Pungbrorsorna!


    
   
That's it! Jag har hittat mitt drömjobb. Här vill jag jobba, här vill jag spendera mitt liv. Det spelar ingen roll vad de pysslar med, jag ska jobba där! Jag kanske lika gärna ska hoppas av utbildningen och börja direkt... Hmm..


  
Balls Brothers. Smaka på det namnet bara. Nej förresten, om du är kille får du gärna låta bli.
       Jag har ingen aning om vad de "jobbar" med där inne. Men det är ju ändå underförstått att man bara får jobba där om man är kille. Och därmed är det ju lika underförstått att något "arbete" inte blir utfört. Det måste vara den manligaste arbetsplatsen i hela världen. Konstant killskämt om vilka schysta lökar hon som leverar papper har eller hur dyngmeur Greg var förra helgen efter 2 flaskor Jack Daniels och en tupplur i en fontän. Istället för att diska i lunchrummet slänger man skiten och köper nytt. Stobilds-tv med bara fotboll på. Varsin minikyl vid skrivbordet. Al Bundy-positionen 24/7!
      
Fast nu börjar jag fundera på vad som egentligen döljer sig bakom dörrarna. Balls Brothers kan ju lika gärna vara en bordell för manwhores. Eller en kristen klubb där man måste öppna sig och berätta om sina känslor och sådana lite bögiga saker. Eller helt enkelt ett hus där det bor två killar som delar på samma pung. Jag tror nog att det är lika bäst att jag håller mig borta från Balls Brothers...
  
  


A nightmare on Westberry Road!


   
   
Det finns en plats här i London som skrämmer mig. Kolla på bilden så förstår du...

   
Mm precis. Isle of Dogs... Hundön... Det är inte det att jag är rädd för hundar. Men på en ö som ägs och drivs av hundar skulle i alla fall inte jag vara så kaxig. För här handlar det inte om några fjuttiga herrelösa rabiesjyckar som driver omkring. Nej nej. Det kanske började så för 100 år sen. Men sen gick det överstyr. Människorna kunde inte kontrollera hundarna släppte helt enkelt ön till en slags fristad. Man skulle kunna säga att Isle of Dogs är för byrackor vad Kristiania i Danmark är för knarkare.
      Med tiden utvecklades hundarna från simpla husdjur till att kunna gå upprätt, prata som människor och klä sig i flashiga märkessvider från Gucci, Samsoe & Samsoe och Stone Island. Det är lite Aristocats-varning på det hela. Man har till och med en president som heter Byrack Obama och styr med järnhand och stadsdelar som Chinatown med bara snedögda hundar, Little Italy med den italienska hundmaffian och Koreatown där man faktiskt äter hundar.
   Kannibaler, organiserad brottslighet och ninjor. Jag sätter inte min fot på Isle of Dogs.
  
  


Från 73 år!


    
   
Det finns en liten, gammal gubbe som knatar omkring på mitt universitet. Och med gammal menar jag gammal. Han skulle kunna vara min farsas plastpappa om farmor bara kände att hon behövde ge sig ut i gamet igen, för att kanske få tag på lite hanky panky.
      Jag kanske ska nämna en annan sak. Han är inte rektor, lärare eller nåt sånt. Nej han är faktiskt student. Jag tror han heter James. Eller Graham. Eller Paul. Eller Steven. Eller George. Eller nåt annat engelskt gubbnamn. James, Graham, Paul, Steven eller George pluggar filosofi. Och jag kan ju inte direkt klandra honom, för visst fan är det dags att filosifera över hur livet har varit ungefär samtidigt som man börjar planera sin begravning.
      Som tur är har man ju hela livet på sig att betala tillbaka sitt sutdielån. Fast lite tungt för dig bara James, Graham, Paul, Steven eller George om du läser det här, för det kan bli ganska stora amorteringar under de 5 år du har kvar att filosifera över.
   
   


No doubt!


   
  
Jag börjar fundera lite på vad jag har gett mig in på. Hur ska jag överleva det här? Försökte kickstarta min nyinköpta IKEA-lampa förut genom att dra in den ack så viktiga glödlampan som oftast behövs. Det gick åt helvete. Jag har köpt fel glödlampor... Rookie-mistag kan tyckas, men jag frågar mig ändå: Vart är mamma när man behöver henne?

Annat jag saknar här är:

- Knäckebröd
- Mjukost
- Falukorv
- Äkta svensk turkpizza
- Kaka
- Blodpuddnig


Jag hatar blodpudding, det är fan värre än diderdöden, men det är bara skönt att veta att det finns där i ett dammigt hörn i matbutiken som sista utväg innan personlig konkus och självmord, om så nu vore fallet.

   
   


Två äggulor och massa olja!


     
   
Är du som jag som känner dig lite sådär ångerfullt fet efter att du käkat McDonalds? Gillar du den känslan? Det gör inte jag. Men oroa dig inte, det finns en plats för dig också. I majonäsens Mekka, England! Det är majonäs överallt. På mackor, till pommes frites, i havregrynsgröten, överallt. Det skulle inte förvåna mig om rödhåringarna här borta har med sig en tub majonäs istället för popcorn när de går på bio.
      Det går även rykten om att engelmännen använder majonäs istället för sköljmedel som enligt dem ger en smakfull arom, samt att majonäs är det mest effektiva raklöddret när man rakar porrpung och att man även håller på att utveckla en dubbeldäckarbuss med majonäs som alternativt bränsle.
  
  

   
  


Köttbit!


   
  
Cockfosters! Londons svar på Pungpinan, Fittja, Snopptorp, yes take your pick! Där ligger inte min skola. Det är bara slutdestinationen på tunnelbanelinjen. Holloway Road däremot. Där ligger min skola. Där var jag idag, och nu är jag officiellt en student på London Metropolitan University.
       Inskrivningen i sig var en liten process vill jag lova. Man kände sig lite som en ko på löpande bandet på väg mot charkdiskens golv på ICA. Mängder med folk som inte bryr sig ett skit om det blir rätt utan bara gör sitt, iklädda skumma kläder i väntan på löning.
       Jag var långt ifrån ensam att vara inhämtad från hagen. Det var en ganska blandad kompott, tro det eller ej. Till exempel kan en riktigt amerikansk grabb erbjudas. Fet, väldigt fet, ful frilla, hållning som en klick yogurt, Detroit Red Wings-keps bakofram och en egen white trash-pepsquad i släptåg. Om inte det duger finns det alternativ. Varför inte en Saudiarabisk grabb som väldigt uppenbarligen skulle börja i skolan. Han hade mamma och pappa med sig. Den orangea "Jag börjar i ettan-kepsen" lite busigt på sned, nyköpt ryggsäck inför skolstarten förmodligen fullpackad med nyvässade pennor och suddgummin som lyser i mörker, allt i ett fräsigt pennskrin.
      
Tur att jag är normal i alla fall.

http://thincities.tfl.gov.uk/photos/large/photo-cockfosters-exterior_2.jpg

   
  


There's no place like home!


   
   
Det finns en plats i London där alla svenskar kan känna sig hemma. Det finns ett ställe som får en att känna sig som ett litet barn igen. Det finns en plats där alla har svenska som modersmål. Det finns Ikea..
       Vem hade kunnat tänka sig att det skulle ta tio sekunder att ta sig från Wembley till Kungens Kurva? Allt du behöver göra är att gå in genom ingången och ta rulltrappan upp och tjillevippen, så har du landat i Skärholmen av alla ställen. Fuck hemlängtan, jag är ju fortfarande hemma. När jag drömmande gick runt och letade efter rutschkanan de använde i Jönssonligan-filmen funderade jag samtidigt på hur jag lyckats hålla mig borta från att smita in i bollhavet i barnhörnan, aka "Småland".
       En orgie i Å, Ä och Ö och tre fulla rader Billy-bokhyllor i ta-det-självlagret senare och mitt studentrum är så svenskifierat som det kan bli. It's just like home!
      Som om inte det vore nog, vid kassan möts jag av den enorma texten som lyser som om det var Farbror Gud själv som gav mig en liten spark i rumpan. "Take a little bit of sweden home!" Jag blev så rörd att jag höll på att börja gråta när jag gick på upptäcksfärd mot skyltens underrede. Och det var där det var. Köttbullar, brunsås, falukorv, pepparkakar, Estrella Dillchips, Stockholm fine Festival beer! Imorgon är det jag som bjuder mina rumskompisar på lite utsökt Swedish gourmet cuisin.
   
 Jag har för fan inte åkt nånstans, jag är ju alldeles runt knuten!
    

   


Blockparty!


   
   
I tisdags hade vi ett litet kalas här på Claredale House. Folk råkade bara samlas ute på gården/parkeringsplatsen och det gick åt x antal pints Stella, Fosters och annat mjöd som dricks på den här sidan Danmark. Bra stämning, bra kväll, fult folk... För fy fan vad jag är snyggast på stället. Inga konstigheter visserligen, men i Sverige kan det hända att folk utmanar en i alla fall. Det finns två myter om England, en är sann. Folk är fula, helt korrekt. Det regnar konstant, fel fel fel fel fel. Hittils är det bättre väder än i Sverige.
      Det är lite brist på platser att umgås på här. Därför har ett hörn på parkeringen blivit det självklara stället att hänga med jämnlikar. Folk gjorde sitt bästa för att få upp stjärten i alla fall ett par decimeter från marken för att slippa skita ner sina nyinköpta vintage-byxor. Ryktet säger att det är därför "hallkeeper"-Gary gav folk onda ögat igår när han städade upp alla trasiga papperskorgar bland alla handrullade ciggarettfimpar.
      När folk tröttnade på oväsendet fick festen flyttas till en lägenhet, där österrikiske Dietrich gjorde entré. Jag har aldrig mött en så glad kille. "Han är glad, alltid lika glad...". Det var ren, genuin glädje som kom ut ur munnen på honom i form av saliv. Att försöka förstå vad han sa var omöjligt när man kämpade för att försöka kroppsfinta bort spottloskorna karln i lederhosen slängde ur sig.
      "Nyduschad" och smygfull var det dags att krypa ner i min 90cm-säng runt 2 (am). I'm starting to like it here!
   
   


Hmmm!


   
     
  

   
Jag vet inte riktigt, men jag tycker inte det där ser ut som en påsatt Zebra...

   
   



Cribs!


    
    
Jag tänkte att det var dags för en liten guidad tur, the grand tour, i mitt nya hem. Eller my penthouse, som jag föredrar att kalla det. Och det ska du veta, att om du tror att 7 kvm är litet får du allt tänka om. För det är inte storleken som räknas, det är hur man använder det...
   
Vi kan ju börja med The master bedroom. Som du ser är en kingsize-säng det enda tänkbara för mig. Något annat är ju faktiskt omöjligt. Nyinköpta kuddar och täcke. Egyptisk bommull all the way. That's how i roll!
   
The master bedroom of my penthouse   
   
Okej, vi jobbar oss vidare till kontoret. (Fattar du? "Jobbar oss vidare till kontoret", haha fan vad bra jag är!) Schysst skrivbord, Mahogny, vad annars? Designerstol, ergonomiskt korrekt, jag skulle kunna sitta på den flera dagar i sträck. Skulle det gå skulle jag svetsa fast den på röven bara för att ha nåt så sjukt skönt att sitta på när orken i benen tryter. Utsikt över Temple Street, en av Londons mer "högprofilerade" gator om vi säger så.


   
Tänkte att vi skulle avsluta med garderoben. Eller garderob och garderob. Det är för fan snarare en hel jävla galleria! Tänk dig det fräsigaste, dyraste, mest exklusiva träfärgade material som finns, snäppet schysstare är den där garderoben. Det komletterar jag med en liggande variant. Somliga kallar det resväska, jag kallar det helt enkelt genialt. Och ja, det är den gula Forexfickan du skymtar! Cash money!
   

   
That's it. jag hoppas du känner att du fått en inblick i min värld. Men snälla, jag får be er hålla tillbaka med avundsjukan, jag kan faktiskt inte rå för det.. Förresten, bilarna får ni se i nästa avsnitt!
  
You ain't gotta go home, but you've got to get the hell out of here!

   
   


London calling!


  
   
Från Arlanda imorse:

  
Det känns som årets hittills enda molnfria dag. Eller ser ut ska jag nog säga. För jag känner det inte, jag sitter ju inomhus. På Arlanda. Vid gate 68 närmare bestämt. Planet lyfter om 49 minuter…
       Jag har nog fan aldrig varit så rädd och nervösi hela mitt liv. Mina ögon är röda och svullna av trötthet blandat med början på en redig gråtattack. Frågan är om vi ens ska prata om min mage. Svaret blir ja. Det känns som om jag nyss vaknat efter en hård natt på krogen samtidigt som liten dvärg som fått i sig en aning för mycket bumbisaft dansar schottis i lådan strax över midjan.
       Rötgenkontrollen var förmodligen det värsta jag har varit med om sedan de slutade visa Disneydags på fredagkvällar. Det var som ett polisförhör. Alla lampor riktade på Kräm, men Kräm hade scenskräck för tillfället. Det frågades om jag hade vätskor med mig, och jag hade någon dator, vart jag köpt mitt lypsyl, vart jag var kvällen den 14 april kl 17.37 och vad min mammas barndomsnamn var. Hade jag vart kontrollant hade jag låst in den stackars saten som stod och svarade på frågorna bums för fy fan vilket terroristiskt intryck han gjorde.
       Jag har gått på toa 3 gånger på 25 minuter. Dem spelar nån form av dålig hissmusik på hela terminalen för att försöka lugna ner nervösa jävlar som mig, men jag blir bara irriterad. Det är typ Enya. Och så lite Eros Ramazotti...
     
Nu är det dags för boarding!

      
     
Jag saknar min kaka! Tur att jag har junior med mig…
    
   


Here I am!


    
   
Det börjar komma påtryckningar om att det är dåligt ös här inne. Jag kan väl inte annat än hålla med, och samtdigt återigen be om ursäkt. Just nu har jag mer att göra än stackaren som ska försöka ta fram hitmaterial till Absolute Music 254.
  
Anledningen är känd sedan tidigare. På söndag 14 september kl 09.20 lyfter British Airways fräsigaste plan från Arlanda, med destination Heathrow och en jävligt nervös, kanske spyfärdig, förmodligen ganska s***nödig Kräm på front row.
  
Men du kan vara lugn 'Anonym' och alla ni andra. Skrivandet fortsätter och tar fart i den lilla hålan där det till och med regnar mer än här.
   
  


Action!


   
    
Givande konversation på buss 181 för några dagar sedan mellan en löjligt bakfull Schtekfan med en andedräkt bestående av en coctail på gårdagens sprit, "sura uppstötningar" och tandkräm, och en inte riktigt lika bakfull Kräm:
    
Fegster: Fy fan för att bli gammal.
Kräm: Ja det måste vara riktigt jävla tråkigt.
Fegs: Alltså.. Vad fan gör dem hela dagarna?
Cream: Jag vet inte, hänga på låset på Ica kl 08.00 för att handla morortsjuice tar ju bara en kvart.
Fergie: Ja och sen läsa debattsidorna i Expressen typ en timme. Vad gör dem alla andra 23 timmar på dygnet?
Kräm: Ingen aning. Knaprar sucketter kanske?
Ferger: Man kan ju lika gärna dö när man fyller 65 och går i pension.
Kräm: Nä först måste man glassa lite och njuta av att slippa jobba ett tag.
Ferg: Aa. 70! Bra ålder att dö i. Då är ju allt klart ändå.
Kräm: 70?
Sagge: Ja... 70..
Kräm: Aa. Mm.. Kan funka. Ska vi spika?
Fegge: Mm.
Kräm: Aa.
    
    


We are not the same I am a martian!


   
      
And I'm grindin' til I'm tired
They say "You ain't grindin' til you die
So I'm grindin' with my eyes wide
Looking to find
A way through the day
A life For the night
Dear Lord, you've done took so many of my people
But I'm just wonderin' why you haven't taken my life
Like what the hell am I doing right?






RSS 2.0