Hej igen!




Nu är jag tillbaka.
Här alltså, inte i Sverige. Sitter på ett internetcafé och myglar till mig lite fritt internet, jag har inte köpt något. Fattig student är jag. Det är asballt här för det är nämligen en skatebutik också. Precis min grej. Häftiga klistermärken och skateardojor och konstiga träplankor och sojamjölk och vetegroddar. Hemma helt enkelt.
Senaste dagarna har jag letat bostad.
Det har varit allt från ruckel i Queensway till lyxlägenheter St John's Wood (ja de verkar ha charlie-referenser överallt i London. St John's wood? Någon? För övrigt betyder charlie kokain på engelska. På svenska betyder det ju manligt könsorgan, det vet ni vid det här laget) och nu har vi gått och hittat en hyfsat lyxig, jävligt fin 4:a i Swiss Cottage, precis vid Abbey Road (The Beatles, inspelninsstudio, album?)
Så nu har jag lämnat över ca 12000 kr i omärkta sedlar (Västberga, någon?) och signar inom någon dag ett 12 månaderskontrakt. Min fastighetsportfölj bara växer skulle man kunna säga.
Imorgon måste jag lämna min kompis luftmadrass och bosätta mig på, inte Svenska, utan Finska Kyrkan, tills det är dags för inflyttning i min nya etaglägenhet. Jag räknar med iskalla Koff, finsk discodans och en redig jävla gudstjänst, allt på samma gång, och allt i bastun. Men. Frågan är: får man svära när man sover på ett vandrarhem som ägs av kyrkan?




Hej hej!




Nu drar jag då.

Hej då.




Safety first!




Idag mår jag sanslöst dåligt.
Det var väldigt länge sedan jag var såhär bakfull. Jag vet faktiskt inte hur det gick till. Det började i alla fall hos Dr Drake och slutade som det brukar; med att jag slocknar med TV:n på.
På väg till Dragostea igår kväll såg jag en konstig sak. Det var en människa. Han var väl cirka 32 år. Bakom gick hans föräldrar. Tror jag. Det var inte det roliga i det hela. För det roliga var att han, lillgrabben, gick runt med en hjälm på huvudet. Och det var inte vilken jävla frigolitbula som helst, utan det här var en riktig störtkruka, med betoning på kruka. Han hade kunnat springa in världens hårdaste lyktstolpe och klarat sig utan en skråma med den kastrullen på knoppen.
Jag vet inte varför han hade på sig sin lilla hjälm. Han kanske var rädd för att ramla och slå sig lite. Skrapa upp ett litet sår på örsnibben är ju aldrig skoj. Men jag tycker väl ändå att det är lite dåligt föräldraskap. De kunde väl faktiskt ha hållt i honom i ett sele eller rep eller något. Lite får man väl ställa upp liksom.
Ska jag vara ärlig förstår jag inte varför han är rädd för att ramla. Ett skrapsår är ju lika med häftigt Bamseplåster. Fast jag har hört att det finns med Spindelmannen nuförtiden. Sånt vill jag ha.




This just in!




Hmm...



Tankar man tänker när man läser denna artikel (i turordning):

1: Fanns det bara en neger i Karlstad?
2: Betydde inte neger neger för 150 år sedan?
3: Håkan Holm vågar inte uttala kvartersnamnet. SVT vågar ju det. Jag vågar ju det. Kom igen Håkan! Grupptryck!
4: Afrosvenskarnas Riksförbund? Har alla svenskar med afrofrilla en egen klubb? Fan, jag visste att folk med afro har kul!
5: Tingvallastaden 3? Nyss var det ju en (1) neger, nu är det tre (3) städer. Känns som om Kitimbwa gick och fick storhetsvansinne när han skrev ner sitt namnförslag på baksidan av ett Konsumkvitto och la det i urnan.





Killar kan!




Tjejer kramas alltid när de träffas.
Det gör inte killar. Killar klatschar handflator eller skakar hand eller slår knytnävarna mot varandra om man är från the hood. Fast ibland så kramas faktiskt killar också, ni tjejer kanske inte vet om det, men det stämmer. Till exempel kan man se det på tv ganska ofta. Eller i verkligheten också.

Skillnaden mellan tjej- och killkramar är att när killar kramas får inte allt för mycket kroppskontakt ske.
Det ska ske snabbt och effektivt. Och om du någon gång känner att det är svårt att urskilja om det faktiskt är en tjej- eller killkram, det kan ju faktiskt vara så att killarna har lite svaga handleder (aka något bögiga) eller har varsin välansad man i en välknuten hästsvans, så finns det säkra sätt att upptäcka en killkram.

Förutom hastigheten förstås, så är den klassiska klappen på ryggen ett säkert kort. Killar klappar alltid(!), jag repeterar: alltid(!), den andra killen på ryggen när de kramas. Man vill liksom inte vara den som står och smeker kramkompisen på ryggen och sen kanske slinter och tappar tassen ner mot bakdelen. Nej, nej. Såhär går det oftast till: 1. Handslag, ungefär som när man hälsar på vem som helst; 2. Lutning i mot den man kramar, första handen fortfarande i tidgare nämnda handslag, detta är viktigt, ju mer som finns emellan desto bättre; 3. Sen två-tre snabba klappar på ryggen, möjligtvis fyra om det är en väldigt bra gammal polare man inte träffat på länge, men bara då; 4. Till sist, ut från kramen, bort bara bort.

Så som sagt, mindre kroppskontakt = bra killkram.
Det är ju tanken som räknas. För det är liksom inte "hett" som när tjejer rör varandra.

Men ut och testa på en killkram nu för guds skull.
Och glöm inte bort att ha kul!




Ge mig!




Snabb fråga bara: vad är en trackback?


En sådan här sak längst till höger här nedanför.



Jag har hållit på med det här i drygt två år utan att ha fått en enda trackback. Vad är det jag går miste om? Får man en tårta när man får en trackback? Ställer någon till med fest? I så fall vill jag ha en trackback.

Det är ett kul ord att säga också. Trackback. Det rullar fint i munnen.




Det var bättre förr!




Ligger och tittar på Kanal 5.
Det är Unga Mödrar - min stora inspirationskälla, mitt favoritprogram, mitt liv - och det får mig att tänka på en kalasmorsa som åkte på samma buss som mig förut idag. Hon var en riktig pärla till modersfigur. Lite i en klass för sig faktiskt.

In genom bussdörren flyger en cirka 7-årig kille. Shorts och t-shirt hade han på sig. 11 grader har vi haft idag va? Inte fan betalade han för sig heller det lilla helvetet. SL-access, jävligt smidigt och bra det vet vi ju alla vid det här laget. Efter ungen kommer hans "unga morsa". Hon såg ut som en guerillasoldat. Eller en gorillasoldat om man så vill (hon var ganska rund i kanterna så att säga). Det var byxor med många fickor och palestinastjal och bandana och ryggsäck och guerillaskor (dvs skor som har ett märkligt syfte, typ bekvämlighet eller värme). Men det värsta av allt var nog att hon luktade just som om hon varit instängd i en grotta i terrorist-i-stan med tre limpor förfalskade gula Blend som enda sällskap.

Är det den första lukt man vill känna som liten grabb när man vaknar på morgonen, och den sista man nosar på innan man somnar? När jag var liten föredrog jag en arom av nybakade bullar med kardemumma, men det var ju trots allt ca 17 år sen. Tiderna ändras, och idag kanske det är askafat-och-avslagen-Camparidrinkslukt som gäller?




Hej bönder...!




Det har nog sagts förut, och nu är det väl dags att säga det igen; Facebook är ju ett jävla helvete va? Jag kommer ihåg i början när det var nytt och fräscht och coolt var det ju skoj att Pokea någon. Problemet var att han/hon Pokeade tillbaka och det tog aldrig slut. Sen skickades det inbjudningar till alla möjliga rackartyg, som att kasta ninjor eller trebenta pirater på varandra.

Nu är det nya tider. För några dagar sen accepterade jag nåt spel som heter FarmVille. Det var det dummaste jag någonsin gjort. Nu ramlar det in FarmVille-skit som alkisar på en Tallin-kryssning. Alla vill leka på min farm. Alla vill skörda mina auberginer. Alla vill att jag ska skänka mina sparrisfrön till deras odlingar.

Men det fungerar ju inte så. Varken FarmVille eller livet. Det handlar om tjänster och gentjänster. Tillgång och efterfrågan. You scratch my back, I scratch yours. Här ges det inte bort någonting. Mitt farmutbud är inte gratis inte. Och vill man ta del av det jag har att erbjuda, då kostar det.

Fast helst skulle jag vilja bli av med FarmVille. Underhållningsvärdet är ju inte lika stort utan några profiler i klass med Farmen-Özcan, och jag förstår inte riktigt hur man vinner. Sen skulle det ju spegla verkligheten lite bättre om jag är ensam om att leka på min farm.





Fel, fel, fel, fel, fel!




Idag åt jag en macka till middag.
Jag hade på kyckling och fetaost och vitlökssås (det var ju inte direkt som om jag skulle träffa några damer idag). Jag åt med kniv och gaffel. Då känns det mer som en måltid. Det tar längre tid, man tuggar ordentligt, sköljer ner med lite mjölk, skålar med farsan som sitter i soffan och läser Dagens Industri och äter Eldorado Vaniljkex.

Men när jag gafflade på en bit macka och stoppade den i munnen gjorde jag en upptäckt. Det smakade inte kyckling. Det smakade inte fetaost. Det smakade inte vitlökssås. Det smakade fan inte ens mögel. Utan det smakade salami! Min hemmagjorda kyckling/fetaost/vitlökssåsmacka smakade salami..! Salami!

Vad kommer härnäst, ska min frukostjordgubbsyogurt med Cheerios börja smaka Kalles Banankaviar?
Sånt här blir jag galen på. Blir nog sömnlöst inatt också nu bara för det.

Fast jag kan ju tipsa alla där ute som suktar efter en redig bit salami. Käka kyckling, fetaost och vitlökssås mellan två skivor Pågen Varsågod med kniv och gaffel så är du hemma!




Nu sover vi!




När jag går och lägger mig har jag en orubblig rutin som måste följas till punkt och pricka. Låt mig förklara. Vi kan ju börja med att hoppa över det där ointressanta som sker från att jag kommit ut från duschen - då menar jag alltså torkat mig, trixat på mig ett par kallingar, borstat tänderna och smugit ner under täcket.

Efter det brukar jag titta på tv. Hur länge? Så länge det behövs. Jag kan avslöja att ett utav världens olösta problem är svårigheten med att stänga av en TV-apparat innan man ska sova. Men när jag väl bestämt mig för att göra  detta rättar jag först till mina kuddar, alla fyra. Dem måste vändas så att den del som låg bort från huvudet natten innan nu är den jag ligger på. Före kuddflippandet har jag självklart rättat till madrassen och dragit åt lakandet, då jag extraknäckar som slagborr nattetid.

Som följd av detta känner jag mig alltså redo. Jag släcker min Ikea-sänglampa, suger in de sista sekunderna av TV:ns värmande glöd och trycker på den röda Standby-knappen på fjärrkontrollen, lägger den på nattduksbordet bredvid mobilen, tar av mig mina glasögonormsögon, placerar min kropp på rygg i en X-liknande formation för att utnyttja sängens fulla bredd, förbereder mig för att somna, och somnar. Om det inte är så att jag läser en bok istället för ser på TV förstås, då ser processen helt annorlunda ut.

Men på senaste tiden har ju det där sista gått åt helvete. Ingen sömn. Jag vet inte om det är nåt i rutinen som inte har utförts till perfektion. Det hela är mycket underligt. Istället ligger jag vaken och gör inte så mycket. Men det är då det plötslit händer något. Ungefär 30 minuter (räknade i får) efter att jag stängt av TV:n hör jag ett mystiskt ljud komma ifrån den, och jag har ingen aning om vad det kan vara. Just nu innebär den hetaste teorin att det är dem där människorna som bor i burken och spelar upp massa program om dagarna som har personalfest. Men det är ännu oklart om detta stämmer.

Jag har försökt komma fram till hur ljudet låter, men det är väldigt, väldigt svårt. Det låter lite som en smäll. Men det är inget PANG. Jag brukar försöka smaka lite på ljudet, och det är avancerade grejer kan jag lova. Don't try this at home. Men det smakar definitivt som P i början. Men inget PANG. Det är inget PING heller och fan inget PONG. Utan det är lite åt PY.. PE.. PÄ.. Ja PÄ är det. Och sen smakar det inte så mycket mer. Fast kanske ett H, och lite kardemumma förstås. PÄH alltså. Fast det är ju natt, så det är inte så högljutt. Päh, där har vi det ju. En gång bara. Inget mer. Smaka på det själv så kanske vi kan komma fram till vad som pågår en haltimme efter att jag stänger av min TV. Men det är på egen risk.

Godnatt.




Jag vet nåt som inte du vet!




Det har inställt sig lätt panik hos mig.
Jag har legat sömnlös i ett par nätter nu. Anledningarna är många, men det är framförallt en som gör att jag inte riktigt kan komma till ro i sinnet. Jag kan inte komma att ta steget över sömntröskeln. Jag vet inte riktigt vilken centimeter utav sängen som ger bäst sovkomfort. Det går inge bra helt enkelt.
Det är ju som så att jag drar tillbaka till storstan den 27:e september för att fortsätta vara pluggis. Men just nu ser det ut som om jag kommer vara tvungen att placera mina fotsulor på Heathrows marmorgolv, checka ut väskan, och sedan under den ca 60 min långa T-baneresan lyckas ragga upp en gästvänlig kvinna för att överhuvudtaget kunna få placera huvudet på en kudde. Jag har nämligen ingenstans att bo i London. Jag har biljett. Jag har ingenstans att ta vägen.
Så jag sitter och jagar för fullt på jordens alla uthyrar sajter som enbart verkar vara fulla med lurendrejjare och annat sattyg. Men jag upptäckte en sak i alla fall:

Kan du se vad jag ser? Precis vid Bridgefoot (Brofoten på svenska). 'Secret Intelligence Service'. Det är alltså där den där hemliga intelligens servicen är. Jag som har letat överallt, fast inte där. Nu kan jag ju bocka av det på listan i alla fall. Frågan är om man får hittelön? För då behöver jag ju inte vara så orolig för boendet. Jag lär ju kunna casha det här stället direkt med tanke på hur mycket ryssarna betalar nuförtiden.

 



RSS 2.0