Break your balls!


    
   
Det går rykten om att det är dåligt med bilder på det här stället. Så här kommer en Kräm-kavalkad från vår jobbfest på Ballbreaker!
  
        
  
        
   
        
   
På den sista bilden kan man se mina imponerande bowlingkunskaper efter x antal öl. Arman var inte ens på plats, men öppnade en burk whoopass på mig ändå...
    
    


Så jävla fint!


    
   
Jag gick till affären och handlade idag. Jag hade på mig en keps ner vid ögonen och munjacka med luvan uppfälld. Jag gick med huvudet nedsänkt. Det såg ut som om jag var rädd att mitt ansikte skulle fastna på övervakningskameran för att jag skulle råna stället. Jag ville visserligen inte att någon skulle se mig, men det är för att mitt öga är rött som en busskortficka. Jag ser ut som Robocop. En ful plåtburk med ett vanligt och ett rött öga, minus den fula plåtburken.
         Apropå Robocop. Jag kommer ihåg att jag skitstolt brukade säga att det var min favoritfilm när jag var liten. Trots att jag bara hade sett de första 5 minuterna för att den var för läskig för lilla töntiga mellanstadie-Kräm. Tjejerna var ju tvugna att tro att man var en hård och cool kille som kollade på filmer med 11-årsgräns. Och det funkade extremt jävla bra vill jag lova. Helt sjukt. Så ett tips till alla er mellanstadiekillar som läser det här; Robocop.. En riktig guldgruva. Tro mig.
    
  


Blindstyre!


    
  
När jag vaknade för några timmar sedan trodde jag att jag var död. Eller i alla fall både förlamad och blind. Fast kanske levande ändå för nån har ju tänt eld på min hals. När jag gick ur dvalan och skulle bara insupa morgonljuset fanns det inget morgonljus. Jag var som sagt blind. Med tanke på att jag är halvblind i vanliga fall kändes det verkligen som om livet går utför.
        Att vara förlamad i hela kroppen känns ju inte heller som om att man tar ett kalaskliv mot rikedom och välfärd. I alla fall inte för mig. Nu visade det sig att det inte riktigt var så illa. Under en tydligen ganska orolig natt hade jag lyckats korva in mig i de tre täcken som står som permanenta hyresgäster av min säng.
        Det tog mig cirka en kvart att ta mig ur eländet. För när man är blind är det inte lätt. Men nu visade det sig återigen att det inte riktigt var så illa. Jag är inte blind. Det är bara min ögoninflammation som gör att mina små globar beter sig som fontäner, och under natten har detta torkat fast mina ögonlock i stängt läge... Just nu vore det nog skönare att vara död faktiskt.
          
Jag är sjuk som ett skämt, skratta åt mig.
   
  


Blottaren och Våldtäktsmannen!


    
  
Imorse åkte jag buss med en blottare och en våldtäktsman. Yes det är sanning. Det var cirka 08.26 när jag klev på i Sköndals Centrum. Temat på kläderna gick i svart. Jag trodde annars att blottare hade på sig en beige trenchcoat. Men den här blottaren körde en egen stil. Han hade någon slags kostymbyxor, väldigt fula, för minsta möjliga friktion och ljud. Till det hade han ett par fräsiga grova Gore-texskor, fotfäste är ju trots allt viktigt. Och så en trenchcoat såklart. En svart, jävligt smutsig en. Knäppt hela vägen upp till halsen. Förmodligen för att dölja att det var tomt under. Knapparna såg lite oljiga ut, vilket jag antar är för att det ska gå snabbt och effektivt att bara dra av skiten när guldläge bjuds.
        Våldtäktmannen körde en lite annan stil. Svarta träningsbyxor och svarta sneakers. Det ska ju ändå gå på kortast möjliga tid att ta sig bort från platsen när de tjutande sirenerna börjar närma sig. Till det hade han en svart vinterjacka. Kylan som smyger sig på i skogen när solen gått ner är faktiskt inte att leka med. I jackfickorna hade han ett par grova trädgårdshandskar. Skulle du vilja bli skitig om händerna när du våldtog någon? Nej jag skulle inte tro det.
        Lite uppmärksammande var att killarna inte var äldre än 20 ½. Men det är som jag alltid har sagt. Man ska göra det man är bra på, och vill man göra karriär är det lika bra att börja tidigt.
     
   


Skadeglädje!


     
   
Det är när man mår som sämst, känner sig som värst och hatar sig själv som mest som man ska springa på folk som man helst bara vill träffa när man känner sig som hetast. Igår var en sådan dag. Mer behöver vi inte gå in på det. Jag ska nämligen komma till saken.
         När jag klev av buss 873 igår blev jag omkörd av en skateare. Jag var inte på särskilt bra humör och mådde mindre bra. "Ungjävel håll dig i vertrampen", tänkte jag och kände mig sådär härligt vuxen och gubbigt grinig som man ändå önskar man ska få känna sig när man blir old school. Cirka 10 sek senare skulle jag få bli lite glad trots allt. 
        Tony Hawk-wannaben hade på sig såna där stora, fula, breda skatedojor från DC-shoes, eller vad fan allt heter, för att kunna stå stadigt på jorden och kanske framföallt på den sandpapperförsedda plankan. Men tro mig, detta hjälpte föga. Killen skulle göra en schyst "kickflipp" upp på trottoaren. Det gick väl lite sådär skulle vi kunna säga.
        "The dude" som det förmodligen heter på skatespråk kraschade hårt och brakade rakt in i en saftig sten. Och jag kunde inte sluta skratta. Det var helt underbart. Det förgyllde min helg (förutom 2 meter öl i fredags). Tro mig jag skäms inte för det. Man ska inte showa med saker man inte klarar av. Precis som Anders Svensson inte hör hemma på en fotbollsplan, skulle jag aldrig sätta mig och lira Bethoven i ett packat Globen. That's just the way life works!
    
  


Kalla dig själv Stålmannen!


    
  
Alla har vi ju drömt om att ha superkrafter. Om inte nu, så i alla fall i knattestadiet. Du har nog själv åtminstone en 3 till 8 gånger gått runt och filurat på att kunna flyga, hoppa 3-4 meter upp i luften,  simma mellan Öland och Gotland under vatten eller sätta upp persienner som ingen annan. Jag kan erkänna att jag har gjort det i alla fall. Våga släpp loss lite och gör det du med!
         En kille som har en superkraft utöver det vanliga, och verkligen njuter av det, njuter med sort N, är sopgubben som hämtar "hushållsavfall" här i området. Och nu snackar vi ingen töntig superhjälte som Stålmannen eller Batman som inte vågar visa vem de egentligen är. Den här killen gör sitt jobb som om det vore bättre betalt än att vara fotbollsproffs. Han bär sin uniform som om det vore en nymanglad Armani-kostym. Han kastar ansiktet in i soprum som om de luktar av en blandning av lavendel, tussilago och hallon.
        När sopbilen kommer ner för kurvan står han längst bak och hänger ut över kanten. Det fullständigt lyser superhjälte om honom. Det är nämligen ingen som kör bilen. Vår hjälte längst bak styr genom att flytta sig från ena kanten till den andra. Nej, nu ljög jag. Men det skulle kunna vara sant.
        Hur som helst är en sak klar. Om jag skulle få välja vilken superkraft jag vill skulle jag i alla fall inte välja att vara imun mot all soplukt för att kunna hänga på bakluckan på en sopbil. 
    
  


Så där gör man bara inte!


    
   
Var det någon som såg Insider i torsdags? Jag gjorde det i alla fall. Hade precis kommit hem från jobbet och mådde därefter också. Ögonlock tyngre än dagens 13-åringars daxwax-fyllda frisyrer, och en mage som gapar efter mat lika mycket som päronsplitkartongen i min frys skriker efter påfyllning.
        Drunknar i soffan och får syn på Robban Aschbergs välpolerade flint. "Häng med", säger han. Klart som fan jag ska hänga med. Jag skulle ju behöva lära mig ett och annat om vårt samhälle ändå. Kvällens avsnitt tog fart. Nån avdankad engelsk brottsling som flyttat till Sverige och startat en egen liten insatsstyrka för att kunna impa på mellanstadiegrabbar.
        Och plötsligt visar dem en helt vanlig herre i 33-årsåldern. Han sitter och berättar om en liten sammankomst med den engelska brottslingen. Och så utbrister han:
  
"... och så började han tafsa på mig och det hela utvecklades till en fulländad våldtäkt. Ja jag tvingades till avsugningar och blev ordentligt påsatt..."
  
Hold on nu va!
Neeeeej, sluta, ta bort!
Hur kan han på nåt sätt tycka att det är okej att säga sådär i nationell tv?
  
Tankarna var många som flög genom huvudet och säkert ut i luften också när jag försökte skyla ögon och öron från detta vanvett till tv-program. Här sitter människan helt oblygt och inte det minsta skamset och berättar att han haft en engelsk påle där bak som tillhört en man med något för bred Hitlermustach. Någon måtta får det vara om jag får be.
    
   


Fucking Falune!!


   
  
FF kan betyda många olika saker. Föräldrafritt, FotoFinish om vi snackar trav, 110 m häck eller en finne som fastnat på bild, Ful Frisyr om man är liten mobbande ettagluttare, men kanske framförallt... Fucking Falune! För det är så man känner när man står där, smått dyngrak på Harrys och tittar ut över ägorna, "Yäääs, this i Fucking Falune man!".
        Falun är en stad jag har lärt mig att älska ca 4 dagar om året. Även om det kanske inte märktes i onsdags natt när jag stod och dömde ut allt och alla som har med stan att göra, mitt i en kebabkö full med falubor, samtidigt som jag var vilsen nog att inte uppfatta den mycket väl liggbara damen bakom som jobbade med alla trix hon hade i portmonän, bakfickan och bakhuvudet för att få med mig hem till sina föräldrars gillestuga.
        Många skriver blogg för att meddela omvärlden om hur fulla de var dagen innan. Det är inte min påse chips och inte så jag jobbar. Men Falun är annorlunda. Alla borde få veta vad som händer i stan som är så lätt att hitta till (till Gävle och sen svänger man vänster). Att hyra in icke innebandyspelande människor till matcherna medan 3/4 av laget befinner sig på krogen är ett genidrag som heter duga. I övrigt har Falun aktiviteter för alla. Allt ifrån våra stekiga 19-20 åringar som jobbar -91 efterfest, till 18-liters Dom P-flaskor för de äldsta ekonomiskt oberoende hingstarna.
        För egen del har jag börjat lida av fördröjd baksmälla. Att jag lyckades köra hem (till Gävle och sen till höger) efter "fyra dagar på jobbet" är faktiskt ett hån mot er alla. Att få ta smällen i form av att halvsova, och ibland helsova genom måndagen på Telia hade jag nästan hellre sluppit. Sen att rösten försvann frammåt 19.00 på tisdagen har jag absolut ingen förklaring till. Att spendera hela onsdagen inrullad i en halsduk har inte heller något med Fucking Falune att göra, det kan jag garantera...

Till sist vill jag passa på att be om ursäkt. Först till er få läsare för att det var så länge sen sist. Sen till min vän och roommate Fergie Ferg. Jag är ledsen att du behövde dras med att kväll efter kväll behöva dras med, och bli totalt utdömd av en kalasfin Kräm. Men jag gjorde det inte för att vara elak. Det var utav broderlig kärlek.
    
              
   
   
    
  


RSS 2.0