Jag sover!


  
 
Plötsligt är sömn inte längre ett problem... Jag skulle kunna sova 28 timmar på en dag om det vore möjligt just nu. Och då behöver jag inte ens ha något roligt att tänka på.
      Sen i onsdags har jag varit vaken max 8-9 timmar per dag (då jag har jobbat) och spenderat restan av tiden i en underbar dvala och drömt om allt ifrån krocketmatcher i Farsta centrum till en tandborstande nallebjörn som försöker döda allt som kommer i dess väg, framförallt mig. Det kan även ha ramlat in en dröm om hockeyfrillan på mitt körkort, en mardröm alltså, men jag kommer inte riktigt ihåg.
 
Det är nog dags igen snart. Men jag vaknar kanske om någon timme och bjuder på nåt.
 
Kräm out.
  
 


Inte nu igen!


  
 
I dem så kallade mellandagarna är ju folk som vi alla vet smått tokiga. Jag trodde i och för sig att det bara gällde i klädbutiker och sånt inne i stan. Men tror du att jag hade fel? Oja.
       Var på Ikea och levde loppan med några kompisar igår. Och det var helt galet. Det var slagsmål på en del håll. På andra håll var det inte långt ifrån att skottlossning bröt ut. I restarurangen var det någon som kastade gräddsåsindränkta köttbullar på en tant som snott hans plats. Jag tyckte mig höra tanten hota med att hon skulle slå av sin Lokaflaska och hugga den jäveln om han fortsatte. 
       Enklaste sättet att ta sig fram var rutschkanan som de åkte på i den där Jönssonliganfilmen. Då kunde man ta sig ner till det värsta kaoset i hela huset. Nämligen utförsäljningen av julpynt. Det är ju lite skumt ändå. Vem fan köper julgranskulor när julen är över? Okej att jultidningarna börjar säljas i augusti och att man vill vara ute i god tid men 360 dagar i förväg är väl lite väl? 
  
 


Du och vem?!


  
 
Allow me to take the blame
Everything I did, I did it all by myself, it was just me, myself & I
Couldn't believe the things I went through,
because of all my wrong doings it was me, myself & I
Tryin' not to worry about a thing,
But it's hard when I put it all on myself it was me, myself & I
All the trouble I got myself in, it was up to me,
 couldn't depend on no one but me, myself & I

Because often times I feel like I'm all alone in this world and,
 I don't have no one, but me.. me, myself & I

See I done left those streets alone
Half my friends is long, long gone and it's just me.. me, myself & I*
Ain't got nobody to turn to
Can't complain 'cause nobody can burn you, why must it be me, myself & I
Even though it felt good to be alone
It didn't feel good to walk in my home it just me, myself & I
Can't beleive I'm on top of the world
But to me nothing feels the same no more, and i blame me.. me, myself & I

Because often times I feel like I'm all alone in this world and,
 I don't have no one, but me.. me, myself & I
  
 


Back in the days!


  
 
Ojoj vilka dagar.

Jag orkar inte berätta så mycket. Men de har innehållit bland annat smått ointressanta julklappar från Claes Ohlsson, öl i nappflaskor och pärlarmand som avslutades med en riktig kalasutgång.

Nu har vi lärt Fergie hur vi festar här i Sverige för han hade nog glömt det. Welcome back man!
  
 


En helt vanlig dag!


  
 
För några timmar sen blev jag väckt av några hyperaktiva skitungar i stugan bredvid som uppenbarligen varit uppe och tryckt i sig godis sen klockan 6 imorse. Jag hittar ingen annan förklaring till att de lyckades föra så mycket oväsen att det tog sig igenom den tjocka betongväggen i vårt välljudisolerade hus.
        Men den här dagen känns mot förmodan, och trots den knackiga starten, ganska bra. Jag är glad. Lite för julafton men mest av en annan anledning. Nu sitter jag ensam i min padres hus och väntar på att inleda första etappen. Och den måste nog kallas en redig bergsetapp för jag ska ta mig igenom ett julfirande med x antal släktingar och en farsa som ständigt ska föreviga varje sekund med kameran. 
       Jag skulle tippa att etapp 1 är avklarad frammåt 19.37-19.48. Då blir det några snabba energybars och sedan inleds etapp nr 2. Om ettan var en bergsetapp så blir tvåan raka motsatsen. Jag räknar med en helt plan transportsträcka av njutning som vid mållinjen omvandlas till en natts underbar sömn som sedan förbyts till träningsvärk, a.k.a bakfylla.
 
Det blir mer i halvtid!
 
God jul fan!
  
 


Han njuter och han myser!


  
 
Satt och avnjöt årets händelse, Marängerna piskade dem gamla avdankade, och bytte kanal i halvtid. Vad dyker upp där om inte en ätande Ernst, Ernst Kirschsteiger. Han äter i TV-rutan. Det är det han gör. Man får se en blid när Ernst tar en tugga macka och äter. Och njuter och myser lite sådär stekigt perverst som bara Ernst kan.
      Varför får han vara stekig och pervers och bli älskad av alla mammor, änkor, damer, tanter och övrigt honfolk, när ingen annan får vara det? Skulle det vara uppskattat om jag smög omkring barfota på jobbet och läste dikter och täljde svampkorgar och smörknivar? Jag tror faktiskt det. Så vad finns det att förlora?
     Dem flesta andra som hade hållit på så hade åkt in på Kumla av en eller annan anledning. Men jag känner på mig att jag har vad som krävs för att fixa det i alla fall. Så om några år, efter en lättare utbildning i Kirschsteigerskolan, är det mig ni kommer se njutandes av en macka i TV, lite sådär stekigt och perverst.
   
  


Since you wanna know!


  
 
Jag gillar inte busschaufförer som tar sig själva på för stort allvar. Såna som hälsar alla välkomna på varje hållplats, meddelar att nu ankommer vi till Gullmarsplan och som talar om lokal temperatur och klockslag. De verkar vänta sig en applåd för att de på ett stilfullt och graciöst sätt tagit oss simpla passagerare från en hållplats till en annan 4 minuter bort. De har säkert en dröm om att bli piloter, men som slog slint. Eller kanske en tro om att deras insats gör att folk känner sig hela.
       Idag råkade jag ut för en sådan chaufför. Från ingenstans började munnlädret rulla: "Ladies and gentlemen, boys and girls, we are now about to arrive to our final destination Gullmarsplan. The time i now 11.28 and I hope you will enjoy this beutiful day as much as I plan to..."  Fast på svenska förstås. Jag tittade mig omkring men ingen annan verkade märka vad som försiggick. "...me and our whole crew would like to thank all you passengers for chosing SL as your transportation..." Jag fortsatte lyssna och väntade bara på att få höra när spritvagnen skulle börja rulla genom gången...
  
 


Han är mister cool!


  
 
Jag tror att alla de som röker känner sig extra coola på vintern för då kommer det lite mer rök när de andas ut. 
  
 


Jag, jag, jag!


   
  
Jag börjar längta till vecka 4. Jag börjar längta till Åre. Jag är lite trött på den här ruttna staden. Jag skulle behöva komma bort från minuterna i tunnelbanan går mycket långsammare än fröken ur bestämmer. Jag behöver komma bort från att behöva kasta den DN-tidning jag aldrig läser som ligger utanför dörren varje morgon.
       Jag måste köpa nya skidkläder. Jag måste ju vara snyggast i backen. Jag undrar om det vore uppskattat att skita i att köpa julklappar och lägga pengarna på det istället. Jag tycker det vore värt det i alla fall tror jag. Jag ser mig själv göra Anja Pärsson-sälen. Jag ser mig inte göra den i backen. Jag ser mig göra den på bordet på After Skiin. Jag ser mig själv må bra.

Jag börjar svamla nu. Jag är stört trött. Jag behöver inget roligt att tänka på ikväll. Jag tackar inte nej till förslag ändå..


Jag säger godnatt!

 
 


Snälla hjälp mig!


  
 
Lite då och då får jag ganska grova sömnproblem. Förra veckan var ett bra exempel på det. Jag var så trött att jag inte kunde sova. I mina yngre dagar som liten snorvalp var det ännu värre. Då var det inte bara lite då och då. Då var det i stort sett alltid.
      Jag kunde ligga i flera timmar och bara titta upp i taket och fundera på allt. Verkligen allt. Mest problem. Till exempel hur många hockeybilder jag skulle offra för att få Jari Kurri-bilden. Eller om Kjell och alla andra gosedjur låg på rätt plats. Eller hur många steg jag skulle vara tvungen att ta från sängen till TV-rummet när det var dags att titta på Spindemannen nästa morgon.
      Men framförallt brukade jag tänka på jobbiga saker. Som mor och fars skilsmässa som skar djupa sår i mig och saknaden av den som inte var där jag höll mig vaken hela nätter ibland. Så varje kväll när jag blev omstoppad och sa godnatt brukade jag fråga vad jag skulle tänka på så att jag kunde sova. Jag ville ha ett roligt svar så jag inte skulle vara så orolig.

Idag har jag varit väldigt trött så jag har försökt somna i några timmar nu men det vill sig inte. Och det är ju inte riktigt tidpunkt att ringa någon förälder. Så jag frågar här istället.
Vad ska jag tänka på så jag kan somna?
  
 


Var lite glad istället!




Jag undrar bara en sak idag..

Varför ser alla svartrockare så dystra ut?
Det verkar inte vara en särskilt munter livsstil dem har valt..
Och det är ju tråkigt.


Alla borde ha ett afro istället så vore folk lite gladare.
http://erikssoonn.blogg.se/2007/july/vilken-hojdare.html
  
 




Knaskalas!




Strax efter kl 17 igår halvsov jag på Gröna linjen på väg mot Skanstull. I vanlig ordning sitter jag och sköter mitt, dagdrömmer mardrömmar om den oändliga högen disk i mitt kök, spanar material ut genom fönstret och lyssnar på Adam Tensta - My Cool
       Vaknar ur min dvala när jag känner mig utstirrad. Ordentligt. En bit bort sitter det en tjej/dam/tant/hona som av klädsels att dömma är zigenare och tittar på mig. Nej hon stirrar. Inget illa om zigenare, jag vet absolut ingenting om dem. Den enda erarenheten jag har är från Insider där några i Pajala skjuter på sina grannar för att dem planterat en fikus för nära tomtgränsen, och den klassiska historien om en zigenare som stal en tv på OnOff under kjolen.
      Men den här personen av det kvinnliga könet skrämde mig. Hennes blick lyste dels av tanken "Jag ska döda dig!", men samtidigt av ett väldigt läskigt ha-begär av min färska jacka., i klass med duvorna på Medis när dem ser en brödsmula flyga genom luften. När jag tittar ut genom fönstret står det en extremt glad tjej och skrattar på andra sidan perrongen, samtidigt läxar chauffören upp folk som stod mindre än en meter från tåget på perrongen, SÅ NÄRA FÅR MAN INTE STÅ!!
       Världen är fan full av kontraster. Och så ni alla kan andas ut kan jag meddela att jag inte är död, jag är tydligen så rolig att man skrattar bara man ser mig, och jag står aldrig mindre än 2,5 m från tåget på perrongen...
 
 


Full rulle!


 
 
Stapplade in på jobbet vid 12.30 med lagom tunga fötter, lätt skakiga händer och en mun lika torr som humorn i Americas Funniest Homevideos. Mötte några blickar som tillhörde folk som av någon anledning verkade skämmas. Det var en tung känsla som låg i luften över kontorslandskapet och av någon anledning hade känslan en lukt av avslagen öl.
       I ett hörn ligger en köttbulle och en prinskorv och brottas med några damråttor i ett utrymme som uppenbarligen inte räcker till för att samsas i. En del smaskade på lussebullar fyllda med djävulens påhitt saffran. Andra hade helt enkelt fallit för frestelsen och sjukanmält sig. Det var nämligen märkbart tomt i flyttröran som halvlulliga, och även hellulliga, säljledare dragit igång runt midnatt igår.
       Det tisslades och tasslades en del. Kanske lite väl mycket på en del håll. Det var nog tur att inte VD:n var där för då hade väl både den ena och den andra fläkt upp sig och mutor hade rullar fram på löpande band för att den där platsen med havsutsikt som alla vill ha...
  
 


Christmasparty!


 
 
Julfest igår.....

....ont i huvudet idag.


 

Det kommer mer sen men nu måste jag till jobbet.
  
 



Så bra ändå!




Måste folk se ut hur fan som helst på TV? Ska man visa upp sig för x antal människor lika kritiska som den gamle stofilen Nils Petter Sundgren kan man fan se till att vara lite ögongodis. Det måste ju på något sätt vara tv-profilernas skyldighet att inte se ut som en blandning Elisabeth Tarras-Wahlberg och undersidan på en nyckelpiga, eller en underbar mix av Gargamel och Kapten Haddock.
        En skyldighet som var kvinna och man bör tänka på innan dem ger sig in i TV-gamet. För annars vet vi vad som kommer hända. Man kommer hamna på SVT. Det är de sega, de slitna, de avdankade och de allmänt föredettas kanaler. Och det gäller inte bara dem i rutan. Det är även de sega, de slitna, de avdankade och de allmänt föredetta som sitter och tittar på eländet. De som inte bryr sig längre. De som fortfarande tror att det bara är insidan som räknas. Men vi har ju alla lärt oss att så inte är fallet längre.
        Sen får ju dessa människor känna sig lite extra snygga när de tittar på tittar på Go' Kväll, Oddasat och Uppdrag granskning. Fast det ska väl alla få möjlighet att känna också?
 
 


Dagens äckligaste!





När jag efter en stenhård, host host, arbetsdag som varade mellan 14.50 och 16.50, i tur och ordning köpt alvedon, dött i soffan, vaknat i soffan, gått in i kock-mode, svept ihop en trerätters, gått ur kock-mode, dukat upp festmåltiden framför TV:n och börjat avnjuta denna gudabenådade maträtt, kände jag plötsligt att jag ville sluta äta.
      Det var nämligen reklam på TV. Och visst är vi alla olika, men jag kan i alla fall erkänna att jag inte vill höra ord som Analklåda och Hemorojder när jag precis tagit en tugga av den middag jag precis lagt ner alldeles för lång tid på.
      Jag hade lyckats trycka i mig ca 4 tuggor innan det infann sig en ganska märklig och äcklig mättnadskänsla samtidigt som små, små, små kväljningar gjorde att jag inte ens kunde dricka upp mitt mjölkpaket. Såhär lite senare börjar jag bli hungrig igen. Det verkar inte bättre än att jag får äta en päronsplit för att slippa gå hungrig...

 
 


Skithelg blev skitmåndag!




Imorse vaknade jag med ögon som inte ville öppnas och ett värkande knä. Jag övervägde starkt att sjukanmäla mig. Och nu ångrar jag mig något enormt. Jag kände att jag skulle vara viking och förflytta mig en kvart bort och tjäna lite pengar. Men nu sitter jag här med en telefon som inte fungerar, och i behov av en helt ny dator. Men det finns inga och pengarna bara tickar iväg med klockan..

Lyssna bara...

Det du hör är ljudet av min bonus.. 
Med andra ord ingenting..
  
 


Jag vill sova!




Nu ska jag sova så jag kan få glömma den här jävla skithelgen och istället få svara på samtal om allt ifrån griniga finska tanter som hatar mig för att jag finns, till skitungar som vill intervjua mig för att hans lärare har sagt det...

Godnatt
  
 


Snipp snapp snut så var sagan slut!


 
 
.... och två perioder senare var karriären över...
  
 


Comeback!!


 
 
Det var 9 månader sen sist. 41 veckor. 287 dagar. Den 25 februari var dagen då jag senast spelade en innebandymatch. Men idag, den 9 december 2007, blir det åka av igen. Det är dags för en liten smygcomeback med B-laget så jag räknar med att kunna glänsa lite och visa vilka skills som legat begravda i 3/4 år.
       Och eftersom jag räknar med att du inte har något bättre för dig såhär på en grusgrå söndag som denna så tycker jag att det är din skyldighet att smyga ner till Sköndalshallen kl 16.30, bänka dig på första raden och bevittna när nr 13 håller hov. Min ordinarie nr 12 som jag haft sen jag var ca 8 är spårlöst försvunnen, vilket känns lite sådär. Men det spelar inte så stor roll. Jag kan showa utan siffra på ryggen om det vore så...
  
image22
 
 


Kär i mig själv? Hell no!




Jo jag var ju ute i onsdags... Och om jag var trötter igår? Ja tack. Jag var ett jävla lik hos sjukgymnast Petra vid 8 och folk såg inte skillnad på mig och min Kinnarpsstol på jobbet.
       Men det spelar inte så stor roll nu nån dag senare. Kalas är ju ändå kalas. Men det finns en sak jag klurar och knåpar om. Såhär är det: De senaste, säkert 7-8 gångerna, och många gånger tidigare, jag har varit ute på krogen har jag känt ett vänligt men bestämt nyp i ändalykten ett antal gånger per vistelse.
      För det första vill jag bara säga att det är ändå helt okej för mig. Jag känner mig inte särskilt antastad för det. Men tro fan att det hade blivit ett jävla hej och hå om det vore jag som gått runt och läst blindskrift på tjejers bakdelar.
      Men världen är en konstig plats och jag får väl helt enkelt inse att jag har en väldigt välsvarvad stjärt. Så jag kan ju inte klandra er damer för om jag vore en av er hade jag nog också vart framme och tallat lite.




Frågan lyder...!




... vem blir årets jordgubbsodlare?

Jag vet inte. Men jag funderar på om jag ska vara vaken i ca två och en halv timme eller ska man sova lite. Ska upp 06.30 för att ta mig till rehab och sen till jobbet. Jag har vart ute på Wembies klubb Ellelle. Det var nice. Så nice att det blev senare än planerat. Jag är lite, lite, lite, lite salongsberusad.

Kan du hjälpa mig? Vad ska jag göra, sova eller vara vaken?




En riktigt jävla god jul!




Det är snart jul. Och jag vill inte. Jag vill verkligen inte.
Tanken var att det inte skulle vara något julpynt hemma hos mig. För jag skulle aldrig orka ta ner det. Men mammas pojke som jag är så lät jag mig bli tvingad att sätta upp en julljustake i fönstret. Den står fortfarande nerpackad i hallen men snart så kanske han åker upp. Snart..

Det här stycket jag skriver nu var egentligen annorlunda först. Jag skrev först att julen bara duger till att bli tjock och att det ändå inte kommer vara snö osv. Men sen började jag tänka på hur man blir tjock. Med pepparkakor och julmust och köttbullar... Och plötsligt vill jag ha jul.. Fan vad jag inte är stolt över mig själv.
 
  


Jag jobbar! Stör mig!




Sitter på jobbet. Det är jag och super-Arman. Han kallas super-Arman för han säljer lika mycket som Fegge är blond. Helt sjukt mycket med andra ord. Så sitter jag här och gör inte så mycket mer än försöker se söt ut för alla damer som inte ens är här.
       Dem har gått hem. Det är väldigt lugnt här. Tyst. Och det gör mig trött. Jag håller på att somna. Och då utnyttjar jag min kvarting till att skriva det här istället för att sova.
      Har för övrigt nyss fått skäll också. Jag är ju trots allt en riktig jävla skit som inte tar reda på vem som tidigare bodde där kunden ska flytta in och ringer och kastar ut den personens teleabonnemang. Men det är okej. Skrik åt mig. Gör allt du vill. Jag kommer ändå bara tjafsa emot lite lätt och skratta när samtalet är över.

Nu är det dags igen. Tar jag inte 20 samtal på 1,5 timme kommer jag inte kunna sova inatt.





KRIG!




Igår vid den här tiden satt jag och mös med en bit av mammas hemmagjorda äppelpaj med vaniljsås och jublade för mig själv för att vår resa till Frankrike var spikad och klar.
       Idag är flaggan hissad på halv stång. En dröm är död. Frankrike blir inte av i alla fall. Vi har blivit petade, trots att vi betalat, till förmån för folk som faktiskt går på skolan vi skulle åka med. Hur är det möjligt? Hur kan man göra såhär? Förstöra för tre helt oskyldiga pojkar som bara vill stiga upp vid 7-snåret för att få åka på manchesterbyxorna i backen och absolut inte göra något så dumt som att förtära alkohol...
       Nu är det krig! Svårare än så är det inte. Och får vi inte tillbaka insatsen tar jag till rättsliga åtgärder. Och då är jag inte att leka med.
       Det ser ut att bli Åre istället... Men det är ju som en droppe i havet jämfört med Val Thorens. Eller en damtuss i det västra hörnet av min lägenhet. Men jag ska ju inte hoppas på för mycket. För rätt var det är så kommer väl nån pissnisse från Handelshögskolan och förstör allt.
  
Nu ska jag sova. Men inte fan är det med ett leende på läpparna. 
Godnatt!
 
 


Stor och Liten!




I'm back!
 
Efter fredagens till en början ganska vilda, men sedan ganska mediokra kväll, bestämde jag mig tillslut för att ta mitt pick och pack och lämna gråa tråkiga Stockholm för en, vad det verkar, hittils outforskad och outvecklad håla. Nämligen ännu gråare Eskilstuna.
      På silverpilen som far fram över det rostiga spåret flyger tankarna genom huvudet som en lärka som har gjort illa ena vingen. Inte alls lika muntert som vanligt och det går minst sagt lite trögt. Precis när jag är på väg att komma fram till hur jag ska göra för att tjäna den där sista miljonen för att jag ska kunna kalla mig miljonär, kommer jag att tänka på hur värdelöst det måste vara att bo i Nykvarn som uppenbarligen är så ENORMT att de måste skriva vägskyltar för att folk ska hitta till den lokala Pizzerian.

      När jag cruisar genom Södermanlands största stad (Yes det är sant) i morsans Toyota som är så fantastic, och tittar genom fönstret på dem vilsna stjälarna kommer nästa uppenbarelse och knackar mig på axeln. "Jag med mina 190 cm och ca 80 kg är för stor för den här stan, jag hör inte hemma här."


  



RSS 2.0