Hurra, hurra, hurra!




Inatt sov jag från 03.30 till 10.34. Nytt personligt rekord i att sova efter att jag druckit! Det känns ganska bra. 

En sak som känns lite so so är sakerna jag verkar ha haft för mig igår. När jag vaknade imorse fanns det inga handdukar inne på toaletten. Inget mer med det tänkte jag för jag hade väl lagt dem i tvätten. Nej det hade jag inte. För på krokarna på sängen hänger det 3 handdukar. 3 handdukar och en hink. Hinken var tom måste jag väl nämna. Vet inte riktigt vad för litet kalas jag planerat där men det är nog bäst att det inte kom några gäster.

Sen hade jag tydligen lyckats hacka mig in här och skriva en liten rad. Det var en rad som bestod av en lögn. Jag vet inte nästan för full. Jag var det helt enkelt. Vet inte hur det gick till, det kanske sitter i ryggmärgen. Jag är nog lite impad av mig själv.

Inte så konstigt att jag sov så bra kanske...





Vilket helvete!




Jag är nääästan för full för att kunna logga in så något mer än så hät  vore överkurs..




Jobbig natt!




Att vara nykter, eller i alla fall halvnykter, på tunnelbanan från St Eriksplan till Gullmars kl 01.30 en fredagkväll är inte det skönaste man kan köra. Stället är fullt med fulla människor. Den ena oskönare än den andra. Kan inte folk inse hur jobbiga och dåliga dem är?
      Först på perrongen tvingades vi höra på tre yallas mycket intressanta konversation om deras sköna guzzar, dyra Haglöfsjackor, apan Abu och att deras brushaa skulle släppa in dem vart de ville på nån ny oupptäckt plats som kallas "Stureplan". Va? Sture..? Sture vad? Var ett tag sen jag var där och röjde och det kanske är lika bra? Man verkligen hörde hur mycket de ansträngde sig för att bryta och prata lite sådär cool invandrarsvenska så det var bara pinsamt.
      Sen var det dags att byta från ett gäng ess till ett annat. Hela vägen från T-centralen till Gullmars fick vi höra fyra killar diskutera om de skulle på fest eller inte. Två av fyra läspade. Och det var ju lagom fint att den värsta läsparen pratar i telefon, eller förlåt skriker i telefon, och ca 4 cm från mitt höra säger "Sms:a adressen" ungefär 6 gånger. Prova själv den meningen med lite läsp så kan du förstå att det var lite sådär.
      Det tar fan inte slut där. På gullmars står jag och väntar på buss 892, 02.08. Den kom inte. Det regnade och blåste löjligt kallt. 02.57 släntrade jag in i min varma våning, kröp upp i fosterställning i sängen och gick i ide.




Go hard or go home!




Hem till Seppie nu. Planen har ju vart en luuuugn kväll. Jag har helt enkelt inte råd med mer än så. Då är det ju illa att Jimmy tvingade mig att köpa öl. Och det är ännu mer illa att jag är så jävla taggad! Det är Yung Joc och T.I.'s fel. Måste stänga av det här går inte. Jag skulle kunna börja nu och bara köra till på söndag. Börjar bli orolig för mig själv..
       Tanken var att jag skulle spara mig till imorrn och göra det ordentligt då.. Får se hur det går med det. Ska du göra något kul ikväll? Finns det ens något kul att göra ikväll?



Nobody believes me!




För att bli utdelare för City, Metro, .SE eller vad fan allt nu heter, måste man ju vara jävligt high som person. Från början när de första Metrokillarna började antasta oss med trycksvärta på Gullmarsplan, var ju de flesta väldigt överens om att det var före detta fängelse-hyresgäster som arbetade av sin samhällstjänst genom att väldigt oengagerat trycka upp en blaska med standardrubriken "SL höjer priserna" i ansiktet på en.
      Efter något år försvann kåkfararna i takt med att utbudet av gratistidningar ökade. Nu var dem ju tvugna att peta konkurrenterna. Ibland blev stämningen så hätsk att det nästan utbröt slagsmål. Det här var den bästa tiden. Jag kommer ihåg en väldigt, väldigt stor mörkhyad herre som med jorden största leende delade ut City och alltid sa "Välkommen". Som om han ägde Gullmars. Det gjorde han nog i och för sig. Han var så stor så ingen skulle våga säga emot eller vägra en tidning. Inte jag i alla fall. Vem vet han kanske skulle jaga ikapp mig och sätta sig på mig. Fast jag blev alltid väldigt glad när han sa välkommen. Det är ju skönt att få känna sig som hemma liksom.
      Nu kan man börja undra igen vilka stolpskott som får de jobben. .SE är överlägset värst. En kille på Gullmarsplan löper mellan bussarna för att stå till just DIN tjänst. En nya brutta i Skanstull har på sig bleka, gröna byxor. Gröna. Behöver jag säga mer?




Tävla om allt!




En stressfest och en McChicken senare så hade jag lyckats ta mig hem med ett något mer komplett hem. Att landa på Ikea kl 19.00 när de stänger 20.00 är inte det smartaste. Jag och min lilla vän Arash tvingades snöra på oss varsin skittajt, verkligen skittajt, löpardräkt som täckte hela kroppen för att minska luftmotståndet, för att kunna hinna. Inte för att jag med min otroligt jävla välsvarvade kropp behöver det, men Arash har haft lite mer problem i vindtunneln under sommaren så Ikeafolket tvingade honom med tanke på det knapra tidsschemat, och jag ställer ju alltid upp.
       Efter några snabba intervaller runt och runt och runt, för att få "inspiration", var vi framme vid startlinjen. Nu var det dags att mäta våra krafter. Vem skulle lyckas plocka på sig mest viktiga men ändå väldigt oviktiga saker. Och det var inte direkt så att det behövdes ett målfoto. Det var löjligt. Så överlägsen var jag. Arash brände ca 550 riksdaler. Jag brände 1300. Pinsamt dåligt motstånd. Pinsamt. Men jag är inte han som är den. Tack för en god match! Men nästa gång kan du väl släppa sargen och våga lite?
      Men bestickkrisen är över och halva taklampskrisen också. Det är det viktigaste.



Äntligen!!




Nu är det dags att åka på bestickjakt. Situationen med 3 gafflar och 2 knivar börjar bli ohållbar. Och det är lite långt att sträcka sig från golvet till matbordet så några stolar skulle sitta fint. Ett par glas till vore välkommet. Sen sitter jag och funderar på om taklampor är något man behöver eller är det mysigt när det är mörkt? Det är något mer som saknas.. Hmm. Jag tror det är något på väggarna. En tavla eller två. Sist men inte minst: Gardiner. Problemet är att tanken är att jag ska fixa det.. Men jag lämnar nog det till min maaamaa.

Så nu ska jag hoppa in i bilen och lyssna på Ali & Gipp feat Cee-Lo och Bun-B - I told ya, för det är bra grejer.




Haha!! Sådär ja!!




Viking som jag är så tvingade jag mig iväg på rehab imorse trots att jag var så trött och förkyld att jag skakade. Sjukgymnast Petra visade ingen nåd utan bjöd på ett träningspass från helvetet som aldrig ville ta slut. Efter den prestationen skulle jag definitivt kunna, och kanske också borde, hylla mig själv sönder och samman. Jag är ju trots allt en jävla stjärna. Men hur kul är det att läsa om?
      Men det hände en rolig sak. I alla fall rolig för mig. Jag har nämligen fått betalt. Efter 6 månaders slit och skit och jag äntligen fått belöningen. Jag ska få börja spela innebandy igen! Lite lätt i alla fall. Och träna med laget! GRATTIS KRÄM!!!
      Det här har gjort min dag. Det spelar fan ingen roll att jag nu mår ännu sämre fysiskt. För nu är jag glad igen. Och det här ska firas vill jag lova! Fast jag vet inte hur. Jag behöver lite förslag. Lite idéer. Hjälp mig gärna med detta! Jag ska se om jag kan ragga upp några förslag lagom till kvällen.
       En sån här sak skulle jag vilja berätta för och dela med henne. Som jag gillade så mycket. För jag är ju så glad. Men det går ju inte längre. Jag måste hitta någon ny. Annars blir det Tequila! Det har jag lovat David.





Ren underhållning!




Det är fest att vara tokförkyld vill jag lova. När jag ställer mig upp håller jag på att ramla för att jag blir så yr i huvudet och mina ögon försvinner någonstans in i ett svart hål och stannar där ett ganska bra tag. Det är ju inte så jävla upphetsande att ligga på soffan 24/7 och behöva bestämma vilket program som är mest sevärt av Skilda Världar och McGyver. Jag som känner mig sugen på A-Team ligger ju och slaggar kl 04.25. 
      Det jag skulle vilja göra är att gå ner till videobutiken och hyra Blades of Glory, för den verkar så jävla skön, och köpa lite Daimglass och helt enkelt ha det väldigt fint. Men det saknas två saker. Nr 1: Pengar. Jag har helt enkelt inte råd att unna mig sån lyx just nu. Nr 2: Sällskap. Det är ju tråkigt att göra det själv. Hade jag haft någon som ville kolla med mig hade det vart värt att lägga pengar på.

Men när det är såna här dagar är det så skönt att ha något som livar upp en. Gör en glad igen. Även om det bara är för några sekunder. T ex den lilla filmsnutt som Mr Wennberg bjöd på.

http://youtube.com/watch?v=DfR-iCbQM4s

En titt på den så är ju hela dagen gjord. Herrejösses..




Stora, stora problem!




Min dusch består av en smidig liten ruta på 90 x 90 cm. För att undvika att få vatten i hela rummet har jag ett snyggt och jävligt manligt duschdraperi. Det är randigt. Ganska jordnära och mysiga färger som ska göra att man trivs alldeles utmärkt under fontänen i minst en kvart. Men så länge klarar man sig inte. Jag har nämligen duschdraperiet från helvetet. 
       För så fort man slår på vattnet kryper draperiet närmare och närmare och närmare för varje hundradel. Jag vet inte om jag har någon form av dusch-cellskräck. Det kommer en konstig rädsla för att bli instängd och intrasslad i ett blött, kallt skynke i något äckligt plastmaterial. Helt plötsligt kanske avloppet slutar fungera och så fylls hela duschen med vatten och jag drunknar.
      Enda sättet att överleva är att med jämna mellanrum mota bort draperiet med sparkar och slag, eller kanske lite vatten. Det funkar ända fram tills man är klar och stänger av. Då jävlar går det undan. På några få sekunder har rutan krympt till ca 20 x 20 cm och det kalla draperiet börjar slicka en på benet... Och folk säger att vi har det bra här i Sverige...


Jag är bättre än henne!




Idag har jag varit hos sjukgymnast Petra och kört rehab. Jag var lika laddad som vanligt. Det är grymt kul...

      Efter 55 min tog det tvärstopp. Hela kroppen dog och det började svartna för ögonen lite sådär skönt som det gör när man fått i sig liiite för mycket alkohol. Hade jag krökat kl 11 på morgonen. Neeej jag är ju förkyld såklart!
      Sen jag kom hem därifrån har jag mest legat och dött i soffan. När jag hälsade på min gamle vapendragare Text-TV hittade jag en jävligt intressant sak.

Nu kommer förkylningsvågen, var rubriken på sid. 115 på Kanal 5:s Text TV
"Varje höst ökar antalet förkylningar dramatisk. Det beror framförallt på att alla är tillbaka på arbetet efter sommaren. Även det kyliga vädret gör sitt", säget Annika Linde på Smittskyddsinstitutet.

Hennes jobb vill jag ha!
Hon cashar ju garanterat in minst 30.000 kr i månaden för att komma fram till att folk blir förkylda när det blir kallt. Om någon känner Annika Linde kan du ju tipsa om mig. Jag har bl a kommit fram till att man blir trött om man inte sover, att en bit mat tar bort hunger och att vatten är blött... Jag kan börja imorrn!



För jag är rik!




Idag är det den 25 september. Och alla vet ju vad det betyder eller hur? Yeees! Löning!

Idag är dagen då alla konton går från att bestå av smått pinsamma 26 kr till att bestå av 26 kr plus ett antal lusar. Om jag skulle ställa upp det i ett mattetal skulle det se ut såhär: Tomt konto + Lön = Glädje!
       Idag är dagen då folk tar en tripp ner på stan efter en hård och slitsam arbetsdag, och tröstar sig genom att köpa sig lite lycka. För en del kanske det innebär att man skuttar ner till närmaste hak och tar sig den After Work man längtat efter de senaste veckorna. Den ölen, rosén, skumpan eller vad man nu känner för skulle inte smaka ännat än mumma.
      Stämningen på jobben går från att vara lika låg och hopplös som underhållningen i Idol, till att vara lika hög som klippet med tjejen som spyr i direktsändning i TV4:s spelprogam, är roligt.

Alla är glada. Alla är rika...

Alla utom jag!

För jag har inget jobb!

Någon som sitter på lite kontakter och kan styra upp ett jobb som man kan överleva på?




Viktigt det där!




Nu ska jag gå hem till Emil och kolla på derby. Fotboll är sporten. Oj förlåt Herrfotboll menar jag ju. Jag vill ju inte få skäll igen (den där Alicce blev lite grinig) för att kalla Herrfotboll för fotboll när jag kallar Daminnebandy för Daminnebandy och då blir ju fotboll som spelas av damer Damfotboll. För det är ju bara fotboll vi pratar om. Eller Herrfotboll och Damfotboll.
       Fast då är ju frågan om det är två olika sporter. Klart det inte är. Fast nu ska jag i alla fall titta på herrar som spelar fotboll. Herrar som spelar Herrfotboll. Någon annan dag kanske jag tittar på Damfotboll, eller Daminnebandy till och med. Nu börjar det bli svårt att hänga med.
       Jag tycker nog att det är läge att vända på steken lite. I ett par år har folk kallat sporten fotboll som spelas av herrar för bara fotboll helt enkelt, och samtidigt kallat sporten fotboll som spelas av damer för Damfotboll. Nu gör vi tvärtom. Nu får det bli Fotboll och Herrfotboll. Så kör vi på det ett tag så det blir jämnt och inget gnäll, så blir alla nöjda och glada...




Oj han gjorde en miss!




Nu har jag nyss kommit hem från lite spännande äventyr. Jag har varit och tränat. Och varit i stan och köpt en skittråkig men nödvändig sak.. Gick hemifrån vid 11. Fick vänta i 20 min på bussen. Det ska fan inte kunna hända i Stockholm medelpunkt Sköndal.
      När jag gick ner i tunnelbanan i Skanstull såg jag något jag hajjade till på. Jag så en riktigt ordentlig jävla hockeyfrilla. Fast ingen tjeckisk.. En svensk, på ca 53 år. Håret uppe på huvudet var kanske 2 cm. Håret i nacken däremot var närmare 13 cm.. Det såg ut som om någon fäst ett sånt där draperi som bara amerikanskt White Trash-folk har i sina husvagnar, i nacken på honom.
      Nu kan jag ju inte såga hockeyfrillan helt och hållet. Det var ju trots allt poppis igen för typ 2 år sen. Och jag måste väl erkänna att även jag var del av hockeyfrills-communityn (fast inte lika illa som 53-åringen). Ännu värre är att jag har fått det förevigat på körkortet. När jag är 29 kommer jag ständigt bli påmind om denna ohyggliga modemiss.

Men när jag står där och betalar hos en jobbigt snygg kassörska och skäms som aldrig förr är det bara att minnas den klassiska hockeyfrillsinställningen.

Business in the front, party in the back.




Ett upphopp!




Jag har gett upp!
Jag har gett upp allt hopp om att någonsin få en tjej. Jag förstår inte vad problemet är men det fungerar helt enkelt inte för mig. Det har inte fungerat hittils och jag orkar inte bry mig om det fungerar nån gång i framtiden längre. Jag tänker inte göra någon större ansträngning över huvud taget förrän jag märker att det finns ett intresse att anstränga sig för. Finns det intressant intresse så är jag nog med och kör. Men det kommer nog aldrig hända så det behöver jag inte fundera så mycket på. 
      I stort sett allt som man ser på TV och i verkligheten handlar om hur fint det är att vara tillsammans med någon. Och det är ju ett sånt jävla hån mot mig som är ensam. Oj så ensam. Jag vill ha besök. Jag bor på Bengt Bagares Gränd 18 i Sköndal. 1 Trappa. Eriksson står det på skylten. Mitt telefonnummer är 0703228601. Ring så får du portkoden. Eller om du bara har tråkigt. Vågar du inte överraska med ett hembesök eller ringa kan du få äran att prata med mig på msn. erikssoonn@hotmail.com. Varmt välkommen...

Så nu har jag gjort mitt, nu skiter jag i allt.



Varför blev det såhär?!




Min syster är i stan över helgen. Det innebar att jag blev tvingad att gå med och titta på damlagets match idag, hon spelade nämligen där. Jag måste ju tyvärr erkänna att daminnebandy i div 2 är måttligt roande att titta på. Har man tur kanske det finns lite bra material i något av lagen, eller på läktaren som det faktiskt fanns idag.

      Som om inte bristen på underhållning vore nog så lyckades jag få världens förmodligen jobbigaste granne på läktaren. Det var en tant. Hon hade rött hår. Rött krulligt hår. Helt enkelt en klassisk tant med alldeles för färgglada kläder, välsminkat ansikte och på tok för stinkande parfym. Och det verkade som om det var första gången hon upptäckte spektaklet vi kallar daminnebandy. Det var nämligen så att så fort någon lyckades skrapa iväg bollen mot mål utbrast hon "Wow" eller "oj" eller "hjälp". Men mest "Wow".
      Först blev jag mest förvånad över ordvalet men det tog inte lång tid innan det blev jävligt jobbigt. Och då var man tvungen att genomlida tre perioder krampaktig idrott och ständigt ha en stickande lukt av smink och parfym i näsan, och "Wow" ringande i öronen.



En liten funderare!




Skrev ju i mitt senaste inlägg att jag och Dragon borde vara portade från Mest efter en liten kväll i somras som innehöll en springnota och vodkasnortande...
För att till fullo kunna förstå situationen kan du ju läsa om det här:
http://erikssoonn.blogg.se/2007/july/kaos-kaos-kaos.html

Vad har då det med någonting att göra kan man ju undra..
Idag satt jag nämligen och läste på aftonbladet.se och hittade en artikel som kändes en aning sisådär.
http://www.aftonbladet.se/nyheter/article842180.ab

Jag vet inte riktigt hur jag ska reagera på det här. Antingen kan man tänka att det är lite jobbigt att det ligger vodka och guppar i min hjärna och sakta men säkert tar död på mig. Eller så kan man tänka att jag är ju fan lika cool som en prins, eller att han är lika cool som mig, jag har inte riktigt bestämt mig än..



En helt sjuk fredagkväll!




Nu har jag nyss kommit hem från Söder. Jag och Dragon var och tog några öl, som det heter. Inget konstigt med det. Fast jo, visst fanns det lite konstigheter med det. Först och främst. Vart var alla? Okej att uteserveringarna på Medborgarplatsen inte drar fulla hus när det är 9 grader och regn, jämfört med underbara sommarkvällar, men det här var ju löjligt. Ett ställe stängde kl 22. Då har ju folk knappt ätit förrätten på middagarna på stadens bufféer.
       Men det konstigaste av allt såg vi på Mest. Yes det är stället där vi borde vara portade efter diverse vodka-snortande och springnotor. När vi står i baren reser sig ett gäng från ett bord för att gå. Och dra åt fan för har inte en tjej ett badmintonrack i handen...
      Jag vet inte vad ni tjejer har med er i era enoooorma handväskor men vid sportartiklar får fan gränsen gå! Det är inte okej helt enkelt. Det finns inga badmintonnät, fotbollsmål, hockeyrinkar eller boulebanor på krogen!




Hur mår du egentligen?!




Var tvungen att ställa om en klocka imorse. Så jag ringde Fröken Ur. Är det bara för att jag är så jävla ensam, eller låter hon inte lite het ibland? Någon som vet om hon är snygg? Man skulle ju vilja inleda ett litet samtal så man kan få reda på lite kul fakta om damen.. 
      Jag började tänka lite på det där. Hur jävla glassig vore man inte som kille om man lyckades hooka Fröken Ur? Över telefon såklart. Kan man få henne så kan man fan få vem som helst i så fall. Om någon lyckas ta sig förbi telefonsvararen och få ms. Ur att vilja ha en så jävla mycket, då kommer jag garanterat bjuda på vågen. 
     
För vore det inte lite fint att vara tillsammans med Fröken Ur? Tänkte nämna några positiva och negativa saker med det:
+

Inte en chans att man kommer sent.
Man behöver inte lägga pengar på en väckarklocka.
Man slipper missa Sjunde Himlen, eller vilket ens favoritprogram nu är.
Potatisen blir alltid perfekt kokad.
-

Kan bli något enformiga konversationer efter ett tag.
Hon har tråkiga kompisar. Tunnelbanerösten låter inte alls lika het.
Man måste ringa 90 510 för att få prata med sin tjej, vilket kan bli dyrt i längden.

Googlade precis Fröken Ur. Det visade sig att hon är född 1964. Det är nog förhoppningsvis bara bristen på kvinnligt sällskap som gör det...




Vem är han egentligen?!




Det står en gubbe inne på min toalett. Jag känner inte människan. Jag vet inte vem han är. Förutom att han kommer från HSB. Tanken är att han ska fixa min handdukstork. Lyckas han inte vet jag inte vad jag tar mig till. Jag har inte öppnat upp mitt hem för att han ska komma in och snoka och inte fixa något. 
      Gubben ser ut som en riktig handy-man. Gråa arbetarbyxor fylld med diverse verktyg. Inte blåa byxor. Han är ju ingen byggare. Inte vita byxor. Han är ju inte målare. Gråa byxor. Han är lite mitt emellan. En gubbe som kan lite av allt. Lite av arbetarbranschens 7/10-kampare. Man skulle kunna kalla honom Carolina Klüft. Han är bäst på att vara dålig på allt. 
       Samtidigt sitter jag och glassar i min soffa och tittar på min nya TV som jag införskaffade idag. Så jävla fin. Jag är så glad. Antalet tum per capita i mitt hem har ökat kraftigt. Är du sugen på att köpa en 20" TV med inbyggt video från -99 är det bara att höra av dig. För nu behövs det pengar vill jag lova. Det var inte helt smart att köpa den här saken.
      Men men. Vem behöver bestick och stolar?. Jag snodde en sked från farsan igår så nu kan jag äta gröt igen.

Nu är gubben klar. The handy-man gjorde sin grej och efter ett handslag har vi "umgåtts" tillräckligt för den här gången.



ÅRETS, ÅRETS, ÅRETS FEST-TEST!




Precis när jag vara redo att kasta mig på sängen efter en hel jävla dag med träning så skriver min lilla vän Martin Wennberg, aka Wembilicious, till mig på msn. Han tyckte att jag skulle göra ett test. Jag gjorde testet.
OCH SNÄLLA, SNÄLLA, SNÄLLA GÅ IN OCH GÖR DET HÄR TESTET!!!

http://www.megaone.com/sffs/test2.htm

Det är så jävla fint så jag vet inte vart jag ska ta vägen. 
       Det går ut på att man ska få reda på hur kristen man är. Hahaha. Jag vet, jag vet, man ska inte retas med folk på grund av religion och annat tjafs men nu ger ni mig fan inget val.
       Testet funkar så att man får poäng efter sina svar. Håvar man in full pott är man en Sann Kristen. Har man inte ett jävla rätt så är det bara på med dumstruten för då pekas man ut som Satanist, och bjuds på en uppläxning som heter duga.

Jag kan verkligen inte bestämma mig för vad som är roligast. Att larva sig och göra sitt bästa för att glädja killen i himlen, eller att svara ordentligt och få djävulsdyrkare stämplat i pannan. Haha. Jag har nog aldrig varit såhär glad när jag skrivit ett inlägg. 
      Jag bjöd på en liten blandning. På frågan om vem J.R.R Tolkien är svarade jag; en av djävulens apostlar. Och på en annan fråga var jag tvungen att svara; Kommunister var mina bästa vänner, om alla vore kommunister vore samhället mycket bättre. Mitt resultat blev Kristen i behov av vägledning. De tycker att jag ska kontakta dem. Haha

Här kommer lite fler exempel:

"Att onanera är detsamma som att bryta med Gud, det borde förbjudas" Hahaha

"New Age är detsamma som satanism och leder ofrånkomligen till helvetet" Vad fan är New Age?
Om man är satanist svarar man såhär om porr: "Jag ser ofta på porr - ibland onanerar jag också" Hjälp! Finns det folk som onanerar?

Haha. Hjälp mig någon! Jag kan inte ligga på golvet och skratta hela kvällen. Grannarna kommer bli tokiga. Dem är säkert satanister hela högen...

Vad fick du för resultat?



En riktig helkväll helt enkelt!




Jag körde nog på som den stjärna jag ändå måste säga att jag är i lördags. Det var nämligen förfest här hos Kräm. Vi lyckades klämma in 12-13 pers runt mitt soffbord där det egenligen bara finns en soffa för typ 4 pers. Det lyckas man med om man har lite möbler på balkongen som snabbt och lätt blir bekvämare än en glassig fotölj, med lite alkohol i kroppen.
      Efter oräkneliga omgångar ölspel, folk som fått både vatten och öl i ansiktet, en matta full med torillachips och förmodligen en timme för mycket, så lyckades vi komma in till stan. Vart vi gick tänker jag inte säga. Det är för pinsamt. Tanken med det pinsamma valet av krog var att alla skulle komma in. Det gick sådär. Personen först i kön kom inte in pågrund av något för kraftig fylla.. Imponerande? Javisst. Smart? Njaaa.
      Stället var så fullt så jag visste inte vart jag skulle ta vägen. Man fick brotta sig fram till garderoben och om inte jag minns helt galet så delades det nog ut ett antal armbågar.. För att lyckas ta sig fram till baren var bästa taktiken att helt enkelt bjuda alla på hela stället så de fick sina drinkar och kunde försvinna..

När kalaset var slut var tanken att jag och en polare skulle leta upp varsitt gathörn och helt enkelt sälja oss själva då det råder brist på både pengar och rajtan tajtan, men i dimman så försvann de tankarna..
      Så frammåt fyra var jag hemma och möttes av helvetet. Men det fick vänta. Jag var tvungen att ta en powernap först....




A god damn rockstar!




Idag har jag inte varit snygg.. Dr Draken väcker mig planenligt kl 10.00, prick. Han behövde hjälp. Hjälp att flytta till Danderyd. Stället som det tar längre tid att åka till med bil än kommunalt. Dragons liv skulle flyttas från det "trygga" familjehemmet i Sköndal, tvärs över stan och upp sju trappor!

Nu kanske du häpnade precis som jag över antalet trappor, men du kan vara lugn för det fanns hiss. Om det är något killen i himlen har lyckats med så är det ju att skapa hissar..

Fast den här hissen var inte som alla andra. När man gick in i den sjönk den liksom 5 cm och gungade lite sådär skönt som den lokala alkisen brukar gunga efter en dag i sitt vardagliga paradis. Så tankar på att träna stjärtmuskler i 7 våningar fanns. Men mina mosiga ben sade ifrån.

Snart är det dags för förkrök i mitt hem. Premiär! Och med tanke på hur underbart vackert mitt nybygge är så blir det nog förfest, fest och efterfest här. Jag ska se till så att den enda låten vi festar till är Shop Boyz - Rockstar Mentality. För det är ju helt enkelt så jag lever. Som en jävla rockstjärna! (Som inte lyssnar på rock...)



Plötsligt händer det!




Den här kvällen skulle ju ägnas åt att spara. Dels spara knät men kanske framförallt spara pengar. Spara knät, spara pengar, ha tråkigt och tycka synd om mig själv.. För att det är så synd om mig helt enkelt.. eller?

Men den planen gick ju åt helvete. Stolpskottet Fergilicious droppar bomben att han lämnar Sköndal, Stockholm och Sverige för 3 månader i paradiset Madrid. han lämnar oss om en vecka. Det betyder en enda chans att röja till det med honom innan han försvinner. Och den kvällen är idag!

Så snart lämnar jag mitt halvnakna tillstånd i soffan till förmån för en påklädd (väldigt stiligt för övrigt) tillvara på förfest hos Aspis i Hökarängen. Så snart är jag full och glad, och alla tjejer kommer ställa sig på rad!

Kanske blir det efterfest i Kräms kvart. Känner du att du skulle passa in är du hjärligt välkommen!



Kräm a.k.a inredningsarkitekt




Den här veckan har det ju varit lite torrt med inlägg. Sånt får man kanske räkna med ibland när man lever ett sjukt hektiskt liv som jag gör för tillfället, plus att jag är ganska viktig för att få samhället att rulla på som det ska. Jag har sagt det förr och jag säger det igen. Det är inte lätt att vara jag. Haha.

Idag har jag i alla fall varit på tillvalsmöte för min nya lägenhet som är under uppbyggnad, tillsammans med Kajjan och Jenny som kommer bli mina nya grannar. Det var ju väldigt lätt att bestämma sig för vad man vill ha.
      Jag funderar lite på om man ska våga vara riktigt jävla oseriös. Antingen så skiter man i alla val och kör på en äckligt vit lya. Gärna allt i plast i så fall också så man bara kan spola av hela skiten en gång i månaden ungefär. 
       Ett annat alternativ är att göra det helt löjligt fult. Man skulle kunna nappa på toagolvet i den skumma färgkombinationen beige/rosa, och till det kasta upp tuskost kakel på väggarna. Samtidigt bjuder man på röda tapeter med lila blommor i hela sovrummet/vardagsrummet/matsalen, och till det en limegrön soffa som smälter in som ett par mockasiner på en fot.

      Alternativ 3 vore att inreda palatset så jävla ocharmigt som det bara går, helt enkelt väldigt tacky som min syrra skulle säga. En läcker heltäckningsmatta i hela lägenheten, toan också, gärna långhårig och gärna i en schyst vinröd nyans. Till det en zebrarandig soffa med ett jävligt glassigt soffbord. Väggarna skulle jag nog låta vara svarta så att det skulle bli lite som en grotta. För att få lite ljus kanske jag skulle kasta in en lavalampa eller två. Och inte att förglömma de obligatoriska speglarna i taket över sängen så jag skulle kunna få en schyst view över sovsällskapet. Speglar har ju också en förstorande effekt. Låter resten vara osagt... haha.



Hur kunde jag glömma det?!




Har precis läst Calle Schulmans blogg. Som vanlig. För den är fan fin. Han frågade sig vem fan som äter Vickningschips. Och det kan man ju verkligen undra. Sedan beskriver han personen som äter såna. Men det är inte det som jag vill komma till. Det jag vill komma till är att personen som äter Vickningschips använder Nudie-jeans. Och när jag läste det så kom jag på en sak som jag helt och hållet har glömt att rapportera om...

Vi har ju tidigare kunnat konstatera att min pappa, aka Hey Baberiba-kungen, är lite av en profil. För ganska exakt 8 dagar och 7 och en halv timme sedan, fick jag ett nytt exempel på det.
      Det är nämligen såhär. För kanske 1 år sedan rensade jag ut min garderob och hittade ett antal Nudie-jeans från gymnasietiden. Jag hade nog lyckats samla på mig en 4-5 stycken. Dem dög helt enkelt inte längre så jag plockade bort dem och la dem i en prydlig lite hög i rummet som inte användes i det gamla radhuset.
      Förra veckan när vi rensade min lägenhet på syrrans grejer för att förflytta skiten till Lund så stod jag och farsan och lastade in sakerna i släpvagnen. Och så ser jag något konstigt. Det är något lurt med hans jeans. Det tog ett tag att koppla innan jag upptäckte att han hade på sig Nudie-jeans. Mina Nudie-jeans. Jag hamnade i chocktillstånd. Jag har aldrig sett en människa över 25 i Nudie-jeans.

Jag vet inte vad som känns konstigast. Att min far på någonstans runt 52-53 år använder Nudie-jeans, eller att han snott mina kasserade braxor...




Glad to be alive!




Just nu så leker ju livet lite sisådär.. Jag har väl svårt för att få sandslottet att inte rasa ihop varje gång jag tar bort hinken, om vi säger så. Jag har inget jobb, jag har ingen tjej, jag har inget jobb, jag är uttråkad, jag har inga pengar, plus att jag är arbetslös. Inte nog med det så börjar jag må illa av nudlar. Jag kan inte ens äta gröt till frukost för jag har inga skedar.

Men ändå så är jag på något jävla vis ganska glad (fast tjejsitiuationen får gärna ändras på). Hur det går till kan du ju fundera på och sedan bjuda på vad du kommit fram till. Men jag har ju trevligt rätt ofta ändå.
      Snart ska jag hem till en polare och ta det lugnt och kolla på film och snacka skit eller nåt. Imorrn ska jag ut. Draken och Steven, som han kallades en gång i tiden, har fyllt år. Så just idag känns det som sagt prima. Prima är förövrigt en stor matbutik i Bromölla där min mormor bor där hon brukade köpa Familjen Flinta-choklad till oss när vi var små.

Hur som helst så har jag ingen krökabstinens alls. Så nu ska jag sörpla lite Pepsi, äta Tutti Frutti- och Viol/Lakritsgodisar och kasta på Huey ft. T-Pain - Glad to be alive.

Because damn it feels good to be alive.



Då var det dags igen!




Idag var det dags för comeback på Friskis & Svettis Ringen, eller helt enkelt gymmet som vi också kallar det, efter cirkus 2 veckors frånvaro på grund av diverse sjukdomar. Och det var ju precis som vanligt. Inte ett nytt jävla ansikte. Samma folk som alltid. "Hitman" som gick runt och rapade och "Bratkillen" eller vad han ska kallas med ett page som skämmer ut oss alla.


Men en sak var rolig. Utanför Ringens centum står nämligen en jävligt skön nisse i rosa jacka och ett par träningsoveralls-brallor straight outta containern bakom Rätt Pris Sköndal.. Han såg ut som en Georg så vi kör på det.

      Georg hade lyckats få tag på en Ericsson-telefon med någon form av musik-lir i så han stod med hurlurar inpetade i öronen. För att slippa höra massa nånsens från allt löst folk som skyndade förbi så höll han för öronen och hade fullt fokus på dängan i lurarna.

      Och jag kan bara tänka mig hur underbart Georg mår när han står där, Doin' his James Brown-moves, och inte behöver bry sig om något annat..




Grattis till mig! Jag bjuder!




Jag har helt och hållet missat att jag för 6 inlägg sedan, nu blir det ju 7, firade 100! Sedan i juni har jag alltså lyckats knåpa ihop över 100 lite mer och lite mindre vettiga små texter. Och det måste ju firas. Så jag tänkte ställa till med ett hejdundrande kalas till mig själv!

Nu börjar jag förstå också varför helt okänt folk har bjudit på såna fina komplimanger senaste dagarna. Det har varit allt i från "fan Kräm du är som världens bästa fiskare, för han får gäddor hela tiden och du är bara bäst!" till "Kräm kan inte du bara bli far till mitt barn här och nu? Jag vill ju att min son ska bli som du!".
      För någon dag sedan när jag tittade i ett skåp så låg det lite godis och kakor där. Tänkte inte mer på det men nu inser jag ju att någon hemlig beundrare ville gratulera och bjuda på lite kalas!

Har för övrigt dukat upp en liten festmåltid till mig själv, direkt från A la carte-menyn.

image19

Tänk vad glad man kan bli av lite Wasa Sport, Philadelphiaost och Bravo Annanas/Apelsin!
Tveka inte på att bjuda in dig själv! Alla är välkommna och jag delar gärna med mig!




Nä nu får det fan räcka!




Är det bara jag som tycker att livet känns lite händelsefattigt för tillfället?
Försöker läsa om allt som händer i världen på aftonbladet.se men det går ju sådär.
Det står ju bara skräp.

Vad har hänt egentligen? Det står ju ingenting vettigt. Inga katastrofer, inga glada nyheter som att det regnar 1000-lappar över Bengt Bagares Gränd 18, inte ens några schysta, och helt jävla otroligt intressanta, skandaler som att Carola och Hasse Aro hånglade loss på Mera hela natten...

Det är inte som om jag sitter här och längtar efter en ny massaker, nej nej, men kom igen nu.
Bjud på lite action!

Det mesta action jag har märkt av idag är att en halv skopa tvättmedel räcker gott och väl när man bara tvättar två tröjor...
      Det blir som en ond cirkel när världen är så här händelselös. Om det inte händer någonting intressant här i världen så blir det ju inga schysta filmer där Filmreklams-rösten kan säga "Baserat på en verklig händelse", sådär sjukt jävla manligt som bara Filmreklams-rösten kan göra.
     
Och då är det ju bara att fråga sig. Vart fan är världen på väg?





GOD DAMN! Tro inte på allt du ser!




Jag har alltid tyckt att jag blir ganska kass på bild. Framförallt bilder man vet ska tas. Bilder där man på något sätt ska posera på. Det fungerar inte för mig. Jag blir så ängslig på något vis och blir spänd. Jag får helt enkelt prestationsångest.
      För visst fan har man press på sig när det radas upp och man ska lyckas bli bättre än alla andra som är med på bilden. Man skulle väl kunna säga att jag blir som en liten igelkott som helst vill rulla ihop sig till en boll och slippa synas.
      Kan ju ta alla tiders skolfoton som exempel. Jag har nog aldrig blivit bra. Det har ju varit allt från fula mittbenor till pinsamma miner. På mellanstadiet valde skithögarna på fotoföretaget en bild där jag så att säga fuktade läpparna. Det såg alltså ut som om jag lipade litegrann. Och det sista skolfotot på gymnasiet lyckades "Kungsfoto" ge mig olika färger på ögonen på klassbilden. Och ni kallar er Kungar.. Tack ska ni ha. Fan va bra ni är på ert jobb.

Jag har kommit fram till att det är ögonen det händer något med. Tänkte bjuda på en bild för att visa att något inte stämmer. Jag har tagit den själv så du får ursäkta kvaliteten.

image18

Kolla den blicken. Min lilla vän Arash brukar säga att jag skrämmer honom ibland med mina ögon...
Jag vill ju inte skrämmas.. Jag är ju snäll..



Det är inte lätt att vara jag!




Det känns som om något saknas..



Det kan vara möbler. Lägg gärna märke till Five-videon på TV:n.

Ungefär halva inredningen försvann igår morse. Plus besticken. Jag har nu en säng, en bokhylla, en soffa och ett matbord. Och en kniv och två gafflar.



Besticksituationen har jag blivit hånad sönder och samman för under helgens träningsläger. Vår egen mästarskribent, den nya Schulman, Mr Martin Wennberg, a.k.a den tyngsta guzzilagon söder om polcirkeln, har mobbat mig konstant och till och med hängt ut mig på sin blogg den lilla rackarungen. Men det är okej. Jag gillar att jag gör så att folk mår bra.

"Ja men vad ska jag göra då?! Jimmy?!"




Inte nu igen!




Den här helgen har det hänt grejer heeela tiden!

Det är ju lika bäst att börja från början så vi kör fredagen först. Var hos Egli och lyckades bli riktigt kastrull. Egli tyckte jag var så duktig som ville kröka mer så han lät mig ta del av det berömda barskåpet som är lika fullt som jag blev. Sen gick jag hem och sov. I kanske 4 timmar. Kl 07.00 skulle lägenheten rensas på syrrans prylar och skeppas med ilfart till Lund. Mitt humör var lite sådär..

Igår och idag har vi haft träningsläger på hemmaplan. Som ass. coach har jag bevittnat mina adepter på allt mellan 19 och 35 år slita som djur. Det bästa med att vara skadad är att jag kan röja precis hur jävla mycket jag vill utan att behöva tänka på bakfyllan på planen.
      Det utnyttjade jag både i fredags och igår. Först stod bowling på tapeten. Och efter 50 minuters uppvärmning helt strikebefriade från min sida, tänkte jag att det var slut på larvet och bjöd på 3 strikear och 2 spärrar. Men då var det ju bara 10 min kvar så jag toktorskade. Mot nästan alla. Varenda pojke och flicka som deltog rullade kula som om de var ordförande i Internationella Bowlingförbundet. 
       Tåget smög sig vidare till Söder med Södermalm - ett ställe, som slutstation. Och ojojoj vad mycket dumheter jag gjorde där. Jag skulle vila knät i helgen. Jag vilade inte knät. Jag skulle inte göra av med massa pengar. Jag gjorde av med masssssaaa pengar. Jag skulle inte bli sjuk. Jag blev sjuk.

Skärpning fan. Jag behöver någon som håller i mig.



RSS 2.0