Fin kväll ändå!




Det bästa med innebandyträning är när Mr Wennberg bjuder på milkshake efteråt. Ikväll var en sådan kväll. Så nu sitter jag här med en ljuvligt chokladig glasdrink i bästa möjliga temperatur och exakt rätt konsistens. Men det fanns ett litet pris jag var tvungen betala för härligheten. I den otroligt sega kön lyckades jag förlora ett vad som innebar att jag nu är skyldig Wembilicious inte en, utan två exemplar utav de Päronsplit som befolkar min frys. Men det kan han få vara värd den lilla pysslingen. Han vann ju trots allt vadet..
       Just nu längtar jag väldigt mycket efter min säng. Det ska bli skönt att ta en liten nap i den om en liten stund. Igår slocknade jag nämligen på en soffa som inte riktigt lyckades rymma mina 190 nätta cm.. Det hade fungerat om jag vore ungefär halvvägs till hårtopparna, räknat från tårna. Min underbara luftmadrass däremot skulle jag nästan få plats i om jag låg på bredden. Och jag vill aldrig lämna den igen.

Tack för idag! Sov så gott! Godnatt!



Höga förväntningar!




Jag vet inte riktigt om det är idag eller imorrn eller någon annan dag men det verkar som om Halloween är på G. Hur som helst så verkar det vara just denna onsdag som allt händer. Folk ska på Halloween-fester hit och dit. Dem som inte ska det ska ut på krogen och göra det ordentligt.
      Det är nog en av få onsdagar på året som så många liter alkohol kommer försvinna från den trygga omgivningen i en glasflaska eller aluminiumburk, via ett glas som förmodligen borde diskas någon gång till före användning, till den osäkra framtiden i kistan på en människa. Där inne vet man aldrig vad som händer. Vätskan kan ju antingen ta sig upp, eller ner. 
      Men en sån ljuv ovisshet kommer inte jag få avnjuta. Nej nej. Ingen maskerad där jag kan bete mig hur fan jag vill för att ingen känner igen mig i min klassiska Alberto Tomba-förklädnad som består av ett pannband och ett par skidglasögon. Ingen krogrunda där man kan sluta upp och ner i en buske eller vandrande från St Eriksplan till Sköndal.

Inget sånt för Kräm, för han ska på innebandyträning.......



En kluven tisdagkväll!




Om några timmar kommer halva Sveriges befolkning att samlas i små grupper. En del två och två, en del några fler. Troligtvis kommer en smidig liten middag styras upp. Tacos brukar vara poppis har jag hört. Men det är nog en del som inte orkar snöra på sig förklädet, utan tar en snabbis på McD istället.
      Efter middagen som kanske är klar någonstans mellan 20.51 och 20.54 är det dags att förflytta sig till soffan. Lite lätta slagsmål utbryter om platsen med skönast utgjutna grop. Men tillslut blir det lugnt i stormen och recenserandet från förra veckans happening kan pågå till 20.59. Sen väntas det spänt på det ska börja.
      Ikväll ska alla personer av det kvinnliga könet titta på Desperate Housewives. Alla. Verkligen alla. Det slår aldrig fel. Jag har aldrig varit med om att en tjej medvetet missar Desperate Housewives. Det finns liksom inte. Det står uppskrivet i almanackan. Ett alarm på mobilen ringer 4 dagar innan så det finns tid att förbereda sig. Men det är kul att ni har något att sysselsätta er med. Jag tycker bara att det börjar gå lite överstyr.
      Jag förstår faktiskt inte grejen. Okej att jag också har favoritprogram men mitt liv är inte uppbyggt runt Entourage eller Real Madrid-matcherna på söndagkvällarna. Förmodligen kommer alla platta tv-apparater över 37 tum vara avstängda ikväll för det finns inget för oss killar att titta på.




Yes! Allright! Så ja!




"Lean to the back, be easy jack"

Så börjar Hot Rod's låt Be easy, med Mary J Blige. Och tro fan att jag ska be easy idag. Jag har redan hunnit med ett lättare rehabpass, ätit lunch och två päronsplitar. Jag känner mig ganska belåten på den fronten.
      Så nu i några timmar ska jag göra som mossan på berget utanför och bara ligga. Inte röra mig ur fläcken. Sen frammåt kvällen ska jag göra som löven på träden och bara hänga. Hänga hos Seppo. När jag hängt klart ska jag nog ta efter löven igen och ramla ner. Ramla ner i sängen. Där ska jag göra som den jobbiga myggan gör när jag får in en stilren smash med högertassen, och dö. Sen kommer jag göra som björnen och vakna från idet, utan att förstå var jag är, och vara hungrig som aldrig förr. När jag har ätit kommer jag göra som ett grässtrå, växa. Växa på gymmet.
      Sen kommer jag tänka "Lean to the back, be easy jack" igen.


And life goes on and on and on...




Slutet är nära!




Jag minns det som igår. Den där mulna dagen i juni som skulle bli den bästa i mitt liv. Min studentdag präglades av duggregn på den helt värdelöst folktomma sträckan mellan Tyresö och Trollbäcken C där vår flakkaravan färdades på grund av fega föräldrar som inte vågade köra till stan. Men vad fan gör det när allt kommer omkring för fest var det och man kunde ju lika gärna skjuta champagnekorkar på folk man känner istället för annat löst folk. Sen var det mottagning och grejer sen minns jag inte allt så jag ljög i början..
       Sen den dagen har jag haft sommarlov. Det är ca två och ett halvt år. Nu har den sista veckan på sommarlovet börjat. Och det känns lite konstigt. Jag måste ju passa på att njuta. Men jag vet inte hur. Det är ju som sagt sommalov. Så jag funderar på att kanske åka och bada. Eller åka in till stan och sätta mig på en uteservering och äta glass. Men jag tror att det kan bli lite svårt att få någon polare att dra på sig shorts och t-shirt och solbrillor och hänga på. För det är ju bara sommar för mig.
      


Finns något förslag på vad jag kan hitta på min sista vecka i frihet?




Det stora misslyckandet!




Det kändes som en rättssal när dem 4 överhuvudena klev in en efter en med sina mappar och viktiga papper i famnen. Många spända själar vände på huvudet och svalde hårt.  Det var säkerligen ett stort antal torra munnar och lätt svättiga händer i lokalen med knepigare utrymningsplan än Freds minst sagt sparsamt välplanerade tvåa. 
      Det märktes tydligt hur noga "den fantastiska fyran" studerat jordens alla advokatserier. Varför kan man ju fråga sig med tanke på att dessa pysslade med något så avancerat som delade ut och samlade in högskoleprov. 
       Stämningen på Värmdö Gymnasium en smått kylig lördagmorgon strax efter 8, kan bara beskrivas som lite sisådär. En salig blandning av festprissar med bakfyllan hängande över sig, gymnasie-dropouts, plugghästar och en och annan som inte hade något bättre för sig, kände nog att dem nog kunde gjort något roligare med sina 360 pix de betalat för härligheten när de fick den första uppgiften framför sig.
       Jag kan mycket möjligt vara den som allra helst hade spenderat sina pengar och dyrbara tid på en lunch inne i stan, ett par nya kalsipper, kanske ett fräsigt klädesplagg eller ett antar lådor päronsplit. Mitt resultat kommer visa att min känsla stämmer. Men jag vill inte veta och kommer inte att öppna kuvertet.



Smått skraj!




Skräckfilm är inte riktigt min melodi. Jag har märkt att jag är en lättskrämd jävel och därför brukar jag undvika filmer där det plötsligt dyker upp en halvrutten trädgårdsmästare med en rostig gräsklippare och skickar sitt offer till andra sidan Pärleporten. 
      Senast mina underbart gröna ögonglobar bevittnade en riktig skräckfilm var när jag gick i åttan. Vi hade hasat oss ner till Guldrullen i Gubbängen och hyrt filmen på allas läppar, Chucky Den onda dockan. Godis var införskaffat, fönster och dörrar var låsta, alla lampor i huset var tända, allas snuttefiltar var medtagna och näsdukar fanns på plats ifall någon skulle börja gråta av rädsla. Förväntningarna var med andra ord skyhöga!
      När Chucky valt ut sitt offer, hittat den största kniven i köket, fått den där skogstokiga blicken, skrämt upp halva stan och precis var på väg att gå bärsärkargång på allt som kom i hans väg, brast alla ut i skratt. Det var den roligaste skräckfilmen någonsin. Inte för att Chucky var BR Leksakers svar på Eddie Murphy, utan för att den var så dålig att man bara kunde skratta åt eländet.
      Ikväll har jag och mitt entourage vart och tittat på 1408. Och nu har jag märkt att skratt hör hemma på skräckfilm. För den jävla rullen var så läskig att man skrattade åt sig själv för att man blev så rädd. Draken försökte snacka bort sin rädsla. Eglee gömde sig bakom sina tassar. Hjälten kollade på klockan var 10 sekund. Och jag letade efter min borttappade manliget i godispåsen.



Jag fick inte vara med!




Visst fan är det roligare att göra saker tillsammans med andra. Annars blir det ju så ensamt... Som att dansa till exempel. Att stå ensam i ett kalt rum och skaka sin stjärtfjäder är ju måttligt roligt. Igår vittnade jag ett lysande bevis på att gruppdans måste vara alldeles ypperligt.
       Igår kväll klev jag av buss 807 i Norra Sköndal. På ett alldeles utmärkt humör var jag till och med. I lokalen bredvid fängelset, som egentligen är en skola, var det fullt ös. Det var ett jävla stohej helt enkelt. På plats var en härlig blandning av honor och hanar och det strulades hej vilt på parkeringen mellan medelålders, och säkerligen ganska frekvent match.com-användande, stjälar. Det var som att bevittna ett högstadiedisco där någon smugglat in 3,5:or, eller första krogutgången på Mera som 18:åring.
       När jag smög lite närmre själva lokalen såg jag vad det var för spektakel det handlade om. Squaredans! Och visst fan kan jag tro att det går hett till där. Gnistor från sporrar på bootsen, klackar i taket, cowboyhattar på sne rutiga skjortor, majskolvar på grillen, grässtrån i mungipan och folk som skriker "YIIHAA!" lägger ju grunden till en raggfest utöver det vanliga. Inte konstigt att the old folks hookade som aldrig förr.


Tyvärr kunde jag inte deltaga. Mina fransiga läderbyxor är på kemtvätt...





Dagens äckligaste




Jag hoppades på att aldrig behöva använda den rubriken igen. Men när jag låg och surfade på text-tv hittade jag en liten nyhet som ger mig samma rysningar som Kalles Kaviar med banan.
       En helt normal och säkert väldigt frisk man med huvudet på skaft har gått och våldtagit en person av det motsatta könet. Och det är inte bara det som är äckligt. Han gjorde det på en 92-åring!! Vilket jävla stolpskott.
       Om vi bortser från våldtäkten som alla sopor borde bli skjutna för, och lägger lite fokus på själva akten med en 92-åring i sig. Fast det borde vi inte göra egentligen. För jag får små, små kväljningar varje gång jag tänker på det. Jag skulle aldrig låta min charlie komma i närheten av en skrynklig gammal varelse som hasar sig fram med en rullator. Jag skulle nog hellre skära av han.
      Sen om en 92-årig tant skulle försöka hångla upp mig mot en vägg skulle jag nog passa på att döda mig själv. Fast lukten av Idomin-salva blandat med rödbetor och äppelmos skulle nog göra det åt mig.
       



Stjärnor!




Igår fanns det ingen ork att skriva något. Och framförallt inte tid. Jag var så jävla busy hela dagen. Till att börja med fick jag en chock när klockan ringde på morgonen och det var nattsvart i våningen. Jag tänkte "har jag ställt om klockan i sömnen igen?". Men så var det inte. Klockan var 7. Och jag har inte gått upp så tidigt sen i somras. 
        Jag var uppe så otroligt tidigt för att åka till arbetsförmedlingen och mottaga lite hyllningar för att jag gjort mitt där. Sen åkte jag till Friskus och gymmade. Där fick jag se både det ena och det andra. T ex en kille som virade handduken runt huvudet som en turban efter han duschat. Precis sådär som ni tjejer har tendens att göra ibland. Sen såg jag en gubbe som tog av sig håret när han tränat klart. Han knatar alltså runt med en spritt språngande ryamatta på hjässan utan att skämmas.

        Sen åkte jag hem till Seppo. Han ville ha pisk i det manligaste av det manliga, nämligen Fifa. Han fick så många dasslock svingade mot sig att han säkert har ont i skinkorna idag. På vägen dit mötte jag en proper herre med en tröja med trycket "Satan, 666, Go Satan Go!". Jag är ju inte han som är den som är bundis med Farbror G, men nån måtta får det väl vara...




Efterlysning!




Vilken var din favoritägodel när du var liten? Du behöver inte tänka efter för vi vet alla redan svaret. Nallen såklart. Inget snack, inga konstigheter. Eller ja, i och för sig så kanske en och annan föredrog snuttefilten som liten knatte. Ett helt oförsvarbart val om du frågar mig men alla är vi olika.
      Under min första tid här på jorden hade jag ingen nalle. Kanske förlitade jag mig på just snuttefilten, kanske kramade jag på syrran. Jag kommer helt ärligt inte ihåg. Men jag vet att jag var den på dagis som hade flest nappar. En viktig seger.
      Min mamma gillade inte att jag inte hade någon nalle så hon köpte en till mig. En vit. Med ljusgrön nos. Jag döpte honom till Kjell. Och vi hade roligt tillsammans Kjell och jag. Han visste precis vad han skulle säga när det rann någon konstig vätska från ögonen på mig och min smått tandlösa trut inte ville vara tyst. Vi brukade gå på promenad upp till lekparken. Ta ett åk i rutschkanan eller två. Kjell var även en höjdare på att åka skridskor. Han fullständigt flög fram över isen. Kjell var min bästa kompis.
      Idag vet jag inte vart Kjell är. Han bodde i mitt rum hos mamma men nu är han borta. Men någonstans där borta i Eskilstuna måste han finnas. Han kanske tog sitt pick och pack och drog när jag inte hade tid att åka och hälsa på honom längre.. Förlåt Kjell!

Har någon sett honom? Han är som sagt vit med ljusgrön nos och ca 40 cm hög..




Så nära, så nära!




Min smutstvätthög har blivit en rentvätthög. Alla handdukar som jag tvättade för ett tag sedan och inte orkat vika har hamnat på golvet på platsen där mina använda kläder brukar hamna. Jag har precis sovit sen kl 15.11. Jag har beräknat att det tog 34 sek att somna när jag bestämda mig för att sluta försöka hålla mig vaken. Men på natten går det icke. Jag har börjat äta mörkt bröd, Kärnor/Protein står det på. Vadå Kärnor slash Protein? Jag visste inte att det var samma sak. Eller får man välja? Eller gör kastar dem ner Kärnor i hälften av bröna och Protein i andra hälften? Jag har gått från en smärre förmögenhet på kontot till stabila 300 kr. Vart all cash money tog vägen vet jag inte. Inte en enda ostskiva har hittat ner i min mage sen jag flyttade hemifrån. Det brukade vara lite av ett standardpålägg.

Hela världen är upp och ner!

Men jag är ganska glad ändå. Som bevis så lyssnar jag på Kanye West ft. T-Pain - Good Life.

Now I, I go for mine
I got to shine
Now throw your hands up in the sky
Now I, I go for mine
I got to shine
Now throw your hands up in the sky

I'ma get on the tv mama mama
I'ma I'ma put shit down
I'm good

Its the good life, Better than the life i live,
When i Thought that i was gunna go crazy
Now my grandmama aint the only girl callin' me baby
If you feelin' me now put your hands up in the sky
Lemme hear you say

I'm Good!




Hon är livsfarlig!




image21

Här bor en granne till mig som är lite smått tokig. Eller granne och granne. Hon bor i mitt hus brorsa, 50 meter bort. Och småtokig och småtokig. Hon är nog helt jävla galen.
      Tanten, som är i runda slängar 61 bast har satt hela lilla kvarteret i skräck. En del tror till och med att hela lägenheten är madrasserad, från golv till tak. Men så är det inte. Fast det är helt kalt därinne har jag sett. Hon har ställt in en säng. Sen är nog det enda hon äger ett par moppar, sopkvastar, dammvippor och 2-3 dammsugare. Och då menar jag inte såna små goda som man äter. Tantens lägenhet är så ren att femsekundersregeln när man tappar mat på golvet är ett jävla skämt. Hos henne kan maten ligga på golvet i flera dagar utan att bli skitig.
      När min lilla kamrat Camilla brukar gå förbi tantens hem brukar hon stå ute och röka och spänna ögonen i Camilla. Och hon vägrar släppa taget med hökögonen. Så Camilla brukar löpa förbi. Men när jag eller Sallis knatar förbi går hon till reträtt och springer in och gömmer sig bakom gardinen och spanar. Sen smyger hon ut igen och röker vidare. Och så sopar hon av altanen efter varje cigg.
      Nu kanske man inte ska vara sån men jag har känt att det vore lite kul att retas lite med henne. Gömma mig bakom hörnet och smyga fram när hon röker. Så springer hon in och jag gömmer mig igen. Sen går hon ut och fortsätter och jag smyger fram igen osv. Det kan hon fan ta om håller på och diskriminerar folk och hatar snälla tjejer och är rädd för snälla killar. Sen tror jag hon behöver lite motion..



Ändå in i kaklet!




Allright, allright!
Jag har redan berättat hur jag mådde igår. Nu är det dags att berätta vad jag gjorde. Det har ryktats om att det var jag som vann på triss i nyhetsmorgon, och att jag ledde någon demonstration på Sergels Torg, men det kan jag direkt säga att det inte stämmer. Riktigt så dramatiskt var inte söndagen den 21 oktober.
       Uppstigning vid stadiga 13.30 som jag nämde igår. Jag börjar kunna slagga på rätt bra när jag har druckit nuförtiden. Personliga rekord vecka efter vecka. Dragon var jävligt pigg på McD så jag hade inget val. Men först kände vi att vi var tvugna att leta reda på ett transportmedel då våra ben inte var att tala om. Efter diverse inspektioner av sparkcyklar, barnvagnar, rullatorer och permobiler tvingades vi trots allt inse att det var fotgängare vi skulle förbli.
      Väl på plats blev vi tvugna att trängas med smått högljudda BK Bollkalle födda -99 och Mercedesmaffian straight outta Bagarmossen. Glädjande nog så lyckades jag utan ansträngning charma till mig en extra McChicken. Sen att fröken i kassan var märkt med "Under utbildning" i pannan borde jag kanske låta vara osagt.
      Sen var det dags för filmkväll hos Fredd. Och fy fan vad mycket mer mat vi fick i oss. Och jag höll på att somna under filmerna som vanligt. När det senare väl var dags att krypa upp i min koj kunde jag som vanligt inte somna. Jag tror att jag skämdes över att jag pressat i mig så mycket käk under dagen trots att jag inte vart hungrig nån gång.




Äntligen!




Idag är jag nog lite stolt. För när jag kom hem till Sepp var jag läskigt hungrig. Men när thaihaket på hörnet tog 90 spänn för en måltid så vände hungern hastigt och lustigt på sig och jag blev proppmätt. Men 3 minuter senare var jag hungrig igen.
       Så jag gick på skattjakt i Seppies kyl. Två öl, en lök, leverpastej, tomatpuré, Kalles kaviar, krossade tomater, gammal klyftpotatis och matlagningsgrädde fanns i sortimentet. Svårt att kriga ihopp något vettigt på. Inte ens i Miracle Zone fanns något festligt. Så jag förlängde min skattjakt till frysen. Där bjöds det på Fiskpinnar, Falukorv, 3 Gorbys och en massa is.
      Men ur detta minst sagt torftiga utbud lyckades två herrar i sina bästa år, dock utan större matlagningskunskaper, vispa ihop en Korvstroganoff som skulle kunna platsa i startelvan hos vilken stjärnrestaurang som helst. Den skulle förmodligen även kunna få vilken dam som helst på fall. Jag känner mig väldigt självsäker nöjd över att min och Seppies Korvstroganoff troligtvis är godast i hela världen.




Godmorgon!




Yes, yes, yes.
Nu skiter jag i soffan och skuttar iväg till det första av veckans 9 träningspass. Det står gym på schemat. Sen ska jag hem till Seppie och leka. Sen ska jag hem och äta. Sen ska jag träna innebandy. Sen ska jag hem. Sen ska jag titta på TV. Sen ska jag sova. Någon gång under dagen ska jag också beskriva ungefär hur mycket mat jag tryckte i mig igår. T ex så lyckades jag än en gång få speciabehandling tack vare mitt skinande leende. Och jag vågar återigen inte ta en smygtitt på kontot efter helgens eskapader.
Men nu drar jag!




Det här är ditt fel!




- Hej jag heter Christian.
- Hej Christian, hur mår du?
- Jag är nog lite sliten... Ehh mm jag är faktiskt ganska sliten.
- Jasså. Varför är du sliten?
- Jo, det ska jag berätta för dig.


Stor del i detta får min eviga granne och vän Mr Sal ta på sig. Han tyckte nämligen att det var lägligt och helt okej att börja slipa väggarna med något som förmodligen liknade en mindre grävmaskin runt soluppgången kl 13.27. Utan en tanke på att Kräm ligger och sover sött i sin säng, med en eldsprutande Drake sussande på soffan. 
       Fast större del får nog jag och Dragon ta på oss. Eller nää, det där får jag ta tillbaka. För jag tänker fan lägga all skuld på stolpskotten som lurade iväg oss på efterfest vid "Odenplan". Om Odenplan nu innebär 14 minuters promenad därifrån, i nån risig barack bakom tandställningsmarodören George Eastmans högkvarter i Sabbatsberg. Vi blev nämligen hemskickade i samma sekund våra stekiga puppor smekte dörrmattan.

      Totalt sprang väl cirka en och en halv timme iväg i bästa F. Gump-stil. Och det är 90 väldigt viktiga minunter för en person med tragiska sömnproblem, som behöver minst den här tiden för att hosta sig till sömns en vanlig måndag, tisdag, onsdag, torsdag. Usch och fy. Ni borde skämmas!





Lite onödigt tycker jag!




Jag har ganska nyss kommit hem från stan. Vi har varit inne och kapat lite. Det känns bra. Kapningar gör mig glad. Men det finns ett litet problem. Vi har svårt att hitta nåt vettigt ställe att luncha på i stan. Vi hamnar alltid på Taco Bar, i Kungshallarna eller hos Sjuan. Vilket inte är helt fel för Sjuan är en härlig prick men hans meny innehåller lite för mycket Falaffel och sånt skräp. För att inte tala om de Pointdexters och Four-eyes som drog ner stämningen totalt idag.
      Så något nedstämda, men ändå väldigt nöjda över att speedwayklubben Kaparna hittat ner i våra plånböcker, begav vi oss till någon slags lightversion av Söderstadion. Jag vet inte vad stället heter och jag bryr mig inte heller för den obehagliga känslan jag hade av att vara där går inte att beskriva. Men G.G hade match så vi offrade en halvtimme till att umgås med 400 lönnfeta bajare som var smällfulla kl 16 med Thompa i spetsen som laddat i 1 ½ halvlek för att skrika "HEJA BAJEN!", med lagom rosslig stämma och senap och korvbröd i skägget.
      Sen kommer Uffe och Ronny och Spiken, som egentligen heter Stefano men det var för svårt att uttala, och bjuckar på en Norrlands Guld Dynamit som Thompa slukar som om det vore T-Sprit. Utan att blinka med andra ord.

Hemsk upplevelse...




The world is yours!




Nu har jag nyss firat med en "inte längre arbetslös-pizza". Den smakade lite extra bra. Jag behöver ju inte ha dåligt samvete längre för att jag äter en pizza för 60 pix istället för spaghetti med ostsås för ca 9 pix.
      
Snart kommer Steven. Han har inte sett min lägenhet än den jäveln. Jag måste redovisa alla fina detaljer. Och dem få mindre fina också. Som att kylskåpsdörren vägrar hålla sig öppen och åker igen så fort man släpper den. Otroligt frustrerande. Hur ska jag kunna laga en gourmetmåltid till nån tjej jag vill impa på om jag får träningsverk i armen för att jag måste öppna kylen hela tiden? Jag vet inte om den rostfria köldhålan är för tung för det här 1 ½ år gamla fuskbygget, så att golvet lutar, eller om Electrolux har interna problem på löpande bandet. 
       
Vi vet inte vad vi ska göra ikväll. Finns det ens något kul att göra?

Nää nu ska jag klä av mig naken och hoppa in i duschen!

Jag är glad!




Idag tänkte jag att jag skulle ge fan i att vara "sjuk" och spatsera till gymmet. Jag kände helt enkelt att jag behövde få upp stjärten ur soffan. Men den här förkylningen hänger fast som apan i Coco-Pops reklamen gör i sin lian. Hostan höll mig vid liv fram till kl 4 inatt.
       Så jag fick istället pallra mig hem till farsan för att bemöta Alfa-kassans knasiga bestlut, och läsa det finstilta. Efter en snabbvisit på Gråhundsvägen tog jag mig hem igen och dog i soffan och tittade på Scarface. Och precis när jag låg och tittade på en kille som hade det tyngre än mig, kom samtalet som fick mig att lysa starkare än en lågenergilampa.
       Telia har nämligen gått och blivit så impade av mina peopleskills att dem erbjöd mig en fast tjänst med 6 månaders provanställning. Så nu kan jag bara casha in mina växelpengar som samhället erbjuder, säga "Ät shorts Alfa-kassan" och glida och leva loppan i två veckor och två dagar. För den 5/11 smäller det. Då börjar jag min väg mot Telias VD-post från kundtjänsten. Världens bästa support enligt Draken...

Så nu lyssnar vi först på Mase - Money comes and goes. För pengarna har bara gått ett tag men nu kommer dem!
Sen lyssnar vi på Shop Boyz - Totally Dude. För då blir vi ännu gladare.




Superman can!




Jag har precis fått en väldigt glad nyhet...
Det är mycket gnäll för tillfället men det är ju lite dåligt med lustiga händelser här i min egen lilla sfär. Min far ringde ganska så nyss. Jag hade fått brev från Alfa-kassan. Dem bjöd på det underbara beskedet att jag kommer få hela 145 kr om dagen. Jävla klåpare. 145 kr om dagen är ju löjligt. Allt jobb som jag har lagt ner på att fixa alla papper och skit som ni vill ha men som aldrig duger, är ju inte värt det för sån här småpotatis.
      Om jag orkar måste jag nog dra igång en riktig hatkampanj emot Alfa-kassan. Namninsamlingar är ju alltid poppis. Ska jag skicka Greenpeace på dem kanske? Dem skiter väl i mig förstås. Kan vi inte åka till Ljusdal med feta plakat och demonstrera? Jag har massa tid över så jag kan måla allt.
Fast jag kanske borde lägga tiden på att skaffa jobb istället...




Ain't life grand!




Som det kanske har framgått tidigare så bor jag i min syrras lägenhet i ett år, tills min är färdigbyggd. Och jag måste ju erkänna att stället aldrig varit snyggare förut. Men det här innebär att jag får hennes post hit. Det rör sig bland annat om en mobilräkning som varje månad ligger runt stadiga 1000-lappen. Sen kommer även lite då och då en Elle-tidning inramlande. Dem tidningarna är lika heliga för henne som Teknikens Värld är för min pappa. Dem ska helst inte tas ut ur plasten och fingeravtryck är strängt förbjudna.
       I brist på annat satt jag och kikade i denna Elle-tidning. En smidig liten blaska på 338 sidor. Till att börja med får man äran att avnjuta 8-9 uppslag spännande reklam om parfym och nån form av hörlurar... Sen börjar hela härligheten med reportage om smink, skärp, hårfärgningsmedel, New kids on the block, skavsårsplåster och bla, bla, bla...
       Och mitt i allt övrigt ointressant för en kille så dyker det upp en liten faktasida om konstsim. För den som undrar kan jag meddela han det krävs 20 träningstimmar i veckan för att hamna på toppen i Sverige. Vill man däremot hamna på toppen i Ryssland måste man träna minst dubbelt så mycket... 

Det här har varit en väldigt givande dag.




Otroligt kass start!




Dagens slappande inleddes för cirka en och en halvtimme sedan, efter en natt av otroligt dålig sömn. Jag har inlett ett försök med tre täcken som gör att det blir ganska tajt i sängen. Men jag gillar att ha lite olika alternativ så att jag kan välja efter humör och kroppstemperatur.
       När jag förflyttat mig från sängliggande till soffliggande och slagit på TV:n möts jag av TV4:s äckliga spelprogram Jackpot, med världens jobbigaste programledare som aldrig håller tyst och som pratar så högt att hon hörs även om jag stänger av ljudet. Någon stackare som spenderat en förmögenhet på att ringa in kommer tillslut fram och möts av den tuffa, kluriga och helt enkelt elaka frågan "I vilket land ligger St Petersburg och Moskva?". Det första hon gjorde var att fråga personen bredvid. Den visste inte. Hon som tävlade hade ingen aning och gick miste om att tjäna in hälten av det hon lagt på att ringa...
       Så jag bytte kanal. Där hittade jag en gubbe som försökte lära en grabb dribbla genom konor. Och vilka tips han kom med. "Använd båda fötterna, upp med blicken och titta frammåt och bakåt". Hur ska man kunna titta både frammåt och bakåt samtidigt som man dribblar sig fram genom en rad konor?
       Så småningom zappade jag förbi TV4 igen. Det var trav. Favoriten i avdelning 3 hette Danish Gold. Och jag började skratta lite lätt för mig själv... Av någon anledning fick det mig att tänka på midsommar. Jag vet inte varför...

image20



Kul skämt!




Så kan det gå när inte haspen är på!
Fan vad tråkigt Lars Lagerbäck men din lilla pissnisse Anders Svensson var sämst på plan.

Så nu blir det inget mer gnäll om det.
Har precis kollat på Seinfeld. Haha. Om jag någonsin blir handikappad på riktigt så vill jag ha en sån där flashig rullstol som är så het, så ball och så stekig att man är glad att man är handikappad. Dynamiska bromsar, uppfällbara armstöd.. Om jag har det, vad ska jag då med fungerande ben till?
      Fast om jag skulle få designa en rullstol skulle jag nog göra det lite mer ordentligt. Först och främst ett litet kylskåp så att man kan ha med sig kylig dryck av valfri sort. Kanske kan man trycka in en smörgås eller kexchoklad också. Sen krävs självklart en schyst stereo. Annars vore det slöseri med rullstolar. Det vore inte fel med ett utfällbart bord heller. Så att man kan ta sig ett parti Vändåtta vid rödljusen. GPS skulle nog inte jag klara mig utan i alla fall. Till sist skulle jag ju vara tvungen att kasta på ett par schysta spinners. För det är inget vrålåk utan atteraljer tagna direkt ur en rapvideo.




What am I gonna do?!




Eftersom jag fortfarande är lite krasslig så blir det ingen floorball-träning ikväll. Jag kände att då det faktiskt vankas fotboll ikväll så skulle jag ju kunna slippa min obligatoriska närvaro som "ass. coach". Så jag hörde av mig till klubben nya överhuvud Tyra, 1 år och 4 månader. Som headcoach lilla dotter är det nu hon som håller i trådarna. Så jag traskade med bestämda steg ner till dagiset och begärde ett möte med det söta lilla livet. Hon var tveksam till en början men efter lite slug övertalningsförmåga med gråten i rösten och argument som "250 m promenad fram och tillbaka kan faktiskt ta mig tillbaka till framstupa sidoläge", gav hon med sig. 
      Så nu kommer Hjälten och joinar mig för nu blir det fotboll. Sverige mot någon liten ö som inte ens har hela ön för sig själva. Men en sak ska vi göra jävligt klart. Så länge Anders Svensson finns på plan så kommer jag heja på laget från den där lilla ön.




Grattis!




Om tre veckor och två dagar, den 9 november fyller jag 21. Och det ska fan firas hej vilt kan jag lova. Min vän Hjälten har nämligen styrt upp en kryssning för killarna som sätter segel och lättar ankar runt tjugosnåret denna härliga bemärkelsedag.
       Jag har aldrig varit på en sån kalaskryssning förut. Så det är väl egentligen lika bra att göra det ordentligt redan från början. Jag har nämligen bestämt att det ska bli den bästa jävla födelsedagen någonsin. Och då menar jag inte bara min bästa födelsedag någonsin. Jag menar den bästa som någon person i hela världen någonsin haft. 

För att det här ska bli möjligt tänkte jag komponera en liten lista med saker som måste göras och ta med.
- Måste jobba lite på konditionen för att vara uthållig nog att röja nonstop.
- Eftersom det är ganska gott så måste jag även köpa Nonstop.
- Skaffa en TiVo så jag kan spela in alla hyllningsprogram om kommer rulla på TV den dagen.
- Måste förflytta hela sparkontot till VISA-kortet då jag har en känsla av att det kan behövas.
- Så att jag kan vara stilig som aldrig förr och oskrynklig måste jag köpa ett strykjärn
- Måste svälta mig själv så jag kan äta massor av buffén som jag räknar med finns på båten.
- En ny taktik mot ovälkommet raggande måste också utvecklas, valfrihet förnöjer.
- Hämta min gamla flytväst hos morsan. Man ska alltid ha flytväst när man vistas på en båt. Inget springande ombord, och sitt ner i båten!





Jag är rädd!




På något sätt tror jag att jag har fått feber. Jag vaknade imorse alldeles svettig och mysig efter en av dem värsta mardrömmarna någonsin.
      Som jag har skrivit tidigare så har jag stora problem med fåglar. Dem skrämmer mig. Jag hatar dem. Och den här helvetesdrömmen hade mycket med fåglar att göra. Jag och några kompisar satt av någon anledning på en sliten läktare och kollade på någon fotbollsmatch med knattar. Bakom oss på marken var det någon form av djurpark. När alla djur blivit inlåsta sprang det ändå runt en jävla Påfågel. Och Påfåglar är ju nog de läskigaste av dem alla. Men så länge den var där borta var det ju lugnt..
      Men helt plötsligt kommer två killar gående med Påfågeln bredvid sig som om den vore en människa. Fågeln gick där och spände sig och spelade galen. Då fick jag ju tokspel och bara löpte och löpte och löpte. När fågelskrället var borta kunde jag sätta mig på läktaren igen.
      Då började det hända grejer i matchen för helt plötsligt skulle domaren köpa kaffe i automaten men han var så kort så han nådde inte upp till knappen. Han var kortast någonsin men han var ändå inte dvärg. Sen frågade han en tant om det var okej att dömma straff istället för inkast. Plötsligt vände jag mig och och då låg Påfågeln och slaggade på raden bakom mig. Jag fick tokspel igen och vaknade av att jag skrek. Då kom jag på att det inte var en Påfågel. Det var en Kalkon. För dem äter inte Påfågel på Thanksgiving.

      Jag tror att hela fågelrädslan kommer ifrån att mina föräldrar tvingade med mig på Fågelsafari i Hagaparken när jag var liten och jag gick runt och nojade sönder mig själv för att någon av de äckliga små krabaterna skulle sätta sig på min axel eller skita mig i huvudet.



Kräm Klurar #2!




Skrev för ett par dagar sedan eller något ett litet inlägg som heter Kräm Klurar. Nu är det dags att följa upp det med lite nya tankar och funderingar som snurrar runt i min oändliga och fantasifulla hjärna. Det är nämligen dags för Kräm Klurar #2!

Ligger och tittar på Boston Tea Party och det visar sig ju att Leffe GW är en riktig kalaskille.
Hur tänker man om man döper sin hund till Gunvald?
En tant i huset bredvid moppar sitt hem minst 4 gånger om dagen och sopar hela uteplatsen varje gång hon rökt.
Problemet med att ha klockan på höger hand är att man inte kan ställa in tid och datum utan att ta av sig den.
Jag vill ha en pannkakstårta i födelsedagspresent.
Några av mina vänner har ett och annat otalt med Inkasso. Frågan är bara vem han är den där Inkasso. Hur ser han ut? Vart kommer han ifrån? Han skickar ju bara brev.
Jag funderar fortfarande på vad som händer om man rostar knäckebröd. Min teori är att det blir ännu knäckigare.




Kalas!




Jag är sjuk. Min hals är helt förstörd. Jag har skavsår i näsan för att jag snytit mig så mycket. Det är ju inte så kul. Så jag har inget vettigt som jag orkar skriva för tillfället. Jag har i alla fall lyckats utnyttja dagen till att titta på Blades of glory. Alltid nåt..

I väntan på nya mästerverk kan du ju sätta Plies ft. Akon - Hypnotized på repeat..




I have a dream!




För några dagar sedan gick en dröm i uppfyllelse. Jag ska få åka till fjällen med mina kompisar och åka skidor och festa. För tillslut har de insett att det finns andra saker att göra i fjällen än att hänga i "Mormors Störtlopp" eller puckelpisten.
       Nu har vi fått världens idé också. Som också är min nya dröm. Har nyss vart hemma hos Frutte och kollat på film med honom och Draken. I filmen hyrde ett gäng killar ett hus. "Finns det pool?", frågade de gubben de hyrde av. "Nej", svarade gubben. Då får man helt enkelt ta och fixa en pool. Man täpper till alla dörrar och fönster och prylar och fyller huset med vatten. Längre bort än så är inte ett poolparty. Det är inte vid alla pooler man kan öppna kylen och ta ett glas lättmjölk.
       Så det tänkte vi styra upp när vi åker till Norge i vinter. Klarblått vatten, paraplydrinkar, palmer och Absolute Summer i högtalarna. Hela härligheten, fast med -20 grader utanför och en kavalkad i gula killnamn i snön. Så har du vägarna förbi Norge och känner dig lite frusen så är du hjärtligt välkommen.




Du är ju dum i huvudet!




Det finns fan för många människor med lite mer begränsat vett i huvudet. Inatt var det inte långt ifrån att jag blev av med allt jag äger. Men vi börjar från början.
      Det började nämligen med en fotbollsmatch med tillhörande pizza och öl. Och som vanligt så lyckas jag bli övertalad att gå ut. Det händer fan varenda gång. Jag vet inte hur många gånger jag har skrivit att min planerade lugna helg spårat ut totalt.
      Jag lyckades såklart försvinna in i min egen underbara lilla värld. Därför finns det inte så mycket att berätta om från själva utgången. Men när jag knatade hem från nattbuss 892 runt 03.07 hade jag lyckats klättra fram ur det svarta hålet. Det är jag ganska nöjd med måste jag erkänna. För när jag promenerar och sköter mitt så går en pajas bredvid och tittar på mig. Sen börjar han prata med mig. Han berättar om sitt grymma jobb som P.A.P-lärare och sin grymma P.A.P-utbildning. Spännande. Verkligen jättespännande.
      Till slut märker jag att det är något skumt med nissen. Han vägrar säga vart han är påväg utan bara följer mig. Nu går det också upp för mig att han tänker knivhugga mig en 15-16 gånger när han vet vart jag bor, ta mina nycklar och sno allt jag äger. Men snabbtänkt som jag är så bjuder jag på en kroppsfint och blir av med honom.
      Som belöning för min välsmorda hjärna så fick jag skutta runt utomhus i det minst sagt bistra klimatet. När jag vaknade imorse hade jag löjligt ont i halsen. Då hade det faktiskt suttit finare med ett par knivhugg och min egen sjukhussäng..




Nu är det dags!




Idag fick jag äran att vakna utav ringklockan på min dörr. Halvt sovande men fullt påklädd hasade jag mig iväg till dörren. Det var nämligen sjukt jävla kallt i mitt lilla krypin inatt. Jag sov i t-shirt, mjukisbyxor och strumpor. När jag låg där ihopkurad under täcket kände jag mig som en djupfryst räka som hustlat paneringen av en sprödbakad torsk och panerat mig själv.
      Det var min mamma vid dörren. Hon skulle fixa lite prylar åt mig. Hon började med att sätta upp mina nya fräsiga gardiner. Nu börjar det faktiskt se riktigt stiligt ut här. Samtidigt låg jag i soffan och åt godis och slötittade på Squash på FTV eller YLE1 eller vad fan den finska kanalen heter. Underhållningsvärdet låg väl nånstans mellan att plocka maskrosor och sortera strumpor. Med andra ord riktig jävla fiesta.
      Sen sydde mor min in mina Ijin-jeans som blivit förstora efter vårens värdelösa viktras. Jag tittade intresserat på... Sen klippte hon mitt hår. Jag litar inte på frisörer... Hon är lite av en allt i allo min mamma. Hon kan styra upp det mesta. Det är bra. Jag gillar henne. Man skulle faktiskt kunna säga att jag älskar henne.




Borde förbjudas!




Den första kvällen av min lugna och fattiga helg slutade helt tvärtom. Fattig är jag i och för sig fortfarande, fast lite fattigare. Men lugnt blev det däremot inte. Min kompis, aka "Thomas Ledins brorson", tyckte vi skulle dra en bio. Det gjorde vi. Vi såg The Kingdom. Den var riktigt bra.
      Utanför träffade vi lite andra vänner. Dem lyckades lura med sig oss till T.G.I Friday's. Där blev det ett par öl och två, tre, fyra röda så var budgethelgen förstörd. Men det var fan värt det för oj vilken underhållning det bjöds på. Det var nämligen after work på något okänt företag. Så tänk dig det pinsammaste dina föräldrar någonsin skulle bete sig. Där har du nivån på den festen.
      En något överförfriskad hona från företagsfesten började limma på "Thomas Ledins brorson" i baren. Hon låg väl runt en stadiga 43 år. Så han hakade på för att det var kul. Men slängde igen dörren i ansiktet på henne. Då kom hon fram till vårt bord. "Dansa med honom, han vill" sa Mikaela och pekade på mig.
Damen: Kom och dansa!
Kräm: Nä jag passar nog på den..
Damen: Så jävla tråkig! Varför? Har du herpes?
Kräm: Ja.
Damen: Men har du herpes?
Kräm: Jaa. I munnen, på Charlie, överallt...
Damen: Har du AIDS?
Kräm: Japp.
Damen: Har du verkligen det?
Kräm: Yes. Jag har allt.
Damen: Men det gör inget. Kom och dansa!
Kräm: Men jag vill inte dansa med dig! Du är dubbelt så gammal som mig! Du skulle kunna va min morsa! Jag vill inte hångla med dig och jag vill verkligen inte ligga med dig!

10 min senare gick jag förbi henne vid baren.
Damen: Kom och dansa.
Kräm: Men jag har ju AIDS!!

(För övrigt så har jag verkligen inte AIDS eller herpes. Den enda sjukdom jag äger är en förkylning)




Människans bästa vän!




Idag när jag åkte hem från årets hittils tråkigaste träningspass fick jag Kexchoklad på Gullmarsplan. Jag fick till och med två, bara för att jag var så snygg och trevlig som sa tack. Alla otacksamma snorungar och "affärsmän" som var på väg hem kl 14.15 fick bara en. Det känns bra. Och jag verkar gå hem hos tjejer födda -92. Det märktes redan för nån månad sen vid Sköndalshallen när det raggades hejdlöst på mig av denna åldersgrupp. Jag vet inte hur jag ska tolka det riktigt...
       Efter att ha fått en överraskning kom en annan överraskning. Utanför bussen blev jag helt oprovoserat attackerad av en liten jävla byracka. Som tur var så var kopplet för kort för att han skulle nå fram. Och jag såg direkt att "det lilla livet" var tränad att gå rakt på dem känsliga delarna. Blicken var fäst på ett väldigt obehagligt sätt och han hade fradga i mungiporna.
      Det oskyldiga lilla flickebarnet som höll i helvetet höll på att flyga med flera gånger när han hoppade och skällde och hade sig. Fast så oskyldig var hon nog inte eftersom hon bussade hundskrället på mig. Uppenbarligen var hon inte 92:a i alla fall.




Follow my lead!




- You tell med problem. We drink. Problem kaput.

Det går ju inte annat än att avundas ryssarnas inställning till livet. Ett litet järn vodka eller två, så försvinner alla livets problem innan du har hunnit säga "Snabbt och lätt, färdigbrett".
      Men det verkar ju bara fungera på andra sidan Östersjön. Skulle man råka bränna sig på gröttallriken och ta sig lite vodka för att må bättre här i Sverige, skulle man utan tvekan bli utpekad som Crille P:s bortglömda avkomma. Vi borde bli lite mer openminded.
      Det vore ju grymt om man kunde skriva på sitt CV att "Jag är en väldigt bra problemlösare för jag har en flaska sprit i väskan hela tiden, och jag är inte blyg för att bjuda". Vilka härliga och trivsamma arbetsplatser vi skulle få här i Sverige.




Kräm klurar!




Jag har extrem, extrem träningsvärk.
Jag har börjat lida av svåra sömnproblem.
Jag har ingen mjölk kvar i kylen.
Jag har i tre dagars tid gått runt och funderat på vad som händer om man rostar knäckebröd.

Vart ska det här sluta?

En glad nyhet är i alla fall att hemlösa nu får sova på L.A:s gator. Äntligen!





Gör mig en tjänst!




När jag var liten brukade jag alltid läsa innan jag gick och la mig på kvällen. Framförallt när jag var hos min mamma, för där ute på vischan i Mälarbaden utanför Torshälla utanför Eskilstuna fanns det inga roliga TV-kanaler att titta på. Jag var jävligt såld på dem här Wahlströms-böckerna (de hette så va?). Dem med grönt på sidan. Det var något hockeylag i Kanada, några ungar som löste brott över internet, och så Zorro såklart.
      Sen var ju Bert en evig favorit. Ojojoj vad jag ville vara som Bert. Före Bert var det tjejtjusaren Sune. Ojojoj vad jag ville vara som Sune. När man blev lite äldre och coolare var det ju ballt att läsa Wallander. Nu hatar jag Wallander. Han gjorde så att jag slutade läsa innan jag gick och la mig och plågade mig framför dåliga TV-program istället.
      Nu har jag börjat läsa igen. Även fast jag har bra TV-kanaler. Jag har precis läst ut De utvalda. Den var ju lite annorlunda skulle man kunna säga. Nu behöver jag en ny bok. Och jag behöver hjälp. Jag vill ha tips. Någon som har något bra på lager? Men ingen jävla deckare tack!

Nu ska jag sova, slagga, sussa, slafa, nanna kudde med en rungande T-Pain skiva i bakgrunden. Godnatt!




Snart dags för pension!




Idag har jag märkt hur vuxen jag är. Det hela började med att jag erkände mig besegrad av dem vedervärdiga baciller jag råkat ut för och sjukskrev mig själv från att åka och träna. Istället tänkte jag bädda ner mig i soffan och krya på mig med något så vuxet som te. 
      Men innan jag kunde ta vara på denna nu "lediga" dag var jag tvungen att åka hem till farsan och sköta lite viktiga business. Det var nämligen dags att kasta iväg ansökan till universitetet, och för att det skulle bli möjligt var jag tvungen att reda ut ett och annat över telefon. Även Alfa-kassan skulle få sig en avhyvling för mina pengar har fortfarande inte dykt upp..
     Telefonkö är ett mysigt litet spektakel. Jag spenderade ca 45 i dem idag. Hela tiden sa dem "din beräknade väntetid är 4 min", och så fick man höra sån här skön, lugnande jazzmusik hela tiden. Jag blinkade lite med taklampan och tjillevippen så hade jag ett party.
     Sen åkte jag hem. Fast först köpte jag juice som det var pangpris på. Just det! Så vuxen får man lov att vara när man gör något så omoget som att flytta hemmifrån utan att ha jobb. Jag kände mig som en familjefar med villa, vovve och Volvo som försöker spara en smula på att klippa ut kuponger i tidningen.

     Som om inte det här vore vuxet nog så fullbordade jag dagens mogen-maraton med att sälja fonder. Jag ska ju bli börshaj och någonstans måste man ju börja. Imorgon ska jag leta upp det mest korrupta företag jag kan hitta och investera skiten ur det!



Ibland är man en stjärna!




Igår kväll gjorde jag comeback på innebandyplan. Det tog ganska exakt 7 månader och 7 dagar. Så jag är glad. Det slutade nämligen inte med att jag slickade golvet sprängde hallens decibelmätare. Jag lyckades däremot dra på mig en ordentlig jävla hosta. En riktig retsticka till hosta.
      Att träna när man är sjuk är nämligen ungefär lika smart som åka stjärtlapp rakt in i en lyktstolpe. Det slutar troligtvis i fosterställning under täcket med svåra ångestattacker. Man borde faktiskt få lära sig redan på dagis att inte åka sista åket. Jag har fortfarande mardrömmar om hur den där plåtpinnen närmade sig i en hisklig fart. Som tur var hade jag skidglasögon på mig så jag var i alla fall snygg när jag krashade.
      Men viking som jag är så berör detta inte mig särskilt mycket. Lite hosta och snörvlig näsa har väl ingen dött av? Jag fick bara betala med att ställa in ett av dagens träningspass. Så det blir bara 8 den här veckan istället för 9. Det börjar gå lite överstyr med träning. Jag är ständigt trött och skulle lätt kunna somna om jag satte mig på till exempel en stjärtlapp och gav allt ner mot närmsta vägg eller nåt, och blundade.




Fixar du det?!




Att titta på arbetsannonser på ams.se är ju en liten fest i sig. Att man sedan inte har gjort det sedan i torsdags ger ju saken bara lite mer krydda. Jag har nämligen ganska nyss gått igenom 97 sidor av denna ljuvliga företeelse. Om jag skulle tycka om att förstöra folks liv, eller med andra ord vara telefonförsäljare, så vore "Platsbanken" porten till himlen. Nu är inte jag riktigt den personen, vilket innebär att det svarta hål som vi alltså kallar "Platsbanken" är inget annat än ett helvete.
      För visst fan är det illa när de enda annonserna som inte innebär att sälja sin stjäl, lika gärna skulle kunna vara en vädjan om brevkompisar tagna direkt från Kamratposten anno -97. Jag tror faktiskt att dessa brevkompisannonser var början till slutet för folk som diktade ihop dem dem. Har man en gång misslyckats med att få sig en färsk liten själsfrände på andra sidan Vänern så finns det ingen återvändo. 
      Efter några år är det dags att prova lyckan i Mitt i Söderort. Men den här gången är det en "riktig" själsfrände det jagas. Inget saligt lyckorus här heller mynnar troligtvis ut i något annat slags forum. Jag skulle tippa på match.com, eller eviga raggkvällar på Karlsson och Co...



Oh I think they like me!




Pingis är ju ett spel som vi alla älskar att hata. Mer värdelös sport får man leta efter. Stå på varsin sida om en förkrymp tennisplan och slå med små jävla dasslock på en fjäderlätt liten kula, och varje gång knyta näven i hopplösa försök att lyckas psyka motståndaren sönder och samman efter en vunnen pinne. Du hör ju själv hur det låter.

      Nu kanske du tycker att jag är helt dum i huvudet som gnäller på pingis när jag själv spelar Innebandy, aka fjollhockey, där man också pangar på en ful liten boll. Men där har du fel i så fall. För i Innebandy kan man i alla fall vara snygg när man lirar. Det är fan fullständigt förbjudet i ping-pong.
      I pingis går det nämligen oftast till så att kortast shorts vinner. Jag vet inte om det är så att man ska lyckas få motståndaren att tappa koncentrationen när nån lirare från Uzbekistan fläker upp sina bleka, håriga lår, eller om det bara är en modefråga. Till dem makalöst korta shortsen är det standard med ett par jävligt smidiga skor med inbyggd snabbhet, som vart med sen 1982. För att inte sticka ut ur mängden fullbordas utstyrseln med en otroligt fräsig pikétröja med diverse reklam, gärna i någon härlig blå nyans. 
      Det faktum att sportens största stjärna är en 45-åring med alkoholproblem som hänger med Dr Alban och D-Flex borde säga det mesta.
      Idag har jag för övrigt varit uppe och hos min evige granne Sallis och spelat pingis. På tv-spel. Och jag förstörde honom. Ordentligt. Fan vad kul det är med pingis!



Vilken underbar dag!




Den här dagen har ju varit makalöst, makalöst värdelös. Det har varit en enda stor kompott av uselhet och misär. Allt ifrån krampaktig och pinsam innebandy i Sjöstadshallen, till mysteriet om hur man viker lakan. Det har varit illamående. Det har varit rastlöshet. Det har varit extrem trötthet. Det har på en del håll klämts fram ett par tårar. Och som grädde på moset så har det varit alldeles på tok för lång kö till DT:n på McDonalds Sköndal. 
       Såhär på kvällskvisten har jag också mötts av nyheten att mr Wennberg är på besök på hans och mitt privata rum på SÖS akutmottagning. Vi har nämligen klippkort där. Det står Kräm och Wennberg över sängarna. Om någon nojig gamling men hösnuva eller liten skitunge med stukat finger har ockuperat dessa sängar, är det helt enkelt bara att resa på sig när någon av oss rullar in från det gula vrålåket. Ska man ligga på akuten i flera timmar ska man fan i alla fall få känna sig som hemma.

Nu är jag för trött och ledsen för att orka bjuda upp till dans. Vi får jobba vidare imorgon.




Du skulle bara våga!




Idag har jag varit i stan. Det fanns bara skit. Och tur var väl det för min ekonomi är lika ansträngd som relationen mellan gitarrkillen i Skanstulls tunnelbana och Rebell Robban. En evig beef som aldrig vill ta slut, av förståeliga skäl. Dock är beefen mellan mitt konto och Stockholms arbetsgivare inte lika förståelig.
         På hemresan lyckades jag bli totalt fördömd av en gammal tant. Hon satt på fyran bredvid oss på t-banan. Hon tittade på mig hela vägen och skakade på huvudet konstant. Första tanken var att hon blivit så inspirerad av gårdagens storfilm Ali att hon gått och fått Parkinson, vilket hade varit lite tråkigt. Men resten av kroppen var alldeles lugn. Hon satt helt enkelt och hatade mig.
      "Nää vad är det för fel på dagens ungdomar. Mössa på sig inomhus. Och orakad är han också. Han ser helt orespektalbel ut. Den unge mannen förtjänar en avhyvling som min far gav mig redan i nioårsåldern. De ska vet hut, ska de göra. Hade pojken varit mitt barnbarn hade jag lagt honom över knät och smiskat honom med handväskan som aldrig förr."

      Ungefär så tänkte hon förmodligen när hon spände ögonen i mig och sakta skakade på huvudet. Sen började det gnissla om tåget. Då höll hon för öronen. Haha. Rätt åt dig. Sitta och hata mig sådär.. Då hatar jag tillbaka ska du veta.



Christian vs. Kräm!




Jag är lite kluven. Jag vet inte vad jag ska göra av en underbar fredagkväll som denna. Christian, den lite mer lugna, förnuftiga och smarta delen av mig, tycker att jag ska hålla plånboken stängd och dra hem till Hjälten och ta det lugnt och titta på TV. Men mitt alter ego Kräm däremot, han tycker att det är ju trots allt bara fredag 52 gånger om året, och då ska man fan ta vara på dem. Och med ta vara menar han helt enkelt att jag ska ragga upp lite festsuget folk, släppa taget om plånboken och helt enkelt förstöra mig själv och Stockholm sådär bra som bara jag Kräm kan.
       Det är som att det sitter två små versioner av mig på mina axlar. Han på vänster sida, Christian, han halvsover och har på sig Nike-mjukisbyxor, Acne-munkjacka och en väldigt fräsig Stray Boys-mössa, samtidigt som han viftar med 172:ans busstabell mot Gubbängen. På höger sida sitter Kräm. Nä nu ställde han sig upp, taggad som han är. Han har på sig ett par stiliga jeans, nystruken skjorta, väst och han har till och med slagit till på en slips. För Kräm vill göra det ordentligt ikväll.

What to do? What to do?




Inte nu igen!




Nu är det Die Hard på tv. Haha. Jag börjar skratta så fort jag tänker på det. För på något sätt så har den filmen seglat upp som någon slags favoritfilm hos mig. Jag vet inte varför. Jag tror det är för att nya är så overkliga. Sånt stör jag mig på. Jag letar fel. Men när det är Die Hard, då är jag glad...

Idag när jag satt helt död efter massa träning, här hemma i min tråkiga ensamhet, och tittade på massa bloggar så märkte jag att det verkade vara något speciellt med den här dagen. Först var det lite svårt att förstå vad det handlade om. Det var som om alla gått samman för att hylla någon liten rund sak. De flesta såg ut som små bruna snäckor. Med vita prickar på. Och folk var helt lyriska över dem. Det verkade heta något med Kan.. Kanel. Vad var det nu igen? Just det Kanelbulle!

Det är Kanelbullens dag idag. Jag har inte ätit en enda kanelbulle... Och det enda jag fått se hela dagen är kanelbulle hit och kanelbulle dit. Den här dagen har varit ett stort jävla hån mot min brist på bullar...




And I love you!




Jag är egentligen en jävligt snäll människa. Det skulle inte förvåna mig om jag är snällast i hela världen. Men det finns en person som jag verkligen inte skulle tveka på att döda om jag fick chansen. Nä det finns faktiskt två men den andra orkar jag inte säga vem det är.
      Den första på listan tränar på samma gym som mig. Han kallas för Hitman. Helt enkelt för att han ser ut som killen i Hitman-spelet, fast istället för en streckkod i nacken har han en grop som är blå... Hitman är den överlägset jobbigaste personen jag vart med om, och idag höll hatet på att gå överstyr. Han ställde han sig en meter från mig när jag trixade lite. Där står han och rapar och grymtar och kastar in ett och annat skrik när han tränar.
      Och om Pjotor i gårdagens lilla saga luktade äckligt så är det ingenting mot Hitman. Han luktar som en blandning mellan ciggaretter, svett och sån där äcklig Cajunmat man kan köpa i Kungshallarna. Som om inte det här vore nog så ser han ut som om han får en liten orgasm varje gång han lyckas lyfta en vikt... Det går ju inte. Jag vill inte se orgasmer när jag tränar! Och aldrig någonsin en killes..



God Daaaamn!




Vilket äckligt pinsammt uselt sätt att förstöra en alldeles underbar onsdagkväll på! Nu är jag på riktigt dåligt humör. Mängder med erbjudanden av Champions League-tittande avslogs enbart på grund av en äcklig bortamatch i Norrland. Det stod till och med att vi var i Fjällen på Wennbergs GPS när vi var framme i Barkaby. Det var det enda roliga med eländet.

Mitt liv är fan lite lätt i spillror för tillfället. Det ser ju ut som om jag kommer få leva på vatten och bröd fram till jag lyckas lura mig in på Universitetet. Och nu vill Draken till stan på lördag. Och jag har inte köpt ett klädesplagg sen jag flyttade för snart 2 månader så jag kunde ju inte motstå. Och så ska vi ut på lördag. Och min plånbok är oftast vidöppen när jag har fått alkohol i mig. Det slutar alltid med att jag inte vågar titta på kontot fram till nästa veckas utgång...




För jag drar nu!




Nu ska jag åka halvvägs till fjällen.. Eller närmare bestämt Barkaby. Stället man passerar men aldrig, aldrig, aldrig stannar i. Enda platsen i Stockholm där Buffalo och savannbyxor fortfarande är standard på varenda flicka som vuxit ur sina vindbyxor och Fila-skor. Barkaby är även känt som orten där killen med störst antal kvadratcentimeter jeans instoppade i Intersport-strumporna är den som hookar flest pinglor. Barkaby och Huddinge också. Jag känner stort förakt för Huddinge.

Det vankas nämligen bortamatch för Söderorts stolthet Sköndals IK. Så passa er Bele fucking Barkaby för ni kommer få så mycket pisk av Coach Kräms mannar.



Haha, Pjotor din skojare!




Pjotor är en man på cirka 57-59 år. En ganska stor man. Med ett klart ryskt utseende. Därav namnet såklart. Pjotor är förmodligen skild. När han var ungtupp i St Petersburgs citykärna var han en mycket poppis bland de ryska honorna. Nytt ragg varenda helg, ända tills han hittade sin "självfrände". De gifte sig på stört och började leva lyckaliga i alla sina dagar.
      Men efter diverse förskingring och skattebrått tvingades Pjotor och frugan fly till det förlovade landet Sverige, och "varma, sköna" Stockholm. Här blev Pjotor en helt annan människa och frugan hittade en rik yngling som gick igång på äldre, östeuropeiska tanter. Pjotors liv gick åt helvete helt enkelt. Men nu ska det bli ändring på det!
      Idag tränar Pjotor på Friskis och Svettis i Ringen. Han gör det iklädd sin gamla träningsoverall som han ärvt av sin morfar. Overallen är beige. Den har färgglada inslag av ljusgult, grått, lila, och rosa. En gång i tiden var overallen vit med färgglada inslag av riktig gul, svart, mörkblått och rött. Overallen ger Pjotor en konstig lukt. Som en blandning mellan ruttet the, curry, 6 dagar gammal Gazpacho, och kaksmulor. Den luktar skit faktiskt.
      Overallen ger honom ett fint helhetsintryck. Han ser väldigt manlig ut med jackan instoppad i byxorna. Byxorna som förövrigt sitter någonstans strax över naveln.
      Nuförtiden får inte Pjotor ragg varje helg.

I omklädningsrummet började Pjotor prata med mig. Han undrade om det fanns någon hårtork. Pjotor var inte ryss. Han var svensk. Fan Pjotor nu måste jag ju skriva om hela berättelsen!!

(För den som undrar så fanns det ingen hårtork)




Bjuder på kalas!




Jag har kommit på en sak. Det är så att jag har bommat att nämna att jag var på arbetsintervju igår, nej i förrgår står det på klockan. Det var på Telia. Kundtjänst. Det gick fan ganska bra. Dem gillade mig. Inte så konstigt kanske. Jag sålde fan mig själv sönder och samman. Jag kände mig smutsig hela dagen efter det. Tvingades ta en ordentlig dusch. Vattnet var nästan svart av skit.

Ikväll har jag käkat tårta. Vem har bestämt att man måste äta grön tårta när någon fyller år? Det smakar lite sådär nuförtiden. Ungefär lika tröttsamt som att äta havregrynsgröt till frukost varje morgon i 8 månader.
        När jag käkat klart och åkte hem hittade jag en liten kompis och numera granne på bussen. Så hon kom och inspekterade mitt hem och så åt vi nudlar och tuggade tuggummi. Inflyttningsfest med andra ord...




Måste bestämma mig!




Vad köper man till en herre/gubbe som fyller någonting mellan 50 och 55? Min far, eller Hey Baberiba-kungen som han också kallas, eller Sten Sture den yngste som han också kan kallas, fyller nämligen år idag.
       Första tanken hamnade självklart på ett par nya jeans eller två, eftersom han gått och snott mina gamla Nudie-jeans. Men jeans tänker jag inte köpa till honom. Nästa tanke blev en dam. Han är nog nämligen lite ensam. Men det kan jag ju inte köpa. Det vore inte så fresh. Och jag vill inte ha någon hooker som plastmamma! Så det går bort.
      Ett altervativ vore ju att fixa tonade rutor till hans hus. Såna som man har på bilar. För det känns som om han inte haft persiennerna uppe sen Skurt och Inga-Maj spelade låten jag skrev in och önskade på det lilla pianot. Då skulle han ju kunna kika ut men ingen skulle se in. Plus att det kanske vore coolt med svarta fönster på huset.
      Senaste 10 åren har jag säkert köpt en bok till honom varje födelsedag och julafton. Förutom när han fyllde förra året. Då köpte jag en kökskniv. När han öppnat paketet ville han ta ut kniven och ta en titt. Då skar han sig i fingret så jag fick köra honom till doktorn så han fick sy...




Dagens äckligaste!




Idag är dagen som livsmedelsbranschen släppte en bomb som heter duga. Det överlägset äckligaste pålägget någonsin har nu kommit ut på marknaden. Det måste vara så äckligt att om en tant över 68 med något sviktande hjärta, definitivt skulle tacka för god match. Det perfekta sättet att förgifta sin värsta fiende på vore att bjussa på en macka med detta pålägg. Vad är det då som nu finns i var och varannan kyldisk? Jo det är Kaviar med banan!!
      Det är helt otroligt. Jag kan se framför mig hur VD:n på Kalles sitter på sitt kontor med fötterna på bordet. I ena handen har han en banan, i den andra en kaviartub. Han klämmer ut en klick kaviar på bananen varje gång han ska ta en tugga. Han tänker: Jag har fan en förmögenhet i munnen.



Nu är nog mitt liv förstört!




Har nu ytterligare lite bevis på att jag var lite vilsen i lördags. Jag kan inte hitta min tröja. En av mina bästa. Som passar till allt. Den var inte helt billig heller. Vilket gör det hela ännu värre. Nu ska jag alltså lyckas spåra en tröja jag lyckats kröka bort.
      Konsekvenserna av en helt vanlig lördagkväll i slutet av September blir bara större och större. Snart knackar väl polisen på min dörr och säger att jag är misstänkt för mord. Och det skulle inte förvåna mig om de skickat de överlägset snyggaste tjejpoliserna i landet så jag skulle säkert erkänna direkt fast jag inte har någon aning om det är sant eller inte. Bara för att få sitta i ett litet rum och bli "förhörd" av landets snyggaste poliser.
      Sen skulle jag hamna på Hall eller Kumla eller nåt sånt och inte ha något annat val än att gå med i Fucked for life eller Hell's Angels och på bara några år jobba mig upp till toppen och börja planera bankrån och mörda polischefer som vägrar mutas och sen skulle jag bli tvungen att göra en Joakim Posener och fly landet och bosätta mig Tchad och aldrig mer få träffa min familj och mina kompisar och sen skulle jag få ett pris på mitt huvud och bli jagad i hela Afrika av tjuvskyttar och bounty-hunters precis som i Renegade.
      Hela mitt liv förstört för att jag fick nästan alla klunkar på ölspelet i en etta i Danderyd...




Vad säger du nu då? Va?!




Look in my eyes all you se is a star
Rockstar Mentality don't play the bar
they lovin my swag the way that I walk
the language I speak they know how I talk
they like to see me when I step on the scene
go hard to the core go to the extreme
he way that I dress they diggin' my style
totally admire the way that I smile
the club go crazy might get a little wild
it's hard to control them massive crowds
they're givin me noice for keepin me right
I love this Rockstar Mentality like

just can't get enough
just can't get enough of me
the menatality my Rockstar Mentality


Appropå ingenting så hade jag tänkt göra karriär som börshaj. Just nu är min enda inkomst det jag vinner på mina fonder. Dem har ändå gått ifrån 34 000 till 60 000 på ett tag. Snart 21 år närmare bestämt, om dem nu sattes in när jag föddes. Det är ju snabbt och bra....
      Och eftersom det är så enkelt så kan jag inte tänka mig att det skulle vara några problem att äga Stockholmsbörsen. Jag skulle tjäna så mycket mer pengar än er andra. Någon som har ett tips på en bra aktie? Gärna med ett jävligt coolt namn. Eller nån kanske säljer riskkapital?




RSS 2.0