Go Go Power Rangers!!!!


   
  
Jag står inte ut längre!


Fyndade århundradets rulle i måndags och jag måste se den nu!




Den här pärlan kostade 50 pence (ca 6 kr) och har väntat länge nog på att få utspela sig på en TV nära mig.

Någon som befinner sig i krokarna med en VHS att låna ut så jag får avvjuta mitt livs näst bästa 92 minuter på min briljanta 14" Sanyo årgång sent -84?

  
  


Adressändring!


    
  
Det har varit lite tyst på sistone. Tillåt mig förklara varför. Jag har flyttat. Från studentlägenhetem till ett stort hus. Med 6 andra människor. Den snabbtänkte kan då räkna ut att vi är 7 som bor här. Det betyder att om du skulle hitta mig på Playahead så skulle det stå, Boende: Kollektiv. Vi är som en enda stor familj. "Den första europeiska storfamiljen var Kommune 1 i Västtyskland" (Wikipedia). Undrar vilket nummer vårt Kommune får. 2? 22? 222?
        Vi har en granne som är lite grinig. Han tittade förbi en snabbis med en spade i handen i lördags för att vi var lite högljudda under inflyttningsfesten. Det hade bott 15 sjövilda Nya Zeeländare här innan så han kom beredd på fight. Men vi meddelade att "we come in peace" och erbjöd honom en kopp te/en öl/lite Jack Daniels. Betet nappade icke.
        Snart kommer vårt biljardbord som vi har köpt. Det kommer bli en sån jävla kö vid det där bordet... Hoho, fattar du? Kö? Som pinnen man petar på bollarna med. Hahaha. Genialt.
       Nu har jag alltså spenderat min sista natt på stället där jag delade lägenhet med en kille som föredrar högklackat framför sneakers och som pussar sin Cristiano Ronaldo-poster godnatt varje kväll, trots ytterst tveksamt fotbollsintresse. Det känns som en lättnad.
  
  


Mer knäckebröd åt folket!


  
  
Stor nyhet på aftonbladet.se igår!



Det gamla Tre Kronor-popsnöret har alltså lyckats ta sig hela vägen från Mimmis Burger och Reines Snabbköp till kåken. Stort tycker jag. Hon har suttit inspärrad i en hel vecka nu, och börjar reda hajja tugget bakom gallret. Hon är ju trots allt straight outta Saltsjö-Boo...
 - Jag har nyligen väckts av plitarna och stått och letat i min plastpåse efter dagens outfit, säger hon.
Man skulle kunna tro att det är saxat direkt från Prison Break's manus. Men det är det inte. Det är på riktigt.
       Och det är hårt att sitta inne. Man måste visa vad man går för så man inte blir nåns bitch. Därför har Bråding tydligen rakat skallen. Det är ju lyckat. Nu ser hon bara ut som en skinnhead istället för en narkoman.

Annars känns Sanna Bråding mest igen för sin briljanta insats i Ranking the stars.


  
Hon borde bli Wasa Sports nya affischnamn!

 
 



Extra! Extra!


   
  
Jag har ju berättat om Nummer 4 tidigare.
För att göra lite research innan du fortsätter kan du göra hemläxan här.
       Jag har fortfarande inte pratat med honom, Richard Sean O'Mahoney som jag luskat ut att han heter genom att öppna hans post. Men jag har i alla fall hört honom prata i telefon på sitt rum. Han pratar som en blandning av Pinocchio och en irlänsk anka, och han ser ut som en nerknarkad, avlång Frodo med för korta byxor och gula strumor.
       Jag jobbade tidigare efter en teori att han var döv. Att det var kortslutning mellan stigbygeln, runda fönstret och trumhinnan. Men tji fick jag. Nu är inte jag den som gråter över pastöriserad filmjölk, så jag jobbade fram en ny teori ganska snart. En teori som innebär att han spelar på andra planhalvan. Att han i killarnas omklädningsrum tjuvkikade på de andra killarna i klassen medan de tjuvkikade in i tjejernas omklädningsrum. Att han är "rövpulare" helt enkelt för att citera Nilecity.
       Och dra åt fan om inte min teori visade sig vara sann.
Min andra rumskompis, Carl, har idag bekräftat detta. Nej, nej inte genom erfarenhet. Utan han berättade en historia. En historia där det kom fram att när Carl för ett tag sen mitt i natten tog en promenad mot toaletten, så kliver det ut en främmande karl iklädd en "Bananahammock" och högklackat från Nummer 4:s rum...
       Jag har delat vägg med den här människan i fyra månader... Sweet.

   
  


      

Dr Kräm!


   
   
Har du nånsin känt dig som en liten mörkhyad, läspande pojke med smyg-afro som alltid hamnar i bråk med gammla tjocka vita tanter med uppkavlade tshirtärmar och hakor så det räcker för hela släkten? Ja, nog förstod jag det alltid. Men oroa dig inte. Du är inte ensam. Långt ifrån. Jag får ständigt brev från folk som beskriver samma sak. I följande brevfilm får vi se att det faktiskt finns en lösning på problemet. Och som vanligt är det inte personen i filmen som skrivit brevet.



Du ser. Det är inte så farligt. Så länge du behandlar mamma okej kommer det gå jättebra. Och om det skulle bli mer problem finns alltid jag och mina medarbetare från filmen här och hjälper till. Under tiden jobbar vi på rättprocessen mot Adam Tensta för plagiat.


M 	is for the moan, and the miserable groan
from the pain that She felt when I was born

O is for the oven with it's burnin' heat
where She stood makin' sure I had something to eat

T is for the time that She stayed up at night
and took my temperature when I wasn't feelin' right

H is for the hard earned money She spent
to keep clothes on my back and try to pay da' rent

E is every wrinkle I put on Her face
and every worry that I caused when I stayed out late

The last letter R is that She taught me Respect
and for the room up in Heaven that I know She'll get
   
  



Konverterat och klart!


   
   
Sitter i väntrummet på sjukhuset.
Jag får inte komma in. Inte än. Eller har vart inne en snabbis. Men får inte komma in till doktorn.
       De har aldrig hört talas om en halsböld förut.
En syrra spadade ner en glasspinne i halsen på mig. En sekund senare flög hon bakåt och skrek chockat 'Oh my goood!!', med härlig engelsk dialekt. Japp. Vad bra det känns nu. Lugnande. Det är ordnar sig. Min andra halsböld på mindre än en månad, och jag är på ett ställe där de antagligen måste flyga in en "expert" från Sverige med första bästa helikopter för att lösa problemet med monstret i nordbons gap. Några läkare står och viskar i ett hörn nu. Förmodligen om vem som ska våga låtsas att de vet vad de pysslar med för att kunna hjälpa mig.
       Men det är lugnt. Jag trivs i väntrummet. Uppenbarligen är målgruppen härute personer som precis slutat dagis. De visar CBBC på tv:n. Barnkanalen direkt översatt till svenska tv-tablåer. Just nu visar de tumbrottning. Thumbwrestling. För det är inte grekisk-romersk vi snackar här. Det är wrestling som i USA, med coola namn och masker. Fast på tummar. Stor underhållning.
       Ungefär lika underhållande som alla som sitter i väntrummet och ojjar sig. Det sitter en kvinna framför mig nu som sitter helt ihopkrupen med huvudet i knät som om det gör så ont att hon inte kan sitta upp. Allt för att komma in fortare. Nu knyter hon ihop händerna också. Drar en liten spontanbön sådär. Men jag ser igenom henne. Jag ser vad hon tänker. "Vilket jävla geni jag är. Det ser ut som om jag ber till Allah, Vishnu, Krishna, ja allihopa, för att inte segna ner och dö. Det här är drama. Det här ska de sent glömma", tänker hon. Hur vet jag det? Jo jag har redan testat de flesta trick i boken. De funkar inte.
       2 minuter senare ropar de upp den bönande kvinnans namn och hon skuttar upp från fosterställning som om hon precis föddes på en trampolin. Jävlar vad religös jag blev efter det.
  
  


Modig kille!


   
   
Lite ont i halsen igen.
Halsbölden tillbaka? Måste dricka te. Teet är jättevarmt. Måste vänta lite med att dricka det. Blåsa lite på det. Blås. Fortfarande varmt. Smuttar på teet. Smutt. Som cognac. "Man dricker inte cognac, man smuttar", sa pappa när jag var liten. Äsch nu måste det vara klart. Good to go. Nu gör vi det här. Nu kör jag. Aj fan där brände jag tungan och halva tandköttet. "Övermod", säger plötsligt en liten kille på vänster axel. "Tålamod", säger nästa lilla kille på höger axel. Det ska jag ha nästa gång jag dricker te. Inte övermod. Tålamod.
   
   


Cartoon + !


   
   
Jag hade sånt jävla sug på att äta filmjölk med jordgubbssmak och Frosties till frukost imorse framför ett rykande färskt avsnitt av The Flintstone's på Cartoon Network. Nu visade det sig att verkligheten var en annan. Ingen Jordgubbsfil i sikte och Cartoon Network har helt sonika gått in och tagit bort Fred Flinta och gänget. Krävde Dino för hög lön månne? Eller har Fred trampat på en spik när han försökte stoppa bilen med fötterna och hoppat av pga att produktionsbolaget vägrade betala sjukhusräkningen? Eller har Bam-Bam spårat ur under en utekväll fylld med skumpa, absint och kola?
      När man går in på www.tv.nu och kollar dagens tablå på Cartoon Network så hittar man att Powerpuffpinglorna börjar 23.55. Har man ett skarpt öga kan man även se att programmet har 15-årsgräns. Hmm. Ett antal superhjältebrudar, eller pinglor som de är, i ett barnförbjudet program som börjar runt det klassiska klockslaget midnatt...
      Ett tips till alla hemmafruar där ute: Om din karl föreslår att ni ska utöka kanalpaket på burken för "barnens skull", kanske du ska granska er senaste "matchvideo" och undersöka om du verkligen presterar.
  
  


Jag känner mig yyyr!


    
  
Trodde man skulle slippa en del saker när man lämnade Sverige. Men icke. Kärleks-pop, vindmaskiner, bakgrundsdansare med G-Star jeans och daxvax-frisyrer, påklistrade leenden och silverkostymer finns tydligen här med.
       Vi snackar såklart schlager. Det är engelska schlagerfestivalen på tv. Just nu står två tvillingar och sjunger "You have a friend". Jaha. Vad kul med en kompis. Undrar vad för kalasiga upptåg han har hittat på till ikväll? Och undrar var han håller hus? I garderoben kanske? Är han homobög? Känns lite sisådär då om han är där inne och fluktar medan jag ligger och sover...

Upplägget på schlager festivalen är lite annorlunda. Det är typ som Idol. Det är en Jackson 5 variant, ett par Dannys, två Agnesar, nån Prince och en Krister Sjögren som tävlar om en bestämd vinnarlåt och åker ut varje vecka efter ö-rådet. Det hela leds av Englands svar på Aha-sa-Mark Levengood och i juryn sitter Englands svar på Carola och Englands svar på Björn och Benny. Det enda som saknar är Englands svar på Peter Swartling. Det var faktiskt han som upptäckte Robyn...
  
  


Det här kan sluta riktigt illa!


   
  
Det råder fullständig panik i England.
Folk är helt vanvettiga. De löper amok upp och ner längs gatorna och kravallpolisen står i startblocken. Rikslarm är utfärdat. Jag tror bestämt jag kan höra det om jag sticker ut huvudet genom fönstret, lutar mig åt vänster, blundar och låter bli att andas.
       Man skulle kunna tro att samtliga seriemördare som sitter inne under Union Jack har rymt för att ta över världen. Men det är värre än så. Way worse. Det är nämligen så att det är kallt. Det är jättejättekallt. Det är så kallt att kvicksilvret faktiskt letat sig ner till EXTREMA -3 (!) grader C. Ajajaj, känn på den ni som bor norr om Märsta, aka runt polcirkeln.
       Det är så kallt att folk inte får vatten för ledningarna har frusit och gått sönder! Det är så kallt att barn måste ha på sig både mössa OCH vantar! På BBC News visade de ett tårdräpande reportage om hjärtsjuka som inte kunde spola i toaletten och folk som tvingats övernatta på frisörsalonger för att frisören inte kan skölja ur schampot ur håret. Folk måste till och med promenera till köldtåliga vattentankar för att kunna smutta på en kopp te till sin eftermiddags-scones.
       Här är en idé! Hur vore det om man bygger vattenledningar i samma material som de köldtåliga vattentankarna? Bara en liten tanke... Fast ja jag vet, jättedumt och naivt. Glöm det. Jag måste lära mig hålla sånt för mig själv.
  
  


Newsflow!


    
   
Satt och tog mig en liten funderare på toan förut och gjorde en ganska stor upptäckt. Eller egentligen var det inte bara en upptäckt, utan två. Fast när man tänker närmare på det så var det inte två upptäckter, utan tre!

1. Vårt toapapper har ett bäst-före-datum.




2. Som om inte nr. 1 vore nyhetsvärde nog, så har vårt toapapper också gått ut. Vad innebär det? Mögel?

3. Vårt numera mögliga toapapper är parfymerat. Jag undrar hur det luktade när det var färskt.

  
 



Kan de inte bara spela golf istället?!


   
  
Tydligen finns det folk här ute i vida världen som leker skvallerbyttabingbong och skapar hemsidor där de "hänger ut" sexbrottslingar, pedofiler och så vidare. Fine by me, låt dem hänga... Nu är det tyvärr så att överhuvudena för en sida inte pallar trycket längre. Vad vet jag, sexbrottslingarna kanske gaddar ihop sig mot dem. De hotar kanske att sexbrotta ner dem?
      
Det hela slutade med att Origanil Gengstars tog över hela verksamheten.
Jag tror inte OG behöver någon närmare presentation, namnet säger nog det mesta. Säg såhär, jag vågar inte ens skriva namnet korrekt ifall de googlar sig sjävla och inte gillar det jag skriver.
     
Motivet till övertagandet är att de vill skydda kvinnor och barn.
Såhär säger deras ledare i ett uttalande till SvD om varför de tar över sajten: "Bara för att vi är yrkeskriminella så innebär det inte att vi inte har någon moral. Vi tar avstånd från allt våld mot kvinnor och barn."

Yrkeskriminella ska skydda kvinnor och barn från hobbykriminella.


Jag skulle inte vilja vara hobbykriminell kan jag erkänna.

   
  


Dagens i-landsproblem!


   
  
Som vänsterhänt har man oftast sin klocka på höger hand. Det är helt enkelt för svårt att sätta på den på vänster med högerhanden. Det här innebär att när man flyger till en annan tidszon måste vänsterhänta ta av sig sitt smäckra Patek Philippe- eller Breitling- eller  Omega- eller Cartier-ur, för att kunna vrida fram eller bak tiden.

Hallå, kom igen nu. Det här är för fan 2009 och vi lever fan inte i en omöblerad hydda på Afrikas savann. Lite jävla levnadsstandard kan man väl få förvänta sig.
  
 


Two days to go!


  
  
Nu har jag snart vart i Sverige i tre veckor. Sammantaget intryck: det mesta är exakt likadant. Jag har gått på stan några gånger, senast idag, och det är precis som innan jag åkte. Det är emo här, det är emo där, det är emo evverywäär. Det är stekare runt knuten och värdetransportrånare som rymmer från snuten. Man kan se Blondinbella glida runt som en tandlös kärring i päls, följd av några fjortisar med räls.
         Idag var det även comeback för en efterlängtad karraktär. Virpa. Jag har saknat Virpa. Det finns mycket folk här i världen men inte många som är så ordentligt jävla långt från grottan hon sover i, men ändå finns det inget som säger "Stockholm" lika mycket som hon. För att klockan ska ticka i Stockholm ska man helst vara ett jävla stolpskott vars väg genom livet enbart består av snedsteg.
        Lägg märke till ordet helst. För det finns rätt många normala människor också. Jag dömmer er inte, förmodligen var det era föräldrar som svängde fel nånstans vid Flen. Så på söndag åker jag tillbaka till London och väntar på att ni ska följa mitt exempel. Hemma hos mig finns det plats för alla.
  
  


RSS 2.0