Syskonkärlek!




Ni kommer väl ihåg dem här killarna?


Nu har Pungbrorsorna expanderat.

Det duger fan inte längre att bara vända papper och fiffla till sig ett EU-bidrag eller två. Man måste satsa ordentligt om man ska tjäna pengar, och pengar finns alltså i Wine Bars nuförtiden. Jag kan ju tänka mig att veckans specialare, eller "ball of the week", är en banbrytande drink kallad Ballbreaker, toppad med en snabb ollning bakom baren. En riktig storsäljare.




Svävar iväg lite!




Ända sedan jag kom tillbaka till ön efter min lilla Sverigeresa så har det blåst konstant här i stan. Dagen jag flög hit var planet försenat 3 timmar pga storm på Heathrow, och det har bara fortsatt. Två gånger har det varit riktigt nära att jag har lyft från marken och svävat iväg senaste veckan, och jag är ända en karl på 190 cm och 85 kg plus en cm skägg för tillfället.

På natten är det som värst. Jag kan inte se, men jag kan höra hur mycket det blåser. Det finns nämligen någon liten glipa i mitt fönster som det blåser in genom. Och när det gör det så visslar det. Hela nätterna visslar mitt fönster. Det är som att sova i en jävla panflöjtkonsert.

Jag vet inte om fönstret repar inför en Emil i Lönnberga-föreställning eller vad som pågår, men jag har försökt täppa till glipan med allt möjligt bråte som går att hitta i rummet. Jag har provat med pappersbitar, ett och annat kautschuk och självklart majonnäs. Men inget fungerar.

Så jag får sova vidare till panflöjttonerna. Appropå det så har jag mitt första panflöjtminne från sent 80-tal, på ett videoband där jag spelat in ett julavsnitt av Skurt. I en utav reklamerna som gick då så spelade en kvinna panflöjt. Hon gjorde reklam för kaffe - såklart. Alla kan väl se den kopplingen.

Och appropå Skurt så var ju han min stora idol mellan 0 och 6 år. En gång skickade jag ett brev till Skurt där jag ville att Ingamay skulle spela nationalsången på sin lilla keyboard. Det gjorde hon, och Skurt sa att jag verkade vara en sympatisk pojke när han läste mitt brev.

Och appropå Ingamay så finns hon både på iTunes och Spotify!!





Tubsmocka!




Har du sett han killen på tunnelbaneperrongen?
Han som står och tittar på tunnelbanekartan? Han står väldigt nära och lutar sig ännu närmare i jakten på rätt station. Han kisar med ögonen och tänker 'vad i hela fridens namn, det är ju fel på kartan, vart är min hållplats'. Han scannar av kartan från hörn till hörn, sida till sida. Sen, BAM!, där var ju hållplatsen. Han sätter pekfingret på punkten så att han inte ska tappa bort den igen. 'Vart är det jag ska nu då?' frågar han sig själv. Han scannar igen, hörn till hörn, sida till sida. Hittar det inte. 'Men jag skulle ju åka på den linjen', tänker han. Och så tar han pekfingret och drar det sakta från punkten han är på, längs tåglinjen, och sen, BAM!, där är det. 'Dit ska jag', tänkter han och så slår han med pekfingret på kartan några gånger för att verkligen göra sig säker, 'ja dit ska jag.'

Tror du mig inte? Kolla nästa gång du åker tunnelbana. Han står där, jag lovar.




Haa-yaa!




Satte mig på tunnelbanan igår kväll för att åka hem till en kompis/polare/vän/homeboy/mate. Mitt emot satt en gulhyad person. Inget konstigt, det har hänt förut. Men han hade långt hår och hästsvans. Och jag kan ju inte vara ensam om att ha fått för mig att alla gulhyade personer med hästsvans antingen är medlemar i Yakuzan eller ninjor, eller hur?

Det måste ju vara lika mycket stereotyp som att ryssar tycker att vodka smakar helt O.K. (som Henke Larsson skulle säga) eller att indier luktar curry.

Jag hade inte blivit förvånad om han hade halat fram antingen ett samurajsvärd eller en machete "sushat" mig.
Nu gjorde han inte det utan klev lugnt och fint av någon hållplats efter att jag klivit på, men han hade det i blicken, det hade han faktiskt.




Släckt!




Klockan är 00.35. Nu gör jag ett försök på sovandet ändå. Går och lägger mig hungrig idag, då blir det godare med frukost imorgon. Fiffigt litet tips till er som behöver pigga upp vardagen lite.

Kräm out.
Förhoppningsvis.




Sleep walker!




Jag vet inte varför men jag har otroligt svårt att lägga mig och sova på nätterna.
De senaste dagarna har jag pluggat non-stop och sovit ungefär 5 timmar per natt. Ändå är jag inte trött när jag släcker lampan.

Det tar visserligen ett tag för mig att göra just det, släcka lampan. Jag slutar plugga runt halv ett, tvingar mig att titta på ett avsnitt av The Wire, och sedan ligger jag och knappar runt på internet ett tag innan jag kommer på tanken att sova kan vara vettigt. Men då är det ju såklart roligare att spela lite Beleagured Castle på mobilen istället för att blunda.

Jag känner mig som en nattuggla.
Inte på det där gamla töntgia, ordspråkiga sättet, utan för att jag ligger och tittar mig omkring i mörkret och bara väntar på att nåt bättre ska hända. Om det vore fysiskt möjligt hade jag vridit huvudet 180 grader och stirrat ner i kudden också för att se om det finns något kul att titta på där.

Det borde finnas något roligare att göra om nätterna när man inte kan sova. Typ dra på sig en schyst spandexkostym med massa häftiga prylar och vapen och kanske en mantel och gå ut på gatan och lösa ett brott eller två. Jag skulle kalla mig för Kräm-man tror jag. Eller Cream of the crops. Det låter coolt. Med ett stort C på bringan eller inbränt i pannan kanske.

Det blir nog ett samtal till min personliga skräddare imorgon, mamma. Så får hon styra upp en fräsig dräkt lagom till julafton.




Plugghäst!




Tog en liten paus för att titta på Italien-Sverige.
Det skulle man ju inte ha gjort. Makalöst usel underhållning från svensk sida. Så jag tog och läste gårdagens Daily Star istället vilket jag inte haft tid med än. Och jag kan försäkra er om att det enbart var i utbildningssyfte...


...utbildning. Inget annat.




Det kommer mera!




Jag har kommit på lite fler saker jag hatar!
Här kommer det:

- Bloggare och övrigt internetfolk som gör så att länkar öppnas i samma fönster man har uppe. Då försvinner man ju från den sidan man vill fortsätta läsa på.
- Att vara lite sådär fuktig om fingrarna när man ska öppna ett mjölkpaket så att det bara går att öppna ett litet fjutthål vilket innebär att mjölken "kluckar" ner i munnen.
- Att använda glas när man dricker mjölk.
- Vinterskor.
- Kökshanddukar, varför är dem så tunna?
- Nya svarta strumpor som gör att foten är helt svart av ludd när man tar av dem.
- Folk som säger att "Ecco gör jävligt schysta dojor".
- Apelsinjuice direkt efter att man borstat tänderna.
- Lukten av ett nyöppnat köttbullspaket.





Micro machines!




Lugn nu gott folk!
Det skrivs uppsatser här borta det är därför det är tyst. Tendensen är att samla allt på en gång på det här stället. Oftast handlar det om fyra uppsatser som ska in samma dag, nu är det hyfsat lugnt med tre som ska in med en veckas mellanrum...

Var på British Library och läste tidningar igår för ett av mina akademiska verk. Vi gick igenom varenda jävla upplaga av Evening Standard sen 1827 på mikrofilm. En upplaga per dag i 182 år = 66 430 tidningar, plus skottdagar. Nej nu ljög jag en aning, kollade faktiskt bara på några från förra året.

Jag kände mig som en hemlig agent när jag satt där och mixtrade med mikrofilmen i ett tyst mörkt rum och letade gamla ledtrådar och mönster i artiklarna. Visst kostymen saknades och emellanåt hörde man nån nisse på andra sidan hosta upp sina lungor, följt av en brutal rap, men annars var det nog exakt som på riktigt.

Jag tror nog att det är en stor del av utbildningsfasen när man ska bli hemlig agent, mikrofilm. Man måste ju lära sig att allt som är mikro är hemligt. Pennpistol är ju ganska mikro för att vara en pistol. Laser i klockan är ju också hyfsat mikro. För att inte tala om att kunna fälla ut en hel jävla mikropansarvagn från innerfickan när man hamnat i knipa.

Nej jag känner att jag är något på spåret här. MI6 kanske ligger i bibliotekets källare, vem vet?




LON-STO!




Ni skämtar ju inte med kylan i det här landet!
Det är så kallt att mina långkalsonger behöver långkalsonger för att hålla sig varma. Här väntar man sig en lätt sensommar och eventuellt ett måste att damma av halsduken, men folk knallar ju omkring i dunjackor och bävernylonoveraller som om de precis kommer från snögrottan de bygger på rasterna bakom skolgården. Jag vet inte riktigt hur jag ska hantera detta. Inomhus känns väl som det bästa alternativet.

Jag skulle ju åka business class idag hade jag tänkt. Men kostymen var fortfarande kvar hos kemtvätten efter förra månadens affärsresor, så jag höll mig till min vanliga roll som nödutgångsvakt.

Kort fråga: Vem köper resväskor på flygplatsen?


De flesta jag känner har redan med sig en väska när de kommer till flygplatsen. Det är ju inte som att man klär på sig varenda kalsong, strumpa, t-shirt, kofta, byxa, mössa, slips, vante, sko och skärp man äger, löper ner till tunnelbanan, sätter sig och läser en bok under 45 minuters resa till Heathrow, köper en resväska, klär av sig allt man klätt på sig, packar ner det i väskan, glider igenom säkerhets och tar ett flyg till Warzawa eller nåt.

 

Nästa fråga gäller inredningen på Arlanda Express. Hur har Björn Borg tänkt där? Det är som en orgie i rött, orange, gult, grapefrukt, mandarin, kumquat och varenda annan röd-gul frukt-färg du kan tänka sig. Och så lite blått i den svenska flaggan förstås. Det var som att sitta i ett åkande kuddrum från fritids. Vilket i sig är en höjdare, men samtidigt inte.

 

 

But it feels good to be home! Här finns trots allt min bästa kompis.

 

Text-tv, I love you more than life itself!

 

 


 


Pointdexter!




Just det! Det var Halloween förra helgen! Jag tror aldrid jag har vart på en riktig halloween-fest där alla klätt ut sig någon gång. Det var väl kanske en gång när vi lyckades bli utlurade till satans bakgård, Vidja, nånstans i vildmarken mellan Huddinge och Haninge. Då bestod min utklädnad utav ett par skidglasögon - jag var Alberto Tomba, klassisk italiensk slalomåkare och storstekare.

Men i England är man lite mer seriösa när det är halloween. En del klär trots allt ut sig vilken jävla tisdag som helst här, så det är ju inga svårighetet för dem att smälla på sig en clown- eller talibankostym. Sånt har ju alla i garderoben liksom. Så vi gick på en halloweenfest hemma hos en kompis. Jag hade aldrig varit där förut, och jag vart ju lite skakis när det visade sig att festen var "in the streets of C-C-C-Compton".


För på Comptons gator ska man nog åtminstone se till att halvjogga om man ser ut såhär...


Jag var alltså utklädd till nörd. Eller i alla fall nördigare än vanligt. Och det var ingen lätt uppgift kan jag säga. Jag gick in i rollen fullständigt och kom hem med klåtiror, brutna ben och ett sargat psyke. "My life, your entertainment" var mitt Ledmotivet för kvällen. Och det fungerade som sagt bra även för de andra.


För sen kom min klasskompis Kerris och förstörde när jag skulle få vara med på kort. Lägg gärna märke till pennorna i bröstfickan. Man måste jobba med rekvisita hörrni! Kom ihåg det om du vill ha en lyckad halloweenkostym.

 

Imorgon åker jag till Sverige för första gången som 23-åring. Det ska bli häftigt.

 

 


 


Hurra!




Nu är jag 23 år gammal! Det går fan bara utför...




Ge mig lis!




Man vet att man bor med en asiat(guling/japs/risplockare/snedöga kalla det vad du vill men det är kanske inte så snällt om du väljer nåt av dessa) när riskokaren är full med färdiglagat, varmt ris 24/7.


 

 



En hatlista på det!




Läste Vicious Vics blogg precis och blev inspirerad. Det var länge sen det bjöds på lite klassiskt hat. Så nu kör vi, häng med!

Jag hatar:

- Personer som har extremt stora bältspännen och gärna visar upp dem genom att enbart stoppa in främre delen av tröjan i byxorna.
- Personer som stoppar in hela tröjan i byxorna.
- Spotify.
- Personer som säger fredagsmys.
- Att duscha i badkar.
- Personer som tror att tunnelbanan åker iväg utan dem om de inte tränger sig på medan folk är på väg av tåget.
- När folk tjuvläser ens bok eller tidning på bussen.
- Folk som säger "Det är lunch", istället för "Det är lugnt".
- Snöblandat regn. Hur går det till? Hur blandas regnet med snö? Antingen är det väl fruset eller inte.
- Folk som går 3-4 man i bredd på trottoaren och inte öppnar ett litet hål någonstans när man möter dem.
- Personer som säger shooo och brushaan och abo och är allvarliga.
- Att folk alltid säger om hagel att de är stora som golfbollar.
- Personer som säger att "min mamma är min bästa vän".

Det får räcka för nu tror jag.
Jag känner mig trots allt ganska glad idag så jag lyckas inte leta fram allt riktigt. Men imorgon är risken stor att jag är deprimerad igen, då kanske jag lägger till lite. Hej hej.




Up, up and away!




Har du ett problem som inte jag har? Är du lite kort i rocken kanske? Svårt att gå i trappor med för höga steg? Blir du hånad av dina kompisar? Alltid vald sist när ni spelar basket på gymnastiken? Frukta ej min vän. För nu kan du köpa skor med extra tjock sula, så du kan lura din omgivning att du är hela 10 cm (!) längre än vad du är egentligen. Som den här killen:

Jag tror att han heter Graham. Och jag är glad för Grahams skull och det faktum att han kunde byta sitt :-( mot ett :-). Han själv blev så glad att han skrev den här lilla sången:

Jag tycker det är kul när det går bra för folk. Så gå för guds skulle nu in på http://www.bugarrishoes.com/ och beställ ditt eget par. Skicka gärna din egen sång till mig sen så skulle jag bli väldigt glad.

 



I'm not a business man, I'm a business, man!




På tisdag kommer jag hem. Jag ska göra en liten business trip till Stockholm i några dagar. Flyger tillbaka till London nästa lördag. Jag känner för att smälla på mig kostymen för att göra det hela lite mer genuint, så jag får hela känlsan liksom. Manchettknappar, näsduk i brötfickan, Patek Philippe på handleden, stilig sidbena och ett självsäkert men hånfullt leende mot det "lite mindre" folket. Sen kanske jag tar en chansning och sätter mig i Business class när jag ändå håller på. Jag menar, hur många flyger till Sverige en tisdag kl 13.00?

Jag tror nog att jag tar och sätter mig längst fram faktiskt. Portföljen i knät och lite viktiga papper med siffror på bordet. Sen kommer den en het flygvärdinna och erbjuder en lite måltid. Men inte fan har jag tid att äta nån hängig kall skinkmacka. "Jag tjänar pengar här för helvete". Så ska jag säga och slå brickan ur händerna på henne. Nej skrika ska jag göra.

"Men du kanske har tid att 'hjälpa mig med en sak' inne på toan,"
säger flygvärdinnan då. Och ja, jo, det har jag ju. Pengar är ju ändå inte allt. Så hjälper jag henne inne på toan ett tag. Jag får applåder och high fives från de andra affärsmännen när jag banar väg tillbaka till min plats. Någon ropar in en flaska Dompa och vi skålar så att det skvätter på alla papper med siffror på.

Ja så får det bli. Den kör vi på den här gången.




Skyttegrav!




Dem skjuter raketer som galningar ute.
Jag vet inte varför. Jag vet inte vad som pågår. Jag tror att jag skulle vilja gå ut och kolla. Raketer är ju rätt häftiga faktiskt. Coolt med färger som gult och blått och rött och så. Men jag vet inte riktigt om jag vågar. Vågar jag? När man var liten var man ju ganska rädd för raketer. Det smällde så högt så jag brukade hålla för ögonen eller titta genom fönstret på nyårsafton. Men jag ser dem inte från mitt fönster nu. Och man ser så konstig ut när man går och håller för öronen samtidigt, så jag stannar nog hemma. Men jag vill fortfarande veta vad dem firar. Tänk om jag går ut för att titta på fyrverkerierna men så är det egentligen skottlossning jag hör och det är fullt krig utanför och jag blir nermejad i en drive-by. Det skulle inte vara så roligt. Nej jag tror jag ska dricka ett glas juice istället.




Blubb!




Det händer mycket just nu.
Så mycket att jag inte hinner rapportera om allt. Men en av de spännande sakerna är att vår toa har gått sönder. Första dagen jag flyttat in här i lägenheten satte jag mig på den när jag skulle "get down to business", och höll på att ramla av direkt. Hela porslinspottan satt lös. Det kunde ju knappast sluta bra kände jag då, men orkade inte bry mig mer än just då. Så länge det gick att uträtta det som ibland behöver uträttas får man ju vara nöjd.

Men för några dagar sedan blev det värre. När jag spolade upptäckte jag att golvet började bli blött. Väldigt blött. Det var som en liten plaskdamm man hade när man var liten och trodde att man kunde simma i fast man egentligen låg på botten och bara hade vatten som täckte halva kroppen men så länge cyklopet var blött var man ju faktiskt under vatten.

En av mina lägenhetskamrater (jag säger kamrater för att de inte är mina kompisar) tyckte att det var en bra idé att lägga en handduk på golvet för att förhindra framtida översvämningar. Och det fungerade bra tills vidare. Sedan satte han upp en hemmagjord, men väldigt fräsig skylt där det stod, "Do not use toilet". Och då börjar man ju undra hur han sköter sitt liv och sina behov, om han inte behöver gå på toa någon gång under dagen.

Så småningom kommer grannen från våningen under upp och meddelar att vår toa läcker. "Jaha" sa jag, "där ser man". Det läckte tydligen raka vägen ner i hennes lägenhet. Jag gjorde inte så mycket mer. Någon dag kanske det kommer en rörmokare och styr upp saker och ting, men till dess blir det badring och simfötter inne på toan.




Konspiration!




Jag håller på och skriver en berättelse. Den handlar om skor. Inte skor som lever och pratar och så, utan om en person som är skoberoende. Så jag letade efter ett vettigt ord för finskor, slog upp det och fick följande resultat:

 

Finnish women... Det är helt sjukt, de förföljer mig ju. Finska tjejer verkar ha gått samman för att förstöra mig, vilket nog är ganska lätt. Men jag tycker att det är lite taskigt, jag är ju trots allt en rätt snäll person. Det kan vara så att jag mobbat en finska ganska nyligen, men det var ju bara en gång. Det slutar säkert med att jag gifter mig med en finsk dam bara för att de irriterar mig och vi inte riktigt lägger till i samma hamn för tillfället.

För övrigt visste jag inte att de gick att ha på sig på fötterna.





RSS 2.0