Å to the R to the E!




Hej kompisar!


Jag ska till Åre imorgon. Klockan 07.58 rullar ett tåg bestående av termobrallor, matsäckar och fulla stjälar mot vinterns Mekka. Förra gången jag var där lät det såhär. Tydligen skulle jag gå på Stockholms Universitet på den tiden, det hade jag faktiskt glömt bort. Undrar hur livet sett ut då?

Den veckan var bra. Väldigt bra. Men den här gången låter vi skidåkningen vara, och satsar fullt ut på veckans paradgren - att festa.

Annars räknar jag med att det mesta är likadant där uppe. En lågoddsare är att det är kallt, vitt och kallt. Sen ska det bli intressant och se om antalet blonda norskor är detsamma. Då kan det bli en spännande resa det här.

Men först ska det alltså åkas tåg i 7 timmar. Det kommer ätas svindyra ostfrallor och drickas spetsad Fanta. Men det ska inte ätas några mazariner inte. Alla äter mazariner på tåg. Och på hockey förstås. Det var därför mazarinen skapades; för att tillfredställa 52-åriga gubbar var 20:e minut (effektiv tid) och 30-40-åriga småbarnsmammor som behöver lite glazerad degklump för att ladda batterierna under en lång tågresa med söta, men "stressade", lille Malte och hans syster Asta.

Fast det spelar ingen roll, för nu kör vi!

Hej då.






Ge mig!




Nu har jag vart i Stockholm i en och en halv vecka.
Det mesta är likadant som jag minns det, vädret är svinkallt; sjukvården är hyfsat dålig; och att gå in på krogen är löjligt dyrt.

Men en sak är färsk. Jag och mina vänner skulle ut på krogen i lördags. Och det är ju inget nytt, det händer hela tiden. Men när vi knatade runt inne i stan på en vettig nattklubb så var det folk som ville åt våra pengar precis överallt. Nu pratar vi inte i utbyte för censurerade tjänster, vitvaror eller annat sånt som man ändå räknar med att bli erbjuden när man går på stan, utan dessa människor vill ha våra välförtjänade pesetas av absolut ingen anledning alls. Och det var inte bara två-tre stycken utan uppåt 30 som trodde det stod bankomat i pannan på oss.

Det kan vara något av det värsta jag vet - tiggare, tiggers.
Folk som tar ett varv i lerpölen utanför lägenheten, greppar en bättre begagnad kaffemugg från 7-Eleven och ger sig ut på stan med en helt nykomponerad snyfthistoria om att 'frugan dött i sjörbjugg, ungarna blivit kidnappade av en gaffeltruckförare från Litauen och att livet minst sagt är jäääävligt tungt just nu'.

Men värst är dem som inte säger något alls, utan bara sträcker fram handen. Hur förtjänar ni en liten gåva? Skaffa ett jobb istället! Så gjorde jag när jag hade det knapert. Lär er lura folk i kortspel, sälj jultidningar, gör vad som helst.

Jag älskar mina pengar och mina pengar älskar mig.
Och jag offrar inte saker jag älskar för att en tiggare ska kunna köpa en dosa baksnus.





Öppet brev till det kvinnliga könet:




Om ni inte har förstått det än, så är just ert kön det absolut sämsta som finns i världen.
Nu finns det förmodligen ett par av er som inte ska ta åt er, och troligtvis är ni tillräckligt smarta för att veta om ni ska göra det eller inte.

Men resten av er; vad fan är det för fel på er? Hur kan ni gnälla på att killar är känslolösa svin, när ni själva är så sannslöst fega? Det skvallras i era små gäng om hur killar behandlar er som skit hit och dit, med hur ofta tar ni funderare över ert eget beteende?

En sak ni måste älska är sms.
Ni gör allt på sms. Ni lämnar framförallt dåliga besked på sms. Om ni inte har förstått det än så är det fegt och löjligt.

Träffade en tjej för ca två år sen, hon fick mig att tro att vi hade nåt vettigt på gång. Sen fick jag ett sms. Hade en tjejkompis som jag var jävligt tajt med, hon var som min syster och skulle hyra min lägenhet när jag drog till England. Sen fick jag ett sms. Blev uppraggad, alternativt raggade upp (minnet sviker något), en tjej förra fredagen. På ny personlig rekordtid, bestående av några dagar började vi gilla varandra på ett förmodligen ganska ohälsosamt sätt med tanke på att jag bor 160 mil och en 2,5 timmars flygresa ifrån Stockholm, men sånt är svårt att kontrollera ibland. Sen fick jag ett sms.

Vad är ert problem med att ta saker öga mot öga? Vad är ert problem med ärlighet? Vad är ert problem med att agera som vuxna människor? Vad tror ni ska hända om ni faktiskt öppnar munnen istället för tummar in 140 tecken i en liten ruta? Jag kommer inte skada er. Jag slår bara på döda ting - betongväggar, träväggar, glasväggar och sånt - och det sker för det mesta när jag är full och arg. Jag är världens överlägset snällaste person, och jag förtjänar bättre än sånt beteende.

Så skippa allt löjligt jävla feministsnack, ge ert kön en mental örfil och ta er i kragen!


Och om någon av er har en förklaring på detta är jag idel öra.




Ursäkta!




Pay no attention to the drunk man of last night!




Tysk Vodka is not tha shit!


    
 
borttaget på grund av alkoholhalten i både inlägg och kropp. 

  


Dagens outfit...





Öljacka: från södermalm, superduperbillig, kostade bara sex öl plus två Vodka/Red Bull. Passar utmärkt vid båda varma och kalla kvällar.




Hemma!




Snö upp till knäskålarna. Fruset snor i näsan. Blåa tår. Välkommen till Stockholm.

Hur tror gud eller vem det än är som styr och ställer att man ska kunna njuta av det här vädret? Vem mellan 14 och 32 äger och använder ett par varma skor? Den som påstår att den gör det ljuger. Goretex, Ecco och foder är uppenbarligen för folk som antingen blir påklädd av någon annan, eller har gett upp försöken att ha snygga kläder samtidigt som man vill vara varm.

En fråga jag vill ställa till alla föräldrar där ute är; varför ska ni ut och flyga med era nyfödda knoddar? Använd mormor/farmor/morfar/farfar och dumpa ungen där innan ni sätter er på ett flygplan. Med tanke på allt skrik så är ju barnen inte direkt jättesugna på ett par timmars lock-för-örat-fest heller.

Speciella barnflygplan kanske vore något? Släng in alla skitungar i ett madrasserat flygplan och låt dem skrika, kissa, bajsa, spy och leva loppan bäst dem vill under några timmar. Sen när planet landat så kör man in en högtryckstvätt och sköljer av alltihopa och så får päronen kliva in och rota fram sin avkomma bland 200 småmänniskor. Och samtidigt så flyger vi som kan kontrollera våra stämband i lugna, tysta plan för oss själva.




Mot Suecia!




Nähä, då var det jullov då!
Det känns så bra att kunna säga. Så underbart att kunna smaka på bokstäverna. J-U-L-L-O-V. Mmm jag tror att det kommer bli bra det här, kanske ett av de bästa julloven sen bävernylonoverallen och snow joggings.

Men det ska inte bli några jobbiga julkänslor i år. Jag jobbar inte så för tillfället.

Vore det inte väldigt skönt att ha snow joggings igen förresten? Inga snören, inga hårda sulor, inga skavsår. Det är bara att sticka ner foten, karborra igen spännet och gå ut och kissa sitt namn i den djupaste av snöhögar.

Nu har jag inte tid med det här mer. I've got a plane to catch!

Hörs ikväll, det lovar jag.




Vem var det som kasta?!




Tyckte precis att jag hörde någon säga "säg vem det fucking var!", utanför huset. Kan det stämma? Att skogsturken goes London? International? Worldwide?




LEGO tack!




Kom precis på att jag, Christian Alexander Eriksson, har namnsdag denna dag, den 12 december.

Visst var det mycket roligare att ha namnsdag när man var liten?
Nu är det ju ingen som bryr sig, jag hade inte ens koll på det själv om det inte var för att jag tog en titt i min dammiga, gamla kalender. Nuförtiden är ju nästan till och med födelsedagar som vilken dag som helst, men när jag var knatte då firade vi namnsdagar. Det var ju en extra anledning att få presenter. Kanske inte lika många som på julafton eller födelsedagen, men ändå, presenter är presenter.

Jag brukade alltid få LEGO av mina föräldrar när jag hade namnsdag. Inte direkt någon jätte-enorm drakborg eller ett stort rymdskepp, de fick jag på födelsedagarna, men en liten sak, typ en LEGO-bil med LEGO-gubbe och kanske LEGO-gumma.

Det var alltid min pappa som kom hem med LEGO-presenten efter jobbet.
Jag satt alltid i vardagsrummet och väntade och tittade på tecknat. Ibland hade pappa med sig tårta också för att fira lite extra. Men det händer bara på den här dagen, den 12 december. På Christian-dagen blev det aldrig någon tårta för det är den 13 november, fyra dagar efter min födelsedag, och då hade "vi ju redan ätit massa tårta".

Därför brukade inte jag gilla min Christian-namnsdag.
Ett tag övervägde jag att byta namn till något som hade namnsdag typ i juni så pappa skulle komma hem med tårta då också. Men det blev inte av...




Mina närmaste dagar!




På torsdag nästa vecka åker jag hem till Stockholm. Det ska bli kul. Men tiden fram till dess blir nog inte lika skrattframkallande. Jag har sanslöst mycket att göra. Det här för att vara exakt:

- 2 dagar efter att jag återvänder till London ska jag lämna in en rapport på 2500 ord. Kursen heter Governance & Public Policy (precis, jag fattar inte heller vad ens titeln betyder) och rapporten ska handla om EMUs påverkan på Storbritannien osv. Jag har sex böcker och halva internet kvar att läsa, och vill sedan ha texten skriven innan planet går på torsdag så jag slipper göra det på min "semester".
- Vi håller på och skapar en tidning i en kurs där jag är sportredaktör, med andra ord ansvarig för hela sportsektionen, och måste få ihop allas bidrag till ett snyggt paket.
- Jag måste även skriva ett reportage om OS 2012 till denna tidning, innan tisdag.

- Jag måste även såga konserten jag var på förra veckan fullständigt i en recension till nöjessidorna för samma tidning, innan tisdag.
- Jag håller också på med designen för tidningen och måste ha layouten för sportsidorna klar innan tisdag.

- I en tredje kurs som heter Prose Fiction måste jag ha ett utkast på den "short story" jag ska lämna in som slutarbete för kursen. Utkastet ska vara inne på tisdag.
- Mitt i allt detta ska jag lyckas klämma in en date på måndag med en tjej som flyttar hem till Australien nästa helg. Timing har aldrig vart min grej.
- Och inte att förglömma en redig utskällning till det jävla bakslag till människa som "driver" studentmagazinet på skolan.




Ajajajajajaj!




Det finns ett par saker i livet man aldrig någonsin skulle göra, oavsett hur mycket pengar man skulle få för besväret. Jag vet inte hur din lista ser ut men min innehåller till exempel sexuella aktiviteter med en man, äta bajs och klappa en fågel. Och det här är ju definitivt också uppe och nosar på en toppplacering på listan:

 

 


 


Skolfoto!




Jag var som sagt på konsert i lördags.
Eller gig kanske man säger. Jag vet inte, kalla det vad fan som helst, folk ställde sig på scen, greppade en mick och skuttade i ett par minuter, du förstår vad jag menar.

I väntan på min biljett stod jag ute i entrén och tittade på allt töntigt folk som köade. Det var en fjortisfest utan dess like. Folk, eller främst tjejer, hade på sig neon kläder och konstiga höga skor som de inte kunde gå i, jag tror de kallas för klackar, och det var utklädnad hit och utklädnad dit och utklädnad åt alla möjliga håll.

Och då, mitt i allt tumult bland de som väntade i garderobskön och annat löst folk så kommer det in ett grabbgäng. Du vet det där gänget med sjukt avancerade frillor, skjorta med kavaj och Miami Vice-stilen på kragen, en och annat piké tröja med Cantona-stil den kragen, tribal-tatueringar och FILA-skor? Dem var det. Och vad gör killarna? Jo, så fort de sätter fötterna innanför dörren så ger dem en kamera till någon "statist", ställer upp i en vältränad formation och tar ett gruppfoto. Sen går de vidare.

Gruppfoto? Okej om det vore FC Stolpskott som kommer direkt från ett träningsläger på La Manga och tar gruppfoton i jobbet, men ett gäng halvfjuniga ciderdrickare ska väl ändå inte sätta sig själva på en tron de inte ens kan nå upp till med styltor?

Vi snackar alltså Playahead-looken där man sätter hakan mellan tummen och pekfingret; Webcam-posen där man tittar åt ett annat håll och låtsas som om man inte vet att man blir fotad; Byggar-stilen där man lägger armarna i kors och trycker upp sina biceps med händerna så man ser extra bitig ut. HELA KITET.

Det är inte okej.
Det är inte det. Nån jävla motta måste det ju vara på folk.




Nu får vi det överstökat!




Ojojoj vad upptaget det blivit senaste dagarna.
Så sätt dig till rätta, hämta lite ost och kex eller nåt för nu ska jag berätta till punkt och pricka vad jag haft för mig de senaste dagarna och det kommer ta ett tag:

Fredag:
Egentligen inte så jättemycket så den här genomgången började inte som det var planerat. Men vi håller på och skapar en tidning från scratch i en kurs och jag ska göra ett reportage om OS i London 2012, så jag åkte till Stratford och fick en guidad busstur av OS-byn. Och den såg ut ungefär såhär:

Sen åkte jag hem och tog det jävligt lugnt...

 

Lördag: ...för på lördagen var schemat fullspäckat, så nu jävlar gäller det att hänga med. Till och börja med så var det dags att korrespondenta för SvenskaSpel och webb-tvprogrammet SportBuzz (varje lördag start kl 15 svenskaspel.se, shameless plug). Det innebär att jag åker och tittar på fotboll, blir uppringd några gånger, surrar lite om matchen i direktsändning, lägger på och tittar vidare på fotbollen. Tanken var Arsenal-Stoke eller West Ham-Man Utd - båda var slutsålda, det blev QPR-Middlesboro istället. Och det såg bland annat ut såhär 40 min före avspark:


 

Efter matchen på Loftus åkte jag till Hammersmith. Där var det konsert och jag skulle recensera. Clubland 3 hette kalaset och jag hade blivit lovad presspass av tourmanagern (man får ju sånt som journalist). Alldeles jävla lysande skulle det bli, en av artisterna var ju nämligen Agnes(!). Glida runt backstage, jobba på fröken Carlsson och kanske sno några snittar från buffén skulle ju trots allt göra de flesta killar avundsjuka. MEN. Snedsteget till tourmanager hade inte fixat något presspass. Så efter 1,5 timmars väntande/diskuterande erbjöds jag en vanlig biljett, också gratis. Jag tog den. Och därifrån såg det ut såhär ungefär:

 

 

Agnes var snygg, men i övrigt var konserten helt makalöst dålig. Mellan varje artist slängdes en DJ och en fet halvhiphoppig roddare upp på scen för att underhålla 16-åringarna i publiken till en halvtimmes dunkande av det gamla popsnöret Darude och en eller två Antiloop-låtar. Jag tröttnade och lämnade helvetet strax efter att det hutlösa ölpriset £3,50 blev känt för oss överåriga.

 

Istället åkte jag iväg på hemmafest med folle, JL-tröjor och skärmkepsar. Min klasskompis Elliot bjöd på ståtlig tillställning i sin boning i Clapham North. Och det var lite vuxnare än nyss beskrivet ska sägas. Jävligt blött och extremt ostädat, men spriten var ren i alla fall. Som sagt, vuxet. Hur det här såg ut har jag inga bilder ifrån, men jag skulle väldigt mycket behöva det för min egen skull.

 

Runt 6-tiden på morgonen började det sina med folk. En och en halv timme senare kände jag att sängen kallade och hemgång stod på tapeten. Det ska då sägas att Clapham North ligger väldigt långt ifrån North. Det ligger i södra London. Jag som bor i Camden, bor i just norra London. Så tanken var att jag skulle ta tunnelbanan hem, den hade ju börjat gå igen då nämligen. Men då kommer jag på genidraget med stort DRAG. Jag tar bussen, för den stannar i Camden och om jag somnar så måste ju någon vecka mig (tror jag att jag tänkte i alla fall, det här är mest spekulationer). Det var ingen som väckte mig. Utan jag vaknade i Stockwell, en station ifrån Clapham North, påväg tillbaka till Clapham. Klockan var då ca 09.30 på söndagen.

 

För att ge er en liten idé om vad det innebär så kan ni kika här nedanför och leta fram Clapham North (där jag var), Camden Town (där jag bor) och Stockwell (där jag vaknade efter att ha vart i Camden Town och vänt). Följ den svart linjen så ska det går bra.

 

För sakens skull kan jag nämna att bussresan tar ca en timme, enkel resa.

 

Söndag: Javisst, vad gör man då i Stockwell en söndagmorgon kl 09.30? Jo man börjar med att undersöka att plånbok, nycklar, iPod, telefon och en lånad kamera värd 6000 kr finns kvar i ens ägo. Och det gjorde dem. Sen gör man inte så mycket mer. Man ber en hånskrattande busschaffis peka ut tunnelbanestationen, fäller upp paraplyet och traskar dit.

 

45 minuter senare står man i badrummet och borstar tänderna, redo att gå och sova. Det måste ju för övrigt vara pluspoäng? Vem hade ställt sig och polerat leendet i det läget förutom jag egentligen? Sen sover man från kl 10.30 tills det blir måndag.

 

Måndag: Dags att gå till universitetet. Precis hunnit bli bakfull. Förväntar mig en ordentlig utskällning för en tjaskigt utförd skoluppgift men snubblar in till ett besked som faktiskt var helt okej.

 

Sen var det dags för drama igen. Skolmagasinets redaktör har tvingats avgå av "the men in charge" aka "The Bangladesh Society" (det heter faktiskt så, ett gäng skäggtomtar med sneda tänder styr studentunionen på min skola). Det har gjorts en blodig kupp skulle man kunna säga. Jag har jobbat på stället sen i början på oktober och ännu har "the men in charge" inte lyckats få ett magasin publicerat. Så jag lämnade också in min uppsägning. Jag är trött på att ödsla tid och energi på nåt som inte fungerar. Målet är nu att starta "The Scandinavian Society" och ta över hela stället. Som slogan ska jag ha "Finland is not Scaninavia" (no offence Seppie, you know I löv you) och jag tror stenhårt på att det lyckas.

 

Idag har det vart skola igen hela dagen. Fick resultatet på en annan skoluppgift. Fick ett A såklart, med beskedet att jag, som journaliststudent, är en av de bästa på att skriva fiction i en kurs för Creative Writing-studenter. Det är jag glad över. Jag kanske ska publicera en av historierna här? Jag tror tre pojkar jag känner kan uppskatta det. Men då får ni säga till.


Sådär då. Hoppas det åtminstone kändes okej för dig. För mig kändes det lite sådär ska jag erkänna. I fortsättningen kör vi på som vanligt istället, eller hur?! Vi har mer kul tillsammans då tycker jag!

 

 


 


Trasigt!




Började skriva ett långt och komplicerat inlägg men la faktiskt ner det.

Först pajade toan. Nu har kylen stämplat ut också. Den är inte kall längre. Jag tror han var trött på de kassa arbetstiderna och sparsamma förmånerna. Så jag får förvara min mat i frysen, där är det nämligen kylskåpskallt.

 

Min kompis Kalle trivs där i alla fall. Han gillar närheten till den ryska donnan där bakom.




(ps. Det här är copyrightat så jag vill inte veta av att abba går och introducerar Vodkakaviar nu, det är min grej. ds)

Operation dagsverke!




Har du också vaknat och känt dig riktigt jävla långhårig? Det gjorde jag imorse. Det var helt enkelt dags för en hårklippning. Problemet är bara det att jag först och främst inte litar på frisörer. Frisörer är nämligen det lurigaste folkslaget man kan stöta på här i världen, därför har jag hållt mig borta sedan de sånär förstörde min student för ett par år sedan. För det andra är det alldeles för långt till min personliga barberare, mamma, för att kapa några strån.

Så jag tog saken i egna händer.


 

Det föll en hel del hår kan jag säga, men det vart hyfsat så jättebra tillslut ändå. Faktiskt så vart det så bra att jag borde ta betalt av mig själv. Jämfört med "vanliga" frisörer så gör jag som min kund säger, och det slutar då för det mesta med en tumme upp eller två. Men innan ni börjar tjata om att jag ska trixa till era frisyrer så ska det klargöras att det inte fungerar så. Jag är min enda kund, och så ska det förbli. Jag är en krävande klient och jag kräver att jag är tillgänglig för mig själv 24 timmar om dygnet.

 

Annars är det som sagt oftast min mamma som klipper mig. Är det inte väldigt konstigt hur alla mödrar besitter en talang att klippa hår? Det måste vara någon instinkt som kommer samma sekund som det ploppar till där nere och en liten skrikare tittar fram. Så mitt råd till alla frisörskor i världen, in mellan lakanen och börja jobba så kanske ni lär er ert yrke till slut med lite tur. För uppenbarligen har alla mina frisörskor genom åren varit barnlösa.

 

 

 



 


Som jag har väntat!




Börjar inte det här på fullaste allvar gå överstyr nu?


 

Jag kan köpa att folk betalar 699 kr för en matta med "spikar" från bättre begagnade golfskor på för att "rensa stjälen" eller vad fan tanken nu är, det kan jag faktiskt. Jag tycker fortfarande att man är helt slut om man gör det, men jag kan köpa det.

 

Vad jag inte kan förstå är vad fan man ska ha en spik-kudde till? Jag är inte ett fan av att få saker uppkörda i örat när jag sover, och även om det värsta kanske vore en bunt brinnande tomtebloss så kommer inte en spik långt efter på listan. Och då ska vi inte ens tala om hur ljuvligt det vore att öppna ögonen efter en omtumlande natt och hitta ett helt minfält av spikar ett par mm från hornhinnan.


Å andra sidan, kuddkrig någon?


Som om inte en spik-kudde vore dumt nog heller, så introducerar man nu ett spikbälte... Vad fan kan det göra för nytta? Hur har tänket gått när man brainstormade fram den idén? Man kanske går ute på stan med en kompis, eller varför inte en snärtig pingla, och plötsligt drabbas han/hon av ett kraftigt anfall av spikabstinens. En vanlig person hade ju rykt loss en rostig variant från en reklamskylt, men inte om du har ett spikbälte. Då kan du nämligen snabbt och lätt hala upp (din för övrigt nu punkterade) dunjacka, bjuda på en överraskning och börja gnugga dig mot din kamrats rygg och du får ett uppslag i Stockholm City och ett gratis SL-kort som belöning för att du är "veckans hjälte".






RSS 2.0