och kolla på hockey och vara ute i solen och så vidare - och då blir man lätt trött när det känns som om någon sitter inne i garderoben och bjuder på bas. Jag har hört varenda kille med tjejröst som finns sjunga om hur skönt det är med vaniljglass rinnande ner för magen och att choklad minsann är den bästa färgen (visste inte att det var en färg) på en 'booty'.

Fast positivt är att jag har lärt mig whale-a på ett alldeles ypperligt sätt. That will come in handy på Snaps i sommar tror jag.




Mums Mums!




Satt och kollade igenom allt som fanns på datorns skrivbord, och nu kom jag på vad fan ni snackade om för någon vecka sedan era jävla shortsätare!

 

Borde ju ha fattat efter det från S.W.I.P!

 

 

 


 


Super hero!




Kommer ni ihåg det här esset då?



Han var med i superhitprogrammet Fame Factory och melodifestivalen för ett par år sedan. Och nu är han aktuell igen. Som vardagshjälte, efter att ha stoppat en lurig typ som snott en rabattkupong på suketter eller nåt från en gammal tant inne på McDonalds.


Först och främst bara: vad är man för jävla tjuv om man deckar efter att ha fått en majonäsdränkt Big Tasty i fejjan? Avgå snälla, tvjyveri är inte din grej!

För några år sedan, när jag var någonstans runt 18 år så skulle jag ut på krogen med mina kompanjoner. Nåns flickväns kompis kusins syssling kände denna vardagshjälte och han skulle in på krogen med denna flickväns kompis kusins syssling och därmed också oss. Mera hette ställe. Stans hetaste 18-årsställe, och därmed stans lägsta standard.

Vardagshjälten - han som förgiftade en tjuv med en bit saltgurka, en bit kött och lite bröd - kom inte in på Mera. Då sticker han ner handen i fickan. Många undrade om han nu skulle dra fram en Glock eller en machéte. Han drog fram en CD-singel. Från Fame Factory. Sedan sade han: "Vet du inte vem jag är? Jag var ju med i Fame Factory."

Det tricket gick inte hem. Men som tur var så fick vardagshjälten en tjugolapp för besväret med hjältedådet. Alltid en tröst för debacklet på Mera.




Snedsteg!




Back in London! Här är det shortsväder och shades som gäller, inte dumt inte, not stupid at all, vill jag lova.

Men hade ju kunnat börja veckan bättre. Var lagom trött i söndags, resdagen, och tänkte att jag skulle gå och lägga mig tidigt. Siktade på 20.00 men det blev 22.30 istället - nytt personligt tidighetsrekord om man räknar från att jag fyllde 15 skulle jag tippa. När jag skulle ställa klockan tog jag upp mobilen och tyckte att det var jävligt skumt att den stod på 23.30; vart hade den sista timmen kommit från?

Tänkte inte mer på det utan sov istället. Klockan halv åtta på morgonen ringer klockan. Jag snoozar i 40 minuter innan jag tvingar upp mig själv och gör mig i ordning. 50 min senare ska jag knyta rosett på skorna och hasa mig iväg mot tunnelbanan. Då tittar jag på uret på datorn som visar att klockan är åtta igen. Tiden i mitt lilla universum verkar ju vara helt skev; dagen innan gick det en timme utan att det gick en timme, och denna dag stod tiden helt still.

Sedan var skandalen ett faktum. Jag hade glömt ställa back tiden en timme på mobilen. Jag hade gått upp en timme för tidigt. Alla ni därute under 37 vet att det är en mardröm i klass med en snigel på ögat att gå upp i onödan.

Men det verkar vara något strul för tillfället. För ungefär en vecka sedan hade min syster lånat mitt bank-kort för att köpa käk. Dagen efter när jag skulle ta tillbaka kortet plockade jag det Swedbank-kort som låg i fickan hon hänvisade till. Jag gick till affären för att köpa töggömmi och halade fram kortet. Knappade in min pin-kod. Fel pin-kod. Knappade in pin-koden igen. Fel pin-kod igen.

Nu surfade man ju på kanten på pottan, minst sagt.
Jag har glömt koden till mitt engelska kort cirkus 7 gånger senaste två månaderna, men på det svenska kortet har jag haft samma sedan jag fick mitt första bakomatkort. Så jag körde igen. Knapp, knapp, knapp, knapp. Fel pin-kod. Igen. Kortet spärrat. Tar ut kortet och tittar på det. Tycker det ser ovanligt oanvänt ut, som om det tillhör en fattig svensk student som inte har några pengar att använda kortet till att spendera.

Och så var det ju också. Det var min systers kort. Inte mitt svinrika utlandsstuderande, välspenderande och utnötta kort. Så kan det gå när inte haspen är på. Tur att det inte var mitt kort jag spärrade i alla fall, att behöva vänta på nytt kort och ny kod och grejer är det värsta som finns!




T-Pain!




Jag är ju på semester hemma Stockholm för tillfället, och då har jag tagit lite semester här också. Ni får ursäkta.

Men idag har jag haft skoj, och det måste ju rapporteras.
Tog en fullpackad tunnelbana in till Hötorget för att gå till tandläkaren. Det var nämligen dags att dra ut en visdomstand.

Jag har inte direkt haft några problem med den eller så. Mr tandläkare Malm påstod att jag hade hål i den, men jag är nog mer inne på att gud ville jämna ut min intelligens lite med er övrigt småfolk. Vad han inte har koll på är att jag har tre smartiständer kvar och jag vore trots allt rätt överlägsen även utan dem allihopa.

Problemet är att det finns två saker jag är riktigt rädd för: fåglar och tandläkarbesök. Fåglarna har jag gått in på förut, så det lämnar vi idag, men tandläkarbesöken har en liten historia.

Jag var ju ett riktigt A-barn ett bra tag och hade inte ett hål förrän jag gick på gymnasiet. Första hålet gick också lekande lätt att laga, och jag skrattade åt tanläkarrädda människor. Men inte längre. Därför att för några år sen tappade jag allt förtroende för den enda yrkesgrupp som har fler bokmärken än en 7-årig flicka.

Det började när jag gick i femman. De sa att jag inte skulle behöva ha tandställning om jag bara drog ut en tand, för det var lite "överbefolkat" på övervåningen. Tanden drogs ut, jag var nöjd. När jag gick i åttan kom det härliga beskedet att jag behövde tandställning...

Men det var tydligen kö på tandställning, efterfrågan var extremt stor, så min käft blev rälsbeprydd lagom till gymnasiet.
Underbar tid.

Men innan jag fick tandställningen var en till tand tvungen att dras ut. Ut drogs också en tand. Sen när jag kom till Eastman för att trycka in ställningen säger läkaren: "Vad i helvete?! De har ju dragit ut fel tand!".

Nu var det inga jättebekymmer, det fungerade ändå. Men förtroende försvann ju ytterliggare.

Ett par år senare, när jag hade enorm tandvärk i en jävel som blivit schaskigt lagad så uppsökte jag vård.
Det blev hos en finsk tandmarrodör. Vi vet ju alla vad jag tycker om finnar, och detta är anledningen. Hon misshandlade och skändade min mun fullständigt. Det faktum att hon hade en skrikande patient på bordet var ointressant. Följden blev att jag inte har tuggat på vänster sida av munnen sedan jag var 19.

Och där kom den: tandläkarskräcken.

Så idag låg jag där igen, men havla fejset avdomnat, en slagborr inkörd i munnen och en rörmokartång följande tätt efter, och svettades.
Efter lite knakande och sprakande lyfter doktorn ut ett blodigt schabrak till tand och lämnar mig med ett mjukt hål på min favoritsida av munnen (höger).

Och på torsdag är det dags igen.
Då ska finntantens skada åtgärdas genom en härlig rotfyllning. Då ska jag få lugnande medel för att klara mig. De lär inte hjälpa.  





RSS 2.0