The Science Museum is the shiiiiit!


   
  
Hej nu har jag lekt klart med mina julklappar min barbapappabil var jättejättefin och idag har vi vart på klassresa på Sajens Museumet med massa häftiga bilar och flygplan med propellrar stora som ett helt pappersflygplan och och och när jag blir stor ska jag bli skolpolis och det fanns massor balla prylar från jättegamla tiden typ när det fanns dinosaurier och drakar och bilarna var såna jättesnabba för jag fick köra en på en data och det gick nog i över 100 och sen såg jag ett gameboy som jag vill ha och rejserbåt fast den glömde jag ta kort på för vi skulle äta matsäck och jag kom på att jag hade en hel gul muffin till efterätt men jag hade tappat bort min keps så jag var tvungen att leta reda på den och då hittade jag en jäääättestor raket och den tittade jag på hur länge som helst så jag blev vilse och började gråta så ropade de efter mig ifrån rymden att jag skulle gå till en vuxen och det gjorde jag och nu är jag hemma och här är mina kort!


Glansig bil

Flygande flygplan


Gameboy och Super Nintendo!


Bil på dator


Raket som är lika lång som min pappa





Kippa!


   
  
Igår åkte jag tunnelbana. Mitt emot mig satt en jude. Han hade en sån där liten mössa på huvudet. Det såg ut ungefär som om han precis vart på besök hos mor sin och ätit plättar och sedan blivit jättemätt och inte kunnat få i sig den sista men han ville ändå ha mer så han tänkte ta med sig den hem fast han hade ingenstans att göra av den så han lade den på hjässan så länge. Sylten hade han nog i fickan.
      Men man såg på honom att han var sugen på nåt mer. Det där sista för att komplettera måltiden. Lite efterätt. Han såg sig ängsligt omkring i jakt på kanske ett kex eller en mandarinklyfta att norpa. Men det var tomt på delikatesser. Så han började gnaga på sitt lillfinger. Nu vet ju alla att judar är snåla (det får man skämta om nuförtiden har jag lärt mig), men man tycker ju att han skulle kunna kosta på sig nåt lite lyxigare än en knoge och ett nagelband som smaklökstillfredställare.
      Å andra sidan kanske han inte åt. Han kanske letade efter nåt. Som karies. Han kanske var hobbytandhygienist. Det finns faktiskt en hel del tandfantaster där ute. Och att hitta lite karies sådär på onsdagseftermiddagen skulle ju sitta lika fint som en E-Type-låt på ett mellanstadiedisco.
   
  


Just nyss!




På måndagar mellan klockan 11 och 14 är biblioteket mitt hem.
Tid ska fördrivas, uppgifter ska göras, tidningar ska läsas. Men idag går det tungt. Jag har redan fördrivit en timme och fyrtionio minuter och läst Daily Mirror och gjort uppgiften jag hade i "hemläxa". Så nu står funderar jag på lunch. Två äpplen eller en Meatball Marinara på Subway?

Tidigare hade jag Reading Media Texts. Världens mest onödiga ämne för en journalist. Första föreläsningen ställdes frågan till oss studenter: What is an author? Ingen vågade svara. Det var för uppenbart. Det måste vart en kuggfråga. Alla väntade på en djup, filosofisk förklaring. Men då släppte den läspande läraren bomben: "An author is a producer of a text". 'Oj', tänkte jag och anteknade frenetiskt min nya kunskap. En gång fick vi också lära oss att ord är sammansatta av bokstäver.

Under dagens föreläsning nös plötsligt en tjej någon rad bakom mig. "Bless me", sa hon sen. Sånt där blir jag så jävla trött på. Det är ju fusk. Hon kan ju omöjligt välsigna sig själv. Hon är inte gud liksom. Okej att hon kanske är med i samma bokklubb som Allah, Krishna's Skedkompis på Playahead, precis joinat samma CS-klan som Vishnus knatte eller har sett Elohim "IRL" på pendeltåget, men hon ska fan inte tro att hon är nåt jävla ess som kan välsigna folk, och sig själv, hur som helst.

Jag såg skolans albinoneger förut.
Han hade keps på sig. Undrar om han ville dölja det vita afrot för att gå som 'white all the way'. Å andra sidan hade han på sig en så kallad "negerkeps". Han måste ha vart lite förvirrad.

Nej. Subway it is!




There once was a man named Mo Lestor!


   
   
Jag läste tidningen idag.
Eller rättare sagt: Jag läste torsdagens tidning idag. Och jag hittade det här lilla storyn. Tydligen var en matbutik här tvugna att sluta sälja soppa med Cock-smak. Om det var för smaken eller namnet får ni lista ut själva. Men jag kan ge en ledtråd: damer och enstaka herrar verkade uppskatta soppan.

Men de bjuder också på en lista med annan mat med roliga namn. Det handlar om allt från Fanny(vagina) Yogurt och Prick(k*k) Chips till Pee(kiss) Cola och Fart(prutt) Juice. Och så dyker Käck upp där på ett hörn också. Svenkst godis. Käck. Och jag försöker klura ut hur det är roligt på engelska. Är det äns roligt på svenska?
        Jag uttalar ordet för mig själv i olika varianter, men jag kommer ingenstans. Käck, med K. Inte kul. Check, med ch, engelskt. Inte kul. Det här är ett mysterium som måste bli löst. Hur kan Käck på något sätt vara lika kul som Bonka kaffe och Mini Dickmann's choklad? Att folk tycker att Dr. Harry C. Beaver är ett roligt namn på en gynekolog kan man förstå. Men Käck? Nää det här är en klurig en. Jag återkommer.


 



East side!


   
  
Tänkte ta med er läsare till London en runda. Häng med!


Tottenham Hotspur är ett fotbollslag i norra London. Där spelar Jermain Defoe. Jermain hade en bror som hette Jade. Förra veckan blev Jade mördad. Slagen till döds.



I artikeln står det att Jade Defoe mördades på ett ställe som ligger i östra London. Leytonstone heter det. Hmm... Det ringer en liten klocka faktiskt.



Jade hittades vid Walnut Gardens precis bredvid Leytonstone High Street.
Jag känner igen High Street:en jättemycket. Jättejättemycket. Här var det (vid A:et på botten av kartan):



Som av en slump kollade jag upp min adress på kartan också.
Och här bor jag (vid A:et på toppen av kartan):



Jag visste väl att jag hade hört talas om Leytonstone förut!
Frågan är vad som känns bäst; att en Premier League-stjärnas brorsa mördades här, eller att en Premier League-stjärnas brorsa mördades här.

För övrigt vårdades Jade Defoe på Whipps Cross Hospital. Jag har klippkort där. Det var där jag hängde med Vijayshir och Mr Patel och killarna här om månaden. Och det ligger här (det musinfekterande hus jag bor i ligger på Hainault Rd):


Sådär då. Jag hoppas att ni har fått lite mer "kött på benen" nu, och inte känner er alltför främmande till mitt liv. Kom gärna och hälsa på nångång!
  
  



Bara konstigt!


   
  
Min huskompis har skaffat tjej. Hona. Kvinna. Flickvän. Partner. Kul va? Hon är grek. Han är från potatislandet väster om England, Irland. Hon pratar knappt engelska. Det gör inte han heller. Jag förstår inte riktigt hur de kommunicerar, hur deras djupa konversationer om politik och religion fungerar, eller hur de ska kunna bestämma vilken film de ska se när de går på bio. Hon hittar till och med på egna ord, som: "I see you to-evening".
        Det är lite svårt att se dem fungera ihop liksom. Han är typen som inte märker/bryr sig om han tar på sig smutsiga strumpor som är ut och in, har ett hål i hälen och att han inte drar upp dem hela vägen utan det hänger ett par cm strumpa framför tårna. Hon är liten. Hon är så liten att hon skulle kunna hoppa ner i hans ficka och dansa schottis, och förmodligen kunna bjuda in hela sin souvlaki-ätande familj och bjuda upp till grisfest med tzatziki och oliver. Om du kommer ihåg såna där små "Pixieböcker" som man läste när man var liten, så liten är hon.
       Igår på vårt lilla kalas satt de i soffan tillsammans. Tysta. Sen slätade de av varandra. Sen kramades dem. Sen satt de tysta. Släta av. Kramas. Tysta. Sen gick hon hem. Han ville ligga. Det fick han inte. Han hade till och med bäddat sängen och kört rökelse i rummet. Hela paketet. Men ibland vill det sig inte.
  
 


God save the queen!


   

Idag är det St George's day!
Hurra! Det är typ Englands svar på St Patrick's day. Det är typ en annan dålig ursäkt för att få dricka alkohol. Och det är typ bara studenter som vet om denna dåliga ursäkt för att dricka alkohol.

Gatorna har blivit intagna utav engelsmän, det är helt sjukt.
Det är ungefär som när svenskarna intog Tyskland vid Slaget vid Lützen. Allt går i engelska färger och engelsk anda idag. Till skillnad mot alla andra dagar som mest går i Indisk anda här borta.

Det här har fått mig att göra århundradets upptäckt.
Som förste utlänning har jag förstått varför England har vitt och rött i flaggan. Det är ju för att folk är vita och röda! De har kritvita kroppar och Örgryte IS-rött hår. Rött och vitt i en enda stor harmoni!




En Päronsplit på det!




Jag tänkte bjuda på lite naket såhär på torsdagseftermiddagen.

Det är varmt här i stan.

Så här ser jag ut efter x antal timmar i trädgården med några kyliga burkar fulöl igår.



Då har jag solat klart för i år.

Alltid kul att få till den där perfekta brännan direkt.

 




Flåt!




Det finns en person som jag tycker mest om i hela jättestora världen. Men ibland gör jag fel, fast ibland kanske jag gör rätt också. Men du får komma ihåg att jag är kille; det är mitt jobb att göra fel ibland. Vi tänkter inte hela vägen fram alla gånger. Jag lär mig med tiden.
      
Förlåt för igår, det var inte meningen att göra dig ledsen. Jag bryr mig alltid om dig och allt i ditt liv, glöm aldrig det.

Och förlåt att jag inte är hemma så mycket. Jag saknar dig och vill vara hos dig hela tiden, men jag måste vara här och plugga också. Men snart har vi hela sommaren tillsammans. Då ska jag se till så att du inte blir sjuk med hjälp av naturgodis och glass och mig själv.

Kakel Spektakel/Lambert/Lejoncarrie/Knasskaft; Jag älskar dig.






Så fel det kan bli!






Asså... ja gör ju mycket sånt hära välgörenhetsarbete dåra. Eller asså jag vill ju liksom inte hålla på med sånt. Det e ju typ som att skaffa fadderbarn eller ge pengar till utrotningshotade undulater i Afrika liksom. Asså.. som att ja bryr mej. Nä jag var faktiskt tvungen att göra de hära. Jävula ungdomsmottagningen ba tvingade mej efter att ja fått kalmydia för 13:e gången på två år. Hur fan ska ja ha koll på sånt? Åååååh. Dom sa att dom va rena liksom. Ska ja ba säga nej försvinn då? Vem fan gör de? Nunnor eller?
        Så nu måste ja sätta upp såna hära jävla horkukfittlappar överallt. Asså det e så jävla töntit. Man dör inte så vad fan e grejen? Men när ja gjorde dem så vart de fel. Så jävla fel! Eller asså.. dee fick ja reda på efter att ja satt upp dom. Mina kompisar ba: "Vad fan e det hära?", och ja ba: "Vadå?", och dom ba "Sådär stavas inte klamydia", och ja ba:"NEEEEEEJ". Jävla skiiiit fett pinsamt ja vill ba dööö. Mitt liv e typ över. Ja kan liksom lika gärna bli värsta emo nu. Har redan skärit upp handleden och klippt sönder min Henry Loyd jacka *tårar*.
 
  



Ej okej!


  
  
Jag har fått utstå svidande kritik för att jag vid ytterst få tillfällen inte svarar på en kommentar som vissa trogna läsare väljer att plantera i kommentarsfältet. Så alldeles nyss tänkte jag ändra på det och samtidigt klargöra ett lättare missförstånd i förra inlägget. Och då möts jag av en ruta där jag måste "verifiera min kommentar". Vad är det här? Jag har inte godkänt detta. Försöker blogg.se minska spam på min blogg? Mitt spam? Jag gillar mitt spam. Jag nästan älskar mitt spam. Man skulle kunna säga att vi har en mycket speciell relation. Vi är såhär tajta, som man sa om sin bästa kompis på mellanstadiet och höll ihop pek- och långfinger stenhårt så att inte ens en liten, liten springa skulle kunna uppstå.
         Och "Place trudging"? Vad betyder det? Jag anser mig hyfsat jävla flytande på engelska vid det här laget, och "Plats traska" låter som något en barfota Ernst Kirschsteiger skulle kunna göra i ett mycket välinrett, tomt vitt rum.
         Nej, jag ska ordna upp det här. Oroa er inte. Spamma hur mycket ni vill. Spam. Spam. Spam.


  
  



Klaffarna som får planet att lyfta kallas "flaps"!






Flög tillbaka till London igår.
Gick smidigt och bra. När jag kom till Arlanda stog de och väntade på mig utanför. De tog mig till en speciell incheckningsdisk utav något högre profil och sa åt mig att göra min grej. Men jag kände att 'nej nej jag vill inte gärna sticka ut, jag står gärna i samma kö som det "mindre" folket'.


Sen kom en sån där liten golfbil och skulle plocka upp mig.
Men jag tackade vänligt men bestämt nej. Man vill ju inte väcka uppståndelse. Jag ville liksom bara ha en lugn och tyst resa precis som vilket löst folk som helst. Gillar inte alla blickar man får. Avundsjuka är så tråkigt liksom. Usch.


Men lite lyx blev det.
Satt vid nödutgången på planet. Extra benutrymme, extra allt. Som att åka Business class i ekonomiklass. Och man skulle kunna säga att cashewnötterna var gratis. 20 kr för 50 gram är småpengar för mig. Jag brukar ofta rulla ihop 1000-lappar och skjuta snorkråkor med dem, som ett ärtrör ungefär. Ett mycket uppskattat partytrick. Därefter klipper jag sedlarna i småbitar och kastar omkring mig i luften och låtsas att jag är en jätte.
       Så 60 pix för 100 gram c-nötter och en cola är ju ändå ett överkomligt pris för ett snabbt mellanmål.




Zzzzz!


    
  
Tittar på Postkodlotteriet på min tjock-tv. Awesome quality man. De har hunnit med 3 frågor redan efter 9 minuter. Nu får de lugna ner sig lite för annars blir det ju mer än 4 frågor under programmet och det går ju inte. Skönt, det vart lite reklam på det.
       Jag tror de försöker skapa lite mer mysfaktor i programmet än när Bengt Magnusson en gång i tiden satt där och jobbade med korkade busschaufförer och 6-barnsmammor. Det känns liksom som om de vill bli lite mindre vardagsrum och lite mer sovrum. Det är förmodligen därför Rickard Sjöberg har en Hästens-säng under kavajen.
     

   
  



Crips and Bloods!




Det här inlägget behöver ett soundtrack. Så tryck på play här nedanför så kan du jobba dig vidare sen.





Kika nu på bilden nedan.





Är det bara jag som tror att Sanna Bråding ständigt hör den här låten i huvudet, som ett slags thug-tinitus? Är det bara jag som tror att Sanna Bråding har en butterfly i fickan som hon är reda att splitta upp ljushuvudet framförs ryggkotor med? Är det bara jag som tror att Sanna Bråding tror att hon faktiskt är Tony Montana? Är det bara jag som tror att Sanna Bråding under peruken har en fet gängtatuering över hela skallen? Är det bara jag som tror att Sanna Bråding tror att bomben i slutscenen på Tre Kronor faktiskt var en riktig bomb avsed för henne och hennes crew från ett gäng på andra sidan 8 Mile? Är det bara jag som tror att Sanna Bråding försöker ge ett tecken till sin "ese" på "insidan" att: 'Planen är hookad, flyktbilen är där klockan två, capisch'. Är det bara jag som utan problem skulle ta en månad på kåken om det ger så mycket street cred som Sanna Bråding har fått?





Mitt andra hem!


   
   
Ny storhelg, ny orgie i foträta skor och aprikosfärgade väggar. SÖS var sig inte riktigt likt sen jag var där sist. Akuten var mindre och trängre. Sköterskorna var slappare och otrevligare.
       Rätt slappt jobb överlag att vara sjuksyrra egentligen. Käka lite påskgodis, smutta på en kopp maskinkaffe, peta i ett sår med en glasspinne som blev kvar sen lunchrasten. Det låter ju inte så avancerat. Peka på väntrummet klarar väl vem som helst?
       På sjukhus lever man på falska förhoppningar. Man ser fram emot att få åka hem den tid det är sagt från början. Men BANG!, en 45-årig kvinna i regnbågsfärgade Foppatofflor sänker dig totalt med beskedet att du blir kvar över natten, som om hon skurit upp din mage med en välvässad blyertspenna och virkat en bananhammock av tarmarna. Och sen, BANG!, så vaknar du av att tanten i sängen bredvid håller på att kasta upp en portion fläsk-karré med rotfruktspuré över sin trendiga, oversize WE skjorta. Sen ska doktorn komma och snacka. 7 timmar senare ska doktorn fortfarande komma och snacka. 11 timmar senare... BANG! Doktorn kom, sågs och segrade. 30 sekunder efter de elva timmarnas väntande kan man åka hem.
       Under hela vistelsen live-bloggade jag i mitt huvud.
Jag twittrade för glatta livet när jag låg och fick morfin på operationsbordet. Jag tänkte ut fyndiga one-liners och roliga idéer när jag pratade engelska i sömnen på uppvaket. Det är så jävla synd bara att jag inte kommer ihåg något av det jag kom på.
     
WEEEEEE!


Kudos för We/Landstinget-kalaset till Kaka som flög in med helikoptern och roade sig
med att läsa en god bok och skälla på sjuksköterskor.





 



Jag kan inte flyga, men planet kan!


   
  
Jag är i sängen i Sköndal i Stockholm i Sverige.


Skrivet på planet:

Jag befinner mig i luften mellan England och Sverige. Både fysiskt och psykiskt. Jag vet inte om jag ska bete mig brittiskt eller nordiskt. Ska jag prata engelska eller svenska? Ska jag skriva på engelska eller svenska? Ska ja läsa The Telegraph eller Aftonbladet? Instinkten svarar: engelska, engelska och The Telegraph. Men omgivningen, med flygvärdinna Marianne i spetsen säger: svenska, svenska och Aftonbladet.
       Min flygplansgranne hade satt sig i min stol när jag klev på. När jag kom fram flyttade han på sig och sa nåt på svenska med nån spansk brytning. Då vart jag så förvirrad att jag inte kunde svara på något språk alls. Nyss satt han och slaggade och jag råkade stöta till hans ben så att han vaknade. Så jag sa "sorry", men la till "ursäkta" efter en lång, pinsam tyst minut, för att gardera mig.
       Planet skulle lyfta kl 18:00. 17:56 fick vi reda på vilken gate planet skulle gå ifrån. 18:20 satt jag i min stol. 19:35 släppte gummit asfalten. Det var en fin timme och 15 min jag satt och väntade medan förarkillen körde slalom på Heathrow. Under den tiden han jag svälja två penicillintabletter, lusläsa säkerthetsanvisningen, insett att svensk journalistik är väldigt konstig, och fått det kastat i ansiktet att jag är en loser som flyger ekonomiklass för att då får man ingen föda ombord.
       Men det är okej. För jag har scorat planets absolut bästa plats. Tre rader från stjärten av luftbussen har de nämligen planterat en liten stuga på vänster sida. Vi kan kalla den för ett café. Bakom cafét, vid gången, sitter jag. Med en vägg framför mig. Extra benutrymme, nära till jordnötterna och ingen skitunge med snorkråkorna i händerna som klättrar över sätet framför. Ni som raggar nödutgångar på flygplan kan äta shorts. Plats 32C på SAS flyg London-Sthlm is da shit!
       För övrigt är hela sätessystemet på planet ett mysterium. På vänster sida finns det två platser per rad, A och C. På höger sida finns tre platser, D, E och F. Det kan ju inte vara jämnvikt. Planet måste ju dra åt höger. Kommer vi hamna i Polen istället för Sverige? Och vart är B? Är han borta, bakfull eller bara bitter?
       Nu är det dags att fälla upp ryggstödet, kissa i luften för sista gången denna resa, och landa. Sen åker vi hem och tar en leverpastejmacka på det så är jag svenskifierad igen.
  
  


En gång i tiden!


   
  
Jag äter en stor skål med flingor.
Och jag tittar på familjen Flinta på tv. Och jag känner mig som om jag är 11 igen. Och jag är hemma hos mamma i Mälarbaden. Och det är sommar.
       "På sommarn behöver man inte äta så mycket lunch, då äter man lite yogurt med flingor, och sen grillar man på kvällen, fläskfilé, det gillar ju du", sa alltid min mamma. Och så satt vi ute på altanen och åt lunch. Hon åt yogurt med Havre Fras eller Special K. Jag åt Kalaspuffar med mjölk. Fast jag vart fågelrädd så jag gick in i tv-rummet och tittade på Cartoon Network. Men flingorna hade jag med mig. Sen gick jag och lekte superhjälte.
        Det svåraste med att äta flingor är balansen mellan mjölk och flingor. Det blir alltid antingen för mycket eller för lite mjölk. Oftast för mycket. Så sitter man där tillslut och äter fisljummen lättmjölk, med smak av honungsrostade puffar, med sked. Det känns alltid skumt. Äta en dryck. Det är ungefär som om min farsa skulle börja sleva i sig en Bayersk 3,5a med slickepott. Det går inte ihop.
  
  


RSS 2.0