This just in!


       
    
Text-TV Kanal 5 sida 121, 2008-08-27 21:09
Dagisflickor utsatta för blottare - Fyra dagisflickor i Asarum blev på tisdagen vittnen till hur en man blottade sig....
   
Är det bara jag eller börjar man inte blir ganska trött på det här? Man läser ju om blottare och pedofiler varje dag. Det börjar bli lite uttjatat tycker jag. Lite been there, done that. Lite 2005. Lite Evisu-jeans. Lite fullkorn. Lite Henri Lloyd-jacka. Lite VHS.
    
Kom igen Aftonbladet bjud på lite riktiga nyheter med läsvärde istället. Det behöver inte ens vara sant. Jag kan skapa en till er här och nu. Det är bara att vända på det:
   
Blottare utsatta för dagisflickor - En blottare på Fagottvägen i Sollentuna blev på tisdagen utsatt för fyra dagisflickor som attackerade den lättklädda mannen när denne lugnt och fridfullt stod i en skogsdunge och iaktog ett fritids på friluftsdag. Anledningen till överfallet är ännu oklart men enligt pålitliga källor gick dagisflickorna bärsärkargång på grund av att man inte vill acceptera att en Piggelin och en Cuba-cola gick loss på under tian på tidigt 90-tal, medan man idag måste dra ut två mjölktänder för att få råd med kalaset.
  
Så. Svårare än så var det inte. Ta för er Aftonbladet. Jag bjuder på den.
   
   


You? Me? Who?


   
   
Smile gleaming
Switching lanes, Two-seating
Hate him or love him, For the same reason
Can't leave it, The games needs him
Plus the people need someone to believe in
So in Eriks-son we trust
Because they know I'm gonna give them what they want
They looking for a.. Hero
I guess that makes me a.. Hero






Eat my shorts!


   
   
Sitter på bussen på väg hem från gymmet. Är väldigt svettig, väldigt oduschad och väldigt uppumpad och bitig. Vid det här tilfället vill man inte att bussen ska vara fullpackad med löst folk. Vilket självklart var fallet för någon dag sen. Kl 19 är sämst tänkbara tid att åka från Farsta C, det är nämligen då allt stänger. En stor del av stadens patrask har precis blivit klara med att bli lurade sönder och samman på fruktmarknaden på torget eller börjat röra sig hemmåt med besviken min på grund av att man bara lyckats snacka till sig en fulöl under hela dagen utanför systemet.
        Sist av alla på hållplats Farsta C lyckas en riktig kärnfamilj kliva på med mål Skarpnäcks Allé. En ensam morsa som tagit med sig en barnvagn och sina fyra söner i åldrar 1,5-9 på en dagsutflykt för att spendera hela det senaste sms-lånet på Lidl. Som om det inte var fullt upp att hålla koll på 4 st redan skäggiga ungar, x antal vattenmeloner, ett jumbopack tvättmedel och 10 kg kvalitetskött, så hade hon ytterliggare en bulle i pizzabagarugnen.
       Denna gruppering lyckades göra en angenäm resa till bussfärden från helvetet. Mycket mer behöver inte sägas, för med tanke på att man käftar emot chauffören när denne påpekar att han inte kan stänga dörren med en barnvagn hängande halvt utanför bussen säger det mesta.
   
   


By the way!


    
   
Om exakt en månad börjar jag i skolan. I London!
   
  


Vardagsmat!


   
   
Jag och morgnar går inte ihop. Jag förstår inte riktigt vad problemet är men jag är inte mig själv när jag vaknar. Man skulle ju kunna tro att jag är den hjälte jag drömmer att jag är natt efter natt. Men när allt kommer omkring och den dagliga sortin är löst känner jag mig mest som den där vilsna killen som ingen vill vara eller kännas vid.
       För det är det jag är när klockan ringer, vilsen. Jag förstår inte vart jag är, varför jag är där eller vad som tog mig dit. Imorse slog jag upp mina ögon i min egen säng, kastade en blick på klockan och fick panik. 08:05. Oh hell no, sen till jobbet! Slängde mig upp, höll på att ramla direkt på alkoholfyllda ben. Tankarna gick i huvudet; Varför ringde inte klockan? Hur lång tid har jag på mig? Varför är jag bakfull på en måndag? Komma sent eller sjukanmäla sig? Hur fan ser jag ut i håret?
       Jag tar ett par kliv ut i köket och tittar på mikron. Enda klockan i lägenheten jag inte klarar av att ställa om i sömnen, och därmed alltid ett säkert kort, 08:07. Jag börjar ta av mig kläderna jag somnat med. Samma som jag haft när vi skulle ut dagen innan. Fortfarande vilsen som en upp och ner-vänd sköldpadda på picknick. Ser mig omkring. Ölburkar, kortspel, spritflaskor. Hmmmm...
       Banar väg mot duschen. Huvudvärken dunkar, och plötsligt dunkar det till lite extra. Det är för fan söndag!!
   
   


Stolpskott!


    
   
Satt ensam och en aning för tidig på tunnelbanan in mot stan i lördags. Helt ensam var jag ju inte, för det satt ju folk runt omkring mig. Sen skulle jag ju träffa en viss kaka också så ensam? Nja. I alla fall inte jämfört med en annan person. Den personen "sällskapade" faktiskt mig och alla andra på tunnelbanan.
        Jag vet inte vad hon hette. Jag brukar ha lätt för den biten men jag har svårt att sätta ett namn på henne. Men mellan tummen och pekfingret känns Virpa rätt passande. Hon var finne. Och helt jävla sjuk i huvudet...
        Virpa gick fram och tillbaka och skrek ut små budskap till sina medtrafikanter. Och det var inte direkt Glad Påsk!, Du luktar curry!, Vilka söta strumpor!, eller Aj vad fan bits du för?, som hon hojtade. Nej nej. Nu snackar vi: N**grer förtjänar inte att leva enligt bibeln! Jesus hatar homosexuella! och Bibeln är den enda riktiga skrift som finns!
        Nu ska vi inte dömma Virpa för att hon är en rasistisk, kanske till och med nazistisk, kristendomdyrkande, Kristi Brud-wannabe som är minst lika vilsen i knoppen som tanten som gav mig en "uppmuntran" direkt saxad från bibeln som tack för att jag bar ner hennes väska från bussen. Det är nämligen så att Virpas lilla attack var riktad till en specifik person. Hon pratade med någon. Tyvärr kunde ingen annan än Virpa se denna människa. Men Virpa, hon hade stenkoll. Hon fick ju jaga personen fram och tillbaka i vagnen i 20 minuter. Om han/hon inte lyssnar är det ju klart som fan att hon lackar ur.
        Fast när jag tänker efter är det nog svårt att inte tycka synd om Virpa. Hon heter ju trots allt Virpa.. Hur snyggt är det?
   
   


För det är sommar!


     
    
Det är sommar. Sommar innebär semester. Jag har haft semester. Det var skönt. Nu har jag inte semester längre. Men det verkar som om alla andra på Telia har det. Jag kommer på morgonen, går igenom det stora fikarummet, ser mig åt vänster, ser mig åt höger. Tomt. Går ut mot kontorslandskapet bort mot mitt skrivbord. Ser mig åt vänster, ser mig åt häger. Tomt.
       Jag slutar om 23 dagar, och är i behov av att ha någon att leka med när jag inte orkar göra mitt jobb, vilket är i stort sett 7 av 8 arbetstimmar. Men nu har jag ingen att leka med för alla vettiga är på semester. Eller har slutat. Eller är sjuka. Och det är så jävla osportsligt att jag inte vet vart jag ska ta vägen. 
       Jag sitter och tittar in i mina två skärmar, vilket visserligen är dubbelt så många som alla andra, men det betyder inte att det är dubbelt så roligt, och spelar Ballongspelet på ena skärmen och Harpan på den andra. 
       Jag brukar fundera på att jag måste hitta på något otippat. Shake it up a little. Kanske starta beef med en av de helt ovetande tanterna för att hon nuddat min stol när hon gått förbi eller missat stänga kylen helt i köket eller norpat den sista bananen. Ett alternativ är att driva lite med kunderna och svara "Välkommen till Tele2..." istället. Lite otippat vore det ju om jag kom ut från toaletten helt naken och satte mig framför datorn. Då kan man ju passa på att göra lite omogna trix som att olla folks tangentbord och så. Bjuda på en lite show ute i cafeterian kanske. Jag tror jag börjar få något schysst på gång här. Känner du lukten? Det luktar succé.
    
    


Nypremiär!



      
    
   
Jag som ändå trodde att Sverige hade nått botten. Vi har ju redan hittat kullersten, fyrkantiga skinkbitar på pizza, dax-wax, morotsjuice och kaviar med banansmak. Men som det sägs i reklamer och allt annat här i världen, "plötsligt händer det":
         Sverige har tagit ett nytt kliv här i i-världen. Vi har hittat något som ingen annan har. Det är svårt att förstå vilka möjligheter vi ger oss själva med förutsättningar som dessa. För nån dag sen kom jag hem och hittade Elgigantens extreeeemt välkomna reklamblad i brevlådan. En snabbtitt i jakt på ingenting hittade jag det jag sökt efter i förmodligen hela mitt liv. Fruga? Nej. Min mamma i Stockholm? Nej. Fotbollstalang i mina fötter? Nej, Spindelmannenmask? Nej. Jag hittade en riktigt fet GPS med vägvisning av ingen mindre än Dogge Doggelito. Vem fan vill inte ha det? 
        Tänk dig själv, du sitter i förarsätet på din lite för trånga Ford, i ditt lite för obekväma förarsäte, på väg mot världens ände. I högtalarna pumpar Agnes Carlsson - Right here right now. När du minst anar det blir Agnes avbruten av ett något otippat: "Shoo habibi! Du kör som ej hona asså, är du guzz eller? I så fall, AAABOOWW jag skulle smack that ass asså haha! Hur som helst chuno, nästa lilla avfart, du svänger höger len! Varför? För att jag säger det, aaiiight! Cchooockt niiicee!
         Elgiganten, ni läser mina tankar. Det är helt sjukt att ni lyckas. Det luktar insiderjobb. Jag kommer titta över axeln innan jag tänker nästa gång.
     


RSS 2.0