Gör mig lycklig nu!




Igår fick jag ett väldigt bra telefonsamtal. Nu ska jag berätta för dig vad samtalet handlade om. Häng med...

Jag tror att jag har berättat om att jag i vinter ska åka till Norge med mina kompisar och festa, röja och kanske åka lite skidor. Kort sagt, min barndomsdröm skulle gå i uppfyllelse. Men idag efter work work ringer han som styrt upp allt och säger att det förmodligen är ändrade planer.
       Det blir inget Norge. Lax och Lusekoftor är passé. Istället blir det, om allt går rätt, Alperna och Frankrike. Nu är det Paté och Basker som gäller. För den ringa summan av cirkus 4,5 sedlar med tre nollor får vi allt. Förutom mat. Och Bumbisaft. Jag kan redan se mig själv i mina läskigt fräsiga spegelglas, njutandes i solskenet på toppen med med en varm choklad i ena handen och en kall Stella i andra handen, och ett par stadiga Atomic på fossingarna.
       Så fuck Norge! Vive le France!


Om det inte blir nåt nu kommer jag börja gråta...
    
  



Jag har svaret på allt!




Idag var det dags igen. Snökaoset kom tillbaka till Stockholm. Och jag kan ju kort beskriva min reaktion som äcklad. Snö söder om Uppsala är inte okej. Men till skillnad från förra gången blev inte jag särkskilt påverkad idag, förutom att jag halkade runt i snorhala mackor som inte ens lite höll mig varm.
        Men nog finns det folk som blivit påverkade. I sömnens Mecka, Sköndal, var det sällan skådad action i "centrum". En SL-buss stod smått dubbelparkerad mitt i gatan som om han ägde stället. Bakom stod en sån här ambulans. Mitt hököga kunde tyvärr inte avgöra om chauffören varit lite avundsjuk på att piloter får all uppmärksamhet så han tutade i sig en flaska Jack Daniels och begav sig ut på en vansinnesfärd i 30-zonernas 30-zon, eller om en lustigkurre till gamling ville liva upp vardagen för sina medresenärer genom att kasta sig på golvet och fejka en hjärtattack och tvinga ut alla i den bistra kylan.
       Men det handlar om livets kretslopp. Hade inte systemet sålt Jack Daniels hade inte chauffören kunnat supa ner sina sorger och då hade inte gamlingen gjort sig illa och då hade inte ambulanskillarna fått åka ut och då hade de inte fått någon lön och då hade de tvingats svälta och då hade deras barn fått bo med sin änka till mamma som hade knarkat ner sig och glömt att betala elräkningen och barnen hade frusit ihjäl och männskligheten hade varit påväg mot förintelse.
 
 


Jag är skakis!




Jag vet inte vad det beror på men jag verkar ha uppenbara problem med att hålla maten i händerna, på tallriken, i kastrullen/stekpannan, på mackan och till och med i munnen har nog hänt. För bara några veckor sedan gick en tallrik i kras när någon pyssling i mikron smort in den med såpa samtidigt som gröten stod på värmning. Ikväll när jag gått in i kock-mode och stod och trillade med köttfärssåsen samtidigt som spaghettin skulle i kastrullen vart jag plötsligt statist och kunde bara bevittna hur dem smala, gula som troligtvis skulle passa på en Lika som bär-lista med Mr Wennberg i fredags, en efter en slängde sig mot en säker död på mitt lite för smutsiga golv.
       Förödelsen var total och svordomarna haglade. Tanken på att lämna skiten till någon annan dag slog mig faktiskt. Men det hade ju varit pinsamt slappt av mig. Bort med eländet och sedan var det ju det enda jag behövde göra att lyckas träffa rätt med köttfärssåsen i det svarta hålet, aka tallriken, med en diameter på 20 cm. Inte ens det lyckades jag med utan det sa bara tjillevippen så låg en redig klick halvt över min strumpa och resten på golvet.  
      Svordomarna haglade återigen följt av den lysande idén att helt enkelt slänga allt käk på golvet och äta därifrån. Jag vet inte varför men jag anar att det kan ha nåt att göra med att allt jag dricker fortfarande smakar öl efter helgen..
 
 


Vad vill du veta?!




I try to play cool
Actin like what you do don't phase me, don't phase me
Meanwhile I'm sittin at home, all alone
Tryin to keep myself from goin crazy
When I'm in the house, when I think about
When I see you out, when I hear about
I want my baby back! And I thought it would be easy
but it's hard for me to let you go!
Baby don't go! Baby don't go!

    


Andele! Andele!




Söndagar är ju djävulens svar på Ranking the stars. Make till mer värdelöst spektakel får man ju leta efter. Den här dagen finns enbart till för att få veta hur jävla kass man är. Man ska få känna att suget av att kasta en present i en illaluktande hink. Man ska få känna hur ångesten kommer krypande för hur mycket cash man gjorde av med kvällen innan och kontot är den plats man minst av allt vill besöka.
        Jag har försökt hitta någon gnutta till nyttighet att ta mig till denna söndag. Det mest vettiga jag kommit fram till var att räta till veken på mitt enda stearinljus så att den inte hänger snett och är slak och larvig. Rakryggad ska man vara! När detta problem efter en halvtimmes petande var löst började jakten på nya äventyr. Jag funderade på att äta en knäckemacka eller kanske ta på mig strumpor. Men det kändes som överkurs.
       Kan vi inte bara bestämma att söndagar blir bästa dagen på veckan istället? Vi kan göra nåt annorlunda varje söndag. Lite wild and crazy som en medelålders politiker säkerligen skulle säga. Såhär gör vi. Maskerad hos mig varje söndag! Jag kommer vara Super Mario. Vem vill vara Luigi?



Andele! Andele!




Söndagar är ju djävulens svar på Ranking the stars. Make till mer värdelöst spektakel får man ju leta efter. Den här dagen finns enbart till för att få veta hur jävla kass man är. Man ska få känna att suget av att kasta en present i en illaluktande hink. Man ska få känna hur ångesten kommer krypande för hur mycket cash man gjorde av med kvällen innan och kontot är den plats man minst av allt vill besöka.
        Jag har försökt hitta någon gnutta till nyttighet att ta mig till denna söndag. Det mest vettiga jag kommit fram till var att räta till veken på mitt enda stearinljus så att den inte hänger snett och är slak och larvig. Rakryggad ska man vara! När detta problem efter en halvtimmes petande var löst började jakten på nya äventyr. Jag funderade på att äta en knäckemacka eller kanske ta på mig strumpor. Men det kändes som överkurs.
       Kan vi inte bara bestämma att söndagar blir bästa dagen på veckan istället? Vi kan göra nåt annorlunda varje söndag. Lite wild and crazy som en medelålders politiker säkerligen skulle säga. Såhär gör vi. Maskerad hos mig varje söndag! Jag kommer vara Super Mario. Vem vill vara Luigi?



Du har ju missat något!




Det är kallt. Väldigt kallt. Inatt har jag sovit i kallingar, t-shirt, mjukisbyxor och strumpor med ett duntäcke och två vanliga täcken. Och ändå vaknade jag med snor halvvägs upp i hjärnan. Men viking som jag är så krigade jag mig upp och begav mig till citykärnan med Steven.
      Började med att införskaffa två par nya Björnisar. 10 min senare skulle vi käka lunch och då var påsen spårlöst försvunnen. Jag har fortfarande inte bestämt mig för om jag ska ta på mig skulden själv eller skylla på den Uzbekistanska maffian som huserar i Stockholm och stjäl oskyldiga små pojkars alldeles för bögiga påsar. Hur som helst så var det väl spenderade 400 pix.
      Sen hade jag mängder med små, små granatäpplen i knät. Hur jag lyckades är fortfarande oklart men det är ju inte varje dag man får vara med om det. Inte fan vågade jag smaka på dem i alla fall. Tänk om de hade sprängts i min mun...
      På vägen hem blev vi antastade av en kiss, knark och rökluktande uteliggare som tiggde cash med en mugg med lock. Har man inte missuppfattat hela grejen om man vill att folk ska kasta pengar i en stängd kopp? Det är ju ganska knepigt att trycka en femma genom det lilla hålet man sörplar kaffet från... Om du läser det här Uteliggaren så måste jag säga att du är ganska dålig på din grej. Du kan inte prata svenska, du luktar inte hallon, dina skor är inte rena och du kan inte tigga som en man!
      
  


Godnatt!




Blev lite mer än 5 min.


Men nu håller det inte längre.

Dags för slafus!


Godnatt!


Kräm out...





Får jag fråga dig en sak?!




Enough
dont believe you dont succeed
and if you dont apply you wont achieve
you keep ya head up high feet down low
follow your heart till you get to the door
bells and wheels and wheels away
never trust a soul im here to say
Stop dependin on and be yourself
and grab a hold and dont look left
so take a swing and heres your chance
you got nothing to lose so make a stance
the clock is tickin and time aint waitin with ya
all alone see thats what your facin

I'm here, I'm gonna make it
Ain't nothing to do to it
I'll take it
I feel it
I'll wish it
Come on pull it I'll straight get it
I'm gonna climb
I ain't waiting
Theres no need with the money i'm making

  
 


Simon says...!




Klockan börjar närma sig 03.36 eller är min tidsuppfattning lite skev? Hur som helst är det sängdags om max 5. Det är inte helt okej att jag mår såhär en fredagkväll. Jag borde vara ute och leva loppan, förstöra dansgolven och visa er alla att jag är killen som stavas K-r-ä-m.
       Men istället sitter jag här och räknar antalet dammtussar på mitt golv, funderar på om Sportnytt räknas som fredagsunderhållning och försöker bestämma mig för om jag ska vika kalsongerna åt höger eller vänster.
       Jag tycker att vi nöjer oss där. Jag känner att kvaliteten enbart kan gå utför och det vill jag inte utsätta dig för. Det sista jag vill är att göra er besvikna så stay tuned for entertainment. Under tiden kan du festa loss till Youngbloodz - Imma shine och ha kalas.



Ännu en gång!




Ibland ser man ju saker som man aldrig trodde man skulle få se. Människor man inte trodde fanns. Upplevelser man inte vet om man ska placera i kort- eller långtidsminnet. Krakel Spektakel och Kusin Vitamin.
        Som vi vet vid det här laget finns det både en och två och några fler profiler på mitt gym. Idag bevittnade jag definitivt en. Gubben bjöd på duschmössa. Och inte vilken duschmössa som helst. Den var blommig. Okej okej han får ha precis hur blommig duschmössa han vill men det ger ju ett lite annorlunda intryck. 
       Fast nu ska jag nog passa på att erkänna att jag faktiskt haft på mig en duschmössa en gång. När jag gick på lågstadiet. Det är ju allmänt känt och skrivet i lagen att alla ungar under 10 blir sjuka om de går ute med blött hår på vintern. Och sjukdom på småbarn innebär ju som vi vet döden. Därför tvingades samtliga ettagluttare införskaffa duschmössa. 
      Men som 8-åring är man ju inte den som vill töja på manligheten. Så för oss lite mer maskulina småglin tillverkades en mössa som såg ut som en rymdhjälm och vips så skulle ju charlie finnas kvar och ingen skulle behöva bli tjej. Jag kände att jag behövde testa eländet som mamma sjukt nog köpte hemma först och där fick det vara stopp. Den 8-åriga stilmogulen i mig sa tvärnej och rymdhjälmen syntes aldrig mer.




Som en ko!




Först ville ingen ha mig. Nu helt plötsligt vill alla ha mig. Det dras i ena armen och det dras i andra armen. Man blir behandlad som boskap. Jag skulle lika gärna kunna stå i en hage och smaska på lite gräs eller lukta på blommorna under ett träd samtidigt som det kommer ett gäng spanjacker som är sämre på spanska än Fegge, och skriker "Honom ska vi ha!". 
        Efter den årliga draften där jag gick i första valrundan till ett av ligans/Telias mest rutinerade lag, inleddes lite otippat en omfattande trade-affär där jag var precis lika hett villebråd som i draften. Det lockades med mobiler från något håll, en och annan laptop, matlåda lagad till mig varje dag, lön lika hög som bubbelplast är kul, och till och med ett löfte om 74 oskulder när jag kommer till himlen ramlade in från någon anonym part. 
        Jag vet inte hur jag ska ta att bli handlad med som om jag vore en burk Bullens Pilsnerkorv på någon dammig hylla på Ica Maxi. Jag tror det känns ganska bra. Det sociala livet segrade nämligen och det ryktas att Palmen fick kicka upp till 4 pers för att ha råd med mig... Men jag som bara kräver nr 12 på matchtröjan...
   
   


Jag älskar det!




Ett beroende är ju oftast ganska trevligt i början. Men efter ett tag kan det utvecklas till en ful, elak och familjesplittrande pest i klass med heroin, digerdöden och Bonde söker fru.
      Då är det ju tur att mitt beroende av Chocomilk på jobbet inte riktigt har nått såna höjder ännu. Under en arbetsdag slinker det ner i runda slängar 6-7 stora glas med denna ljuvligt söta, perfekt temperarade och alldeles utmärkt chokladiga skapelse.
      Och varje gång en slurk smeker mina smaklökar och dansar ner i halsen får jag flashbacks till veckorna på GS. De underbara arbetspassen som var klara 4 timmar före arbetsdagens slut vid midnatt så att man sedan kunde casha in lönen medan vi tog en tripp ner till Tyresö Centrum och drog en pizza eller piskade Robban på sjuan eller kastade hinkar med senap på varandra. Dag efter dag gick det åt mängder med Chocomilk som dracks från 1-litersburkar avsedda för potatissallad och majonäs.
      Jag funderar faktiskt på att köpa loss en maskin från Kaffeknappen. Vem fan bryr sig om familj egentligen? Jag bor ju ändå ensam. Och så länge jag har min Chokomilk har jag den famillj jag behöver. 
  
  


Direkt efter bolibompa!




Jag är jättetrött.
Så nu ska jag göra som indianerna.

Kräm ut.




Gör aldrig så mot mig igen!




Jag kan inte riktigt förstå varför gubbar och gummor som ingått någon form av partnerskap ska sitta och släta av varandra offentligt. Varför Slobodan, ska du ska du sitta och äta upp ansiktet på din hona på ett café där folk försöker avnjuta en härlig kladdkaka och varm choklad? Det är inte det jag vill fästa mina gröna sköna på när jag bara vill ta det lugnt och snacka goja med mina kamrater. Inte blir det bättre av att Slobodan var Polens svar på Ayo (om ni kommer ihåg han med Betongdjungelboken?) med sin vita t-shirt size XXXXL och bandana på huvudet, och saken han nafsar på ser ut att vara "gatflicka" straight outta Litauen med tvivelaktiga kvinnliga drag. Hennes mustasch gjorde i alla fall mig förvirrad.
        Idag på gröna linjen var det dags igen. Dem två själsfränderna slår sig ner mitt emot oss och sitter och snuttiguttar sig och släpper inte varandras ögon med blicken ens för en halv sekund. Visst gör vad fan ni vill men när ni börjar kladda på mina ben med era går det fan för långt! Ta det när när ni kommer hem istället och inte när vagn Pedro är proppfull med bakfyllor och spatserande herrar som tycker om att prata med främlingar.
       


Jag har hicka!




Det var inte allt för länge sedan som jag hade så mycket fritid att jag inte visste vart jag skulle ta vägen. Men numera är jag en väldigt upptagen man. Därför har jag inte haft tid att skriva något om mitt smått underbara, händelserika och lite extra underhållande liv de senaste dagarna. Och jag har faktiskt inte orkat heller. Och inte velat. Jag vill faktiskt inte nu heller egentligen men det känns som att det är dags.
      I torsdags var jag och jobbade. Sen var jag på kalas hos far och åt tårta och fifflade in dryga 2000 kr i cash money av min morfar, min farbror, min farmor, min mormor och Ludde för jag har fyllt år. Sen hängde jag med Steven och Zaaandy på ett café i stan. Lite reunion från TG skulle man kunna säga. Det var vi tydligen inte ensamma om för det var tokpackat på alla ställen.
     Fredagen var en riktig helvetesdag på Telia. 48 samtal på hela dagen. Minst 14 bestod av skrikande sopor som ville tjafsa med mig. Efter jobbet hade jag faktiskt tid att göra min grej och skriva men jag ville inte. För jag ville dö. Och jag dog. Klockan 21.48 somnade jag. Och jag sov och sov och sov till jag vaknade igår morse.
      Igår var det minst sagt fullt upp. Hos Billström och Törnguy och så vidare. Så idag mår jag så jävla guld. Fan vad fest jag känner mig. Och Steven fortsätter sin tradition med att ringa och väcka mig när jag som minst vill det. Jag fick inte ens ligga i min säng och må skit. Jag var tvungen att göra det i stan.
      Såhär på eftermiddagskvisten slog jag på min kompis Text-TV och ser genast en nyhet som minst sagt passar på förstasidan. Någon nisse från Sex and the city ska ha barn... Jaha, där ser man. Jag har ju faktiskt gått och funderat på om det inte är dags snart för någon som tydligen heter Mr Big att yngla av sig.




Fem i tolv-tankar!




Jag börjar ju bli vuxen och det märks på alla möjliga sätt. Jag har flyttat hemifrån, istället för att snylta på farsan. Jag har skaffat fast jobb, istället för att glida och lyfta a-kassa. Jag går upp kl 6.30 varje morgon, istället för att sova till jag vaknar. Jag äter gröt till frukost, istället för några snabba mackor med onyttig ost. Jag tittar på nyhetsmorgon, istället för eftermiddagens komedirepriser när jag vaknar. Jag har med mig matlåda till jobbet, istället för att leva på Calzone och Karins Lasagne. Jag går och lägger mig så tidigt som jag senast gjorde i högstadiet, istället för att somna på soffan vid 02.30. Jag har skaffat eget bredband, istället för att sno från grannen. Jag har till och med skaffat hemtelefon, istället för att köpa nytt Comviq Kompis varje vecka. 
      
Kort sagt, jag skymtar gråa hår både på hjässan och i skägget.

Om du är liten och omogen som jag en gång var så ska du veta att det sliter på en att vara vuxen. Jag har aldrig varit så trött som jag är på kvällarna nu. Jag har aldrig tidigare längtat till sängen så tidigt, så ofta. Jag har aldrig, dag efter dag, känt att mitt huvud lyfter på stjärten och går och dricker lite mjölk samtidigt som kroppen ligger i koma på soffan. Mitt tips till dig: Gör din grej när du är ung och pigg så du kan skita i allt och bara glassa när du blir äldre.

Dags för gubben att sova. Kräm out.




I have a dream!




He came back, in the same suit that he was buried in
Similar to the one his grandfather was married in
Yes, he was still fresh to death
Clean shoes, prefect hair and a chain on his chest
He still had it 'cause they couldn't find it
And the bullets from his enemies sat like two inches behind it
It was a darkgrey day, wich got him reminded
The rain poured down but he really didn't mind it
Not thinking he didn't react fast enough
So the water was just fillin the casket up
Floating down by his feet was the letter from his sister
Second grade handwritin simply read "I miss ya"
Suit jacket pocket held his baby daughter's picture
Right next to it, one of his mans stuck a swisher
He had a notion as he laid there soakin
He saw that the latch was broken
He kicked his casket open and he

This life goes passin you by
It might go fast if you like
You born, you lived, and you die, oh oh ohoh
If life goes passin you by
Don't cry
If you're breaking the rules, making your moves, paying your dues
Chasing the cool

Not at all nervous as he dug to the surface
Tarnished gold chain is what he loosened up the earth with
He used his mouth as a shovel to try and hollow it
And when he couldn't dirt-spit, he swallowed it
Workin like a, hmm, reverse archeaologist
Except, his buried treasure was sunshine
So when some shine through a hole that he had drove
It reflected off the gold and almost made son blind
He grabbed onto some grass and climbed
Pulled himself up out of his own grave, and looked at the time
On the watch that had stopped 6 months after the shots
That'd got him in the box, ringin water out his socks
Figured it was hours because he wasn't older
Used some flowers to brush the dirt up off his shoulder
And, with a right hand that was all bones
So with no reason to stay he decided to walk home




Hotad till livet!




Idag har jag blivit hotad. Av en 87-årig tant. Man skulle kunna tro att 87-åriga tanter bara hotar 21-åriga knattar när dem inte har pengar till morotsjuice eller suketter. Men tror du det har du ju gått på en fint som skulle kunna komma från självaste dribbelkungen Fergielicious.
      Jag satt alldeles färsk och fin på min stekheta Kinnarpsstol och svarade på allt mellan himmel och jord som rör Fast telefoni, när tanten från helvetet trädde in i mitt headset. Hon hade även hon gått på en dribblingsraid vilket i korta drag innebar att jag skulle bli polisanmäld för att jag tillät snicksnackarna på Optimal Telecom göra sin grej och lura tanten på sina alldeles egna pesetas.
       Mitt gamla jag hade förmodligen tjurat till ordentligt och gett kärringen en avhyvling hon sent skulle glömma, trots trolig senilitet. Men jag börjar ju bli gammal och mogen nu. Så jag bjöd på ett patenterat barnbarnskratt och förklarade sedan för den vilsna lilla damen att "du kan dra åt helvete!" och slängde på luren...
       Nä det gjorde jag ju inte alls. Jag sa att "Pappa Kräm tar hand om det här, så nu kan du sluta oroa dig och köpa precis hur mycket dubbelslipade glasögon du vill".




Du borde skämmas!




Idag finns det egentligen inte så mycket att säga. Har vart en extra värdelös dag.

Jag kan i alla fall konstatera att det nu har gått två dagar sedan jag fyllde år och jag har fortfarande inte fått något utav det jag skrivit upp på önskelistan som såg ut såhär:
1. Nya färgkritor
2. En hamster
3. Fred på jorden




You can't do it like me!




Amorellas most wanted går under namnen Draken, Hjälten, Eglee, G.G, Steve, Frutte och så Kräm förstås! Vi var dem som festade mest av festprissarna. Svinade mest av svinen. För att det inte ska bli för långt så kan vi helt enkelt stanna vid att du, du, du, du, du och han där borta inte ens lite kan göra det som vi!
       Vilka andra vässar stämmorna och skrålar ut Nsync's dunderhit Bye Bye Bye i karaokebaren, iförda Komössor, Tuppmössor och Muminmössor, med Dr Drake på Beatboxen, och underhåller en nätt publik på 240 pers, för att sedan ta det tillbaka till mellanstadiediscot och bjuda på tryckartävling med ett fast grepp på stjärten och allt vad mellanstadiet handlade om.
        Sen att städerskan faktiskt totalt vägrade städa vårt rum finner jag helt jävla otroligt. En snabb sneakpeak i rummet och en stor svart soppåse senare: "Allt jävla skräp i påsen", och så gick hon. Men din dumma särring gör ditt jobb som du får en ordentlig guldlön för varje månad! Att jag måste rekommendera er samtliga att undvika rum 6922 i fortsättningen spelar fan ingen roll. 
        Nu vet jag precis hur otrevliga samtliga av er finnar där ute är (förutom Seppie). Ni har ju inte ens vett att säga hej när vi säger Olehyvä eller Heipä eller Kitos. Just det. Det finns en till som inte är otrevlig. Iiris på BBQ House. En riktigt käck liten solstråle som alltid får dig att känna dig extra speciell. Så länge du inte har mössa på dig vid matbordet! Då förvandlas den lilla bönan till... ja du vill helt enkelt inte ha på dig mössa vid matbordet då. Iiris du är ett ess och det märktes nog inte minst på den generösa driksen på 2 välpolerade riksdaler.
       
Nu ska jag gå och undersöka det snygga brännmärket jag har på ryggen som jag tror att jag fick i samband med att vi var på "relaxavdelningen" och gjorde magplask i bubbelpoolen iförda snortajta Speedos vi lånade.




Kräms födelsedag!!




Jag blev lite grinig igår. Men idag är jag gladare. För idag är det ju en helt vanlig dag. Men det är också min födelsedag!!! 
 
Nu är jag 21!

Nu ska jag åka och festa till på söndag!!

      



Så jävla underbart!




Jag hade skrivit ett jävligt fräsigt och allmänt perfekt inlägg som innehöll godbitar som Dunderhonung, Håkan och potatis, mr Feggs favoriter mörkhåriga engelska pigor, fakta om att jag fyller pissiffran 21 imorrn och min otrevliga erfarenhet när jag skar upp halva magen, vilket är alldeles för nära charlie, när jag rakade mig.
Men då går pajasbloggen och loggar ut mig när jag ska lägga upp skiten.


Så Fuck dig blogg.se! Du kan äta mina shorts ditt slappa snedsteg! Du förtjänar inte att leva! Jag vill aldrig mer se dig!




Som på vita duken!




Det är som en liten stad i staden det där Telia. Befolkningen ligger runt 3000 pers och alla verkar trivas alldeles utmärkt. Inte så konstigt kanske för här finns allt som behövs för att samhället ska gå runt. Det finns restaurang, gym, bankomat och till och med något som kan kallas "matbutik". En del hälsar på folk både hit och dit, medan andra gömmer sig bakom slipsen och sidbenan och ser färska, okända ansikten mest hela tiden. 
          Skulle man spela in en film om livet på Telia en vanlig dag skulle den nog vara lite som Truman show. En liten mysig smygkomedi utan överaskningar. Skulle man däremot spela in en film på Telia idag skulle den nog bli lite mer som Die Hard. För ojojoj vad action det var idag!
         Frammåt eftermiddagen, efter en ganska märklig Spansk Köttfärslåda med potatis, började det nämligen brinna i huset som i framtiden kommer bli mitt huvudkvarter. Brandbilarna forcerade bomen vid vaktkiosken, med ambulanser i släptåg. Dem kastade sig ur sin åbäken till fordon och började dirigera ut en räddningsinsatts Sverige sällan skådar.

        När jag tog mitt pass och min resväska och lämnade det lilla kungadömet var orsaken till branden fortfarande okänd. Men i folkmassorna viskades det om allt mellan att någon glömt våffeljärnet på till att Dr Draken var där på utbildning och lackade ur totalt. Men jag vet faktiskt inte vad jag ska tro...



Lite hat sådär!




När jag åker tunnelbana är jag full av obehag. När jag åker tunnelbana ensam har jag ständigt iPoden rullande. När jag åker tunnelbana vill jag inte höra allt ointressant kackel från andrahandssorteringen där ute.
       För det mesta sitter jag i min egen lilla värld och sjunger i mitt huvud, men ibland kommer jag av mig av en tanke som stör mig. Man skulle kunna tro att det är den lökiga arom som lätt sprider sig i dem lätt överbefolkade vagnarna när folk stämplat ut för dagen. Men det är det inte, även om det också stör mig. Man skulle också kunna tro att det är griniga småungar som glassar sig fram i livet i en Hästens på fyra hjul som skulle motsvara en 160-säng för oss fullvuxna. Men det är det inte heller. 
       Jag sitter nämligen där med en tom blick och tror att jag andas så högt att det ger utslag på en decibelmätare. Jag hör mina egna andetag så högt att det kunde vara en brunstig älg som grymtade. Jag tror i alla fall att jag gör det. Jag tror fan att folk tittar på mig med förakt när dem hör mig först. Sen låtsas dem inte om mig som om jag vore den där utstötta killen på jobbet som ingen vill bjuda på julfesten. Men ät shorts för jag andas hur högt jag vill!




Det är ett skambud!




Tio i tio imorse släntrade jag något nervös in på Mårbacka på Telia. Receptionisten bjöd på ett sagolikt härligt välkomnande och den lätta nervositeten övergick till en stel förväntan. Så jag slog mig snällt ner bland övriga människor som väntade i sofforna med lika vilsna ansikten som jag.
       När jag satt mig ner tittade jag mig lite omkring. Först höger. Sen vänster. Sen höger och vänster igen. Till och med bakåt. Sen höger igen. Och det var ju någonting som inte stämde. Eller stämde och stämde. Man skulle kunna kalla känslan lite otippad. Efter lite klurande på hög nivå löste jag gåtan och tittade mig omkring igen. Tjej, tjej, tjej, tjej, tjej... Dem nyanställda som skulle börja sin utbildning idag var Kräm och sju tjejer.
      Första tanken: Jahaja. Har jag gått och hittat ett "tjejjobb" nu? Andra tanken: Var jag den enda kille som sökte eller? Tredje tanken: Hmmm. Fjärde tanken: Det här kanske inte är så dumt ändå!
      Nu visade det sig efter ett tag att det fanns dudes på stället också. Jag blev ju såklart lite tveksam till det först men det var nog lika bra. Redan efter halva dagen började det surras om mensvärk hit och högklackade skor dit, och det är ju lagom spännande. Sen kanske det finns andra anledningar också.



Så här fungerar det!




Gårdagkvällen var faktiskt en kväll på den högre delen av betygsskalan. Jag skulle tippa att halva plånboken gick upp i rök. På vad sitter jag och funderar på. Ingenting är väl min första tanke. Men ack så fel jag har. För visst fan fick jag en kväll fylld till max med underhållning. 
      För den nätta kostnaden av en mätt mage kommande månad fick jag ett oräkneligt antal drinkar ihopvispade av malt, humle, jäst och vatten. Jag fick en väldigt välsmakande Kyckling Quesadilla utan champinjoner. Jag fick umgås med härliga själar på sina bästa humör i den bästa(?) av miljöer. Jag fick släppa loss precis hur mycket jag ville utan att behöva hålla högerfoten på bromsen.
      Och det är ett pris jag inte har något annat val än att acceptera. För vad jag har hört så är det svårt att reklamera en uppdrucken öl för att den ger mig huvudvärk både på grund av bakfyllan den gav mig och ekot på kontot. Men jag hade haft väldigt svårt att acceptera det om det inte vore för två saker. Nr 1: Det blir klirr i kassan på fredag! Nr 2: Imorrn börjar jag mitt nya liv som kundstjänstess på Telia. Jobb innebär lön. Lön innebär vad?



Stor uppladdning!




Som sagt... Det snöade inatt. Men det var borta när jag lyfte på ögonlocken för först gången vid 12. Det var tur det. För jag vill vara glad idag. Men glädjen höll på att försvinna på vägen hit. Jag är hos Sebbie. Han har dragit till Karlstad. Det jävla säret missade sitt tåg imorse för att han var bakis. Nu hinner han nog precis till bussen tack vare att det finns taxi. Vi ska förkröka i hans stiliga boning ikväll därför är jag här.
        Hur som helst. När jag sitter i min ensamhet i en fyra på tunnelbanan och sköter mitt eget kommer en jävla barnfamilj och tror att dem får göra mig sällskap. Det fick dem inte. Men det sa jag inte till dem. Vilket jag borde ha gjort. Ungjävlarna höll ju aldrig tyst. Dem satt med partyhattar och ballonger och hade barnkalas på tunnelbanan.  Visst det är ju jättegulligt med barn som är glada men när dem sitter och blåser i barnkalastutor så högt att jag inte ens hör musiken som pumpar i mina öron, är det inte lika gulligt längre. Hade jag vart Ronald McDonald hade jag sagt upp mig från barnkalasgamet för länge sen.
       Men! Ingenting ska fan få störa idag. För ikväll blir det födelsedagsmiddag för Robin och Kim. Sen blir det fest! Oj vad mycket fest det ska bli! Det kommer gå åt alldeles för mycket pengar. Och det känns faktiskt inte så bra.. Undrar vad för upptåg alla andra ska pyssla med?



This just in!


  

  
Inatt kommer jag gå och lägga mig. Förhoppningsvis kommer jag vara ganska nöjd med livet då. Men man vet ju aldrig. Jag kan ju komma på andra tankar lite när som helst. När jag vaknar imorgon kommer det däremot vara helt andra bullar. Jag är alltid ganska arg över att jag måste vakna men det är inte riktigt därför jag kommer vara grinig imorrn. 
        När jag i morgon, lördagen den 3 november 2007, med sömn i ögonen, hår som ser ut som om det blivit kammat av en gräsklippare och kurrande mage, öppnar persiennerna kan jag mötas av en syn jag inte vill se. Ingmar Stenmark-mössor, bävernylonoveraller, pulkor och snowjoggings. Det kanske ska snöa i natt. Och ångesten är total.
      Jag vill inte se massa ungar göra snöänglar. Jag vill inte behöva ta omvägar för att det inte är plogat. Jag vill inte halka och skämma ut mig. Jag vill inte fånga snöflingor på tungan. Däremot vill jag skriva mitt namn i snön i en gul nyans på fyllan, för på fyllan känner inte charlie av kylan.
        Det enda snö duger till är att åka skidor...
      

   

All we can do is...!




I know she gone, but I'm still holding on
Still smell the scent of her clothes, only God knows the pain
I cried til there's no tears left
Love her so,  can't explain why she left
I'm all alone, feeling like my heart is blown
I do anything, just to see her come back home
But she chose not to hold on, and broke the bond
But I'm handle what God gave me, 'cause I'm a good man, and
Try to break me down, I'm strong and stay standing
Never imagine she gettin' down like that
Long time in this together and you turning your back?
Longevity, suppose to be together forever
Now you say we growing apart? Whatever, whatever
So I'mma open the cage and set my butterfly free
Just hoping it ain't too late when you come on back to me
Come on

But I'mma try to, hold on, and be strong
'cause this time, you're so wrong
But I wait, and, I long
For you touch, but you're gone
All these tears, and all this pain
I'll never, never, feel the same
I keep control, I lift my soul
I sing my song, I hold on

Hold on




Du är full!




Det har ju tydligen framkommit att någon fyllekajja hos Moderaterna gjort sin grej och supit ner sig med en reporter från TV4. Inte för att jag har koll på alla bitarna i den historian men hon var nog ganska vilsen den kvällen. På bilderna kan man se hur damen tar vara på sitt smått lulliga tillstånd och försöker fyllehånglaupp sitt manliga sällskap som om hon stog på dansgolvet på Claras klockan fem i tre.
       Och det är ju så jävla illa att se eller behöva handskas med fulla äldre människor (skrev vuxna först men jag hoppas att jag själv börjar bli vuxen). Jag kommer alltid att tänka på farsan och hans kompisar från Eskilstuna som med jämna mellanrum har tendens att tuta i sig lite för mycket, ofta i fjällen. Med lite lagom röda mulor börjar dem snacka med en om samma sak varje gång.
- Chrisshtian tar du hand om farsan ordentligt? hick.. , brukar farbror Åke fråga.
- Nej fan heller, svarar jag och börjar sakta röra mig mot dörren.
- Hur gåår det med tjjejjerna då Chistian? brukar farbror Thompa fråga.
- Det går så jävla bra. Dem står på kö hela högen, har jag svarat i ett par år nu.
Men tro inte att inte jag tänker nog ta och bli likadan själv. För ska jag bli utsatt för sån här mobbning så ska fan min son också bli det. Rätt ska vara rätt.




165 Hässelby!




Det är fan inte lätt att avnjuta livet i det fria på bästa sätt när någon mindre välskapad varelse känner att det går hur bra som helst att sätta slagborren i betongen klockan 07.48... Är det ens tillåtet att syssla med sånt vid den tiden? Någon som vet? Jag är lite färsk i lägenhetsgamet.
       Men jag måste ju erkänna att den väckningen bara var den avslutande höjdpunkten på en natt som heter duga. Slocknade väl runt 01.36. Fick 3 timmars sömn av betyg Mycket väl godkänt, innan det var dags att vakna bara lite sådär vid 04.45. Sen låg jag där. Kunde inte somna om. Problemet är att jag har en börda på mina axlar tyngre än Ken Ring och grabbarna i Hässelby-låten. "Hässelby är stället där vi bor, där kärleken stor, ey, där ingen glor snett". Det är lite jobbigt. Jag tänker på det hela tiden. (Bördan, inte låten)

      Nästan i alla fall. För nu började jag tänka på hur Skarpnäcksungarna ville vara lika tunga som alla Hässelbygangsters. Det stod 128 Skarpnäck lite överallt här i Sköndal. Standardstilen på dem var lite för ljusa jeans instoppade i strumporna med ett par fejkade Lacosteskor köpta på nån loppmarknad i Brandbergen. Till det gärna en Russel Athletictröja och Anaheim Mighty Duckskepsen jävligt högt och jävligt snett. Ojojoj vad coola dem var. Dem förstörde ju oss stackars små Sköndalsbarn hela tiden. 

Nu förtjänar jag en powernap!



RSS 2.0