Jag håller på att röja upp lite här!




Fan jag måste ju få ordning på det här stället snart känner jag. Det ser ju förjävligt ut. Jag måste ha en blogg som jag kan våga visa upp för folk i branschen. För bloggar är viktiga för journalister, sådeså. Och den här sidan är ju lika rolig att titta på som botten av en burk makrill.

Problemet är att jag inte kan något om att designa hemsidor. Med andra ord beöver jag hjälp. Så nu frågar jag er 16 trogna läsare om ni vet någon som har dåligt med kompisar, väldigt mycket fritid och väldigt starkt pekfinger som kan styra upp något snyggt.

Färgschema: Limegrönt, lila, svart, vitt och creme (såklart). Tänk 80-tal och hitta inspiration i den här bilden är du snäll:

Make it happen!

Maila mig: erikssoonn@hotmail.com



Bully!




Varje onsdag har vi möte med skoltidningen som jag numera är en del av.
Jag är alltså fortfarande rookie och gjorde debut förra onsdagen. Enligt traditionen går redaktionen till skolpuben och super ordentligt efter att mötet avslutats, och förra veckan var ingent undantag (inte igår heller men vi kommer till det snart).

På förra veckans möte var det en annan rookie på plats, eller ett par men det här handlar främst om en, en finsk tjej. Hon var väldigt konstig, och väldigt finsk. Jag tror för övrigt att jag har klartgjort tidigare mina åsikter i detta ämne om jag inte minns fel? Hon hade jättekonstiga idéer som att till exempel göra hela tidningen svart/vit (det här är ett magazine vi pratar om, inte nån jävla budgetversion av Mitt i Söderort), och så hade hon på sig en Miss Piggy-tröja vilket hennes könskollegor tillika mina klasskompisar tyckte var helt jävla absurt.

Men som om inte det vore nog så hade hon fått för sig att Finland var en del av Skandinavien. "Haha, vilket jävla snedsteg till människa," tänkte jag när jag hörde detta. Det var till min norska klasskompis som hon utropade sin lilla "teori" för. Norskan i sin tur ville ha min uppbackning och passar över till mig, för Skandinavien är ju som vi vet vid det här laget Sverige, Norge och Danmark. Så jag tar över, och som jag gör det. Ojojoj. Jag pratade bergskedjor och språk och visade på Internet och grejer. Men finnen ger sig inte. Hon vill desperat vara med i vår exclusiva klubb med färska jordgubbar och färska tjejer. Och det gjorde mig helt galen.

Hon tjatar om och om igen om att Finland var en del av Sverige för några hundra år sedan, och pekar på klockan som om det var strax före kvällens Rapport som Finland fick sin självständighet. Sen vet jag inte riktigt, jag kanske blev lite otrevlig där nånstans mellan historielektionen och Tequila-shoten, för på gårdagens möte var det galen-finne-fritt. Det visade sig under en runda öl att hon inte ville komma tillbaka för att hon "inte gillade kvaliteten på tidningen". Men alla konstaterade ganska snabbt att jag hade mobbat henne till att hoppa av...

"Fan vad skönt!"
då slipper vi henne i alla fall tänkte jag då. Jag är faktiskt ganska stolt. Jag har aldrig mobbat någon till något förut, så jag sträcker på axlarna lite och spänner ut bröstet och ser allmänt mallig ut mest hela tiden nu. För med tankte på att jag hade rätt så är jag väldigt nöjd. Och det var ju min tur att vara lite elak.






Vilken jävla match!




Jag pluggar journalistik jag för den som inte visste. Och en dag vore det inte fel att bli sportjournalist. Jag skulle kunna få betalt för att titta på sport och skriva lite om det. Som till exempel en tillställning i Engelska Ligacupen mellan Sunderland och Aston Villa en tisdagkväll i oktober.

Fyra missade straffar i första minuten! Det känns lite som en sådan där "you have to be there to believe it"-grej. Eller? 





One rapealarm please!




Nu förstår jag hur ni tjejer känner er när ni går hem på kvällarna. Jag höll på att bli svårt antastad av en mycket läskig polsk kvinna igår kväll. Befann mig hemma hos en klasskompis (eller är det vuxnare att säga kursare?) på litet drickakalas, och en av hans kompisar hade lyckats få med sig en helt okänd och otroligt ful och konstig polska som bjöd ut sig själv till varenda människa av manligt kön. Hon särade på benen framför en annan herre, kastade mat på golvet som hon sedan åt upp, satt på en stol och dansade för sig själv, ville att alla andra skulle hämta alkohol åt henne så att hon slapp resa på sig, och fick sedan för sig att hon skulle hem till mig. "We'll go to Camden and then we'll se what happens," fick hon fram på pengelska medans hon dansjuckade på sin lilla pall, "No we will not," svarade jag och sprang därifrån. Sen gömde jag mig resten av kvällen. Jag var tvungen att ta en dusch när jag kom hem för att tvätta av mig de molekyler jag fick på mig när hon var i samma rum.




Snabbt och lätt, färdigbrett!




Hörni ungdomar!
Det är som såhär kan jag avslöja att jag kommer hem på ett litet besök 10-14 november. Och för er som vet om det och vill veta det igen, så fyller jag år den 9 november. Så en liten tårtbit kanske man kan bli bjuden på?

Förresten, någon som vet vilken vecka det är? Majonäsfolket här borta jobbar inte med veckor och jag är lite vilsen i kalendern... Tack!




Feed me!




Jag har upptäckt att jag fullständigt har tröttnat på att laga mat.
Man kan kort och gått säga att det är djävulens påhitt. Det är så sanslöst övertråkigt att det knappt är någon mening med att försöka längre. Sedan jag kom tillbaka till London har jag lagat mat två gånger. Det har nästan gått så långt att jag hellre skiter i att äta än att ställa mig vid spisen. Och det är ju lite synd eftersom jag är en makalös talang när det gäller att steka köttfärs.

Men att slava i ett kök i 47 minuter för att sedan sluka en tallrik perfekt överkokt pasta på 4 minuter är ju totalt meningslöst. Och det är ju framförallt att laga mat till sig själv som är så hemskt. Ska någon annan avnjuta ens kokerier finns det ju anledning att försöka glänsa lite och kanske faktiskt damma av det där gamla kryddskåpet som på något konstigt sätt alltid var mycket mer välfyllt när man bodde hos mamma.

För det finns ju saker jag bryr mig mer om än ifall mina egna smaklökar dansar schottis tre gånger om dagen utav glädje för den smakexplsion som nyss skapat kaos i gommen. Nej usch, tack fan för Fengsun Chinese Kitchen.




Hemma bäst borta!




Igår var jag på Ikea.
Det är fan som en svensk fristad här på öarna. Glöm allt vad salt- och vinägerchips och majonäs heter. På Ikea är det köttbullar med brunsås och potatis och princesstårta som gäller. Man kan gå runt i timmar och läsa svenska artikelnamn och skratta för sig själv, men ändå högt, åt okunniga britter som försöker uttala Boholmen diskbalja, Knubbig bordslampa och Brunkrissla påslakanset på ett alldeles förträffligt uselt vis.

Jag kom fram till en del saker på utflykten så här kommer en liten lista:


1: Min mamma gör nu officiellt inte bara Sverige godaste köttbullar, utan även världens godaste köttbullar.
2: Som svensk får man INTE företräde på Ikea-bussen.

3: Precis som i Sverige måste alla större inköp på Ikea diskuteras med övriga familjen innan plånboken åker fram, och detta görs bäst i samlad grupp mitt i gå-gången, gärna sittandes på huk med ett måttband i ena handen och en liten, liten Ikea-penna i den andra.

4: Finns det någon godare lukt än på Ikeas Ta-själv-lager?

5: Jag är numera så känd att jag fått en vägglampa uppkallad efter mig på Ikea (se nedan), borde inte jag då få plocka ut obegränsat med dessa lampor? Någon som är sugen på en kanske?

 



Serverat och klart!




För er som inte vet det så bor jag bland annat med en asiatisk person. En guling helt enkelt. Från Korea. När jag frågade om det var Nord- eller Sydkorea log hon och skrattade lite bara. Jag vet faktiskt inte riktigt hur jag ska tolka det.

Men hur som helst, för er som inte har upplevt hur det är att bo i samma hus som en asiatisk person, så kan jag avslöja att hela köket är fullt med kinamat. Eller koreamat eller japanmat eller vad det nu kan vara. Jävligt skumt tycker jag. Tänk om jag skulle komma hit och packa skåpen fulla med kaviar, julskinka, prinskorv, knäckebröd, dillschips, pytt i panna, sill, leverpastej och lite filmjölk med jordgubbssmak. Det gör jag ju faktiskt inte.

Nej istället är skåpen i mitt nya kök fyllda med sånt här:


Väldigt inbjudande. Han kuk mi. Det låter ungefär som en, ja varför inte en koreansk, postorderbrud som i detalj försöker förklara för den svenska polisen vad hennes 67-årige "ägare" gjorde med henne bakom ladan varje fredagkväll i två år.


Så jag lagar helt enkelt min egen middag i det här huset.

 

 


 


Hmm!




Vad är väl en resa på tunnelbanan om inte tråkig, trist, långtråkig...

 

och alldeles... alldeles underbar.

 

 



Kolla ett blindstyre!




Har slagits av en tanke.
Det var faktiskt ett tag sen så det känns lite skumt. Men det jag funderat på är hur det är att träffa en tjej med burka. Alltså dejta. Missförstå mig inte, jag har ingen som helst önskan över detta, utan jag undrar mest hur det fungerar.

Tänk dig själv, eller är du tjej får du tänka att du är kille, och din kompis har fixat en blind date åt dig. Du är sanslöst exalterad men samtidigt läskigt nervös - tänk om hon ser fördjävlig ut; hon kanske har mindre karisma än ett äggskal; hon har säkert vårtor i ansiktet. Men du gör ditt bästa för att göra dig själv till en vandrande jävla sexatlet. Du gör armhävningar innan du hoppar in i duschen. Du rakar en pil ner mot charlie och du kastar på dig så mycket lukta-gott-vatten att det svider över hela kroppen. Skjortan är struken till perfektion, kalsongerna matchar strumporna och rosetten på de nypolerade festskorna är knuten - dubbelknut såklart; inget får gå fel ikväll.

Klockan är 19.22 när du kliver in på den nyöppnade italienska krogen två tunnelbanehållplatser ifrån ditt hem, det måste ju gå snabbt att ta sig tillbaka om det hetter till. Du ser dig omkring. Ni har bestämt att ha varsin vitsippa på bröstet för att hitta varandra, men ingen liten blomma så långt ögat kan nå, trots att du är 7 minuter sen. Besvikelsen är total. Har hon dumpat dig innan ni ens träffats?

Men plötsligt vänder sig en av restaurangens gäster sig omkring. Hon är klädd helt i svart, och då verkligen helt i svart, förutom en vit liten blomma. Du tycker hon ser lite märklig ut, inte riktigt som du hade väntat dig. "Ska du inte ta av dig rånarluvan?", frågar du. Men det är ingen rånarluva. Och inte kommer hon direkt från slalombacken heller. Nej, det är en burka.

Besviken är återigen total. Du har gått på blind date men vet fortfarande inte hur daten ser ut. Å andra sidan blir det ju mer spännande; om ni klickar blir det ju minst en blind date till, kanske till och med ett blind marriage. Ögonen kanske är schysta i alla fall.


PS. Ju färre anmälningar om hets mot folkgrupp desto bättre, tack. DS




!




Först och främst:
Nu är bostadsjagandet slut och två av de värsta veckorna i mitt liv ska ändras till ren och skär kvalitet igen. För imorgon flyttar jag in i ett rum i Camden. Kom och hälsa på vettja! Men om inte det blir av, för mitt liv verkar fungera så, då lägger jag ner skiten och är hemma lagom till första ölen på fredag.

Sen - eftersom jag redan har vart inne på det spåret - så kan jag passa på att fortsätta såga befolkningen i Europas underliga länder. Kort sagt: Tyskar är fan helt jävla efterblivna. Långt sagt: Tyskar är så efterblivna att de just upptäckt ett redskap som kallas för kam. Tyskar är så efterblivna att till och med Axe/Lynx-parfym är lyx för dem. Tyskar är så efterblivna att de cyklar(!?) till Europas enda engelsktalande land, utan att ens tala engelska.

Och då när det var avklarat så kan vi ju gå på det riktiga ämnet för dagen.
Jag tog nämligen en tripp bort till Tesco igår, där man handlar mat alltså. Och på Tesco har dem en sepparat gång för "seasonal goods", där de pressar in till exempel påskägg på påsken, irlänska flaggor inför St Patrick's day, och luft under Ramadan.

Men för tillfället är den full med något annat. En gissning kanske? Halloween? Nej. Thanksgiving? Nej. Det är ju jul såklart. Hela gången är full med chokladadventskalendrar och tomtar och renar och paketpappet och tejp och sånt. Och det kan man ju förstå. Julen är ju alldeles runt knuten. Jag lämnade in min jultidningsförsäljning i slutet av April, så jag hoppas fan att jag får min Hamburgartelefon som betalning snart.





Det är sant!



Helt på riktigt, hon vart faktiskt sparkad av en häst!

Tur att man kunde mms:a in bildbevis, annars hade ingen trott på det.




Globetrotter!




Sådärja. Ny dag nytt land. Helt plötsligt har zigernarväskan parkerat i Sverige, och Svenska Sjömansmissionen. Det här blir mitt tredje land jag sover i på lika många dagar. Tog en mellanlandning i England natten till idag faktiskt. Men här i svenska kyrkan lever jag lyxliv. Har ett dubbelrum alldeles för mig själv. Kolla:


Två sängar! That's how I roll, and everywhere I go everybody's like ohh!

Men det här stället är mer hardcore än finska kyrkan. Kyrkoaktiviteten verkade ligga på en låg nivå borta i Jukkasjärvi (Albion St), men här, här har dem morgonbön och grejer, som jag för övrigt är väldigt välkommen att deltaga i. Och titta på den här bilden. Där ser du tornet som har en märklig förmåga att låta väldigt mycket på de mest obehagliga av tider.

Som sagt, det här stället är inget skämt.

 



Hell yeah!




Jag sitter här i kyrkosalen och gör ingenting.
Jag har otroligt tråkigt. Ska ivåg och kolla på lägenheten igen så några andra får se om en timme. Men jag har ingenting att göra. Egentligen borde jag inte ens få vara här. Jag har checkat ut.
Försökte ta in på norska kyrkan för att jag hatar de finnar som jag delade rum med, det kom nämligen två till igår kväll. Men norska kyrkan jobbar inte med vandrarhem. De jobbar med gudstjänster. Och så hade de en välfylld kiosk förstås.
Jag har ett väldigt stort begär att ladda ner det senaste avsnittet av Entourage. Men jag vågar inte. Man kan väl inte sitta i en kyrka och göra olagligheter?
En annan sak jag tänkt på är att jag glömde ta med mig en handduk. Finska kyrkan däremot, de har massor av handdukar... Skulle man kanske råka plocka på sig en? Om man snor något från kyrkan, hamnar man direkt i helvetet då utan att passera gå?




Syö minun sortsit!




Då har jag vart på plats i den finländska borgen i cirka 34 timmar och hittils har de flesta av allas våra stereotyper besannats.
Tjejerna är fula, folk klär sig som om det vore sensommar 1987, maten smakar granbarr och de är ungefär lika bra på engelska som bottenskrapet i en tekopp.
Men de är snälla. Alla gamlingar som jobbar här behandlar mig som om jag vore deras barn. Jag får frukost på morgonen och jag får röd saft till kakan och jag får piroger när jag vill och de öppnar min dörr när jag låst mig ute och jag får leka på internet och spela backhoppningsspelet på 123spill.no och jag får titta på YLE och FTV på televisionsapparaten.
Och de här sakerna är ju bra. Det här sakerna gillar jag. Men jag gillar inte de andra vandrarhemsgästerna. Fy FAN*. Klev in på mitt rum igår morse vid 11. Som en lavett straight out of Akalla fick jag en stank av hemkört i ansiktet. Och som om inte det vore nog, på en liten pall bredvid en av sängarna står en burk Grolsch och skräpar. "Jaha", tänker jag, "perfekt en finsk fylletant att dela rum med". Men det är ingen fylletant, utan 10 min senare kliver en punkartjej in genom dörren. "Ännu bättre", tänker jag då, för punkare är ju min favoritminoritet. Så nu delar jag rum med en öldrickande, lättsaltade-chips-ätande, spritlunktande punkartjej.
Det finns ett till rum också. Där bor två fula tjejer runt 20 år. De beter sig som om de aldrig sett en pojke förut. Jag tror de pratar om mig på finska ibland för de tittar konstigt.
Nej om jag inte får flytta in i min nya lya imorgon då tar jag mitt pick och pack och promenerar 50 meter västerut till den norska kyrkan istället. Norska tjejer är i alla fall snygga.

Jag vågar inte bo med de här människorna längre. Jag saknar min finska kompis som jag gillar. Kom hit nu Seppie!



*fotnot: fan betyder fläkt på engelska.

RSS 2.0