Snälla sluta!


   
  
Vi vet alla vad människans bästa vän är...
Text TV.
På sida 402 på Kanal 5:s variant står det en mycket rörande och tårramkallande text om hur Emo-ungar åker på pisk i Mexico City. Dem får ett kok stryk helt enkelt. Folk öppnar "a can of whoop-ass" på dem små liven. Helt enkelt av anledningen att dem är Emo. 
        Jag blir fan inte förvånad. När jag helt i min egen värld var på väg til gymmet tidigare idag blev jag plötsligt störd av ett gäng barn runt 15 år som stod och pysslade med någon slags gruppverksamhet. Detta i ett hörn i Farsta Centrum. Det var Emo-ungar. Dem höll på med nåt som mest såg ut som nån lek man gjorde i lågstadiet för att lära känna varandra och inte behöva vara rädd för tjej och killbaciller. Lite senare kommer det nya Emo-ungar och skriker och går runt med nån Ikea-lampan i luften.
        Jag säger inte att det är fel på ungarna. Fast nåt står ju inte helt rätt till i huvudet på dem. Ta lekarna på skolgården när ni blir utelåsta från kapprummet trots att det är svinkallt ute istället.  
   
  


Oj så fel det kan bli!


   
 
Jag jobbar på ett ganska stort företag. Kontoret här i huvudstaden är ganska stort. Så stort att en gata faktiskt går rakt igenom. På ett så pass maffigt ställe är det lätt att två pers heter samma sak. Och det finns faktiskt en kille på samma location jag jobbar på som heter exakt samma sak som jag. Och då kan det gå snett ibland. Till exempel kan man få en sån här liten förfrågan:
  
Tja bah  
Hoppas allt är bra med dig !  
Skulle gärna vilja tjacka några sköna, blå piller... gärna så snart det går !  
Hör av dig a.s.a.p. om du har några tillgängliga
// ***** Kjellberg
  
Eller så kan man få en sån här trevlig inbjudan:

  
Tjena Boys  
  
Tänkte bara skicka ut en förhandsinbjudan till Tok-stan.  
Har äran att bjuda in mina Partypatrull medlemmar för en brutal utgång i Södertälje Kan utlova en juste middag (Nordberg fixar biffen), fri sprit & öl hos Kjellbärs och bra röj & lösaktiga damer på "Berget"   
  
Club 30 har "officiellt" öppet En lördag i månaden under lönehelgen (samt helgen efter för de som är skilda och hade barnen helgen innan) Då skall allting hända !
Vild och skild kommer få ett ansikte - jag lovar ! 
   
P.s Skulle vilja bjuda in fler, men jag har dessvärre ingen Finlandsbåt med oändligt massa hyttplatser - Så jag valde festeliten  D.s.  
// Captain Kjellberg aka
Captain Kjellbärs
  
Det vore fan inte helt fel med en utgång i Tok-stan med lösaktiga damer och allt vad som utlovas. Jag har ju en officiell inbjudan. Men jag skulle nöja med att bara få äran att kunna kalla mig själv för Kjellbärs.
   
  



Jag är fan inte Musse Pigg


   
  
Jag skulle tippa att jag är ungefär 77 % utbränd för tillfället. Om jag jobbar till och med fredag som det är tänkt kommer jag nog ligga på ungefär 92 %. Om jag jobbar och tränar som målet är satt kommer jag nog ligga på ungefär 104 % när veckan är slut.
  
Frågan lyder: Är det värt det? Är det värt att göra en Per Elofsson? Är det värt att ta sats och löpa rakt in i den där berömda väggen som ingen ändå har sett? Är det värt att sätta välfärd, rikedom och ett liv i lyx före sin hälsa?
  
Svaret är nej. I alla fall inte för tillfället när jag är lika trött som en tysk scout gillar vykort med älgar på. Men om ungefär en timme. Eller kanske imorrn när jag vaknar. Och framförallt den 25:e April.

  

Nu går jag i ide för idag.


Kräm out!
   
 



Frisk som en nötkärna!


   
  
Jag har aldrig förstått mig på det uttrycket. Visste inte ens att nötter hade kärnor.
  
Men så är jag. Frisk alltså. Har precis vart på det sista och avgörande läkarbesöket på Globen Heart för slutdomen. Efter timmar av överläggande hade juryn kommit fram till att jag inte har nåt fel på mitt hjärta. Så jag förblir ett mysterium.
  
Fast så ni vet bara när jag segnar ner och dör i en hjärtattack så är det Sköndals Husläkarmottagning och Globen Heart ni ska stämma skiten ur, när det visar sig att de hade fel.
  
 


Jag var full igår!


   
  
Det känns som om att utgång på en helt vanlig onsdag inte har skett sedan man var 18, då onsdagsfylla på Mera hade en mer fast plats på schemat än naturkunskap.
       Igår var det dags igen. Det var inte riktigt samma barnsligt taggade känsla som för 3 år sedan, utan en något mer mogen och sofistikerad uppladning med vin istället för sliskig cider, och sliskiga drinkar istället för öl. Mera var bytt till Café Opera och det märktes. Först och främst på dörrvakterna som hånade min frisyr på körkortet med glimten i ögat istället för dryg kaxighet. För det andra märktes det på rånet till inträde. Etthundsåttio riksdaler! För att få nyttja några kvadratmeter troligtvis överskattat dansgolv!
       Helt överskattat var det faktiskt inte. Det var bra. Det var fest helt enkelt. Skatteåterbäring på inträdesavgiften kom så småningom, och ganska otippat. Nån grabb var antingen jävligt stekig eller jävligt homosexuell, för annars skulle han inte ge Dragonish en bärsa och Kräm en helt ofalsk etthundrakronorssedel. Svaret på ovanstående dilemma ville vi inte ha och stannade inte heller kvar för att ta reda på.
       För Draken var en öl fullare och jag var en papperslapp rikare. Detta skulle firas och vilket bättre sätt kan man fira på än att Maxa med Adam Tensta?
 

image28

   
  

You can't do it like I do!


   
  
Nu får det fan vara nog! Jag börjar märka ett mönster. Att åka buss i Stockholm är som en jävla freakshow och dessa stora, men ändå alltid lika trånga fordon är fulla av folk som minst sagt verkar ha kört in topzen någon centimeter för långt i örat!
       Att åka SL-buss är inte som att sitta på en 7-timmarsresa till fjällen. Det finns inte utrymme att plocka fram en matsäck med en termos varmt te. Jag är jävligt lättirriterad vid 07.26-tiden på folk som inte är helt snygga i huvudet. Dricker man te i en scoutkåsa på en buss som tar 10 min ände till ände så är man inte helt snygg i huvudet.
      Scouter är säkert ett väldigt uppfinningsrikt folkslag men jag är skeptisk till att man får sig ett fräsigt litet märke för att man tar med sig en egen kopp te på bussen. Ta detta ess till person och addera tidigare nämnda chaufförer och dylikt så börjar man ju undra om det är jag som dras till dem eller dem som dras till mig...
   
  


Daydreamin'!


   
  
As I spy from behind my giant robot's eyes
I keep him happy 'cause I might fall out if he cries
Scared of heights so I might pass out if he flies
Keep him on autopilot 'cause I can't drive
Room enough for one, I tell my homies they can't ride
Unless they sittin on the shoulders but that's way too high
Let's try not to step on the children
The news cameras filmin
This walking ten stories high apartmentbuildin
Be careful holdin your hands up slow motion through the flames
Now cue the smoke machines and the simulated rain
But not too loud 'cause the baby's sleepin
I wonder if it knows what the world is keepin
Up both sleeves while he lay there dreamin
Me and my robot tip-toe 'round creepin
  
Daydream
I fell asleep beneath the flowers
For a couple of hours
On a beautiful day
Daydream
I dream of you beneath the flowers
For a couple of hours
Such a beautiful day
   
  


Same, same but different!


   
  
Jag ligger i soffan och tittar på mina kära maränger. Los Blancos. El Real. Men det är nånting som inte stämmer. Förutom resultatet då. Kommentatorn... Vem är han? Hur låter han egentligen? Jag har aldrig hört honom förut. Han låter som någon jag känner. Eller känner igen kanske.
       Han låter ju fan som han på Efterlyst. Inte Hasse Aro. Inte GW. Nej det är ju han som snackar som man aldrig ser. Han som kommenterar under alla rekonstruktioner av brotten. Han som förmodligen läser från samma manus vid varje brott. "Enligt vittnen var gärningsmannen 20-25 år, av medellängd och av utlänskt påbrå. Han bar en svart jacka och blåa jeans". Olika brott varje gång. Samma replik... 
       Kul för honom att nu få säga lite andra saker. Vem vet, annars kanske stämmbanden växer fast i den meningen och han kan inte säga något annat. Och det är nog svårt för killen att få napp på krogen med den meningen som raggningsreplik.
      Sen kom jag att tänka på vad jag jobbar med... "Välkommen till kundtjänst mitt namn är..."
   
 


Sann glädje!


   
  
För en tid sen skrev jag om busschaufförer som tar sig själva på för stort allvar. Jag tycker inte om det. Jag är inget fan. Inte alls. Jag trodde att jag varit med om den värsta av de värsta men ack så fel man kan ha. Gång på gång blir jag förbluffad av detta folkslag som på något sätt försöker bräcka varandra i oförståeligt beteende. 
        Gårdagens förare på buss 873 vid 19.04-tiden såg så nördig ut att jag inte borde bli förvånad, men jag kan inte hjälpa det. Jag hade aldrig kunnat vänta en sådan replik, en sådan punchline som vår ledsagare bjöd på. Och jag tror inte att jag var ensam. Jag kan inte tänka mig att live-oddsen var särskilt höga på att busschauffören skulle utropa "För er som är intresserade av en äkta Folkvagn så passerar vi en på vänster sida nu", i högtalarna.
       Jag skrattade. Min radarpartner skrattade också. Sen slutade vi skratta för att föraren nog hörde. Men sen skrattade vi i alla fall. Jag kan tänka mig chauffören bara längtade tills vi anlände till Gullmars så att han kunde få avsluta sitt pass och åka hem till sitt rum hos mamma och pappa som är fyllt med små leksaksfolkvagnar och mängder med pyjamasar med Bubbelmotiv.
       Och dem lyckliga tankar som flög genom chaufförens huvud och de drömmande ögononen han fick när han efter en tung dag framför den stora ratten fick se en alldeles äkta Folkvagn får mig nästan att börja gråta.
     
  


Jag vet!


   
  
Hey man, what's going on man, how you doing man?

Jag känner att jag måste fila på min engelska. För jag har en liten hemlighet som ingen vet. Eller det kanske är mer av en överraskning. Man skulle även kunna säga att jag har en bomb att släppa. Men det är faktiskt inte helt säkert att jag ens kommer behöva avslöja hemligheten eller släppa bomben. Vi får se om ett tag om du får reda på nånting. 
      Egentligen är jag inte så bra på att hålla hemligheter. Det är ju mycket roligare att berätta. Ibland händer det också att jag berättar när jag är full. Då finns det ju liksom inga spärrar. Så vill du veta nåt roligt, spännande, tråkigt, hemligt eller onödigt, är det bara att supa ner mig.
    
  


RSS 2.0