It's all very messy!


   
  
Låg och läste på inför min uppsats om hur man analyserar mediatexter, när jag helt plötsligt blev så jävla sugen på att gå på mässa.
       Det går bra med vilken mässa som helst; bilmässa, båtmässa, möbelmässa, matmässa, konstmässa, husvagnsmässa, UF-mässa, sängklädesmässa, skomässa, hårvaxmässa, mössmässa.
       Knata omkring där, låtsas vara intresserad av en 14 miljonersbåt, testligga alla sängarna, öppna alla luckor och mäta om en kaffekokare skulle passa. Sucka över bristen på hästkrafter. Kanske sätta sig i en Lamborgini och glida ner till riviäääran. Smutta på ett glas kall champange i baksätet på en Bentley. Varför inte syna sömmarna på ett schyst förtält till nya husvagnen? Eller håna ungtupparnas kassa affärsidéer på UF-mässan.
       Sen betala 137 kr för en slafsig hamburgermeny på den klassiska Clock-restaurangen som alltid finns inklämd i foajén. Och därefter lura farsan på en meterlång rulle Plopp, lite brända mandlar och en påse skumbananer, vilket allt är onödigt på grund av allt godis man snott från alla montrar (eller monters?).
       Det är egentligen det mässor går ut på. Att snylta till sig så mycket gratis snask som möjligt. Sen att man kan komma hem med en ny ribbåt, en stjärnkikare, en radiostyrd ölöppnare eller en svävande hängmatta är bara en bonus.
  
  


Torrt vin!


   
   
Jag köpte ett paket russin idag.
Sen skuttade jag sakta hem för att avnjuta dem under dagen. Lite vindruvor som badat så länge att de blivit alldeles skrynkliga, och så kanske ett glas apelsinjuice eller en slurk sockerdricka på det. Det såg jag fram emot. Ja det gjorde jag. Men tyvärr gick jag på en ordentlig jävla nitlott. Titta bara på andrahandssorteringen som paketet består av.



Pinnarna sitter kvar på allt! En del ser ut som små ruttna bröstvårtor. En del ser ut som McDonald's-ballonger, på McDonald's-ballongpinnar, som tappat luften. En del är släta och genomskinliga(!). Jag vill inte ha ljusa russin. Russin ska vara svarta. Det var dem när jag var liten och morfar kom över och gav mig och min syrra varsitt litet paket som vi besviket åt innan han tog fram varsin chokladkaka (mjölkchoklad till henne, sweizernöt till mig) och varsin 1000-lapp, och det ska dem vara nu också!

Jag gillar det så mycket!


   
 
Det värsta med Facebook är den där jobbiga lilla knappen där det står "Like this", efter absolut varenda sak på hela sidan. Och det värsta med den jobbiga lilla knappen är när folk skriver en statusgrej efter sitt namn som: "jag är bäst, har nyss lärt mig knyta skorna!" eller "tycker det är godare att dricka druvjuice ur pappersmugg än plastmugg", och därefter trycker på "Like this" själva. Varför gör man så?!? Det säger ju sig självt.
         Det är som att jag skulle fråga alla i ett rum "Vilka härinne gillar mig?", och räcka upp handen själv. Eller som att jag skulle säga att jag gillar något två gånger, "Jag gillar nässpray, det kittlar så skönt. Ja jag gillart' verkligen"
        Ser man mer poppis ut om massor har "Like:at" ens status? Och vilken besvikelse det måste bli när man trycker för att se vem som "Like:ar" satusen och hittar människan som skrivit den.
       Sen saknas det faktiskt en "Don't like this"-knapp. Facebook försöker bestämma att jag bara får gilla saker. Facebook bestämmer inte över mig. Facebook är inte min mamma. Så när Facebook klämmer ut 190 cm och 85 kg mig kan de få säga åt mig att gilla saker. Som oliver. Jag skulle vilja gilla oliver.
 
  


Jordtimme!


   
  
Nu har jag hört mig för lite om det här med Earth Hour
[utalas 'örs aor' med ett läspljud på S:et].

Man skulle tydligen släcka alla lampor och elprylar tidigare ikväll.
Klockan 20.30 närmare bestämt. Ert 20.30, mitt 19.30. Hm, who knew? Det verkar ha blivit problem i marknadsföringen, för budskapet har inte riktigt nått fram. Ingen i det här landet bryr sig, och jag har sett rätt mycket folk i det här landet. Det kan till och med vara fler än i Sverige?
       
Och nu är det ju för sent, jag kan ju inte stänga av allt en timme långt efter alla andra.
Vad har det för effekt? Så uppdraget har väl utförts lite sisådär antar jag. Det här kan ni ju inte vara riktigt nöjda med?
  

Jag har jordade kontakter förresten! Gills det?

   




My life!


   
  
Just nu sitter hela Sverige samlade i en och samma soffa och tittar på Portugal-Sverige. Förutom knattarna som sover såklart. Samtidigt sitter hela England samlade i en och samma soffa och tittar på Brokeback Mountain (jag vill inte veta hur de kom på titeln). Förutom knattarna som sover såklart.

Själv sitter jag nånstans mittemellan och tittar på CSI New York.
  
 


Dagens äckligaste!


    
  
Det har kommit ill mitt vetande att ni dricker svart mjölk hemma. Stämmer detta?
       Det får mig att tänka på den där MER-reklamen för massa år sen. Peter Wahlbeck kör standup. Publiken kissar på sig, bajsar i brallan och spyr upp en njure för att det är så otroligt roligt. Svart smör, fyrkantiga ägg, kolsyrad mjölk, kolsyrad MER... Whoops där var det inte skoj längre.
      Hur smakar svart mjölk? Är det lakritsmjölk? Är den bara väldigt väldigt rutten? Är det bara karamellfärg? Är det ett partytrick? Är det ett vad Mr Reinfeldt förlorat på nån fjortisfest i Tullinge? Är det ett resultat av att afroamerikanska kor tröttnat på de rasistiska bönderna som färgar deras svarta mjölk vit? Är det något KKK kommer ta upp på nästa klubbmöte borta i USA? Är det svart mjölk för alltid nu?
      Ni är ju inte friska i Sverige.
  


För övrigt kallas väl kolsyrad mer Fanta?





10 o'clock news!


   
  
Varje dag när jag tittar på nyheterna är det samma sak. Dött folk, död ekonomi, döda drömmar. Men framförallt så finns det en sak som aldrig slår fel. Varje gång en reporter rapporterar om något så står han/hon utomhus och gör det. Oavsett vad det handlar om.
- 19 döda efter en felkryddad Nasi Goreng i Indien, vilken tur för BBC har en kille på Tower Bridge med stenkoll på läget.
- Ostförsäljningnen i Österrike har sjunkit drastiskt senaste året. Ge den till Alex på ITV, han har stått redo utanför ett nyrenoverat dagis och bara väntat på att få rapportera om låtsas-Tyska ostkonsumenter i flera dagar nu.
- Wall Street kraschat?, Tänkte kanske ta den här innifrån, det är ju ett annat land ändå och lite kyligt ute. "Nej för helvete ut i parken istället. Inget säger drama som pissväder, paraplyer och powerwalkande pensionärer."

      Det kanske är det man måste göra för att lyckas i journalistbranschen. Ställa sig på gatan och vänta. Ungefär som man väntar på jobb på arbetsförmedligen. Rätt vad det är måste man ju springa på en kameraman och en ljudkille. Sen är det bara att vänta på att dem kopplar över från studion.




Let's play memory!


   
  
Appropå möss, musar, mouses, mice, skadedjur...
Efter mycket research hittade jag det här gamla barnprogrammet:



Biker Mice from Mars.
Det gick väl ungefär samtidigt som James Bond Jr skulle jag tippa. Vinnie var min favorit, han med röd båge. Han var mest Marsig. Jag försökte till och med bygga min egen kopia av hans åk i trä i pappas förråd. Men jag fick inte riktigt till samma klös i den som Vinnie hade.
        Barnprogram var faktiskt så jävla mycket bättre på min tid. Förutom detta och Bond Jr så jobbades det: Luftens Hjältar, Ducktales, Darkwing Duck, Turtles, Power Rangers, Bumbibjörnarna, Smurfarna, Transformers, Spindelmannen, Top Cat, Johnny Bravo, Stoppa Duvan och Sonic. Ren kvalitet rakt igenom.
        Vad kollar ungarna på nu? Teletubbies, Tecknad Mr Bean, Wild Kids, Hannah Montana, APTV med Zillah och Totte och Pokémon. Inte konstigt att dagens ungar är sånna töntar. Hur mycket action är det i Mr Bean jämfört med Darkwing Duck?





En musketör!


   
   
När min huskompis Aaron skulle rosta lite schysta mackor imorse lyfte han upp sin brödpåse. Det var hål i påsen. Och det var hål i brödet. Eftersom det finns notoriska mattjuvar i det här huset kan man nu spekulera i om någon bara valt att gå in bakvägen i påsen för att lirka fram en skiva, för utmaningens skull liksom. Chansen finns också att Aaron själv, nånstans under skägget och det långa håret, har haft problem att hitta ingången till limpan nån gång på fyllan.
        Men faktum är nog snarare att vi har en mus i vårt hus (rim). Och jag känner mig lite kluven i det hela. För det första tänker jag aldrig mer laga mat i köket förrän jag ser att den jävelns huvud ligger minst en decimeter från hans kropp, men för det andra har jag nu fått en huskompis som är renare än 50 % utav den ordinarie befolkningen i byggnaden.
        För att det inte ska bli någon förvirring känns ett namn till musen vettigt. För mus på engelska är Mouse, och Aarons efternamn är Rouse (rim). Och Aaron kan få behålla sitt huvud. Så jag tänker mig antingen Per, Jonas, Cameron, Abul, Seth, Olli, Juan, Burt, Francisco, Sergei, Hus(mus), Carsten, Olof, Anton, eller om det är en tjej: Bettan. Men jag är öppen för förslag.




Jag svär!


  
  
  • När jag vaknade imorse var mitt smörpaket tomt. Jag köpte det i torsdags och har använt det 3 gånger.
  • När jag dricker alkohol svullnar mitt vänstra knä ibland. Inte för att jag får ett spritsmakade knä, utan för att jag springer runt massor. Så när det är svullet blir det svårt att gå och det ser ut som om jag har bajsat på mig.
  • När jag kliver på tunnelbanan blir det alltid något fel på den.
  • När jag köper "Swedish style meatballs" på Tesco förväntar jag mig Mamma Scan, men får nöja mig med Eldorado.
  • När jag tittar på folk kan jag bestämma om de är från Holland eller inte. Hollänskt folk har alltid stora pannor. (Pannor som i veckade, finniga saker ovanför ögonen, inte som i köksatteraljer)
  • När jag öppnar tidningen står det alltid nåt om Jade Goody; Englands svar på Linda Rosing fast ännu fulare.
  • När jag köper Apelsinjunice köper jag "Smooth style". Utan fruktkött. Mycket viktigt.
  • När jag kommer hem nästa fredag i två veckor ska jag äta: Minst en Farstamacka, en klassisk svensk italieninspirerad turkpizza, Cashewnötter med BBQ-smak, falukorv, knäckebröd, fruktkolor, tacos med redig köttfärs, pannkakor, Grillchips och ett Kinderägg.



For your eyes only!


  
   
Idag har jag varit bakfull för första gången sen 25 januari.
Så jag tänkte beställa en bakispizza. Men det gjorde jag inte. Jag tittade på James Bond istället. En sån där gammal klassiker med Roger Moore. De visar en varje söndag på tv. Det är så de jobbar på här. Köpa husprogram, antikprogram, matlagningsprogram och så blandar de upp det hela med lite Bondprogram. Mellan programmen spelar de ABBA. De tror att ABBA är engelska. Att de tillhör Union Jack. Det brukar jag hånskratta åt.
       Jag var inte på humör för Bond idag. Eller jag var det lite fast ändå inte. Vad jag var på humör för visste jag inte riktigt. Nåt mindre brutalt och mindre storslaget och mindre brittiskt. Mer Pölsa och mindre Baked Beans liksom, fast ändå med lite engelskt Te som extra krydda. Och då kom jag på det. Jag kom på vad som skulle vara den perfekta söndags-Bonden...




James Bond Jr chase scu-uu-um, around the world..

  
  



Så himla otrevligt!


   
  
Leka med grannarna, bjuda över dem på en kväll på altanen med lådvin, fläskfilé och kortspel, bygga broar med gubben runt knuten och deala till sig bästa möjliga sandnings-vecka är alltid trevligt. Men tillslut bestämmer sig favoritgrannen att byta stugan mot en lägenhet i stan. Ny familj flyttar in. Radhus-rookie. Hamnar utanför direkt. Ingen vet, samtidigt som alla vet, att det är dem som efter något år börjar förstöra det roliga för alla andra.


 
 


Tell me!




Det är överallt.
Det är på nyheter. Det är på bloggar. Det är på text-tv (på internet). Jag ser rubriker om världskrig, Sweden Hockey Games-bojkott och pirogbakartävligen för att lösa problemet. Så vem tar sitt ansvar och berättar för en vilsen utvandrare vad fan det här handlar om?


  
För jag vet vem Peter Pan är, och det där är faktiskt inte han!





Balkong i söderläge!




Jag har precis hittat nytt boende till nästa termin!
Nybygge, unik etagevåning, cashat och klart!







Sötsak!


   
  
Jag åt en apelsin tidigare ikväll. Har inte stoppat i mig en apelsin på flera år. Minst 10, men säkert 12. För 12 år sen var jag 10 år gammal. Då åt jag apelsinen med socker. Man doppade bitarna i det lite. Jättegott.
      Jag åt allt med socker när jag var liten. Jordgubbar + socker. Filmjölk + socker. Kellogg's Frosties + socker. Skumbananer + socker. Åt jag en sockerbit doppade jag den i lite strösocker innan den letade sig in i munnen. Sockerdricka var väldigt skoj att hälla socker i. Den exploderade liksom. Den fick ett utbrott, som en vulkan. Sprutade hej vilt.
      Jag drack apelsinjuice till min apelsin ikväll. Det kändes som en skön mix. Jag hällde socker i apelsinjuicen. Nä nu ljög jag, det gjorde jag inte. Men jag gjorde det säkert när jag var liten. Socker/fruktkött, sak samma liksom.
      En gång när jag var liten hade min mor köpt riktigt fina sockerbitar. De hade en liten blomma på varje bit. Dem fick man inte ha i filmjölken. De sockerbitarna skulle vi ha när vi fick fint främmande. Tyvärr skedde inte det så ofta så sockerbitarna blev dåliga. Det var synd. Hade inte vart fel att baka en schyst sockerpaj eller nåt med dem.



A Rubberband Packed With Action!

Lugna puckar!


   
   
Jag ska precis börja med dagens skolarbete.
En artikel som ska in på fredag. Vid den här tiden förra terminen satt jag med fyra uppsatser att skriva på två veckor. Jag var väldigt stressad. Nu har jag en uppsats som ska in om två och en halv vecka, en artikel till fredag och en blogg som ska "lämnas in" på fredag. Jag borde ha mycket jobb som stressar mig. Men det har jag inte. Och det stressar mig ännu mer. Att inte vara stessad stressar mig så att säga. Men det är väl lika bra att stressa klart med det hela, så jag kan stressa i solen hela vägen fram till påsklovet sen!

Det ryktas grillfest ikväll!




En doft av citrus!




Gick ner i köket för en liten stund sen, och dra åt fan, det var rent. Nu kan jag lämna skyffeln på rummet när jag är sugen på ett glas vatten eller ett russin.


  
  



Det finns en gud!




Jag vet inte vad jag ska säga annat än ÄNTLIGEN!



Först reklam med Mr T. Nu film med självaste McGyver. Vad kommer näst, en Airwolf-musikal? Eller A-Team? Snälla någon ge A-Team till folket! Eller Baywatch. Briljantare serie än Baywatch får man leta efter. Lysande manus!
         Ni kanske har hört talas om folket som sov utanför biljettkontoret på O2 Arena i 3 dagar för att scora Michael Jackson biljetter till sommaren? Tänk er det, lägg till 5 dagar och ta bort sömnen, där har ni mig inför biljettsläppet till McGyver-filmen. Jag kommer till och med bjuda på show där längst fram i kön. I bästa McGyver-stil kommer jag spränga bilar med hjälp av utgången filmjölk, en avklippt nagel och en spottloska; jag kommer laga gourmetmåltider med tegelsten, en värmedyna och 4 löv och framförallt; jag kommer odla en döläcker hockeyfrilla. Be there, or be så jävla square!
        




Jag förbarmar dig din dåre!


    
  
Mer Mr T!


Han är överallt just nu.
Killen med världens äldsta mohikanfrilla och 7 kg guld runt halsen är Snickers nya ansikte. Budskapet: Get some nuts! Och vem har mer nötter än Mr T?

Tydligen hade han så mycket nötter att den här reklamen blev bannad för att den var diskriminerande mot homosexuella. Lite som en redig nötblandning toppat med chili ungefär. Ingenting för lite fjompiga personer. "You a disgrace to the man race!"



Så man körde på den här varianten, som nu rullar friskt på engelsk tv (kanske i Sverige också? eller?), istället. Antagligen är den lite mindre nötig. Som en nötkräm kanske, mycket tillsatser. Eller som en fruktpaj med bara en liten gnutta muskotnöt. Passar även den mesta allergiska av nötallergiker. "It's time to get in the pool! 'Cause you're going swimming fool!"





A Rubberband Packed With Action!

Julafton!


    
   
Fyra av mina huskamrater har åkt hem ett tag.
De lämnade oss tre som är kvar med en liten present...







Plötsligt händer det!


   
 
Kan tänka mig att ägaren Forrrrden på bildens dag sett ut ungefär såhär:


Klockan ringde inte, vaknade 1 timme och 14 minuter för sent. Plattan på kaffekokaren är faktiskt väldigt varm, stort bandage på högerhanden. Tunnelbanan avstängd, bussen försenad. 3 timmar sen till jobbet. Chefen rabiat, utskällning framför samtliga. Lackar tillbaka, plockar upp en häftapparat och häftar fast hans öra i dörrkarmen. Försöker kasta ut dataskärmen genom fönstret, men kollegan kommer i vägen och får den i huvudet och hamnar i koma. Får sparken. Klir knuffad på tunnelbaneperrongen och tappar portföljen framför tåget. Laptop, plånbok och liv borta. Tar en springtaxi hem. Kommer in i huset, möts av en fru som råkat ramla och landa på en främlings pillesnopp på soffan. Lackar igen. Kastar ut frugans irriterande chihuahua genom fönstret. Går ut för att ta bilen hem till en polare. Möts av detta:





A Rubberband Packed With Action!

Under ytan!


  
   
Vi har skrivit dikter idag på 'Approaches to Writing'. Det funkar inte riktigt för mig. Jag kan inte skriva sånt. Jag är inte djup. Jag är grund. Som en sandstrand på västkusten. Man måste knata väldigt långt innan det händer nåt.
      Jag är ytlig. Jag är så ytlig att jag ligger ovanpå ytan. Jag skulle kunna vara algerna som har glidit upp på stranden för att glassa lite, och tycker att alla andra andra alger i vattnet är så jävla pinsamma för att de ligger på botten och filosiferar över hur det vore att vara ett rött äpple i nästa liv, eller om 144 sniglar tillsammans kan bygga ett hotell av sina snäckhus, och i så fall, vem skulle vara Piccolo?
      Jag är så ytlig att jag kan bestämma om jag hatar en person enbart på grund av hur den har knytit sina skor.
Och jag är så ytlig att jag kan fördömma en person bara för att den håller besticken fel. Jag känner mig som ett sandkorn som är lite större och lite bättre än alla andra på stranden.
      Och jag måste säga att det känns jävligt bra.
   
  

A Rubberband Packed With Action!

Recruitment!


   
  
När jag knatade ut från biblioteket, för att röra mig hemmåt, svänger en gammal bekant ut framför mig.
Nämligen allas vår albinoneger. Det var ju fan inte igår. Han gick framför mig på vägen ut.
       Men när vi kom fram till utgången vart det otrevligt. Vakterna hade precis öppnat handikappdörren för en rullstolsnisse, så Mr Albino tänkte passa på att utnyttja den öppna dörren och gå ut. Men icke sa nicke. Vakterna (som var mörkhyade) flög upp bakom disken, gled över den som självaste Bruce Willis glider över en bil, och skrek som om de var livvakter och försökte rädda sin chef från en kula i huvudet. Tiden stod stilla. Han var nästan ute i det fria nu, den vitaste av de vita (och mörka). Precis då stoppades han av vakterna. Han tvingades gå ut genom spärren.
      Samtidigt gled jag ut genom den öppna dörren. Inga problem, inga konstigheter.
      Kan inte vara lätt att vara albinoafroamerikan. Killen har ju i stort sett gjort en MIchael Jackson, men det blidde fel. Han hamnade nånstans mitt emellan och nu vill de andra afroamerikanerna inte ha tillbaka honom. Så vad säger ni, ska vi välkommna honom in hos oss?
   
  


Jolt cola & koffeintabletter!


   
 
Sitter på biblioteket. Runt mig ser jag laptop, laptop, laptop, laptop, laptop, laptop. Totalt ser jag 19 stycken fördelat på 14 bord. Och så min förstås. 20. Whoops där kom en till. 21.
      En kille har en massiv jävel. Den är nästan lika stor som halva jag. 95 cm och 43 kg laptop är nog en del att konka på. Men jag tror jag vet varför. Killen sitter med ett headset på sig och ropar kommandon både hit och dit. Och jag tror inte att han pratar med sin kära mor i Bombay via Skype. "Duck", "Fuck","Headshot", "Watch out", "Plant the bomb", "LOL you fuckin' noob", säger han in i headsetet. Spelar han CS måntro? För inte fan är det Tetris i alla fall. MS-Röj kan vara en bubblare.
      Nu blev det bekräftat. Han spelar CS. En kille satte sig precis framför honom, hälsade med nåt "secret handshake", kasta upp skärmen och joinade sin partner. NU SKA DET LANAS!
      De är säkert med i samma klan. 'NWA' heter den nog. 'Nerds with attitude'. Eller 'FFF'. 'Four-eyes Fight Fair'. Mitt CS-namn skulle nog vara Cream tha Crusher. Lagom hårt. Väldigt internationellt.

Nu ska jag gå och lira med grabbarna och visa mina skills.

    



Allt om Stockholm!


   
  


Det är ska alltså vara er nya Idol där hemma. Idag bjuder Aftonbladet in sina läsare att hänga med honom in i garderoben. Undrar vad han har där inne? Förutom sig själv förstås.
       Jag tycker ändå det är synd att han ska behöva vara instängd i en garderob. Man tycker ju faktiskt att Aftonbladet i dagens samhälle kunde skrivit "Följ med Darin 2 UT ur garderoben".
       Fast så länge han trivs i garderoben och folk får hälsa på ska inte jag vara den som är han. Det är faktiskt viktigt att han kan känna sig cool. Då blir ju allt mycket mer skojskojskoj!
  

 



Ego!


  
  
"There is severe delays on the central line, due to a person under a train at St Paul's station"


Denna fras sprakade ut genom högtalarsystemet på Leytonstones tunnelbanestation imorse när jag skulle till skolan. Allt var som vanligt med andra ord. Det verkar vara väldigt poppis i den här stan att kasta sig på spåret och utforska om kryptoniten man käkade till frukost hade nån verkan eller inte. Oftast har den det.
       Jag blir mest arg på det. Det finns fan inget mer själviskt än att ta livet av sig genom att göra ett svandyk framför ett tåg. Okej, det är säkert jätteskönt för personen att sakta dö genom att få känna på x antal volt elektricitet genom de få delar av kroppen som finns kvar efter smällen. Men hur skönt är det för alla hundratals tusen som får lida av att få ont i fötterna av de hårda betongen på plattformen, och ont i näsan av alla svettiga pendlare på de fullpackade tågen?
       Kort sagt: Gör om, gör rätt!
  
  

A Rubberband Packed With Action!

1 får, 2 får, 3 får, 4 får, 5 får...!


  
  
Svårt att sova...
Ligger och tittar på tv... Jackie Chan-film... Dubbad...  Det går inte ihop, riktiga japsar kan inte säga R... Kvaliteten är ungefär lika hög som om Chiquita Banana-damen och tanten på russinpaketen skulle spela in en kvinnlig remake på 'Dude Where's My Car?'...  Nån kines fes i en hiss nyss... Alla andra små gulingar i hissen tyckte det luktade jätteäckligt och evakuerade... Sen gick Jackie Chan förbi en kinesisk tjej... "You're beautiful", sa han appropå ingenting... Sen gick han vidare... Reklam...







A-Team!






Jag kan inte sluta läsa den här intervjun med min gamle hjälte Mr T. "I pity the fool!" säger jag högt med Mr T-röst när jag läser den om och om igen. Det är jättekul, testa själv! "You better believe I have a Mr T doll".
       Jag önskar att jag hade en Mr T-docka. Han skulle passa bra bredvid min Power Rangers-VHS. Sen saknas bara alla Turtles figurer så är samlingen komplett!
   
  

http://packedwithaction.blogspot.com

Jag har list, jag är inte trist, jag är feminist!


   
  
8 Mars, Internationella Kvinnodagen, kul, spännande, häftigt!
       Vad ska man säga? Grattis alla honor! Hur gamla är ni nu egentligen?
Jag tycker det här ska firas på bästa möjliga sätt. Så kom igen nu tjejer, nu ska vi snusa, dricka folköl ur ett skitigt vinglas, chiptrimma Volvon, bajsa i 47 minuter, porrsurfa, kolla på en usel fotbollsmatch bara för att den går på tv, skita i att raka oss, köra "hands free" när vi står upp och kissar, äta en köttbit på 2 kg med en fet klick örtsmör som enda tillbehör, enbart träna bröst på gymmet och spegla oss i bar överkropp i 23 min efteråt, enbart prata i telefon i 2 minuter, köpa större tv än grannen, inte tvätta, tippa på Stryktipset, äta Kaviar direkt ur tuben, bli tunnhåriga, förnya prenumerationerna på Slitz, FHM, Bilsport, och 4-4-2, notera hur mycket snoppen vuxit idag och skryta om hur mycket högre lön vi har än tjejer i allmänhet.
       Vilken underbar dag det här är!


  
  

http://packedwithaction.blogspot.com

I am number 1!


    
  
Jag har haft besök igen. För en vecka sedan åkte lilla Lambert hem efter 12 dagar på mina ägor. Idag åkte Dr Drake och Emile Heskey tillbaka till risgrynsgrötens mecka efter en tredagars lång-weekend i Leytonstone.

Jag hakade på till Liverpool Street för att ta farväl av dem imorse klockan 8.
Ett tårfyllt avsked senare satt jag på tåget hem igen. Tunnelbanan var avstängd så jag fick ta "pendeltåget". När jag gick längs tåget för att hitta den perfekta sittplatsen föll valet på en vagn med skylten 'Quiet Area' på. 'Cowabunga' tänkte jag, jag skulle ju ändå inte prata med nån så jag hoppade in i den tomma vagnen, tryckte in hörlurarna och slog mig ner.
       Sen kom det två killar in som gick från andra vagnen in i min tysta, tomma, härliga vagn. De kom in samtidigt. De såg väldigt högljudda ut. Lite 'tranceiga' sådär. "Åååh!", tänkte jag då, fast på engelska. "Det här är ju fan 'the Quiet Area'", tänkte jag vidare, på svenska.
      De marscherade längst bort i vagnen. Det skulle kunnat sjunga "Old McDonald had a farm, Ia Ia yo" och dansa Riverdance utan att jag skulle märka. MEN. På skylten stod det 'Quiet Area'. Tyst ska det vara. "Ni kan gå till 'Loud Area' om ni ska hålla på!", skrek jag i mitt huvud och hytte med fingret lite elakt åt dem. Nu började det bli allvar. Jag var så förbaskad. Situationen var inte alls rolig.
      Bara för det så sätter den ena sig på vänster sida om gången, och det andra på höger sida, 7 rader längre fram. "VICTORY!", skrek jag då för mig själv, som självaste Johnny Drama, samtidigt som jag gjorde V-tecken med händerna och tittade mig omkring efter någon som kanske bevittnat min tysta triumf. Men denna seger verkar historieböckerna missa.
  
  


Rape rape!


   
   
Nu förstår jag hur ni kvinnor känner er när ni tar er hem ensamna en mörk kväll i februari. Fruktan som infinner sig hos er när gatubelysningen inte fungerar och ni hör främmande fotsteg ca 10 meter bakom. Paniken som uppstår när de främmande fotsulorna plötsligt övergår i en mörk skepnad som går bredvid er.
        Jag höll på att bli våldtagen igår. När jag satt på tunnelbanan hem igår så klev det på en man som kan beskrivas som homobög. Homobög är man om man som 40-årig karl klär sig i orange solbränna, röd pikétröja med kragen uppvikt a lá 80-tal, örhänge som hänger och dinglar, päls-rock och ett snärtigt pärlhalsband lite som grädde på moset.
        Den här herren satte sig mitt emot mig och började spana på utbudet omkring sig. Han satte sig lite halvt på killen bredvid honom, inte alls med meningen, och sa förlåt med mycket, mycket maskulin röst. Det raggningstricket gick inte hem. Homobögen, vi kan kalla honom Ian, bytte då taktik och riktade in sig på mig. Han ville visa upp sina konster verkade det som och la graciöst benen i kors, och passade då på att sparka mig rakt på knäskålen mycket, mycket hårt. Ian sa förlåt till mig också. Jag svarade inte. Jag blev mest rädd och tittade ner i golvet resten av resan. Det kändes inte alls bra.
        Men Ian hade tydligen inte fått nog med beröring för kvällen. Den här killen menade allvar. Trots att jag väntade till sista hundradelen med att gå av tåget, som del i en väl uttänkt plan av mig för att skaka av mig Ian, så lyckades han ändå lura sig av på samma hållplats. Sen inleddes en jakt på liv och död.
        Som en vanställd igenkott skrinnade jag iväg allt vad jag kunde mot mitt hem. Men Ian försvann inte. Jag hörde pärlorna i hans halsband slå i varandra och hur flagande skinnbitar föll till marken från hans överbrända hud för varje steg han tog, trots att han släppt en lucka på ca 50 meter. Jag började springa. Jag sprang. Jätte, jättefort. Det gjorde inte Ian. Jag vände mig om efter några sekunder. Det var en gammal tant som gick bakom mig, inte nån homobög som kanske hette Ian.
  
  


Brand new shit!


   
  
Ny dag.
Kunde ha startat bättre, men ett rykande färskt avsnitt av Byggare Bob gjorde det värt att kliva upp ur sängen.
       Det verkar som om Bobby håller på att raggar på en hona han hittat på jobbet. Wendy hette hon va? Jag vet inte riktigt om det är så smart med ett arbetsförhållande. Kommer jobbet bli lidande? Vad säger det andra gubbarna? De kanske håller det hemligt? De andra kanske börjar dra sexskämt om Wendy och Bob vet inte om han ska säga ifrån eller haka på? Ser Bob altaret och prästen framför sig, eller är han bara ute efter lite hanky panky bakom cementblandaren på fikarasten? Vad är Wendys motiv? Presentera honom för päronen eller vill hon bara visa upp lite nya "trix" med skruvmejseln?
        Frågorna är många. Det här kommer behöva undersökas närmare i nästa avsnitt. Hoppas för guds skull att Bob tänker på konsekvenserna. Chatrum på Internet säger att Wendy minst sagt är lite lösaktig, men å andra sidan är Bob känd som den störta slampan i byn. Låt inte det där påmålade leendet lura er.


 
 


Kaka!


   
  
Nu har lilla Lambert åkt hem till Sverige.


Känns inte kul.


Jag saknar henne redan.


Men jag kommer hem om en månad!







RSS 2.0