England = Sverige!


   
   
Det går bra nu, kompis, det går bra nu! Här jag gått omkring och trott att Sveriges exportindustri har bestått av allt möjligt uselt skit från Volvo, Acne-jeans, ordet 'smörgåsbord', Zlatan Ibrahimovic, IKEA, Folköl, rallykross och moppemusche,  till blonda "svenska" kvinnor som heter Inga i dåliga Eddie Murphy-filmer. Men ack så fel jag hade. För nu, nu jävlar har vi svenskar blivit stora!
        Tar mig en titt på kvällens tv-utbud på min läckra 14 tums thickscreen-tv och chocken är total. På BBC1 spelas kvällens storfilm. Henning Mankells Wallander. 'Sidetracked' är titeln. Jag hade hoppats lite på att det skulle vara som när man tittar på Fresh Prince in Bel Air på Mallorca, nämligen dubbat. Men det är det inte. Inspelat i Sverige, engelska skådisar. Aftonbladet, Gevalia, Ystad, Sony Ericsson. En brittisk Rolf Lassgård spelar Wallander. Kurt [Kööört] Wallander [Wåll-änder].
        Det känns verkligen som om man sitter hemma i Sköndal och läser en god Mankellrpocket samtidigt som Wallander, iklädd Acne-jeans, kör rallykross i sin svenskreggade Volvo på väg hem från Tomelilla [Tåmmälilä] till sitt IKEA-kök för att avnjuta ett smörgårdsbord, samtidigt som han lyssnar på sportradion om Zlatan Ibrahimovic och drömmer om Eddie Murphy-filmer med "svenska" tjejer som heter Inga.
        Jag skrattar hemlängtan i ansiktet! Jag har ju Wallander!
  
  


Var är S.W.A.T. när man behöver dem?!


    
   
Jaha. Då har det hänt då. Jag har bara gått och väntat på det här. Jag har blivit plagierad!

Jag har blivit kopierad! Jag har blivit bestulen!
Jag känner mig som en Von Dutch-keps som snirklar genom en marknad på en bakgata i Thailand och inte ser annat än taskigt producerade dubletter av mig själv.

Det rör sig om två bröder. De skriver blogg på nåt löjligt ställe som heter 1000-apor. De kallar sig bröder i alla fall, men det känns mest som en täckmantel för två personer som hör hemma på herrtoan som skedar med varandra, klipper varandras tånaglar och säger "Oooh herre jösses" när den ena sätter sig i den andras knä och känner något annat än en rulle Mentos.

2008-09-22 skrev jag bland annat om ett litet samhälle i London som heter Cockfosters. Bevis på detta hittar du här.

2008-11-26 (nästan två månader efter) skrev dessa "bröder" ett inlägg du kan hitta här.

Det här känns inte alls roligt.
Frågan är vilka man ska kontakta för att få mest action, Interpol, CIA eller Scotland Yard.
  
  


Career day!


   
 
"Hi my name is Justice. Justice Eriksson. Lord Justice Eriksson!"


Så skulle jag kunna presentera mig om jag vore rättsdomare i England. Fan vad coolt att heta rättvisa. Det känns lite som Dr Albans citat "det här är mitt liv inte ditt så stick, jag använder Tampax", fast "det här är mitt liv och inte ditt så stick, det är jag som är Justice!"
      Alla domare i England heter Justice.
Det är så jävla sjukt att bara personer som heter så i förnamn har lyckats klara utbildningen. Är den för svår om man heter typ Glenn eller Stephen eller John? Det känns lite korrupt hela grejen, jag köper det liksom inte riktigt. Det luktar mutor och lurendrejeri faktiskt.
      Det kan vara såhär också; Alla i det här vita bönor-älskande landet som döps till Justice blir rättsdomare vare sig de vill det eller inte. Tråkigt för den Justice som känner att slamsugning är mer hans grej, men vad fan lite får man ställa upp på. Å andra sidan är det ju ett genidrag för alla föräldrar att döpa knatten till Justice och därmed vara definitionen av Curlingförälder från dag ett. Ett liv med en schyst peruk och en låtsashammare smäller ju fan högre än att jobba som diskplockare på kvarterspuben bara för att man heter Jerry, eller kanske ha Piratyrket utanför Somalia som enda kall i livet för att man blev döpt till Abdullah.
      Jag skulle marsch pannkaka byta namn till Justice direkt om de behöver ett nyförvärv. Jobbet går ju i stort sett ut på att sitta och lyssna på drama och action serier hela dagarna. Och kanske ta en fika då och då. Wienerbröd kanske. Eller kanelbulle. Och sen när nån misssköter sig, PANG! släng klubban i bordet och skrik: "I'm Justice!"
 
 


Vilken ära!


 
  
Får jag lov att be om största möjliga tystnad.
Väldigt, väldigt tyst vill jag ha det. Du ska kunna höra grannen på andra sidan gatan riva bort pappersomslaget på sin Päronsplit innan du fortsätter läsa. Det ska vara så tyst att du blir påmind om att du glömt trimma näshåren för att de fladdrar så högljutt när du andas.
        Jag tänkte ta och presentera ett pris. Lite otippat sådär kanske på en livlös tisdag som denna. Men just därför känns det så rätt. Priset ska gå till världens i särklass absolut mest dummaste, mest idiotiska, sjuka, värdelösa, onödiga och återigen dummaste uppfinning. Vi kan ju faktiskt kalla priset för Idol-Darin, det känns passande.

Och Idol-Darin går till...

Killen som uppfann ett löpband på hjul!! Ju mer du springer, desto snabbare tar du dig fram!




"Now is the time to invest"

Jag blir så jävla köpsugen av musiken så jag vet inte vart jag ska ta vägen. Men det finns ett problem. Jag tror närmare bestämt att det redan finns en liknande uppfinning. Det kallas för gå! Eller springa, det är valfritt. Det fungerar så att man knyter en tjusig rosett på skorna, kliver utanför dörren och går. Eller springer. Och tro det eller ej, men det som sker då är att man tar sig frammåt... Helt jävla genialt alltså.
   
  



Jag är som en barracuda!


  
  
Min favoritblogg och stora inspirationskälla Wendela på aftonbladet.se släpper idag bomben att allas vår idol, det eviga popsnöret och Papaya-kokosnöten Dr Alban, minsann tar ut sin pappaledighet nu när en ny liten avkomma ha blivit Born in Africa. Det är stort. Han släpper Spy Bar för ett tag som om det vore en svidande könssjukdom han lika gärna kan utforska i sommar istället. Visserligen lite dubbelmoral, han sjunger ju ändå Work, Work. Men ändå. Fan vad kul det känns, förebilder som visar vägen för oss vanligt folk.
       Det jag skulle vilja veta är hur Mr Sing Hallelujah(Sing it, yeah! Sing Hallelujah!) har lyckats dölja att hans andra barn, och därmed Sveriges tredje Ananasfrisyr, har kommit till världen. Men han är listig den där tandläkaren. Han har skydd. Och då snackar jag inte flourskölj. Det är en slags sköld skulle man kunna kalla det. Så saker och ting inte läcker ut. Han använder tamponger.

I
I
V



"det här är mitt liv och inte ditt så stick, jag använder Tampax".

Okej, lugn Alban Uzoma Nwapa, du behöver inte brusa upp...





Ari Gold!


  
 
Det finns en del saker som man bara inte vill se, som okända spår i sina kalsonger, råttor i jordgubbsfil-paketet eller en duva på gatan.
Idag såg jag en sådan sak. En sån som man inte vill se. På väg upp för rulltrappan i tunnebanan skådar mitt högra öga något som inte är meningen för allmänheten att bevittna. Det svider. Mycket. Jag vill bort men det går inte. Folk överallt. Brant rulltrappa. Det känns lite läskigt.
       Mitt i den motordrivna stegen av motsatt riktning står två tyska bögar och jobbar loss. Det är pottfrillor, mustacher och tungor överallt. Överallt. Det sjuka är faktiskt inte bara det jag nyss skrivit. Det lite, lite annorlunda var att dem var iklädda t-tröjor med nåt vit makt-slagord och bombarjackor. Tillåt mig bara ställa frågan lite snabbt här och nu: Är inte en av grejerna med nazister att de är emot bögar? Hatar kanske de gör till och med men så elak är inte jag att jag skriver det.
       Det verkar som om dessa två vill ha lite "the best of two worlds", som JC tydligen har som slogan nu förtiden. Gärna ut och bränna lite bögböcker, tatuera hakkors och kanske spöa några blattar på nåt upplopp om dagarna, och sedan en ypperlig middag med tända doftljus, potpurri och en tjusig karlakarl på andra sidan bordet frammåt kvällskvisten.
       Vet inte hur det funkar riktigt men nån nazist får gärna förklara. Det står inte på wikipedia i alla fall.
 
 


Prime time!


   
   
Sitter här påpälsad med halsduk och mössa och kollar på tv. Kanal 4 - Loose women. Yes sir, lösa kvinnor. Vad sägs om det kl 13.25? Welcome to England! Det låter lite som en dålig p-macka med lättfotat hon-folk som springer omkring. Fast så illa är det inte. Loose women är mer som Förkväll. Fast det kanske är samma sak. Hmm...
  
 


Jag tror hon heter Sony!




En vacker dag, mitt i natten när det var kolsvart, för nån vecka sedan kom jag hem till mitt rum. Kanske lite smygfull, kanske lite för många pund spenderade. Jag låter det vara osagt. I vanlig ordning åker tv:n på det första som händer i jakt på lite text-tv. Blir lika besviken varje gång för det finns inte. Ingen text-tv. Inget liv.
      Så istället tänkte jag: "Nu såhär på nattkvisten skulle det sitta fint med ett program med lite konst, och lite pubfolk i sjömanskläder". Vad tror du jag hittar om inte ett program med lite konst och folk i sjömanskläder? Världen är bra tokig ibland är den inte? Men det var nåt som inte stämde. Något var fel. Något som inte ens Horatio i CSI: Miami hade hittat.
       I en väldigt viktig scen, där en läskig man helt sonika ställer sig framför konsten, kliver plötsligt en tjej ut framför skärmen. Framför skärmen men inte framför tv:n. Det är nån konstig brud inne i min tv! Hon stannar kvar där. Hon stannar ändå fram till sjömännen och sjökvinnan. Och en stund efter det med.
      Hon viftar med händerna och armarna som om hon försöker säga något. Förmedla ett budskap. Men med händerna?? Jag förstår inte riktigt vad hon pysslade med. Tänkte att det var dags att sova, men jag vill ju inte sova med en läskig tjej som viftar med armarna i tv:n, så jag säger: "Hallå använd munnen istället, tror du jag är döv eller? Vill du bli fri?"
      Människan svarade inte, hon bara viftade vidare. Ignorerade mig totalt. Schysst sätt att behandla personen vars tv man bor i liksom...

Det här är ingen dröm eller allmänna fyllehallucinationer. Jag lyckades fånga den otrevliga lilla skiten på bild. Och konsten. Och sjämännen och sjökvinnan. Men det var inte lätt. Hala jävlar.










What's happenin'? What's up?!


  
   
En sjuk helg senare är abstinensen slut. En sjuk helg senare är din väntan över. En sjuk helg senare är han tillbaka. Frukta inte, din superhjälte är här för att göra livet lättare igen!

En sjuk helg. Sjuk som i host host. Sjuk som i ont i halsen. Sjuk som i konst. Konst som i konstig. Konstig som i Rollerdisco. Rollerdisco som i 'haha kolla vilken jävla sopa'. 'Haha kolla vilken jävla sopa' som i 'haha look at that loser'. 'Haha look at that loser' som i den tanke de som såg min vådliga vurpa förmodligen tänkte. Vådlig vurpa som i trasig svanskota. Trasig svanskota som i 'vem fan bryr sig jag har ändå ingen svans'.

Mitt andra besök från vårt kära knäckebröd-med-kaviar-land är över. Det som började med massa hets-sms för att få mig att skolka medan en vilsen halvfinne vandrade omkring runt Liverpool Street urartade så småningom i en konstutställning på en pub med mer tum TV än det finns Hare Krishna-anhängare på Drottninggatan.
       24 timmar senare befann sig den dynamiska duon på rullskridskodisko, vilket rimmar väldigt skojjigt på svenska, i Vauxhall. Bambi på hal is. Det är en bra liknelse när det gäller alla andra som var där. Stjärnor på is. Där är den rätta beskrivningen på mig och Seppie sepp. Bortsett från svanskotan förstås, men den ville jag bli av med. Inga konstigheter, som Håkan på Färjan brukar säga.

Efter lite dyr fotboll och öl och hamburgertallrik med majonäs lämnade han mig, ensam och sjuk, för att leva vidare i Sverige. Det konstiga ursprungslandet där man inte kan köpa alkohol efter kl 15 på en lördag och där antalet parkeringsböter Carola fått senaste månaden är lika med löpsedel. Men det är lugnt. Jag stannar här och går på rullskridskodisko!
  

  


Heipa!


   
  
Yes box. Beklagar seneste tidens tyyystnad. Men nu är det mesta av uppsatserna gjorde. Lite bokstavserotik är på väg till en lycklig lärare som får möjligheten att röra ett av mina verk innan berömmelse och kändisskap kommer göra mig till en dryg jävel som inte kommer ha tid att komma ihåg ert löst pack som stannar kvar på en gyllene fin placering strax före en räka i näringskedjan.

Nu vaknade min finska vän Sebastian från sin powernap på sin röda fina luftmadrass. Har inte tid med det här längre, måste kalasa!

Hörs snart!





Kräm aka Magnum P.I.


   
   
Folk i England knatar omkring med en ful röd brosch på kavajslaget, bröstfickan, bakfickan, skosnöret eller höger knä. Alternativt kletar fast klistermärkesversionen på bilrutan eller tapetserar dubbeldäckarna med dem. Dem säljs av folk med små lådor på magen och en lite mordernare version av frälsningsarméns kepsar på huvudet. Med andra ord är det Englands svar på Majblomman. Men det är inte riktigt samma blomma som finns i Sverige. Här jobbar de med Vallmo. Poppy.
      Hela skiten heter faktiskt Poppy Appeal Launch. Vet inte vad det är men jag börjar klura ut det. Vallmo. Poppy. Senast jag kollade gjorde man Opium och Heroin av Vallmo... Bara jag som anar ugglor i fårakläder? Poppy Appeal Launch's frontfigur är en Michelingubbe-variant, fast i Vallmo såklart. Poppy. Frontfigur är nog fel ord faktiskt. Sektledare känns mer passande. De Sterling Pund jag skulle pynta för en såndär Heroin-planta skulle nog gå raka vägen till "ekonomiavdelningen" i bergen i Pakistan.
      Gjorde för övrigt lite research om vår kära Majblomma på wikipedia. "Majblomman säljs i april av skolbarn i åldern 9-12 år till förmån för sjuka och handikappade barn, och har så gjorts sedan 1907". Där ser man. 9-12 år. Barnarbete. Trodde vi var emot sånt i Sverige. "Initiativtagaren var Beda Hallberg, som ville skapa ett brett engagemang och hon lyckades. Majblomman, som byter färg från år till år, har blivit ett samlarobjekt." Engagemang och samlarobjekt kanske du läser. Jag läser beroende. Beda Hallberg? Skulle inte tro det, grymt bra täckmantel att skaffa ett falskt svenskt pass för att kunna "globalisera" heroinrörelsen till norden.

"Vallmomannen" ute och rekryterar. De börjar tidigt.
Alla kan vara beroende av heroin.
Unga som gammla. Väldigt gamla.
 
 http://www.britishlegion.org.uk/uploads/images/media/Poppy%20Appeal%20Launch%201.jpg 
 
http://www.britishlegion.org.uk/uploads/images/media/Poppy%20Appeal%20Launch%20MR%207.jpg
  
  



Glasstårta med chokladsås!


    
  
It's my fucking birthday today!

The big two-two!


22!
  

 


Twat!


    
    
Stress. Ett ord som heter samma sak på engelska och svenska.

Idag har jag varit amerikan.
Jag har vandrat runt i lägenheten med skor på. Jag har ätit en sandwich till lunch. Jag har druckit Budweiser efter skolan. Jag har ätit mac and cheese. Jag har ätit Oreo's. Jag har druckit Coca Cola. Jag tittar på Navy Seals och tycker faktiskt att Charlie Sheen inte är en så pjåkig skådespelare.

Jag fyller år på söndag.
22. 12 + 10 = 22. Jag brukar tänka på siffror i jämförelse med mitt lyckonummer 12. 22 är 10 mer än 12. 337 är 325 mer än 12. 325 + 12 = 337.

Jag har inte blivit fet idag dock
. Man skulle ju kunna tro det med tanke på min diet. Men jag kan inte äta. Allt jag försöker mig på tar stopp. Mac and cheese var det värsta jag stoppat i munnen sedan jag testade sand på dagis. Inte ens Aromat gjorde det gott.

Varför har man framme böcker i bokhyllan man redan läst? 'Hmmm Wallander, Mannen utan ansikte. Jävligt fin pocket, den kanske man skulle läsa igen'.

Sand och Aromat kan funka.
Undrar om någon som gjort lumpen kan svara på det.

Jag kan inte sova heller. Oro. Plötsligt har min 90 + 10 säng blivit för stor. De extra 10 cm har Kräm aka MacGyver fixat på egen hand genom att flytta ut sängen en bit från väggen och proppa ner ett tjockt täcke. Nån som behöver en pantautomat gjord av en stålgalge och fyra plåster?

Twat. Det är ett fult ord och betyder vulva direkt översatt till svenska. Mycket användbart och sägs med fördel med ett utropstecken bakom.
  
  


Java-script!


  
   
Kaffe "to go". Kaffe "Take away". Kaffe "på språng" har ju blivit jävligt poppis på gamla dagar. Det duger inte längre med kopp "svart" i lugn och ro framför ett ex av DNs söndagsbilaga. Nej så oldschool är inte folk nuförtiden. Kaffemuggen är numera gjord i plast, papper, brödsmulor från brödrosten, fleece från din alldeles egen färgglada tröja från 80-talet, frigolit från morfars gamla cykelhjälm eller vad fan de nu tillverkar java-fodralet i. Inte att förglömma det lilla hålet i locket.
       Jag minns första gången jag såg det. Ålder okänd. Var väl runt 11. Bilsemester, vi stannade på macken för att farsan behövde kaffe. När han kom tillbaka till bilen igen och drämde ner muggen i mugghållaren utbröt debatt. Vad fan var hålet till för? Tillsätta socker, sticka ner pinnen för att röra eller blåsa lite sval luft på den rykande drycken? För att få reda på hur mysteriet slutade får jag hänvisa till filmen som går upp på en biograf nära dig inom kort!
       Nu finns det en ny grej. Det är 2008, och officiellt framtiden jämfört med mitten av 90-talet. Här i framtiden har kaffet blivit så varmt att muggen inte går att hålla och nu behövs en liten krage runt muggen för att kunna hålla skiten. Kaffemuggen har blivit präst. Kristet kaffe. Som tur är dricker inte jag kaffe så jag behöver inte bry mig eller fördriva med till att skriva om det, men om muggen inte pallar trycket av varmt kaffe, gör muggen tjockare!
    
Vad har hänt med en varmkorv och en pucko?

  
  


En vecka och fyra dagar senare!


   
   
Tillbakakaka.


Satt på tunnelbanan igår på väg hem från Heathrow runt 06.30.
För er som inte har upplevt den tidpunkten av dygnet ännu kan jag meddela att den är påhittad av djuvulen själv. Troligtvis var han på dåligt humör och tvungen att hämnas när Gud blev framställd i media som "den schyssta killen".
      Vanligtvis brukar jag har svårigheter med att somna på skakiga, trånga och svinkalla kommunala transportmedel, men nu var jag inte långt ifrån att slockna. Fast det hade minst sagt varit ödesdigert, framförallt i London. Jag vill helst inte vakna i Cockfosters, naken och smutsig framför ett par reklamskyltar för årets erotikmässa eller den smått oskyldiga musikalen 'The Nutcracker'. För jag är nästan, nästan säker på att alla springer runt med Charlie i det fria i Cockfosters.
      Det skulle ju inte heller bli bättre om jag istället vaknade upp i Seven Sisters. Det kanske låter som en dröm för dig, men det är inte riktigt min påse chips med ett ställe där sju syrror styr ghettot i värsta Tony Montana-stil.. "Don't fuck with me Hector", som vi brukar driva med Chile-Hector i klassen.
      Nej då tar jag hellre fram blocket och skriver i det lugna hela vägen hem till Bethnal Green där folk blir knivhuggna utanför McDonalds och nån tydligen viftade med en pickadoll ett par kvarter bort. Här kan jag i lugn och ro göra mitt shit och samtidigt längta efter min enda påse chips, Kakel Spektakel.
   
  


RSS 2.0